ångest över incidenter - sämsta morsan i världen?

Status
Stängd för vidare inlägg.

mino

Trådstartare
Alltså, jag måste bara få fråga, är jag den enda i världen som har försatt min dotter i situationer då hon varit nära att skada sig?? Idag skulle jag på bussen och min jag hade satt min aktiva 4-månaders upp i liggvagnen för att hon skulle få leka och få bättre utsikt. Bussen stod ganska långt ifrån trottoaren och den "hissade" inte ner sig. Det var kö bakom mig och jag skulle försöka få upp vagnen lite snabbt - och hemskheternas hemskhet - dottern tumlar framåt i vagnen och håller på att trilla ur. Jag får tag i henne i sista sekunden, men åh vad hemskt det kändes. Det känns som att det kan hända tusen saker med barn och att det är omöjligt att räkna ut allt i förväg. Eller är jag ovanligt korkad? Är det bara jag som är en så här klantig och dålig mamma? :cry: :crazy:
 
Sv: ångest över incidenter - sämsta morsan i världen?

Sånt händer, relativt ofta... Och ännu mer ofta när de börjar röra sig på egen hand och upptäcker världen... Freddan har hunnit ramlat ner för soffan, för tre trappsteg ett par gånger, ner för våran säng, från stolar osv osv... Han klättrar väldigt bra upp, mindre bra ner även om han börjar lära sig... Och man kan inte övervaka varje sekund och ibland hittar de på saker man inte ens hade en tanke på att de skulle kunna komma att de kan klättra/göra osv...

Så ta det lugnt, skydda från de uppenbara farorna och njut av livet!
 
Sv: ångest över incidenter - sämsta morsan i världen?

Det händer mig titt som tätt ochså. Man försöker att elliminera farorna och sen är det bara att köra på.;)
 
Sv: ångest över incidenter - sämsta morsan i världen?

mino skrev:
Alltså, jag måste bara få fråga, är jag den enda i världen som har försatt min dotter i situationer då hon varit nära att skada sig?? Är det bara jag som är en så här klantig och dålig mamma? :cry: :crazy:

Nä jösses då! Jag skulle dra av min då fyraåring en gummistövel i hallen. Tjong, sa det så hade hon drattat baklänges med bakhuvudet före i elementet. Då var jag glad att jag gjort Första hjälpen för jag fick stopp på blodet utan att det behövde sys och sedan sov jag ingenting den natten utan låg bara hos henne och kollade så hon inte skulle börja spy eller något men det gjorde hon inte och dagen efter var hon som vanligt.
 
Sv: ångest över incidenter - sämsta morsan i världen?

mino skrev:
Alltså, jag måste bara få fråga, är jag den enda i världen som har försatt min dotter i situationer då hon varit nära att skada sig?? Idag skulle jag på bussen och min jag hade satt min aktiva 4-månaders upp i liggvagnen för att hon skulle få leka och få bättre utsikt. Bussen stod ganska långt ifrån trottoaren och den "hissade" inte ner sig. Det var kö bakom mig och jag skulle försöka få upp vagnen lite snabbt - och hemskheternas hemskhet - dottern tumlar framåt i vagnen och håller på att trilla ur. Jag får tag i henne i sista sekunden, men åh vad hemskt det kändes. Det känns som att det kan hända tusen saker med barn och att det är omöjligt att räkna ut allt i förväg. Eller är jag ovanligt korkad? Är det bara jag som är en så här klantig och dålig mamma? :cry: :crazy:

Nä, ensam är du definitivt inte.....

Elin (11 mån) är ganska aktiv, så jag började spänna bältet runt henne rel. tidigt. För nån månad sedan gick jag över vägen med vagnen, och har fullt upp med att kolla hur storebror klarar sig över vägen, plötsligt ser jag ett huvud sticka upp bakom sufletten (vagnen är vänd bort från mig). Elin hade krupit ur selen, och med glad min tar hon tag i sufletten för att stödja sig. Sufletten håller ju inte för det, utan viker sig, och hon far baklänges, påväg med huvudet före i asfalten! Jag hann precis få tag i henne :eek:

Numer sitter hon fastspänd med överkorsade bälten över axlarna också, alltid.

Man kan inte skydda dom från allt, men man kan eliminera risken. Jag tror man utveckar ett bra riskseende med tiden. Men usch vad man känner sig som en dåligt förälder, jag vet!
 
Sv: ångest över incidenter - sämsta morsan i världen?

en olycka händer så snabbt.... Ibland hinner man inte så därför ska man vara glad och tacksam för alla de gånger man faktiskt hinner trots att det är på håret att man hinner fram. Sedan tror jag att barnen ändå behöver utsättas för att sedan kunna ta sig igenom svårigheter och ev. olycksrisker.
Men inte hade man en aning om att livet som mamma skulle innebära så mycket oro.....:eek:
 
Sv: ångest över incidenter - sämsta morsan i världen?

Det värsta hittills är när lilleman satt på golvet och jag höll i hans händer. Han kan inte sitta själv ännu. Plötsligt slängde han sig bakåt och slog huvudet i golvet. Det vara bara en liten filt mellan trägolvet och lillemans huvud.

