Är det verkligen bättre nu?

[Aionee]

Min tanke är inte att det var bättre förr. Min tanke är att är det verkligen bättre nu? Med alla metoder vi använder oss av för att hålla hästarna friska- varför är de då inte det? Varför har i stort sett alla stall fånghästar och hästar med upprepade hältor och ryggproblem, TROTS sadelutprovning och dyra behandlingar?
Jag tror att vi har hamnat fel någonstans på vägen. Våra hästar borde inte behöva lida av välfärdssjukdomar, och ändå gör de det. Vi borde ha så mycket kunskap att vi inte rider våra hästar sjuka, ändå gör vi det.
Nej, inte bättre förr, och inte så värst mycket bättre nu heller....!

För att fetma är ett problem? Okunskap vid fodring.
Ryggproblem och hältor? Okunskap igen. Det blir "mode" att rida ner hästarna istället för att bygga upp de. Hästen ska kröka på huvudet så går den i form, sen glömmer man bort resten. Allting ska gå fort också, man har inte tid att spendera de år det går åt att bygga upp hästen korrekt.
Och sen via aveln blir det väl en del problem med KS osv som upptäcks när hästarna blir ridna fel.

Tyvärr verkar inte folk intresserade att förstå varför man ska rida på ett visst sätt, varför hästen gör som den gör, utan det ska bara se snyggt ut så är det rätt. Och en hopphäst behöver väl inte kunna gå korrekt i dressyr? Varför ska de spendera år genom att bygga upp hästen i dressyren om de bara ska hoppa? Samma sak med skogsmullar, varför ska de gå korrekt om de bara vill gå i skogen?
Brist på kunskap och saknad av viljan att lära sig mer.

 

[kryddelydd]

Min tanke är inte att det var bättre förr. Min tanke är att är det verkligen bättre nu? Med alla metoder vi använder oss av för att hålla hästarna friska- varför är de då inte det? Varför har i stort sett alla stall fånghästar och hästar med upprepade hältor och ryggproblem, TROTS sadelutprovning och dyra behandlingar?
Jag tror att vi har hamnat fel någonstans på vägen. Våra hästar borde inte behöva lida av välfärdssjukdomar, och ändå gör de det. Vi borde ha så mycket kunskap att vi inte rider våra hästar sjuka, ändå gör vi det.
Nej, inte bättre förr, och inte så värst mycket bättre nu heller....!

Ditt första inlägg var ruskigt bra och reflekterande.

Ja, vi har hamnat fel någonstans längs vägen.
Vi är vana vid överviktiga hästar så att normalviktiga hästar uppfattas som "för smala" i mångas ögon vilket inte är bra. Vi vill så gärna göra rätt, göra det bästa.
Och det finns ett enormt utbud av olika fodersorter, utrustning, behandlare.
Vi stirrar oss blinda på foderanalyser och siffror, glömmer att titta på hur djuren ser ut i hull. Eller saknar förmågan att faktiskt se övervikt (som är ett betydligt vanligare problem i Sverige än undervikt).

Vi rider och står i, rider för tränare. Byter bett, sätter på hjälptyglar, strävar efter att hästen ska gå i form och korrekt ska det vara.
Men kanske "fri form i skogen" som omväxling eller som mängd, vore det bästa för hästarna.

Vi kanske är mer uppmärksamma på orenheter och små hältor jämfört med tidigare men vi verkar ha för dåligt med tid att låta hästen läka ut efter sin skada. Vi åker fram och tillbaka till veterinärer, ger mediciner som dämpar lite av smärtan men inte snabbar på läkningen, vi åker till equiterapeuter och köper hästmassage.
Men glömmer att ändra ridsättet efter skadan/hältan (just nu utgår jag från att hältan inte berodde på en sträckning i hagen).

Nej, jag tror inte heller att "det var bättre förr"
men

nej, det verkar inte vara bättre nu. Trots all tillgång till olika behandlingar, sadelutprovningar, ridning för tränare.
Till viss del sämre nu i och med alla överviktsrelaterade problem vi skapar våra hästar.

