En liten ängel i mammas mage!

[Morpan]

Min bästa väninna har i dagarna förlorat sitt barn. Hon kände att något var fel och mycket riktigt. Babyn var död. Hon hade inte många veckor kvar av graviditeten och tvingades föda fram det redan döda barnet.

Det skulle ha blivit hennes första barn. Eller rättare sagt, det är hennes första barn även om barnet är en liten ängel.

Så fruktansvärt det är. Vet inte hur jag ska trösta eller vad jag ska säga. Hur bemöter man sådana här situtationer?

Sitter och knåpar på ett eget kort som jag tänkte ge till föräldrarna, men vet inte vad jag vågar skriva. Vill ju inte såra eller göra dem mer ledsna. Letar på nätet efter några passande korta små dikter, men hittar inget. Någon som vet någon sida?

 

[Timsetim]

Sv: En liten ängel i mammas mage!

Så fruktansvärt!

Jag tror inte det finns något rätt eller fel att säga eller göra utan visa bara att du finns där för dem. Kanske låt henne styra vad ni ska prata om. Tycker du det är jobbigt att prata om det så var ärlig och säg det till henne, var inte bara tyst. Hon kanske inte vill att du säger så mycket utan bara att du finns där är stöd nog.

På familjeliv finns det en hel egen avdelning som handlar om änglabarn. Jag vet inte om du kan få tag i någon text därifrån.

/Timsetim

 

[corona]

Sv: En liten ängel i mammas mage!

Jag tror inte det finns något rätt eller fel att säga eller göra utan visa bara att du finns där för dem. Kanske låt henne styra vad ni ska prata om. Tycker du det är jobbigt att prata om det så var ärlig och säg det till henne, var inte bara tyst. Hon kanske inte vill att du säger så mycket utan bara att du finns där är stöd nog.

Svaret är till TS:

Mycket bra sagt av Timsetim (tog mig dessutom friheten att "fetstila" det jag höll med om mest).

Så fruktansvärt!!
Lider otroligt med din väninna!!

 

[Tassetass]

Sv: En liten ängel i mammas mage!

Detta är en liten bit ur en låt som betyder mycket för mig, tänker på min mamma - som inte finns längre - när jag hör den, och framförallt då denna bit:

"I ditt stora hjärta börjar slagen bli små
Och du rör min kind så jag förstår
att det bara är timmar tills du går"

Är ledsen för din väninnas skull, men glad att hon har en vän som bryr sig som du gör.

 

[Yamaha]

Sv: En liten ängel i mammas mage!

Så fruktansvärt!!

Det viktigaste är att hon känner att du finns där för henne. Du behöver inte säga så mycket, du är ett stöd bara genom att du inte backar och att finnas till.

Men jag skulle vilja säga att det finns faktiskt saker som kan sägas fel eller framför allt tas fel i en sådan här situation. Din vän är ju förstås extra känslig just nu för dumma kommentarer och en typisk sådan, som också kan vara väldigt lätt att haspla ur sig när sådant här händer, är: Tur i oturen ändå att den dog i magen så den inte hade dött flera månader efter den kommit ut för då hade det varit ännu värre.

Sådant svider. Det vet jag. Även fast det inte menas illa från personen som det kommer ifrån.

Men liite försiktig ska man nog ändå vara när sådant här händer. Rätt vad det är så sårar man fast det inte alls är meningen.

Hon kan iaf vara glad som har dig.

 

[Mirre]

Sv: En liten ängel i mammas mage!

Gud så hemskt!

Tror det bästa du kan säga är att tala om att du finns där när hon behöver dig. Behöver hon prata kl 2 på natten så finns du där.
Det är säkert tungt för henne nu att prata om det (även om det är viktigt) men vetskapen om att ha en vän nära kan nog betyda mycket.

 

[Girasol]

Sv: En liten ängel i mammas mage!

Visa gärna lite omtanke genom att kanske fixa mat, städa eller annat som man i sin sorg kanske helt enkelt inte orkar med.


Gira , sänder en tanke...........

 

[havreflinga]

Sv: En liten ängel i mammas mage!

Det finns en dikt som heter "Min starka mamma" tror jag. Jag har sett att många änglaföräldrar har den på sin hemsida. Den kanske skulle passa på kortet. Antagligen kommer hon gråta ännu mer när hon läser den, men att gråta när man har sorg är nyttigt, tror jag. Vad jag förstår finner många tröst i den.

 

[havreflinga]

Sv: En liten ängel i mammas mage!

Jag kom på en sak till! De allra flesta vill nog INTE höra "käcka, hurtiga" kommentarer som t ex

Ni är ju i alla fall unga och hinner göra flera försök.

Det var ju ändå bra att det hände nu och inte när ni hunnit fästa er vid barnet mer.

Många har drabbats av sånt här och har sedan fått många/friska barn.

 

[Morpan]

Sv: En liten ängel i mammas mage!

Tack snälla ni för alla svar. Det värmer och stärker att ni bryr er.

Att förlora ett barn är nog bland det värsta som man kan uppleva som människa. Jag har inga egna barn, så jag kanske inte ens förstår en bråkdel av hennes sorg och ändå lider jag så fruktansvärt med min vän.

