Ärliga svar!

[dorisdoris]

"Alla" (läkare, kuratorer, vänner, bekanta etc) att man aldrig ångrar att man INTE gjorde en abort.
Jag var ju valet och kvalet en period, men har ju bestämt mig att behålla bebisen och blir lyckligare för var dag (även om jag också börjar undra vad jag ger mig in på... )

Är allt så rosenskimrande som alla ger sken av att ha barn? Jag läste tråden om hur bebisar sov, och hur orkar alla föräldrar?

Och är det verkligen ingen som ångrat sig? Eller är det så tabubelagt så ingen vågar erkänna det för sig själv?

 

[Snurrfian]

Sv: Ärliga svar!

Ärligt, visst har det hänt någon natt att man har funderat på det där med returrätt... Men så strax efter det så inser man att man aldrig någonsin skulle kunna lämna ifrån sig sitt hjärtegryn.

Och visste finns det dagar jag skulle kunna sälja min trotsiga tre åring för en billig penning, men så kommer hon med någon underfundig fundering och man skulle inte kunna sälja henne för allt smör i småland!

 

[tigerfisken]

Sv: Ärliga svar!

Rosenskimrande är det verkligen inte hela tiden, många gånger är man så trött så man bara vill lipa (och gör oxå) men ångrar sig gör man nog aldrig, jag har iaf inte gjort det än. Har en fyraåring och en spädis. Det händer rätt ofta just nu efter att den lille kom att den stora driver mig till vansinne, jag kan verkligen tycka riktigt illa om det hon gör ibland, hon är extremt tjatig för tillfället och frågar om allt men jag skulle för allt i världen inte vilja vara utan henne. Man får lämna dom hos mormor, farmor, dagis eller hemma med pappa en stund istället när det blir för tröttsamt. Fast visst jag ville ju ha mina barn från början, vet inte hur det kan kännas om man tidigare övervägt abort.

 

[mino]

Sv: Ärliga svar!

Den frågan ställde jag mig också väldigt mycket innan min bebis kom (som nu är 19 dagar gammal). Även om det bitvis kan vara jobbigt när man inte får sova är det som om det praktiska är en bisak till de känslor man har för bebisen. Jag tycker inte att det räcker med att tala om kärlek, det är en djupare känsla på nåt sätt, det är mer än den kärlek man känner i vanliga fall. Man vill sitt lilla knyte så oerhört väl och man känner för henne så...i grunden på nåt sätt. Det går liksom inte att kompromissa med den känslan. Att vara med om den personliga utvecklingen och återknytningen till sig själv och sin egen barndom som det är att få barn är en stor upplevelse. Synd att missa den för att man inte tror man pallar med nattvak.

 

[Yamaha]

Sv: Ärliga svar!

Rosenskimrande är det inte, det var det då inte för mig iaf. Det tog ett par månader innan jag ens började känna mig som en mamma. Första tiden var jobbig, förvirrande och allt annat än rosenskimrande.

MEN! Det som händer är att du lär känna en liten människa som du älskar över allt annat på denna jord. Så enkelt är det. Dina känslor kommer att bli så starka så du kan inte ens föreställa dig det innan du är där.

Jag har två barn. Med den första stod jag i valet och kvalet men valde, precis som du, att behålla barnet. Det har jag aldrig ångrat och jag hoppas att jag slipper ångra det.

Mitt andra barn är planerat men inte mer älskat för det.

Sedan har jag min abort. Efter mitt andra barn blev jag gravid igen, alldeles för tätt och väldigt, väldigt olämpligt. Jag har alltid börjat jobba extra tidigt under mina barnledigheter och denna gång hade jag halkat in på ett ställe som erbjöd mig utbildning och arbete. (jag hade då varit arbetslös med båda barnen) Då upptäckte jag att jag var gravid. Det fanns aldrig någon tvekan hos mig, det var abort från början till slut och jag har aldrig ångrat det.

Jag vet att jag gjorde rätt både första gången och sista gången. Och jag tror alldeles säkert att du också gjort rätt. Man funderar, det gör man. Det vore konstigt om du inte gjorde det. Men du kommer att upptäcka att du aldrig någonsin skulle ångra dig...

 

[escodobe]

Sv: Ärliga svar!

Jorå visst finns det de som i efterhand ångrar att de skaffade barn, även om de självklart älskar sina barn.
Däremot så är det himla tabubelagt att våga yppa något om det.

 

[Sablar22]

Sv: Ärliga svar!

Jag har ångrat mig både en och två ggr..
konstigt nog så infinner sig ångern någonstans mellan 02-05
på morgonen då man vill sova istället för att leka

Visst är det förjäkligt jobbigt ibland och man kryper ihop
i något hörn och låter tårarna rinna.
Men när man hör ett lyckligt skratt, får en mysig kram
eller en blöt puss..då försvinner dom där tankarna under
en lång period.

Egentligen ångrar jag mig inte ett smack, det är min ork
jag blir ilsken på. Vet inte hur jag skulle kunna leva vidare
utan min lilla vilde

 

[Coop]

Sv: Ärliga svar!