 

[Cornelia]

Kryddelydd, du fick fram det jag inte fick fram i mina inlägg! Precis så tänkte jag men var för dålig på att formulera det.

 

[Rubinen]

Jag håller med många här, och ser även problem som uppstår av att många ägare tror att det är nödvändigt att spendera ruskiga mängder pengar på diverse foder, utrustning etc för att hästen ska må i närheten av bra. Mitt sto går så naturligt som möjligt, jag kallar henne min ekologiska häst. Jag tycker det är min skyldighet som hennes ägare att se till att hennes behov är tillgodosedda på ett så naturligt sätt som möjligt. Men det är så jag vill att min häst ska leva. Hon är inte perfekt, men det är inte det jag strävar efter heller.

När jag åker ut till kunder är det en annan historia, jag får ofta prata med ägare om att ta ett steg tillbaka och gå tillbaka till grunderna av hästhållning när de gräver ner sig i djungeln av produkter som finns att köpa. Ett exempel är när jag åkte till en häst med trånga hälar (contracted heels, inte säker på vad det heter på svenska?) och bad henne att prata med hovslagaren och även låta hästen stå i vatten i 10 min några dagar i veckan för att försöka förbättra hovarna. Det första hon sa var "finns det en produkt jag kan köpa", och jag fick sen försöka övertala henne att "BARA vatten är bäst, det är till och med GRATIS".

 

[Cornelia]

Många yngre hästägare och ryttare har helt naturligt en osäkerhet kring hästeriet. Man kanske går till olika sociala medier och forum och frågar, och får ibland helt vansinniga svar, uttalade som om det vore absoluta sanningar.
De som haft häst i tjugo- trettio år har en kunskapsbank att plocka ifrån, och man har skaffat sig ett öga och en erfarenhet som gör att man har mer is i magen. Att plocka fram gramantygeln eller betsla upp är inte det första man gör om hästen är stretig en dag eller två, utan man plockar i sin kunskapsbank och försöker lösa det på andra sätt.
Det gäller för de erfarna att kunna förmedla detta till de oerfarna, och det gäller för mindre erfarna att ta till sig av beprövad erfarenhet och inte hugga på första bästa råd från kompisen eller glada försäljare.

En annan sak, som är mer svårhanterlig, är generationsskiften bland veterinärer och annat hästfolk. Unga nyutexaminerade veterinärer som har massor med kunskap med sig med lite erfarenhet av det verkliga livet.... tränare och förståsigpåare som har hoppat på en trend inom NH eller något annat och vägrar inse att det finns massor av olika sätt att nå målet ..... det finns hur många exempel som helst. Och alltid finns det folk som vill tjäna pengar på andras okunskap och osäkerhet.

 

[Cornelia]

Måste bara berätta om ett exempel... yngre hästägare, läste på nåt forum att kotledsinflammation kan orsakas av hösilage, bytte genast ut sitt hösilage till vanligt hö....

 

[kryddelydd]

Måste bara berätta om ett exempel... yngre hästägare, läste på nåt forum att kotledsinflammation kan orsakas av hösilage, bytte genast ut sitt hösilage till vanligt hö....

Ja, IT-åldern är inte bara bra.
Man googlar och finner.
Man finner mest sådana åsikter som är just åsikter, helt utan underliggande fakta.
Man ställer en fråga här på buke och får flera tvärsäkra svar.
Från personer som utgår från en enda händelse med en enda häst, och som sedan blir ett slags generaliserat faktum.
Man söker en auktoritet och saknar förståelse för att det mesta är ganska inexakt.
Man räknar foderstat och tror att man måste följa resultatet till punkt och pricka och ser inte att hästen blev för tjock (än en gång; övervikt är ett större och vanligare problem bland svenska hästar idag än undervikt).
Man tar hästen till en sadelutprovare och amen, har man rätt sadel. Och glömmer att hästen går upp och ner i vikt, musklar om sig och vips sitter sadeln inte längre rätt. Dessutom är sadelutprovning inte en exakt vetenskap, det heller.
Eller man tar hem hovslagaren och tycker att man själv vet exakt hur det ska vara och hovslagaren kan ingenting (eftersom resultatet inte blev riktigt det man tänkt sig) men man inser inte att hovvård inte är en exakt vetenskap.
Eller hästen är halt, man tar hästen till hälteutredning. Det går några varv innan man identifierar problemet och veterinären är dålig och gör fel. Men man inser inte som hästägare att hältor verkligen inte är en exakt vetenskap.

Jag stod tidigare installad hos en gammal (pensionerad) travtränare.
Han fodrade med analyserat hösilage och bjöd på havre som kraftfoder. Han fodrade "med ögat" och alla hästar var i rätt bra hull. Ingen (utom min islänning och min fjording som såg hemska ut när jag köpte dem) var överviktig. Ingen var underviktig.
Han kommenterade hältor med att "hagen är en bra veterinär" och med det menade han att viktigaste behandlingen vid en hälta var vila. Avlastning, vila. Därmed inte sagt att veterinärerna är överflödiga; men kanske att man som hästägare fokuserar så mycket på veterinär och behandling, och glömmer vikten av tillräcklig vila.
Och så menade han att man måste bygga upp hästen ordentligt så den tål den träning vi utsätter den för.
När jag tränade dressyr, kommenterade han efteråt att "så som du tränar, skulle alla travhästar tränas som komplettering till travträningen".

En hästkarl med mycket sunt förnuft. Friska välmående hästar som fick den tid som behövdes om de blev halta.

 

[Cornelia]

Just det. Tid.
Tid för skador att läka. Tid för nyanlända hästar att "hitta hem" och bli trygga i en ny miljö. Tid för muskler att byggas upp och senor att stärkas.
Det verkar vara den största bristen inom dagens hästhantering, tid.

 

[kossankaj]

Har också reflekterat över det där!
När jag började rida på ridskola 2008 fanns det både på ridskolan, och ute på ridskolans lokala tävlingar, ganska mycket hästar och ponnyer födda i slutet av 80-talet och början av 90-talet. De som ansågs "normalgamla/i sina bästa år" var då födda i mitten av 90-talet, ofta kring 94-96.

Idag, år 2015, tycker jag att man verkar matcha hästar mycket mer och hårdare i ung ålder. Det är Breeders hit och U-VM dit. De hästar som är i sina bästa år idag är födda under de sista åren av 00-talet (07-09), i alla fall i min del av landet.

Och det är just det som jag tror är boven i dramat. Tidigare matchade man inte hästar lika hårt, det var inte massa ungponny-SM och Breeders hit och dit. Man lät utbildning ta tid, och fick då sundare hästar. Sen tror och tycker jag att aveln, åtminstone inom SWB, delvis gått åt fel håll. Tidigare upplevde jag att det fanns mer "hobbyavlade" SWBer, tänkta att gå kanske upp till LA/LA. Idag verkar det som att aveln "elitifiserats" väldigt, man ska absolut använda de internationella topphingstarna, och resultatet blir nervvrak med märkliga pålagringar.

Jag ser absolut ingen skillnad mellan år 2008 och 2015, sorry=P

 

[kossankaj]

Jag tycker inte att det var bättre förr. När jag började på ridskola 1980 så var det helt normalt att alla hästar på ridskolan hade mer eller mindre gropar efter sadeln på ryggarna. Det hade alla hästar som reds regelbundet. Som privathästryttare skaffade man en sadel man hade råd med. I bästa fall en sadel som passade en själv och det man skulle göra men oftast var det okej bara man hade en sadel. Att sadeln skulle passa hästen var inget någon hade hört talas om utan hade man en sadel så red man i den.