Jag lärde mig att alltid ha kuddar bakom honom när vi ska träna "sittning".
 
Sv: ångest över incidenter - sämsta morsan i världen?

Jag hade hackat nötter i matberedaren, går över köksgolvet med hackarkniven på en skärbräda..Precis när jag går förbi lilla dottern då ett år, så halkar kniven av skärbrädan och studsar rakt ner på hennes lilla huvud o skär upp ett stort jack, som tur var kom sjukvårdskunnige grannen över med sjukvårdslåda så vi tejpade ihop såret och det syns inget nu. Men jag ryser när jag tänker på vad som hänt om hon tittat uppåt precis när kniven kom farandes...:cry:

//millus- med tre vilda barn så kan jag skriva en roman om alla incidenter.....
 
Sv: ångest över incidenter - sämsta morsan i världen?

Tack för era svar! Idag har jag repat nytt självförtroende men man får ju en tankeställare för varje grej som händer. Livlig fantasi är verkligen ingen hit i det här sammanhanget.

Själv har jag en sned fingertopp eftersom min mamma stängde en altandörr med mitt finger i när jag var 10. Nu förstår jag lite av vad hon måste ha känt då...
 
Sv: ångest över incidenter - sämsta morsan i världen?

Självklart är du inte ensam, tror det har hänt alla ett par gånger och man har hjärtat i halsgropen varje gång.

Min dotter har jag bla lyckats slå huvudet i dörrkarmen när jag gick och vaggade henne (då var hon riktigt liten bebis) :o och när hon var i krypålder ramlade hon in i en rosenbuske som jag höll på att plantera. Insåg inte förren efter att murphys lag alltid gäller och att dotter + rosenbuske är lika med katastrof. Nu repade hon sig som tur var inte så hon fick men för livet men det var bra nära!!

Vid såna tillfällen undrar man verkliglen om man passar som mamma och om socialtjänsten skulle hålla med om de visste om det :o
 
Sv: ångest över incidenter - sämsta morsan i världen?

Min första incident hände när Elvira var liten, kanske nån eller ett par månader.
Hon gillade att hänga över axeln då. Vi satt på golvet tillsammans och jag lyfte upp henne och slängde upp henne på axeln. Det var bara det att jag satt med ryggen mot skorstenssticken så hennes lilla huvud tjongade in i den. Usch vad jag mådde dåligtQ

Nu var det inget värre, hon skrev lite men det blev knappt en bula men iaf. Jag kände verkligen att jag inte borde få vara hemma med henne mer, så usel mamma kände jag mig som:eek:

Numera är hon en vilding på ett år som glatt klättrar på det mesta. Jag resonerar som så att visst kommer hon trilla och slå sig men det viktigaste är att skydda henne från potentiellt livsfarliga skador.

Att hon ramlar omkull lite då och då eller råkar klämma finret i skåpsluckan verkar inte störa henne speciellt, och hon har hittills inte fått några skador mer än nån bula eller skrapsår.
 
Sv: ångest över incidenter - sämsta morsan i världen?

mino skrev:
Livlig fantasi är verkligen ingen hit i det här sammanhanget.

Jag är hopplös! Jag ser hela tiden bilder i mitt huvud om vad som skulle kunna ha hänt ifall jag snubblade, ifall jag gick för nära dörrposten, o s v...

Sån har jag aldrig varit tidigare!:cool: Och de där tankarna skär till som om någon drog med naglarna mot svarta tavlan. Samma känsla.
 
Sv: ångest över incidenter - sämsta morsan i världen?

*kl*

Än är min pojke bara nio månader så inget märkvärdigt har hänt men igår blev jag rädd!
Vi var på babysim igår men kom försent så vi fick vara med på babysimmet för nybörjarbebisar och det var deras första gång så vi var ju en hel del mer rutinerade än dom andra-ja det är vad man kan tro iaf.
Nåväl,simlärare visade en bättre dykteknik där man skulle hålla bebisens armar från en sån där flytrulle ni vet och dra över och då hamnar dom i vattnet på en mer naturlig väg.Men jag-min-klant drog för hårt så han slog i ansiktet för hårt(i vattnet då såklart) och ryggen kröktes ganska kraftigt,jag trodde jag bröt ryggen på han!Men det var ingen fara han grinade inte ens, MEN HUR DET SÅG UT!*torkar svetten från pannan*
 
Sv: ångest över incidenter - sämsta morsan i världen?

En grej som jag lyckades med för några månader sedan har jag fortfarande ont i magen över. Hade Stina i bärstolen på ryggen och var nere i grannens stall där vi har de stora hästarna. Inre dörren där är för låg för mig att gå igenom och därmed även för låg för att Stina ska ta sig in om jag inte duckar.

Susade ut och in och mockade, spånade och höade. Var så duktig och duckade rejält varenda gång. Utom sista gången jag skulle in.... Det SMALL kan jag säga... Och Stina skrek som en gris i säkert en halv minut:smirk: , och ståtade sedan med ett tjusigt blåmärke i pannan samt en snygg reva. Gissa om jag skämdes/hade dåligt samvete...

Jenny
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp