Barn som åker till andra föräldern varannan helg...

I

Irre-76

Vill ni ge mig tips och råd? Eller bara dela med er av era egna liknande erfarenheter?

Min 4-åriga dotter åker till sin pappa varannan helg, men hon vill inte åka, tyvärr... Jag tycker det är superviktigt och jag tror att hon kanske ångrar sig om kontakten blir sämre i framtiden.

Men vad ska jag göra? Jag har försökt med ALLT känns det som i varje fall. Jag skojar med henne att då åker mamma dit istället och leker med hennes kusiner hon har där osv... Jag uppmuntrar henne hela tiden hur kul det ska bli... Ja jag försöker med det mesta att uppmuntra henne, men hon vill inte åka i varje fall, trots att jag säger att det blir tråkigt hos mamma för jag ska plugga osv....

När jag frågar henne varför så säger hon bara att hon vill vara hemma med mig och gosa. Vi var själva tills hon blev 1 år innan han började ha henne och hennes pappa älskar henne, men är kanske inte så engagerad, han har sina egna sätt istället att visa det på.

Ibland gråter hon när hon ska iväg också, känns inte så kul.

Jag har pratat med hennes pappa om vi ska skippa nån helg, men det vill han ju inte så klart, vilket är förståeligt. Men han hjälper inte till precis med att uppmuntra henne att åka till han, det är bara jag som pratar med henne. Han kramar heller inte om henne när hon ska till han och pratar med henne. Det är jag som sätter henne i hans bil osv.. Men jag vet att han älskar henne, men han har sitt egna sätt att hantera känslor. Han ringer tyvärr inte heller däremellan till henne, bara skickar sms till mig nån gång och frågar hur hon mår.

Men vad ska jag göra? Jag är rädd för att jag skadar henne långsiktigt med att tvinga iväg henne, men å andra sidan säger människor i min omgivning att jag ska inte låta en 4-åring bestämma, men jag kan ju heller inte ignorera hennes känslor. Å tredje sidan är kontakten till sin pappa viktig.

Hjälp mig! :confused: Oj vad långt det blev.... Hoppas ni orkar läsa :smirk:
 
Sv: Barn som åker till andra föräldern varannan helg...

Det kanske är lättare om de träffas oftare och inte så länge??

För en 4 åring är det lång tid.
 
Sv: Barn som åker till andra föräldern varannan helg...

Det kanske är lättare om de träffas oftare och inte så länge??

För en 4 åring är det lång tid.

För cirka 1 år sedan hade vi i 2 års tid att han hade henne en natt per helg, men efter 2 år så verkade inte det fungera längre, hon verkade stressad över att aldrig få en vilodag nästan, utan resa mellan oss varje helg. Så vi började med varannan helg och det fungerade jättebra i lite mer än 1 år. Men nu är det stopp.

Han vill heller inte köra oftare och börja ha henne en natt varje helg, han känner då också att de hinner inte med någonting...
Eftersom han inte bor på samma ort så blir det svårt med oftare då han arbetar och hon går på förskola här. Men annars är det en bra idé om det hade fungerat...
 
Sv: Barn som åker till andra föräldern varannan helg...

Mina flickor ville inte heller åka till sin pappa varannan helg när de var i den åldern. Man fick baxa in två ill-skrikande ungar i bilen. De slutade grina i princip så fort jag var utom synhåll.

Jag tror att det är bara att fortsätta att göra som ni gör.

Idag är de jätteglada för att vi inte gav upp.
 
Sv: Barn som åker till andra föräldern varannan helg...

Mina flickor ville inte heller åka till sin pappa varannan helg när de var i den åldern. Man fick baxa in två ill-skrikande ungar i bilen. De slutade grina i princip så fort jag var utom synhåll.

Jag tror att det är bara att fortsätta att göra som ni gör.

Idag är de jätteglada för att vi inte gav upp.

Hur gamla är de idag?
Låter jätteskönt att höra att man kanske gör rätt, men det känns jobbigt att man får kämpa själv, hennes pappa är inte lika engagerad i den frågan. Okej jag kan förstå att det kanske känns jobbigt att hon inte vill till han, men då borde man väl bjuda till lite mer. Men jag kämpar på för min dotters skull vad jag tror är bra för henne...

Tack för att fått höra även dina erfarenheter :bow:
 
Sv: Barn som åker till andra föräldern varannan helg...

Barn brukar vilja vara kvar i det de är i just nu i den där åldern.

Vår 5½-åring har nu så mkt begrepp om tiden att han har bra koll på de där varannan-helgerna.

