Mysaan
Trådstartare
Eftersom det i tråden "En ängel i magen" började tas upp om barn som verkligen valt att komma mot alla odds som tex Mimus som upplever att hennes son valde att födas. 
Finns det fler här då förutom jag, mimus och givetvis The Great White Shark som har sådana upplevelser?
Jag tycker det är så starkt och mäktig att läsa om barn som faktiskt kommer mot alla odds så nu får ni berätta er historia.
Jag kan berätta om min förstfödda som inte alls skulle bli till. Hade bara 1% chans att bli gravid.
Min yngsta sedan som blev till på p-piller och som vi hade många långa diskussioner innan vi bestämde att han skulle få stanna.
Paniken när jag redan i v.22 lades in på sjukhus för att moderkakan höll på att lossna. Tankarna som vandrade hos mig då var att dte nog inte var meningen i alla fall utan att detta bara var en prövning. av något slag.
Glädjen för varje dag som gick och den lille behagade stanna i magen. Ångesten och paniken varje morgon man vaknade skulle han stanna i dag också? I början räkna man timmar och sedan halva dagar och sedan dagar. För varje dag räknade man hans chans för att överleva om han inte ville stanna längre. I början var varje timme viktig och sedan varje dag.
Läkarna som sa "Vi ska vara glada och tacksamma om han stannar till v.35 och helst 35 fullgångna."
Glädjen när dessa 35 veckor gått och man kunde sänka varningsflaggen. Trots allt ville man att han skulle stanna så länge som möjligt så man blir fullgången givetvis.
v.40+1 kom och gick ingen unge ville ut. Den psykiska pressen att konstatera ännu en överburen och detta på att man varit orolig för att man skulle förlora honom var ett ganska kraftigt kast. Detta tog ganska hårt på mig så i v.40+6 sparkade vi ut honom.
Han den underbara lille pojken som ingen trodde skulle klara sig.
Så nu sitter jag här och funderar på vad för viktig uppgift han har här i livet eftersom han ändå kom.
Detta är så starkt för mig så nu sitter jag och grinar också.
Så nu är det er tur att berätta era mot alla odds berättelser!
Finns det fler här då förutom jag, mimus och givetvis The Great White Shark som har sådana upplevelser?
Jag tycker det är så starkt och mäktig att läsa om barn som faktiskt kommer mot alla odds så nu får ni berätta er historia.
Jag kan berätta om min förstfödda som inte alls skulle bli till.
Hade bara 1% chans att bli gravid.Min yngsta sedan som blev till på p-piller och som vi hade många långa diskussioner innan vi bestämde att han skulle få stanna.
Paniken när jag redan i v.22 lades in på sjukhus för att moderkakan höll på att lossna. Tankarna som vandrade hos mig då var att dte nog inte var meningen i alla fall utan att detta bara var en prövning. av något slag.
Glädjen för varje dag som gick och den lille behagade stanna i magen. Ångesten och paniken varje morgon man vaknade skulle han stanna i dag också? I början räkna man timmar och sedan halva dagar och sedan dagar. För varje dag räknade man hans chans för att överleva om han inte ville stanna längre. I början var varje timme viktig och sedan varje dag.
Läkarna som sa "Vi ska vara glada och tacksamma om han stannar till v.35 och helst 35 fullgångna."
Glädjen när dessa 35 veckor gått och man kunde sänka varningsflaggen. Trots allt ville man att han skulle stanna så länge som möjligt så man blir fullgången givetvis.
v.40+1 kom och gick ingen unge ville ut. Den psykiska pressen att konstatera ännu en överburen och detta på att man varit orolig för att man skulle förlora honom var ett ganska kraftigt kast. Detta tog ganska hårt på mig så i v.40+6 sparkade vi ut honom.
Han den underbara lille pojken som ingen trodde skulle klara sig.
Så nu sitter jag här och funderar på vad för viktig uppgift han har här i livet eftersom han ändå kom.
Detta är så starkt för mig så nu sitter jag och grinar också.
Så nu är det er tur att berätta era mot alla odds berättelser!
)
och gosse nr två anländer i slutet av augusti.(-02)
