Är era barn mkt mammiga/pappiga?

[Crossen]

Jag har en son på snart 11 mån som är jättemammig. Det började när han var 7 mån. Jag kan absolut inte sätta honom i famnen på nån annan utan illvrål och ibland kan andra inte ens titta på honom utan att han börjar gråta. Med pappan funkar det rätt bra med men det kan strula där med.
Jag är lite orolig inför dagis som närmar sig, hur ska det gå!
Hur är era barn?

 

[Enya]

Sv: Är era barn mkt mammiga/pappiga?

Jag har en son på snart 11 mån som är jättemammig. Det började när han var 7 mån. Jag kan absolut inte sätta honom i famnen på nån annan utan illvrål och ibland kan andra inte ens titta på honom utan att han börjar gråta. Med pappan funkar det rätt bra med men det kan strula där med.
Jag är lite orolig inför dagis som närmar sig, hur ska det gå!
Hur är era barn?

Men du, det är helt normalt i den ålder!!! Ditt barn verkar ara ett helt normalt barn med andra ord, och när han börjar på dagis är han ju äldre och har alltså vuxit ur den åldern lite grann. Mina båda söenr var 13 månader när de började på dagis och de klarade båda det jättebra

 

[nordsvensken]

Sv: Är era barn mkt mammiga/pappiga?

Min dotter (också 11 mån nu) har varit väldigt mammig men det har blivit bättre nu det sista. Det är helt normalt! Hon vill visserligen fortfarande inte bli lämnad till främlingar, men det tycker jag är fullt förståeligt! Hon kommer dock inte börja på dagis förän vår-vintern -08, så just den delen slipper jag oroa mig över...

 

[us_lover]

Sv: Är era barn mkt mammiga/pappiga?

Min dotter var lite speciell Från det att hon blev 5 månader till det att hon var ca 2,5 år var det bara mamma, pappa och farmor som kunde ta i henne eller komma nära. Farfar som hon träffade lika ofta som farmor var livsfarlig

Vid 2,5 år började hon acceptera farfar också, men andra var bara inte att tänka på. Inte ens mormor och morfar eller någon annan släkting fick komma för nära. Inte förrän hon var drygt 3 år kunde hon tänka sig att överhuvudtaget kommunicera med någon utanför den närmaste familjen

Vi hade inte problemet att hon skulle på dagis tidigt så vi har låtit det ta den tid det har tagit. Både jag och maken var överens redan innan hon var född att före 3 års ålder skulle hon inte börja. Nu dröjde det tills hon var fyllda 4 år, men för hennes del var det perfekt att börja då.

Som Enya säger är det fullt normalt att barn blir lite avståndstagande mot "främmande" personer i den ålder din son är nu. Och i vanliga fall går det över inom ett par månader

 

[Järnis]

Sv: Är era barn mkt mammiga/pappiga?

Om du är orolig för hur det ska gå på dagis så kan du ju skola in under en längre period, det kanske passar ditt barn bättre..

 

[mimmipigg]

Sv: Är era barn mkt mammiga/pappiga?

Ditt barn är i "en ålder" som alla andra säger men jag tror att man som mamma ska ta komandot över detta lite grann speciellt när det gäller pappa. Lämna över barnet till pappa och tala lugnade om att nu är det bra, du får vara med pappa jag ska gå på toa, gå ut med hunden, diska, stoppa i tvättmaskinen.
Kommer på att ni kanske inte bor ihop? I så fall tror jag det blir lite knivigare eftersom du förmodligen umgås ensam med barnet nästan jämnt och det då kan bli en större trygghetsgrej att du ska finnas nära jämnt.

 

[Crossen]

Sv: Är era barn mkt mammiga/pappiga?

Tack för svaren!
Jo vi bor ihop pappan och jag men han jobbar väldigt mkt vilket gör att han inte träffar honom så länge varje dag.
Men jag försöker träffa andra så mkt som möjligt så han blir van med andra människor.
En del barn verkar inte bry sig ett dugg att andra håller i dom och busar och en del blir tydligen helt livrädda, så olika det kan vara!

 

[Ida_79]

Sv: Är era barn mkt mammiga/pappiga?

Min dotter är 4 år o hon är fortfarande väldigt mammaig,hihihihi

 

[ulda]

Sv: Är era barn mkt mammiga/pappiga?

Vår dotter är extremt pappig. Det har varit lite jobbigt för mig. Hon blev det i samband med att han gick på pappaledighet vid 11 månaders ålder och hon är nu 1 år 5 mån och fortfarande mest pappig men är inte lika hysterisk längre när jag tar över henne. Fast vi har lärt oss små knep som att han sätter ner henne innan jag tar upp henne och sånt.

Hon började på dagis vid 1 år 3 mån och det gick bra. Visserligen grät hon en liten skvätt i början när pappa lämnade (gick över nästan direkt enligt dagispersonalen) men numera går hon glatt in.

Jag tror det handlar om att man måste lära barnet att det är en rutin att föräldern lämnar på dagis, det händer varje dag och det är inget som går att diskutera. Mammig- eller pappigheten ger sig mest uttryck när mamma eller pappa är i närheten. Så fort separationen är avklarad spelar det ingen roll om mamma/pappa är där längre.