Då har det hänt igen och hunden får skulden!

[hastflicka]

Sv: Då har det hänt igen och hunden får skulden!

Nar mina barn var sma hade jag faktiskt "koppel" till dem. Sonen var sa snabb och nastan ute i vagen framfor en bil nar jag var gravid och klumpig sa jag insag att jag behovde gora nagot drastiskt. Dessutom anvandes det nar vi var ute pa sjon... pa det sattet kunde jag knyta fast den som var liten och inte palitlig medan jag sag till att lagga till baten (30 meter och 3 ton) i slussar och vid kajer.
Om barnet sprungit fram och blivit trampad/sparkad av en hast, hade det da varit foralder's eller hast agaren's fel?

 

[Miloni]

Sv: Då har det hänt igen och hunden får skulden!

Jag har inte skrivit någonstans att hundägaren inte har något ansvar men hundägaren kan heller inte ha ansvar för att hålla andras barn borta från hunden. Det måste också föräldrarna göra. Allt är inte hundägarens fel.

Har inte läst hela tråden nu men endå, jag tycker föräldrarna var oansvariga, hundägaren som inte går därifrån med hunden när den ser att ungen vill klappa är också oansvarig.

Det här var mitt första inlägg i den här tråden, vart någonstans här står det att jag skyller allt på föräldrarna? Vart står det att jag inte tycker hundägaren var oansvarig?

Kom inte och påstå något annat.

 

[Miloni]

Sv: Då har det hänt igen och hunden får skulden!

Det är ju så ni gör här i tråden hela tiden, tar bort att jag skriver konstant att båda har ansvar och att hundägaren visst har ett ansvar. Har inte skrivit någonstans alls att hundägaren är helt fri från ansvar.

Och seriöst, man pratar knappast bara enbart om den här händelsen längre utan allmänt om hund och föräldraransvaret.

Och som sagt, läs igen vad det är jag skriver innan du skriver något.

 

[Mitten]

Sv: Då har det hänt igen och hunden får skulden!

Nej jag är inte förälder men oavsett så måste man ligga steget före, är man efter händer det olyckor. I vissa fall beror det på slarv och andra inte. Jag har ju mött otroligt mycket barnfamiljer som reagerar ganska långt innan jag och hund kommer gående, som inte väntar tills man går brevid och då först reagerar. Detsamma som i alla situationer, om det kommer bilar eller hästar eller vad som helst. Man måste ligga före.

Men som sagt olyckor händer endå men man kan knappast då heller skylla allt på hundägaren som har en hund som är ängslig och rädd för framrusande barn.

Jag håller alltid avstånd till hundar jag möter och har noga förklarat för min 2-åring att man inte klappar på djur hur som helst. Vilket hon förmodligen skulöle göra ändå om hon fick chansen, för hennes impulskontroll är inte färdigutvecklad.
Skulle du kunna läsa mitt inlägg om när jag hämtade vatten till min dotter och säga om jag var oansvarig då?

 

[Mitten]

Sv: Då har det hänt igen och hunden får skulden!

Nar mina barn var sma hade jag faktiskt "koppel" till dem. Sonen var sa snabb och nastan ute i vagen framfor en bil nar jag var gravid och klumpig sa jag insag att jag behovde gora nagot drastiskt. Dessutom anvandes det nar vi var ute pa sjon... pa det sattet kunde jag knyta fast den som var liten och inte palitlig medan jag sag till att lagga till baten (30 meter och 3 ton) i slussar och vid kajer.
Om barnet sprungit fram och blivit trampad/sparkad av en hast, hade det da varit foralder's eller hast agaren's fel?

Är man i en miljö med hästar har man en väldig koll på ungarna. Då skulle jag ha henne i famnen eller i vagnen och hålla mig på avstånd. Om däremot det skulle hända att en häst kom in på min tomt och sparkade henne och jag inte hann fram, så skulle jag kanske tycka att hästägaren hade kunnat hålla avstånd, men jag skulle ändå känt igen det som en olycka. Det är svårt att vara generell, det är inte ALLTID den enes fel att någon blir skadad. Men hundar är så inblandade i samhället på ett sätt som inte hästar är.

En hund skall inte hugga. En hundägare skall ha kontroll över hunden. En förälder skall ha koll på barnen. Ibland falerar det och sånt här händer. Hunden kanske inte gillade barn men den kanske aldrig hade varit aggressiv förr och det tog hundföraren på sängen? Vad vet vi? Hunden gjorde något oförutsett, barnet gjorde nånting oförutsett.

 

[Mitten]

Sv: Då har det hänt igen och hunden får skulden!

Jag har inte skrivit någonstans att hundägaren inte har något ansvar men hundägaren kan heller inte ha ansvar för att hålla andras barn borta från hunden. Det måste också föräldrarna göra. Allt är inte hundägarens fel.

Och vad jag förstår så håller alla med dig om det här. Men den viktiga poängen är att det inte går att ha koll på barnen varje millimeter, man TYCKER att man har koll men så smäller det till och händer något. Läs gärna mitt exempel med bilen. Hade bilföraren tyckt att barnet är mammas problem och gasat på hade barnet dött. Nu tog båda till säkerhetsåtgärder, den ena falerade - men det gick bra ändå eftersom båda tog ansvar. Ibland falerar båda. Det händer olyckor.

 

[Mitten]

Sv: Då har det hänt igen och hunden får skulden!

Jag antar förresten att du inte hade koppel på barnen när ni var ute och gick i villaområden? För det är en viss skillnad i riskområden och hemma på gatan, kan jag tycka.

 

[sagalisa]

Sv: Då har det hänt igen och hunden får skulden!

knappis

Jag förstår inte att någon kan tycka att det är OK att en hund hugger så illa som den här hunden gjorde. Jag hade en cocker spaniel för många år sedan som var osäker inför barn. Jag arbetade med det och hon lärde sig tycka om barn så småningom. Hon skulle dock aldrig ha huggit på detta sätt, möjligen hade hon i en trängd situation (JAG som hundägare såg till att inga sådana situationer uppstod!) nafsat för att freda sig. STOR SKILLNAD! Jag har alltid tagit mitt strikta hundägaransvar på största allvar!

Jag tycker inte att aggressiva hundar platsar i vårat samhälle och jag tycker inte att hundar måste leva till varje pris. Skulle själv aldrig drömma om att behålla en hund som bits. Och visst finns det oansvariga föräldrar men hur är det med hundägare? Finns en hel del oansvariga hundägare också som låter hundarna springa fram till kreti och pleti som inte gillar hundar.

Att ha en hund som verkligen hugger är oansvarigt enligt mig. Det kan var en sekunds verk och olyckan är ett faktum. Är det värt det? NEJ!

 

[Miloni]

Sv: Då har det hänt igen och hunden får skulden!

Och vad jag förstår så håller alla med dig om det här. Men den viktiga poängen är att det inte går att ha koll på barnen varje millimeter, man TYCKER att man har koll men så smäller det till och händer något. Läs gärna mitt exempel med bilen. Hade bilföraren tyckt att barnet är mammas problem och gasat på hade barnet dött. Nu tog båda till säkerhetsåtgärder, den ena falerade - men det gick bra ändå eftersom båda tog ansvar. Ibland falerar båda. Det händer olyckor.

Säger ju tydligt och klart att det kan hända olyckor, inte sagt nåt annat. Olyckor är just olyckor.

Dessutom hör det till när man kör bil att man ska akta sej för allting som i princip rör sej oavsett hur bra koll alla ser ut att ha. Har man inte det ska man nog inte köra bil heller. Sen som sagt åter igen för 150 gången så händer det olyckor hur väl förberedd man än är.

 

[Miloni]

Sv: Då har det hänt igen och hunden får skulden!

Jag håller alltid avstånd till hundar jag möter och har noga förklarat för min 2-åring att man inte klappar på djur hur som helst. Vilket hon förmodligen skulöle göra ändå om hon fick chansen, för hennes impulskontroll är inte färdigutvecklad.
Skulle du kunna läsa mitt inlägg om när jag hämtade vatten till min dotter och säga om jag var oansvarig då?

När påstod jag att du har varit oansvarig? Olyckor händer, jösses.

 

[hundar]

Sv: Då har det hänt igen och hunden får skulden!

*KL*

Detta kommer alltid att kunna hända. Då vi har hundar som är opålitliga. Vi har ägare som beter sej som idioter. Släpper lös hund som inte är säker på varesej hundar eller människor. Vi har ägare som inte inser att deras hund äinte är säker. Vi har föräldrar till barn som inte förstår att det är djur o djur agerar instingtivt. Dvs handlar först. Vi har föräldrar som inte talar om för sina barn att man absolut inte klappar en främmande hund. O framför allt så har vi föräldrar som inte har speciellt stor koll på sina små barn.

Kan berätta en sak som hände mej själv för inte så länge sen. Jag stod på gården o tränade med min hund. Då kom en granne med sin lilla kille på kanske 2 år. Långt innan så såg jag att barnet var väldigt intresserad av min hund. Har även sett det förut då den sprungit efter oss när vi varit ute o gått. Jag ställer mej med hunden vid min sida o står still. Barnet springer fram o pappan följer efter o stoppar. Pappan får med sej sonen en liten bit förbi oss men hela tiden drar sonen mot oss. När dom passerat oss med ca 5 meter så vänder sonen igen o går mot oss. Hunden är då emmellan oss. Jag tänker att pappan har väl full koll. NEJ då han står kvar o ropar på sin son. Som innan pappan reagerar är framme hos oss o ska klappa min hund. Då böjer jag mej över hunden sätter fram näven framför barnet o säger -NEJ du får inte klappa. Då bli pappan vansinnig för att jag säger till hans son!!!!! Jag har då sonen ståendes mot min hand för annars så hade han kommit åt min hund. Hur är man funtad. Han har ju ingen aning om att min hund är snäll. Den kunde ju lika gärna gjort utfall o bitit eller gett barnet en bresida så den dampt i backen. Nej föräldrar är lite knäppa ibland.

Kan ju tillägga att min hund aldrig skulle bita men jag vill inte ha mina hundar som något klappobjekt.

Tycker att ägaren tog sitt ansvar. Den hunden var inte pålitlig. Det är inte normalt av en hund oavsett ras att hugga blint omkring sej. En normalt funtad hund hade hoppat till o sett efter vad det var o sen ev gått till anfall.

 

[Disen]

Sv: Då har det hänt igen och hunden får skulden!

Kastrera och sätt munkorg på hedan efter

Varför i hela friden ska hunden kastreras för att den inte gillar barn? Vari finns logiken i det?

 

[Disen]

Sv: Då har det hänt igen och hunden får skulden!

*kl*

Vad jag slås av i diskussionen är att hundägare förväntas ha en "stoppknapp" på hunden. Någon slags nödbroms, ett kommando som om det vrålas fram tillräckligt allvarligt ska slå på bromsarna hos djuret. Det framkommer ofta i diskussioner att man ska ha hundra procents lydnad om inte hundratio. Däremot verkar inte samma disciplin gälla på ett barn, vad gör man om barnet rusar mot en väg?

Jag tycker det är dåligt både av föräldrarna, hundägaren och den tjej som var ute med hunden. En förälders ansvar sträcker sig längre än att säga till ett barn att den inte får, för att sedan ändå se barnet gå fram. Hundägarens ansvar sträcker sig längre än att låta en minerårig gå ut med en hund som de verkade veta kunde reagera kraftigt, och tjejen som höll i hunden hade kunnat reagera. Man märker om det är barn på väg fram till hunden. Stryp upp hunden i kopplet så den inte kommer åt barnet om det inte går att flytta sig därifrån.

Mycket bra skrivet!

 

[hastflicka]

Sv: Då har det hänt igen och hunden får skulden!

Jag ocksa haller med Gabbi, bada har tagit lika lite ansvar i den har fragan. Om ett barn kommer framspringande till min rottis sa ser jag till att ha kontroll pa henne... springs det vill hon vara med och kan mycket val falla ett barn. Ar hon kopplad ser jag till att hon inte kommer nagonstans och jag har full koll pa vad hon gjor, ar hon los har jag tillrackligt bra 'recall' for att lita pa att hon kommer till mig forst aven om barn springer (jag kan tankas behova vara snabb for att forsakra att hon stannar dock)

Jag antar förresten att du inte hade koppel på barnen när ni var ute och gick i villaområden? För det är en viss skillnad i riskområden och hemma på gatan, kan jag tycka.

Det beror pa. Jag minns situationer dar det var mycket folk (Skansen? Gronan? Kolmorden da han insisterade att "ga sjalv") dar selen var pa. Om jag hade varit sa gravid att jag inte kunde halla battre koll pa mitt barn hade selen kommit pa. Numera finns ju ocksa "flexi leads" sa det hade varit ett latt satt att ha kontroll men ge barnet lite mer rorelsefrihet.

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Då har det hänt igen och hunden får skulden!

Jag har inte klippt ut citat en enda gång i dina inlägg utan bara svarat på helheten i det jag tycker du förmedlar. Jag ser och läser att du skriver att båda har ansvar, men det är i ett par korta ord och sen kommer ideligen en lång harang som vinklar åt andra hållet så därför ger jag bara en skvätt tilltro till att du verkligen menar så. Det är det jag har hakat upp mig på lite.

Sen håller jag mig till endast detta fallet eftersom det var den incidenten TS skapade tråden om. Så seriöst som du skriver så jo, för mig handlar det om detta fall inga andra.

Jag har läst hela tråden inklusive dina inlägg från början till start ett par gånger nu. Så jag läser innan jag skriver. Det kanske är så att vi båda skriver på ett otydligt vis så den andra inte förstår?

Men jag kan fortfarande inte se om du svarat någon stans på frågan: Ska hundar som har agessioner som utger fara ha en plats i vårat samhälle?

Samt frågan: Vad är mest realistiskt, koppel på alla barn eller munkorg utanför hemmet på en osäker hund?

Läser ju dåligt så jag kan ju ha missat svaren....

 

[Mitten]

Sv: Då har det hänt igen och hunden får skulden!

När påstod jag att du har varit oansvarig? Olyckor händer, jösses.

Fast nu pratade vi om just det här att man inte kan döma på en artikel och att barn plötsligt kan komma fram till hunden trots att föräldrarna tycker att de har koll. Det var min text ett exempel på.
Att olyckor händer är ju det Voff och jag försöker få fram - att man inte måste kasta skuld. Och att man inte kan lägga ansvaret på föräldrarna utan att veta fakta. Helt enkelt.

Jag sa inte att du sagt att det är oansvarigt, och jag har varit konstant trevlig i tråden - så dina 'jösses' är faktiskt väldigt onödiga. Min enda poäng är att man kan tappa tvååringar bort en meter ibland och i vissa fall räcker det.

 

[Mitten]

Sv: Då har det hänt igen och hunden får skulden!

Säger ju tydligt och klart att det kan hända olyckor, inte sagt nåt annat. Olyckor är just olyckor.

Dessutom hör det till när man kör bil att man ska akta sej för allting som i princip rör sej oavsett hur bra koll alla ser ut att ha. Har man inte det ska man nog inte köra bil heller. Sen som sagt åter igen för 150 gången så händer det olyckor hur väl förberedd man än är.

... Och på samma sätt :

Dessutom hör det till när man har hund att man ska akta sej för allting som i princip rör sej eller kan verka hotfullt för hunden oavsett hur bra koll alla ser ut att ha. Har man inte det ska man nog inte äga hund heller. Sen som sagt åter igen för 150 gången så händer det olyckor hur väl förberedd man än är.

Där är min parallell.

 

[Lenis]

Sv: Då har det hänt igen och hunden får skulden!

Jag antar förresten att du inte hade koppel på barnen när ni var ute och gick i villaområden? För det är en viss skillnad i riskområden och hemma på gatan, kan jag tycka.

Fast om man tycker att 10 meter (som sagts gälla i episoden som är grunden till diskussionen) är ett rimligt avstånd till sin tvååring borde man nog överväga sele till ungen. Hemma på gatan kan det också komma cyklar o bilar och en smäll i 30 km är alldeles tillräckligt för ett litet barn. Sen har vi trimmade moppar osv som också kan dyka upp.

 

[Calazirya]

Sv: Då har det hänt igen och hunden får skulden!

Tja nu har jag inte diskuterat koppel på barn, men det är en bra grej i vissa fall. Vi knyter fast dottern 1½ i flytvästen i sittbrunn på segelbåten när det är mycket =).

Ang din fråga om vem som bär ansvaret om ett barn lubbar fram till en ryttare på häst går ej att svara på med så lite information egentligen, omständighetern kring var fall bör beaktas innan man dömmer ut ansvar. Men där föräldern vet att hästar brukar uppehålla sig, dvs på en ridbana/hage/ridhus/stall så är det enligt mig förälderns ansvar att ha sådan koll på barnet och där kan man inte skylla ryttaren/hästen.

 

[Mitten]

Sv: Då har det hänt igen och hunden får skulden!

Fast om man tycker att 10 meter (som sagts gälla i episoden som är grunden till diskussionen) är ett rimligt avstånd till sin tvååring borde man nog överväga sele till ungen. Hemma på gatan kan det också komma cyklar o bilar och en smäll i 30 km är alldeles tillräckligt för ett litet barn. Sen har vi trimmade moppar osv som också kan dyka upp.

Ja 10 meter tycker jag också låter långt... även om jag inte kan utesluta att jag varit 10 m ifrån någon gång också. Jag _tror_ inte det men jag skulle inte svära på det.
Min dotter kröp igenom en häck till en allmänning nån gång - då var det säkert 10 meter för mig att gå runt, som jag gjorde... då hade det ju också i teorin kunnat komma en hund på andra sidan.

Jag lämnar nog diskussionen nu, ville bara tycka till om att man skall vara försiktig med att lägga all skuld på föräldrarna, för att vara förälder till en tvååring är inte alltid så himla plättlätt med massor av val/misstag varje dag.

Apropå 30 km/tim så hade jag en kamrat som avled efter att blivit påkörd i lägre än 30 - och han var över 30 år och inget barn. Så absolut ser jag faran i det, och lämnar inte min dotter långt ifrån mig på gångvägarna heller.