Men förut lade vi ner JÄTTEMYCKET tid varje dag på att hålla pappan "levande" i minnet. Vi räknade ner dagarna med speciella ramsor och pratade med web-kamera ibland över datorn.
Ofta ville han INTE åka, men bara för att han höll på med ngt annat, då ville han inte byta öht. Tex ville han inte gå hem från dagis heller.
När pappan väl kom hit eller vi körde till honom så ville han ju alltid träffa honom.

Nu brukar jag fråga om det är något han vill visa sin pappa ifall vi är ute och gör något, och så skickar de MMS till varann.

Men självklart vore det bättre om pappan hade mer och tätare tid.

Jag tycker inte du ska skoja om det för det kan hon ta på allvar. Förklara bara om och om igen att pappa längtar jättemycket efter henne och att det ska bli så mysigt för dem båda när de äntligen träffas. FRÅGA INTE om hon vill, du får inte svikta ! Ta en överrapporteringstid med pappan och dottern efter helgen och hör allt vad de gjort tillsammans. Sedan kan ni fortsätta prata om det under veckan och spinna vidare på, och räkna ner till, nästa pappa-helg.

Visst, man kan tycka att pappor är skitar som prioriterar så in i helvete fel att det lägger en massa jobb på mammor att bygga cred för dem som de inte förtjänar.

Det FÅR man tycka. Om man gör det så barnet inte märker det.

Inför barnet är man 100% lojal mot pappan alltid och hjälper dem bygga en så bra relation som möjligt med den lilla tid som finns att tillgå.
 
Sv: Barn som åker till andra föräldern varannan helg...

Skulle man inte kunna ställa krav på att pappan uppmuntrar dottern mer och hjälper dig som mamma, genom att höra av sig oftare mellan besökstillfällena?

/Timsetim
 
Sv: Barn som åker till andra föräldern varannan helg...

Man kan inte ställa krav.

Man får gilla läget och göra det bästa av det.

Man kan poängtera att det skulle nog vara bättre för deras relation, men man kan inte försöka ändra på någon annan, då blir man bara frustrerad.

Ofta finns det ju en anledning till att man inte bor ihop också :angel:

Det man kan göra är att underlätta maximalt för pappan utan att sprida negativa vibbar av tjat/bitterhet/krav etc. Sånt snappar barn upp DIREKT.


Men skickar han sms så kan man kanske försöka att börja skicka MMS med bilder på dottern han kan svara direkt till HENNE på :idea:
 
Sv: Barn som åker till andra föräldern varannan helg...

Ofta finns det ju en anledning till att man inte bor ihop också :angel:

Men skickar han sms så kan man kanske försöka att börja skicka MMS med bilder på dottern han kan svara direkt till HENNE på :idea:

Ja det har du rätt i, därför bor vi inte ihop :smirk:

Tyvärr så har jag försökt att skicka bilder, även skrivit sms i den form då jag låtsas att det är hon som skriver, men inget gensvar på det...

Tja det är väl bara att kämpa vidare med att uppmuntra henne, men det vore trevligare om han gör det också. Min dotter är mycket medveten och framåt och jag tror att hon känner av att han inte är engagerad. Kanske är det därför. För till andra har hon inte problem med att åka till och de sätter henne i fokus, det är nog det min lilla dotter vill alltid :angel: Hennes pappa sitter mest vid TVn...

Ja det är väl att stå ut helt enkelt. Jag var bara tvungen att få prata av mig lite, det var tungt igår när hon åkte. Hon säger också att hon tror inte att jag vill ha henne hemma över helgen:confused: Hon verkar se det som ett straff att hon ska åka trots att jag säger att det är superkul hos pappa....
 
Sv: Barn som åker till andra föräldern varannan helg...

Silverkedjan, jag vill inte måla fan på väggen, jag är övertygad om att dina insatser är lysande och allt det där.

Men känner du till någon enda tonåring som har vettig kontakt med sin pappa efter att det varit mamman som egentligen stått för hans relation med ungen under småbarnstiden? Vilket jag alltså tycker att det låter som att du gör, och även uppmuntrar till.
 
Sv: Barn som åker till andra föräldern varannan helg...

Jag skulle låta henne slippa.
Om du låter henne få vara hemma några helger så kanske hon vill själv tillslut?
Annars kanske pappan kan komma hem till er och hälsa på?
 
Sv: Barn som åker till andra föräldern varannan helg...

Jag blev iväg tvingad till min pappa sen jag var liten. Har minnen från 5 års ålder då jag gråtandes måste cykla till min pappa. Det blev värre ju äldre jag blev min syster också för den delen. Min pappa hade ingen som helst förståelse för att vi inte ville till honom. Det var såklart min mammas fel att vi inte vill dit. Min mamma har ALDRIG sagt ett ont ord om honom och alltid uppmuntrat oss att gå dit. Engagemanget var inte så stort hos min far, utan vi skulle dit punkt slut. Mamma vågade inte säga nej för han hotade henne med att ta hela vårdnaden osv.

Jag skulle ALDRIG någonsin tvinga iväg ett gråtande barn till sin förälder, det har satt sina spår för livet hos mig och min syster. Jag har varit arg på min mamma som lät oss gå till vår pappa fast vi inte ville, men hon vågade inget annat. Han har talets gåva och kan prata omkull vem som helst. Varken jag eller min syster har någon kontakt med honom idag, självvalt.

Det behöver så klart inte bli så här men i och med att hon protesterar redan nu när hon inte är så gammal så är det nog ett måste med en ändring.

A och O är kommunikation mellan föräldrarna, finns det ingen förståelsen för att barnet inte vill får man ta hjälp utifrån. Vi fick gå till barnpsykolog men de höll inte med min pappa så då var de bara skit i hans ögon. Vi blev ivägtvingade och fick prata med två främmande människor om hur vi kände osv, var fruktansvärt.

Ni kanske behöver en person som bara du och pappan pratar med, inte blanda in barnet (en kompetent som kan barn, familjerådgivning kanske) om pappan inte kan ta till sig att barnet inte vill. Bara få en annan synvinkel på det och se det ur barnets perspektiv för det kan ibland vara svårt. Och det är inge fel i att ta hjälp utifrån, det kan snarare vara skönt att få prata om det och försöka hitta en lösning.

Ville bara skriva hur vi upplevt det. Det blev kanske ett skräcksenario.

Hoppas att det löser sig för er!
 
Senast ändrad:
Sv: Barn som åker till andra föräldern varannan helg...

Idag är de 16 !!!

Det höll i sig ett tag.

Jag tror att det är viktigt att man visar att man kan släppa och att det är okej. Ibland tror jag att barnen är rädda att boendeföräldern skall bli ledsen om de är nån annanstans. Inte minst för att de fattar att man har separerat av någon anlednng. Och det blir en sorts oro. Att de tar parti...
 
Sv: Barn som åker till andra föräldern varannan helg...

Kan det inte vara så att om ni var ensamma hela första året innan pappan kom in i bilden, så är hon såklart väldigt präglad på dig och pappan vet inte hur han ska hantera det? Särskillt om han nu är den sortens man som inte är så fysisk och har svårt att visa känslor? Jag tänker att om hon säger att hon "vill vara hemma och gosa" så är det där gosandet nåt som är viktigt för henne, och hos pappa är det inte så gosigt, han kramas inte alls. Då kanske hon känner sig otrygg där.

Nu är det ju inte ditt jobb att lära pappan att krama sin dotter, det är ju svårt för vissa, men det kanske är så att han är lika osäker på hur han ska vara med henne som hon är med honom? Och det är därför det blir mest tevetittande.

Jag bara spånar, och vet inte riktigt vad man ska kunna göra åt det, jag har bara känslan av att ibland är såna där "distanserade" pappor egentligen inte distanserade alls, det vet bara inte hur de ska hantera situationen och blir stela av rädsla för att göra bort sig, göra fel, bli dömda och så vidare.

/Mariell, som själv lever ihop med en varannanhelgspappa som inte alltid haft det så lätt med sig själv.
 
Sv: Barn som åker till andra föräldern varannan helg...

Silverkedjan, jag vill inte måla fan på väggen, jag är övertygad om att dina insatser är lysande och allt det där.

Men känner du till någon enda tonåring som har vettig kontakt med sin pappa efter att det varit mamman som egentligen stått för hans relation med ungen under småbarnstiden? Vilket jag alltså tycker att det låter som att du gör, och även uppmuntrar till.


Idag sa 5-åringen när jag hämtade honom att det vore bra om VI flyttade till hans pappa, hans pappa sa att han skulle få nya kompisar då och inte så långt att åka och kunna träffa pappan mer.

Precis som att det är VÅRT fel att pappan flyttade 25 mil från barnet.

Då fick jag bita mig JÄVLIGT hårt i tungan :devil:

Men jag tackade nej till (sunk-) erbjudandet jag fått från boplats Göteborg när vi kom hem. Var det i något slags trots tror du :crazy: ?

Nä jag vet inte om jag gör rätt. Jag underlättar på alla sätt jag kan komma på och (knappt) har råd med för att barnet ska få så mycket pappakontakt som möjligt.

Men vad skulle jag göra annars ?
 
Sv: Barn som åker till andra föräldern varannan helg...

