Det bästa som hänt er!

[Krasux]

Sv: Det bästa som hänt er!

Det är så roligt att höra att det går bra för er nu!

 

[_busster_]

Sv: Det bästa som hänt er!

jaa verkligen jag är jätte glad för de.. och allt tack vare er
har inte du några bästa stunder att berätta om?

 

[katie]

Sv: Det bästa som hänt er!

Det bästa som hänt mig var när min BC-hane fann sig tillrätta hos mig.

Denna hunden har jag inte haft från han var valp utan han var 1½ år när han kom hit.
Han hade, i sitt tidigare hem, sprungit helt fritt och gjort vad han velat. Att dra som en rem över gärdet varje gång det kom en bil bara för att valla den, tja, han springer ju av sig lite energi, sa dom. Glassbilen blir han en idag tokig när han hör men nu går det att stoppa honom i första steget han tar. Det gick inte i början.
Jag fasade för detta beteende då jag bor intill en stor, väldigt trafikerad, väg.

De första tre månaderna var en kamp. Från att ha varit högst i rang i sitt tidigare hem, även över människorna, till att komma till ett nytt hem där någon inte tillät hans fasoner.
Jag har aldrig gråtit så mkt över en hund eller blivit biten så många ggr i hela mitt liv. I tre månaders tid hade jag mitt livs mest konsekventa beteende. Tillät inga fasoner och höjde honom till skyarna när han gjorde rätt.
Denna hunden är enormt envis men här mötte han sin överman.
Trots att jag körde med, för honom, det värsta straffet när han var dum var han tvungen att testa gränserna.
Hans straff, när han är dum, är att inte få vara med. GÅ BORT!!! Dessa ord fasar han för att höra.

En dag trillade poletten ned för honom.
Jag är så tacksam för att jag inte gav upp med denna jycken. Inte en dag med att jag tänkte 'jag skiter i det här','jag ger upp'.

Idag har jag den mest underbara hund jag kan tänka mig.
Visst han har fortfarande en del egenheter som det är lite si och så med men alla hans goda egenskaper väger tyngre.

Jag har en bästa kompis att valla med, han lämnar inte min sida när jag blir sjuk (svimmar ungefär varje - varannan dag), han håller ordning på gården, han vaktar mitt hus.
Han har aldrig varit förtjust i att gosa men han låter mig krama honom hur mkt jag vill. Denna hunden som man i stort sett inte kunde göra nåt med för över åtta år sedan kan hanteras nästan hur som helst nu. Inte av vem som helst visserligen. Han är en typisk enmanshund men om han släpper in nån i sin cirkel ska man känna sig hedrad.


(just det, han är till salu. annons går att se här)
http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=929347&page=4

 

[Syrsa]

Sv: Det bästa som hänt er!

Vi var de där som ingen ville tala med. När vi kom till kursen stod folk i små klungor och talade med varandra, deras valpar snällt sittandes vid sidan om dem.

Vi kom och en eller två nickade ett "hej", men alla visste ju att vår valp var så stökig att det skulle bli kaos om vi kom fram och försökte samtala. Jag gjorde det några gånger, med resultatet att klungan snart förvandlades till fem valpägare som inte längre kunde prata med varandra därför att den sjätte valpägarens valp for runt deras hundar och ville leka = stök, bök och kaos!

Klungan upplöstes snabbt.

Så blev valpis skadad och vi fick gå på kurs utan honom. Oj, vad bra kontakt vi fick med alla. Slutsats: Det berodde på Keo, inte oss. (Eller, på vår icke-förmåga att få honom att uppföra sig önskvärt. Det är ju vi som gör något fel, inte han.)

Inkallningsövning: 7 minuter att få honom att komma. 4,5 sekunder för alla andra valpar att springa till husse/matte.

Så för två veckor sedan satt han helt plötsligt stilla och tittade på mig när vi kom till klubben! De andra hundarna skällde, nosade, hälsade, lekte. Keo tittade på mig! Jag kunde prata med de andra kursdeltagarna!

Inkallningen satt perfekt och jag fick beröm för att jag läste honom så bra och kunde "komma emellan" precis när han tänkte en tanke om att hitta på något.

DET var en skön känsla!

Fast, den toppar nog inte det pirr och den värme som spred sig i magen när sambon ringde mig när jag stod på Konsum i Hemavan, eller är det Tärnaby?, och sa "uppfödaren ringde, valpen föddes i måndags!"

/Syrsa

 

[Sandra78]

Sv: Det bästa som hänt er!

När vi hämtade ut Dana på Strömsholm, efter orolig väntan vid hennes benbrotts-operation. Visserligen fick vi tillbaka en valp som hoppade på tre ben och hade en parabolantenn över huvudet, men hon viftade på svansen och såg ut som "ja men det här var ju en rätt så skojig utflykt hörni". Inte ett dugg påverkad av en lång operation, flera dagar i bur med okända djurskötare, bara 4 månader gammal.

(Bara nån veckan innan hon bröt benet)

När hon, 11 månader gammal, fixade anlagsprovet för FM-hund. Med mig som förare dessutom

Första gången vi tränade budföring och hon direkt fattade vad handlade om och sprang som skjuten ur en kanon.

Circuitutställningen i somras, när hon visades in bredvid en pokal.

Att gå bakom henne på ett spår är också ren lycka.

Hur orädd och nyfiken hon är.