Det var också helt normalt att fortsätta rida en häst som på alla upptänkliga sätt visade att hen hade ont. Det kallades istadighet och skulle straffas/ridas bort. Hästen skulle foga sig. Hästar som gick med fång år efter år vilket inte behandlades och som inte heller togs bort förren de inte kunde resa sig överhuvudtaget. Många hästar som var enormt felfodrade. Vanligast var extremt feta hästar, hästar som aldrig musklade sig och som fick konstiga besvär som ingen visste vad det var eller vad man skulle göra åt.

Veterinärvård var inget man i normalfallet ägnade sig åt. Jag kan inte minnas att någon häst jag skötte eller red någonsin fick träffa en veterinär vid skador eller sjukdomar oavsett hur illa det var. Enda gången jag minns att en häst fick träffa veterinär var när ett dyrbart avelssto inte kunde bli dräktig. Man kunde få hästar utdömda på i stort sett inga grunder alls. En häst som inte gjorde som ägaren ville kunde tas bort pga lynnesfel och ägaren fick ut försäkringspengarna istället för att reda ut vad som felades hästen. Det var vanligt att triangelmärka hästar som efter något år var tillbaka i full ridning då de hade fått vila sig friska.

Visst är kunskapsnivån låg hos många fortfarande och tyvärr finns det fortfarande hästar som avmaskas "för att man alltid har gjort så" istället för att kolla parasitstatusen med träckprov och avmaska utefter behov. Det finns fortfarande hovslagare som raspar hästmunnar och många hästar som aldrig fått tänderna fixade av en vidareutbildad veterinär. Det finns fortfarande hästar som går med opassande sadlar och som får fel foder "för det är ingen ide att analysera för det är dyrt och uträkningen stämmer inte". Det är ju bara att läsa här på forumet så inser man hur låg kunskapsnivån är hos vissa men det var definitivt inte bättre förr.

Håller fullsrändigt med, minns alla dåliga sadlar , allt skav hästar hade förr, vita hår efter skav, hungriga hästar som fick mat 3 ggr om dagen och kastade i sig maten så fort de kunde, spiltor, när hästen protesterade/hade ont fick den stryk, inspänningstyglar vid hoppning, besatthet av att hästen skulle böja på nacken så den sågades ner osv osv

 

[Cornelia]

Återigen, har inte skrivit eller menat att det var bättre förr...
Mycket av det du beskriver är dock tyvärr likadant idag, utom det där med spiltorna!

 

[Centaur]

Om vi talar om dressyrhästar:
Avel och extremt felaktigt fokus på vad som är en bra häst och korrekt ridning.

När hästarna som vinner unghäst vm, championat etc inte ens kan trava rent!!! så är det nåt jäkligt fel.

Jämför formen dagens mest framgångsrika dressyrhästar rids i jmf med tidigare. I piaffen finns hos många ingen samling och elevation av framdelen, hästen hoppar från ben till ben som ett trick med rejält sänkt rygg.

"Alla" tror att deras häst behöver 3 kg müsli och massa proteintillskott trots att hästen knappt arbetas. Så undrar de varför den är halvgalen och måste snöras ihop med graman, och alltid får kolik.

Det är numera vanligt att folk skaffa häst efter ett par år på ridskola. Ridskolorna lär inte ens ut hästvård och träning längre, ungarna vill hoppa och galoppera, inte ha teorilektion. De får ingen grundutbildning.

Klart hästar blev sjuka förr i tiden också och man visste inte alltid vad som var fel. PPID tex tillskrevs oftast normalt åldrande. Men jag har absolut intryck av att äldre tidars hästar var mycket tåligare. De avlades för hållbarhet och användbarhet. Nu
handlar allt om pengar och att få fram så hypermobila hästar som möjligt.

Så länge den typen av rörelsemönster och ridning är vad som favoriseras av domare ser jag ingen lösning på problemet...

