Sv: Era tankar om föräldrautbildningen......
Jag tänker inte säga emot dig, då du har din åsikt klar..
Men jag kan berätta att pga att jag själv har problem att hålla min vikt i vanliga fall har haft enorma bekymmer efter graviditeten och under amningen att inte rasa för fort. Efter ca tre veckor med helamning har jag vägt mindre än jag gjorde då jag blev gravid.
Alltså, 3 av mina 4 barn är ammade ca 1-2 månader och sedan har de gått över på tillägg. Denna tillvänjning har för oss tagit ½ vecka ungefär, per barn. Har inte varit några bekymmer öht. 4e barnet tålde inte min bröstmjölk redan på bb och så fort vi kom hem så fick hon minimax (sojasemp) (då jag hade det hemma eftersom ena brorsan drack sådan som surrogat för välling då även han är laktosintolerant men visat sig senare än vid födsel.) Vi provade sätta in vanlig ersättning så fort vi handlat och ungen började skrika som en galning, blir dessutom flammig över hela kroppen. Vi fortsatte några mål med detta och det blev värre och kunde återigen byta tillbaka utan större bekymmer till minimax och flickan slutade skrika och huden såg normal ut. (hon har ju sedan dess fått diagnos)
Det jag vill få fram är att det inte alls behöver vara svårt att byta bröst till flaska eller innehållet i flaskan.
När tredje barnet föddes valde jag att börja jobba 2 dagar i veckan då han var ca en månad. Jag ammade på morgonen, åkte till jobbet och maken gav tillägg, första två veckorna så åkte jag hem alt. maken kom in med sonen till jobbet då vi matchade tider med bvc etc. så ammade jag på lunchen för att lätta lite på trycket och sedan amning på kvällen. Även detta ett smidigt sätt med avvänjning som funkat för oss.
När jag läser ditt inlägg får jag iallafall känslan av att du innerst inne är en kontrollmänniska, kanske även till viss del smärträdd. När man föder barn mister man kontrollen då kroppen sköter sitt oavsett. (i regel) Detta är naturligt.
Vissa kvinnor tycker även det är obehagligt när barnet suger på bröstet. Närhet kan det även få vid flaskmatning. så inte för den skull.
Men när man "väljer att skaffa barn" då väljer man också till viss del bort det liv man hade innan. Barnen kommer alltid i första hand.
Helt plötsligt är det inte så kinkigt om hästarna får vänta en kvart längre på frukost för den lill* måste ha sitt först.
Man måste vara vuxen nog att välja bort sitt JAG VILL, FÖR JAG SKA osv. Detta kan man sedan lägga till igen i en anpassad form efter din nya situation.
Gira
Tro mig Chrysler. jag kan ganska mycket om just det där med att pussla ihop vardagen. Med kronisk sjukdom, make, fyra barn 7½, 4½, 2½ samt 14 månader gamla. Arbetar deltid, studerar på hmm, (måste räkna) ca 200% av en heltid och driver eget företag med 16 hästar där vi väntar 8 föl inom närmaste kvartalet så måste man se vad som är viktigt här i livet och det är hela familjens välmående i första hand -inte vad jag vill göra.
Ta tillvara på den här första tiden för den kommer du minnas läääänge.
Kanske låter det som att jag är en superwoman vilket jag också får höra relativt ofta. Men det är jag inte -jag har bara lyckats hitta balansen någorlunda här i livet och har såväl den trygghet som skinn på näsan att kunna sätta ner foten och säga att idag.... sitter jag och slappar för min kropp är trött (så jobbar jag bara hälften :smirk: ) Så om jag inte får det där ärendet gjort just idag så får jag det i morgon!
ps. Vad gäller brösten om det är formen på dom du grunnar över så har det inte mycket med amningen att göra, utan de ändrar sin form under grav.
ps2. Oj, blev ett grötigt inlägg