Efter vårt sista samtal har jag märkt att det inte är mina ord som är så viktiga utan mest att jag lyssnar på henne. Jag har varit ärlig och sagt att jag inte vet vad jag ska säga för att göra det bättre. Hon vet och hon förstår. Vi gråter ihop en skvätt för att sedan kunna skratta lite. Skrattet är både befriande och betungande. Genast kommer tankarna, hur kan vi skratta i ett sådant här skede.

Hon är så stark, men samtidigt oroar det mig att hon tar så mycket ansvar över känslorna som människorna i hennes omgivning har. Exempelvis så har hon annan vännina som nyligen fått bekräftat att hon är gravid. Men min väninna vill inte grusa hennes lycka, göra henne ledsen och orolig för sin egen graviditet genom att tala om sina egna tråkiga nyheter.

Önskar att jag kunde hjälpa henne med vardagliga saker som städning osv. Men vi har bara tillgång till telefon eftersom vi bor 130 mil ifrån varandra sedan en tid. Det känns tufft.

Usch, livet är inte rättvist även om jag är av åsikten av att allt sker av en mening. Det finns alltid en orsak. Men i just detta fall blir jag nog en aningen egoistisk och kan inte se någon mening överhuvudtaget.

Man får även ett helt nytt perspektiv på saker och ting. Många av mina problem och bekymmer ter sig numera nästan löjliga i motsats till hennes börda.

 

[Mitzi]

Sv: En liten ängel i mammas mage!

Jag kan ärligt talat inte tänka mig något värre än att _föda_ fram ett nästan fullgånget dött barn Fattar inte hur man som mamma klarar av det psykiskt.
Din vännina måste vara en stark person.
En undran: Om barnet dör som i din vänninas fall. Kan man inte be om att de tar ut den med snitt?

 

[Morpan]

Sv: En liten ängel i mammas mage!

Jag kan ärligt talat inte tänka mig något värre än att _föda_ fram ett nästan fullgånget dött barn Fattar inte hur man som mamma klarar av det psykiskt.
Din vännina måste vara en stark person.
En undran: Om barnet dör som i din vänninas fall. Kan man inte be om att de tar ut den med snitt?

Jag förstår inte heller hur hon klarade det. Hur får man kraften... Måste ju på något sätt kännas så fruktansvärt meningslöst...

Har inte vågat fråga om kejsarsnitt. Men visst är det så att de är väldigt försiktiga med kejsarsnitt överhuvudtaget?

 

[Hyacinth]

Sv: En liten ängel i mammas mage!

Jag har läst att man föredrar att mamman föder fram barnet.
Det är tydligen lättare att hantera för modern i det långa loppet, och man har "lättare" att bearbeta känslorna om man ändå får en naturlig förlossning. Jag vet inte om det kan bero på de hormoner som frigörs i kroppen i samband med en förlossning? *gissar*

 

[Mitzi]

Sv: En liten ängel i mammas mage!

Jo, de är ju restriktiva med snitt. Men om man mår fruktansvärt psykist dåligt (vilket man gör i din vänninas fall) då måste man väl få snitt, eller?

 

[Yamaha]

Sv: En liten ängel i mammas mage!

Jo, de är ju restriktiva med snitt. Men om man mår fruktansvärt psykist dåligt (vilket man gör i din vänninas fall) då måste man väl få snitt, eller?

Jag tror aldrig att man snittar en sådan här gång om man inte absolut måste rent medicinskt.

Att föda fram ett dött barn kan tyckas känslokallt men är ändå det bästa för mamman rent psykiskt. Jag känner flera som gjort det och dom är väldigt glada efteråt för att dom gjorde det. Det har hjälpt dom mycket i sorgearbetet.

 

[chrysler]

Sv: En liten ängel i mammas mage!

Snitt har man möjligheter att få på de flesta ställen om de bedömer att man inte är kapabel, varken psykiskt eller fysiskt att föda ett barn den vanliga vägen.
Men har hittills inte hört om ngn som haft tex kraftig förlossningsskräck & förlorat barnet före födseln, men det bedöms nog där & då.

 

[Calazirya]

Sv: En liten ängel i mammas mage!

An angel in the book of life,
wrote down your babys birth.
Whispered as she closed the book,
too beautiful for earth.

Den skrev jag på kortet till rosorna som vi lade ner i graven vid gravsättningen när vi förlorat Thyra ( min brorsdotter )

 

[Morpan]

Sv: En liten ängel i mammas mage!

An angel in the book of life,
wrote down your babys birth.
Whispered as she closed the book,
too beautiful for earth.

Oj, det var en fin liten dikt. Har ännu inte funnit någon passande text men din tyckte jag verkligen om. Tror jag ska skriva in den i kortet. Är det du som skrivit den?

 

[Calazirya]

Sv: En liten ängel i mammas mage!

Nej det var en användare här ( minns inte vem ) som skrev in den i ljustråden för Thyra.

Men jag tror inte att användaren själv hade skrivit den ...

Aha nu har jag tagit reda på det : Yorkwann heter användaren

KickiJ skrev också något fint:

"Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm.
En droppe som faller i tidernas ström.
Den skimrar i regnbågens färg en minut,
brister och faller, och drömmen tar slut."

 

[corona]

Sv: En liten ängel i mammas mage!

An angel in the book of life,
wrote down your babys birth.
Whispered as she closed the book,
too beautiful for earth.

Åh så fint
...och hemsk på samma gång...