 

[Centaur]

Håller fullsrändigt med, minns alla dåliga sadlar , allt skav hästar hade förr, vita hår efter skav, hungriga hästar som fick mat 3 ggr om dagen och kastade i sig maten så fort de kunde, spiltor, när hästen protesterade/hade ont fick den stryk, inspänningstyglar vid hoppning, besatthet av att hästen skulle böja på nacken så den sågades ner osv osv

På min ridskola travade vi runt barbacka i två år innan vi fick börja galoppera, för att utveckla en korrekt och balanserad sits. Inspänningstyglar användes enbart vid voltige och det var aldrig fokus på att böja nacken (det är det ju nu!), hästen skulle ridas från bakdelen till en ärlig samling.

 

[Centaur]

En annan sak som måste nämnas... Bloggare! De idoliseras och dyrkas som hjältar trots att deras hästkunskap och ridning ofta (inte alltid såklart) leaves a lot to be desired... De är unga och oerfarna och ger sina läsare helt galna råd som är direkt skadliga för hästen. Pga deras status slukar yngre allt de säger med hud och hår.

När jag var liten var det Kyra Kyrklund och John Whitaker vi såg upp till...

 

[Ninnurur]

Det är numera vanligt att folk skaffa häst efter ett par år på ridskola. Ridskolorna lär inte ens ut hästvård och träning längre, ungarna vill hoppa och galoppera, inte ha teorilektion. De får ingen grundutbildning.

Det är tur att det finns undantag! Dottern går i nybörjargrupp där halva tiden är i stallet och halva ridning. Så himla bra! Ridningen får inte fokus ridskolan saknar också ridhus och har därför ett långt vinteruppehåll. Under detta så anordnas avsuttna aktiviteter för alla nivåer

 

[Rubinen]

En annan sak som måste nämnas... Bloggare! De idoliseras och dyrkas som hjältar trots att deras hästkunskap och ridning ofta (inte alltid såklart) leaves a lot to be desired... De är unga och oerfarna och ger sina läsare helt galna råd som är direkt skadliga för hästen. Pga deras status slukar yngre allt de säger med hud och hår.

När jag var liten var det Kyra Kyrklund och John Whitaker vi såg upp till...

Åååh jag kommer ihåg när vi hade teorilektion på ridskolan och efteråt fick man välja att stanna kvar och se på en Kyra Kyrklund video om man ville (alla stannade så klart!), det var tider det

 

[Aionee]

Jag måste bara inflika att internet inte alltid bara är dåligt. Det året jag spenderade från "kanske vill jag ha en egen häst ändå" och till det att jag faktiskt skaffade häst så lärde jag mig allt "nytt" via internet eftersom jag inte hade en häst i praktiken.

Nej, jag trodde inte på allt utan jag använde mitt sunda förnuft. Jag frågade mig själv alltid varför saker blev som det blev, hur man kan göra något åt det osv. Och tack vare det fick jag köpa min häst. Hade jag inte fått den information jag fått från internet hade jag aldrig sett min häst som något jag kunde klara av, någon jag kunde förstå eller ens hantera.
Han var så respektlös man kan bli, aldrig sett någonting utanför stallplanen och har en tendens att "stänga av" och sluta tänka om man låter han nå det stadiet. Hade jag aldrig fått den information och förståelse över hästens beteende hade jag aldrig listat ut att min bufflande, respektlösa, "okänsliga" häst egentligen är otroligt känslig psykiskt och har behov för att bli bemött rättvist och sen ha viljan att lära. Jag fick aldrig lära mig det här på ridskolan, i "privatstallet", av andra hästägare eller tränare. Jag fick upp intresset på internet och sen lärde jag känna min häst (och därmed öppnade jag ögonen även för andra hästar och djur). Så ja, jag har lite hopp för att internet ska vara väldigt nödvändigt ändå.

Sen har jag lärt mig hemskt mycket under tiden jag haft hästen, men huvudsaken är att jag fortfarande har behållit nyfikenheten att lära mig varför hästar gör som de gör osv. Jag tror det är väldigt viktigt, att man alltid är redo att lära sig nya saker.