Nä jag vet inte om jag gör rätt. Jag underlättar på alla sätt jag kan komma på och (knappt) har råd med för att barnet ska få så mycket pappakontakt som möjligt.

Men vad skulle jag göra annars ?

Precis! Man gör det ju för barnets skull. Jag som förälder vill att mina barn ska ha en bra kontakt med sin pappa, för deras skull. Knappast för min skull. Inte för pappans skull.

Men ibland kan det ju bli tvärtom. I påskas tex skulle dottern dit men hon var jätteledsen och grät över det i ett par dagar. Att då tala om för pappan hur landet ligger är väldigt obekvämt. Men det var en sådan situation som jag kände krävde av mig att jag behövde ta med honom för att hon skulle slippa. Just den gången. Annars brukar jag kämpa för att dom ska dit. Men ibland inträffar saker som gör att jag kämpar för att hon ska få vara hemma.

Precis som du säger så får man bita sig i tungan mååånga gånger. Sonen som blir 15 i år har börjat kommentera vissa saker, han börjar själv upptäcka att det är en del som är konstigt. Utan att jag sagt något, för jag har bitit mig håårt i tungan!
 
Sv: Barn som åker till andra föräldern varannan helg...

köp en almenacka (herregud,hur sjutton stavas det??) pricka av varje dag med din dotter,så räknar ni dagarna tilsammans,då hinner hon förbereda sig,och kanske t.o.m tycker att det är kul när hon kan se och ni räknar tilsammans,gör det till en rutin på morgonen eller kvällen.
 
Sv: Barn som åker till andra föräldern varannan helg...

Nä jag vet inte om jag gör rätt. Jag underlättar på alla sätt jag kan komma på och (knappt) har råd med för att barnet ska få så mycket pappakontakt som möjligt.

Men vad skulle jag göra annars ?

Nej, jag tror inte heller att man riktigt kan göra på andra sätt. Cirkus exempel är ju uppmuntrande, annars har jag lite för många ambitiösa mödrar med numera rätt stora barn omkring mig, där mödrarna gjort allt för att hålla fadersrelationen levande. Och när barnen blir stora nog vägrar de ändå att gå till pappan. Därför att det inte är pappan som lagt krutet på relationen, antar jag.

Att flytta 25 mil från barnet är ett rätt tydligt ställningstagande, skulle jag säga.

Det jag har tänkt på handlar om vad som sker med moderns trovärdighet, när barnet till sist genomskådar att det är hon och inte pappan som egentligen skött relationen mellan pappa och barn.

Som säkert framgår, är jag tveksam till idén att flytta närmare pappan på just dessa grunder. Det gäller inte dig specifikt, utan mönstret.

Jag undrar verkligen om det är bättre för barnen på lång sikt att man håller igång deras fadersrelation åt dem tills de ev bryter den (eller i alla fall drastiskt minskar den).
 
Sv: Barn som åker till andra föräldern varannan helg...

Mamma vågade inte säga nej för han hotade henne med att ta hela vårdnaden osv.

I det här fallet brast det ju redan här.
Mamman behöver inte säga ett ont ord, det räcker att hon är rädd för att barnen skall må dåligt av det.
 
Sv: Barn som åker till andra föräldern varannan helg...

Att flytta 25 mil från barnet är ett rätt tydligt ställningstagande, skulle jag säga.

Det jag har tänkt på handlar om vad som sker med moderns trovärdighet, när barnet till sist genomskådar att det är hon och inte pappan som egentligen skött relationen mellan pappa och barn.
:bow: :bow: Väldigt klokt skrivet! :bow: :bow:
Det är ett dilemma som jag känner att jag har. Även med hur jag ska hantera att barnens far och farmor ljuger väldigt mycket. Det är ständiga problem med att tackla det. Man ska ju liksom samtidigt få barnen att känna sig trygga när de åker dit, men samtidigt är det så mycket som är "konstigt" som även de märker av. Svårt, svårt. :crazy:
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
Svar
8
· Visningar
1 416
Övr. Barn Jag är lite rådvill... dottern vill ju ha ett husdjur, och jag har tittat på massor av olika djur som kanske kunde funka men jag vet...
2 3
Svar
42
· Visningar
4 973
Senast: Amha
·
Relationer Min son (26 år) är sambo med en jämnårig tjej, de har fått två underbara barn (3,5 år och 2 år). Nu till problemet, tjejen har inget...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
10 537
Senast: Oh_really
·
Kropp & Själ Först så vill jag på peka att dethär är känsliga ämnen så ni kan ju tänka på det både om ni ska läsa det och hur ni svarar ifall ni vill...
2
Svar
32
· Visningar
2 245
Senast: Amha
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp