byta föräldraledig förälder

[mino]

Om i stort sett varenda liten blemma kan man läsa när man fått barn, däremot står det eller informeras det aldrig nånstans nåt om hur man hanterar övergången från en förälder till en annan när man delar på föräldraledigheten.

Jag undrar vad era erfarenheter är. Jag upplever att det inte har varit helt enkelt att tolka dotterns beteende, hon har velat ammas mer och hon har varit lite mer orolig när jag har kommit hem, men inte när jag har varit borta. Dessutom vet jag inte om det är en fas nu (9-10 månader). Hon har också verkat lite mammig och det har hon inte varit tidigare. Hur har era barn reagerat, har ni märkt någon skillnad?

 

[Timsetim]

Sv: byta föräldraledig förälder

Mina barn är snart 11 månader och jag upplever att de varit och är i en mammig fas, den första i deras liv.

Jag är fortfarande hemma mest, men har börjat jobba lite grann, så pappan är oftare ensam med barnen.

Skillnaderna jag märkt är att barnen kan bli lite extra klängiga när jag kommer hem och att framförallt dottern blir lite ledsen när pappan går hemifrån. Klängigheten går över på några minuter och dottern släpper saknaden efter pappa så fort jag tilltalar henne.

/Timsetim

 

[Silverkedjan]

Sv: byta föräldraledig förälder

Enklast är att dela så mkt som möjligt från början. Den som jobbar har barnet all tid när den är ledig tex.

Ta annars en övergångstid och håll dig borta en massa timmar i sträck så fort partnern kommer hem.

Låt dem hitta sina EGNA sätt att kommunicera på. Svara på direkta frågor men utgå från att pappor förstår och hanterar barn lika bra om än på ett annat sätt.

Mammor har tuttar och vet ingenting om hur pappor bäst tröstar bebisar tex.

Viktigt är också med vilken attityd man lämnar över barnet och tar emot det.

Säj tydligt även med kroppsspråket att det ska bli så mysigt för barnet och pappan att få vara tillsammans ! Och utgå från att du varit obehövd när du kommer tillbaka. Kommentera ALDRIG oviktiga saker typ kläd- och matval om inte barnets liv är i fara.

Du kan vara hur orolig som helst, men DET FÅR INTE MÄRKAS

Barnet kommer att överleva, och även om det blir lite knövligt på mitten så kommer det få en bättre relation till sin pappa.

Snöar du in i "hur ska det här gå tänk om bebin piiiiiiiiiper och jag inte hör det -träsket" så ryck upp dig, tänk på svältande föräldralösa sjuka barn i HIV-smittade Afrikaländer eller något så du får lite distans.

Och ha det bra på jobbet

 

[mandalaki]

Sv: byta föräldraledig förälder

Kommentera ALDRIG oviktiga saker typ kläd- och matval om inte barnets liv är i fara.
-----------
Snöar du in i "hur ska det här gå tänk om bebin piiiiiiiiiper och jag inte hör det -träsket" så ryck upp dig, tänk på svältande föräldralösa sjuka barn i HIV-smittade Afrikaländer eller något så du får lite distans.

 

[Inte_Ung]

Sv: byta föräldraledig förälder

...däremot står det eller informeras det aldrig nånstans nåt om hur man hanterar övergången från en förälder till en annan när man delar på föräldraledigheten.

Det finns inget att skriva om där.
Man liksom bara byter.

Hur har era barn reagerat, har ni märkt någon skillnad?

Inte alls.
Jag började jobba när sonen var 8 månader.
Så då bytte vi.

 

[mino]

Sv: byta föräldraledig förälder

*svarar flera*
Nu har jag ju redan jobbat en månad och jag är fullt övertygad om att inget allvarligt fattas henne, och hon har en väldigt god relation till sin pappa och har haft hela tiden. Så det är inte en fråga OM vi ska dela utan om det är normalt att man märker lite reaktioner och hur man ska hantera detta. Här tycker jag att det finns mycket att skriva om, ungefär som att det finns att skriva om när ett barn börjar på dagis eller ska sluta med blöja. Jag märker att hon har blivit, som jag skrev, lite mammig och detta är en bebis som inte varit varken särskilt mammig eller pappig tidigare. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Kanske är det bäst att gossa med henne supermycket, men jag kan likaväl tänka mig att det är bättre att vara precis som vanligt för att markera att allt är i sin ordning och det är vanlig vardag. Det är därför jag frågar om hur det har funkat för er. Kanske är det en fas som hade kommit ändå runt 9-10 månader.

 

[Tokmaja]

Sv: byta föräldraledig förälder

Första veckorna efter bytet har mina barn varit väldigt pappiga, men nu när det gått 3 månader märker vi ingen skillnad på dottern.
Sonen var det samma sak med, om det är så att det gör lite skillnad för att vi (jag nu eftersom pappan är hemma nu) jobbar skift och varannan vecka är hemma hela dagen fram tills 15,30 och träffar dem hela dagarna, det vet jag inte.
Det blir ju lite man träffar dem på dagveckorna när man kommer hem efter 16 och sen ska man till stallet och göra klart där också.. och så ska de lägga sig.

Vi har bara bytt, plötsligt är den ena hemma så att säga, men i o m vårat skift så träffar vi barnen så mycket så de har inte reagerat nämvärt alltså.

Bägge barnen var ca 10 månader när vi har bytt.

 

[Silverkedjan]

Sv: byta föräldraledig förälder

Man har alltid "igen" när man varit borta.

Det är ett klängande och gnällande och testande. Tänker man försvinna igen? Älskar man fortfarande villkorslöst?

Jag har inte märkt någon tendens att det avmattas upp i åldrarna än och då är den äldsta 5½ år.

Perioderna förlängs dock.

Den äldsta var 13 mån när jag var borta över ett dygn första gången. Sedan vid 3½ blev det en hel vecka vilket var absolut på gränsen. Vi hade planerat två veckor nu när han fyllt 5 men fick frångå det och bryta på mitten.

Den minsta (nu 2½) har från början en närmare relation till sin pappa som haft honom mest så var det lättare för mig att vara borta något dygn från början. Men det blir ordentlig pappabrist när pappan är borta 3 dagar.

Det är ändå ganska liten tid man är så behövd.

Jag har valt att skippa alla utlandskurser och dylikt för att kunna finnas för mina barn. Och vi håller ofta ihop alla fyra om någon vuxen har ett "måste-uppdrag" som är längre än ett par dagar.

Tids nog vill de vara ifred

 

[mino]

Sv: byta föräldraledig förälder

Så det tog alltså 3 månader för era barn att så att säga vänja sig vid en liten annan ordning, intressant. Ja, förmodligen är det bara att vänta och se vad som händer.

 

[mino]

Sv: byta föräldraledig förälder

Klok filosofi, det där med att hålla ihop.

Skönt att börja jobba när pappan är hemma, jag vet ju att hon har det jättebra och att hon inte är ledsen när jag är borta, måste vara värre att märka reaktioner när hon är på dagis för då vet man ju inte vad som händer.
Samtidigt är det ju ett livsvillkor för alla att livet inte alltid styrs av vad som är bäst för en själv, men man vill ju i alla fall gärna stötta så gott man kan.

 

[Inte_Ung]

Sv: byta föräldraledig förälder

Kanske är det en fas som hade kommit ändå runt 9-10 månader.

Jag tyckte att alla 3 barnen rent generellt var mera klängiga i den åldern oavsett föräldrabyte eller ej.
Och de klängde då på båda föräldrarna.
Den som var hemma hade de klängt färdigt på under dagen.

Det där försvann sedan strax efter 1-årsdagen.

 

[mino]

Sv: byta föräldraledig förälder

Det kanske är så det är, att de helt enkelt tankar upp föräldranärhet och när man är hemma på heltid blir det inte lika intensivt så man märker inte av det på samma sätt.

 

[Inte_Ung]

Sv: byta föräldraledig förälder

Det var så som det kändes i alla fall.
Med de första 2 så var jag hemma ganska så länge.
Och när deras pappa kom hem från jobbet så bokstavligen hängde de på honom.

 

[Stollan]

Sv: byta föräldraledig förälder

Ja den fasen inträffar normalt runt 10 månaders ålder
Det är också vanligt att barnen vaknar mer på nätterna och/eller svårare att få att sova på kvällarna efter ha sovit hela igenom utan problem tidigare.

 

[havreflinga]

Sv: byta föräldraledig förälder

Hur har era barn reagerat, har ni märkt någon skillnad?

Nej, faktiskt inte. Men i själva övergången var vi hemma båda två i en vecka. Jag hade ammat mycket fram tills dess, så medan vi var hemma båda två passade jag på att trappa ner amningen. Lillen var hos pappa och jag smög runt i hemmet och sysselsatte mig med annat. Det reagerade lillen på. Han tyckte det var mycket märkligt att jag fanns hemma men ändå höll mig "borta". Han har ända sedan han var pytteliten helst velat att hela familjen ska vara tillsammans hela tiden.:smirk: Så han gnällde lite när jag skymtade förbi.

Men när jag började jobba var allt som vanligt igen. Han var varken mer mammig eller pappig. Ibland visar han att han vill till pappa, ibland till mig. Jag tror det är ungefär lika mycket åt båda hållen.

Mest vill han nog till hundarna faktiskt. Han har blivit så himla självständig. Han hade ett enormt närhetsbehov de första månaderna, så det är lite svårt att vänja sig vid att han ganska sällan vill sitta i knät eller bli buren.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Kanske är det bäst att gossa med henne supermycket, men jag kan likaväl tänka mig att det är bättre att vara precis som vanligt för att markera att allt är i sin ordning och det är vanlig vardag.

Jag tycker du ska göra som du vill. Själv har jag ett ganska stort "gosbehov" när jag kommer hem från jobbet, så jag brukar ta lillen på kvällarna. Men ibland vill jag rida, och då får pappan ta lillen. Om lillen visar att han vill till någon speciell brukar vi låta han få som han vill, om det inte krockar med våra egna planer för kvällen.