Jag hade en depression när min kom för snart 8 år sedan och hade mycket svårt att ta henne till mig. Om jag inte haft min make, mamma, syster och mormor vet jag inte hur det hade sett ut idag.

Ett gott råd är att ta emot all hjälp du kan få om det så bara ä att någon kan dammsuga, diska eller hänga tvätt. Guld värt är att någon går ut med bebis i barnvagn och man får egentid hemma. Duscha eller bada i lugn och ro är underbart.
Och om man kan så lämna bebisen till din sambo/make med en flaska och gå ut och var för dig själv en stund.
Även att någon närstående kan ta bebisen några timmar så att ni får egentid att tex gå på bio. Med pump och flaska kommer man långt!

Kom ihåg att alla barn är olika och att man orkar mer om man hjälps åt och tar emot hjälp.

Lycka till!

 

[havreflinga]

Sv: Ärliga svar!

Jag läste tråden om hur bebisar sov, och hur orkar alla föräldrar?

Fast man gör ju inget annat än att vara mamma. Det är det man får betalt för nu när man är föräldraledig. Och man kan sova en stund på dagen, när bebisen sover.

 

[indian-charlie]

Sv: Ärliga svar!

Ett litet visdomsord

Jag älskar alltid mitt barn men jag tycker inte alltid om det

Visst har man många gånger tänkt tanken på att det vore så skönt utan barn igen, men men jag skulle aldrig vilja vara utan någon av dem ( mamma till en på 16, 14 och en på 6 )

 

[dorisdoris]

Sv: Ärliga svar!

Alla: Jo, jag tror nog att jag är lite smått hysterisk för tillfället, tillbringade 40 min igår att böla över saker och ting i allmänhet...

Och som någon skrev; man kommer ju att vara hemma och "bara" vara mamma... sedan om jag klarar det är en annan femma...

Och som någon skrev:Jag älskar alltid mitt barn men jag tycker inte alltid om det. DET tror jag stenhårt på!

 

[Tokmaja]

Sv: Ärliga svar!

Har aldrig ångrat att jag fick mina barn.
Sen kan jag ibland önska att jag hade haft mer tid och kan ibland fundera över vad jag skulle kunna ha gjort om jag INTE fått sonen.

Det är långt ifrån rosenskimrande men att älska någon så mycket.. ja det kan man väl knappast ångra.

Sen finns det garanterat de som ångrat sina barn, eller kanske inte sina barn, men ångrat att de fick barn just då när de fick det. Men jag tror faktiskt att det är ytterst få människor som verkligen ångrar just barnen.
Men tillfället kan ju som sagt kanske itne alltid vara det bästa !

 

[indian-charlie]

Sv: Ärliga svar!

Och som någon skrev:Jag älskar alltid mitt barn men jag tycker inte alltid om det. DET tror jag stenhårt på!

Vänta tills dom börjar hitta på bus/tonåringar då är orden ännu mer värda.

Lycka till o kramis

 

[plura]

Sv: Ärliga svar!

Det finns inte en chans att jag skulle ångra mina barn. Även om de är trotsiga ibland, så överväger allt det andra. Man har det kämpigt ibland, men det är helt klart värt det.......

 

[Kat]

Sv: Ärliga svar!

Apropå svaren i denna tråd:
är känslan densamma om man adopterat?

 

[KisseNova]

Sv: Ärliga svar!

Nu är jag ärlig så jag kan tom lägga handen på hjärtat


Jag har ALDRIG ångrat min son, inte ens när han krånglar eller som när jag skulle sköta honom trots ett missfall (det var pest och pina men med stöd av vänner och bekanta så löste det sig) Men visst det är jobbigt ibland att vara ensamstående.Men bara man pusslar lite så får man det att gå ihop oxå

Jag har aldrig ångrat att jag behöll barnet, för mig fanns inte ens abort i tankarna. Detta var ett barn som jag ville ha och tänkte behålla oavsett vad folk sa till mig.

Jag kan titta på min son hur länge som helst, oavsett om han sover, leker eller bara finns i lägenheten och myser över att han är min Det är till mig han kommer och ska pussas och kramas, det är mig som han vill mysa med

 

[Mammadutt]

Sv: Ärliga svar!

Ja man vill returnera dom ibland.... men samtidigt är dom ju de bästa som finns.... det blir påtagligt jobbigt om man aldrig får sova... och det är sant att man inte får sova efter dom föds... man ska vara glad om man får 2 timmar på raken då och då liksom.... fast det funkar... för det är så naturligt att vara förälder.... så inbyggt... och ångrar inte att hon fötts däremot ångrar jag graviditeten och förlossningen för DET var sju resor värre än att äntligen ha lillan här....

 

[dorisdoris]

Sv: Ärliga svar!

Men var det inte du som gick upp typ 50 kg, gick över tiden, hade influensa samt hade en förlossning i x antal timmar?

Men det kommer inte att hända mig... (det gäller att övertala sig själv...)