Sv: bordercollie - KÖPA VALP ELLER INTE? HJÄLP
Det PL skriver stämmer.
Jag har två BC som jag vallar med. Min första BC är en hane på 10½. När det uppdagade att han hade artros i ena armbågen och han då inte kunde jobba lika mkt fick jag börja fundera på att skaffa en ersättare till honom.
Det blev en underbar liten tik som nu är 1 år och 8 månader.
När jag tog över hanen var han 1½ år och skogstokig. De som haft honom innan hade haft honom som sällskaps hund och till agility. Det tog ett halvår innan jag fått sån ordning på honom att vi kunde anmäla honom till en vallningskurs. Det var en upplevelse vill jag lova! De två första kursgångerna hade jag en fullständig idiot med mig. Tack gode gud för att fåren stod i fålla så han inte kunde komma åt dem! Tredje gången var det som om poletten trillade ner. Han började fatta att om han skötte sig utanför fållan fick han vara med och blev inte bortschasad. Fjärde gången var fåren lösa. Jag var så nervös när det blev våran tur. Har nog aldrig kallsvettats så mycket i hela mitt liv. Det gick bra.
Denna hunden är inte registrerad. Mamman var inte vallningsintresserad alls. Jag fick en vallidiot.
Idag är han kanon att jobba med.
I somras fick de här hemma problem med honom. Han blev aggressiv och ville tillslut inte göra nåt med dem.
Anledning:
Jag låg på sjukhus i nästan 1½ månad. Eftersom detta är en hund som kräver att få jobba varje dag blev han understimulerad. Han är en enorm enmanshund, vilket är vanligt bland BC. De försökte att jobba med honom på olika sätt. Det är ingen i familjen som har kunkaperna att valla med honom. Det enda de kan göra med honom när det handlar om vallning är att be honom hämta fåren om de rymmer. Han gör jobbet själv.
De försökte stimulera honom med lydnad, eftersök mm. Detta funkade inte tillslut. Han krävde mer.
Det var ett nervvrak jag kom hem till. De hade gjort allt de kunnat men det räckte inte.
Tiken min är helt annorlunda. Hon är mkt stillsammare. Henne har jag haft sen hon var nio veckor. Detta är en hund somm kommer efter vallningsmeriterade föräldrar.
Hon har under hela sin uppväxt haft får, ankor, hästar mm runt sig. När hon blev ett år började jag bli en smula nervös. Hon visade inget som helst intresse för vallning. Inte ens när jag tog med henne till fåren när gamlingen jobbade. Det var ju meningen att hon skulle avlasta honom för att senare ta över. Jag beslutade att hon inte skulle få träffa på fåren under 1½ månad för att se vad som hände sen. Inte ett smack. Jag tänkte att, jaja, jag har ju en hund som älskar att kramas iallafall.
En dag small det till! Från ingenstans var det som om nån tryckt på en knapp. Nästan på dagen då hon blev 1 år och tre månader tände hon.
Nu har jag två hundar som jag vallar med.
Tiken är fortfarande under träning och målet är att hon ska göra sitt VP till våren. Det kan bli tidigare men det får vi se. Det beror på.
Det spelar ofta ingen roll om föräldrarna är intresserade eller inte av vallning eller inte. Du kan gå i ett år eller mer och tro att du har haft tur att få en hund som inte är vallningsintresserad. Helt plötsligt händer nåt som utlöser beteendet. Det sitter så djupt rotat i dem. De har ju inte direkt varit avlade för utseendet utan egenskaperna.
Om du nu beslutar dig för att skaffa din BC så önskar jag dig lycka till. Du kommer att få en hund som KAN vara allt du önskar dig. Men var beredd! Om hunden visar sig ha det minsta intresse av att valla så hoppas jag både för din och hundens skull att du anmäler dig till en vallningskurs och blir medlem i vallhundsklubben då lokalklubbarna anordnar träningskvällar.
Ta tillvara på din hunds egenskaper.
Detta blev långt men så blir det ibland.