 

[Cornelia]

Kanske är det just där du har nyckeln, Aionee. Nyfikenhet och vilja att lära. Om man sen gör det via internet eller via hästmänniskor i bekantskapskretsen eller tränare eller böcker är väl oviktigt.

Jag tänker på det här med ridning.
När jag lärde mig rida, på 70- talet, fick vi ALDRIG fuska med att skritta fram tio minuter och skritta av tio minuter, oavsett om hästen hade gått lektionen innan eller skulle gå igen lektionen efter.

Ridningen skulle komma bakifrån, fram mot bettet. Aldrig tvärtom, eller hur det görs numera, när alla hästar ska gå med krullad hals och ofta sänkt rygg....

Nosgrimmorna, om de ens användes, skulle vara spända så att man fick in två fingrar mellan den och nosryggen. Stora tjocka tränsbett användes, helt fel numera men jag minns aldrig att det betslades upp. Martingal vid hoppning, inte annars.

Många timmar ägnades åt balansövningar. Att balansera sig själv i tyglarna var en dödssynd! Vi fick stå i fältsits tills benen var spaghetti, vi fick rida utan stigbyglar, utan att hålla i tyglarna, rida lätt utan stigbyglar, rida i "damsadel", stå i "jockeysits", lära oss att ramla av från en skrittande häst osv.

Mycket teori varvades med ridningen. Vi fick lära oss hästskötsel och hästhantering från grunden. Från att leda en häst korrekt till att lägga bandage och ge sprutor, när vi hade avancerat i ålder och kunskap.

Min dotter har som vuxen börjat rida igen. Hon har gått på en ridskola ett par terminer, och rider numera hos mig. Jag frågar henne om de fick göra olika balansövningar och sitsövningar på ridkskolan, men nej, ingenting sådant. Ingen teori, ingen basic kunskapsförmedling. Kanske har hon bara haft otur, och kanske hade jag bara tur, men den heltäckande hästundervisning som jag fick på min ridskola har hon definitivt inte sett röken av.

Så även om mycket inte var bättre förr så var kanske ridningen bättre förr? Det var viktigt att förmedla den gamla kunskapen om hur man får en häst att hålla så länge som möjligt. Man fick inte slarva, och det var aldrig, aldrig hästens fel om det strulade.

 

[TheRedLightning]

Jag tror att mycket har att göra med att idag försöker man "skydda" hästarna från skador m.m. och inte låter dom få vara hästar. T ex dom hästar som får gå i små hagar med benskydd, dubbla täcken, rids aldrig ut, går endast i ridhus eller paddock. Inte konstigt dom blir hispiga när de får komma ut på t ex tävling.
Alla hästar klarar inte av det, jag är nog mer för åt det naturliga hållet, eftersom man ändå inte kan skydda sig till 110% från skador.

Jag tror även att många ryttare glömmer rida ut på sina hästar för de är så fokuserade att träna på banan och kanske rent av glömmer att träna mångsidigt, t ex en dressyrhäst som det bara tränas dressyr på och ingen gymnastik (som lättare hoppning). Men om det är ett fenomen som uppstått nu är svårt att säga?
Förvisso började det poppa upp fler privata ridhus lite här och där på senare år, som möjliggör att rida på bana även vintertid.

Sen ligger det säkert något, som jag såg redan tagits upp i tråden. Det här med att folk numera verkar ha så bråttom och hoppar över grunderna.
Ser det alltför ofta i hoppningen, det ska hoppas högt och fort, men de klarar inte av att hoppa låga banor kontrollerat. Förstår inte riktigt varför det ska vara så bråttom och allt ska hända så fort/snabbt?

 

[nullo-modo]

Kunskapen finns nu runt skador, sjukdomar, beteende mm både för att mota Olle och när problemet finns på hästar än för bara 20 år sedan men för mycket tradition sätter stopp för att använda det fullt ut, hur många har inte hört "så har jag gjort i över 30 år" och ibland är det rätt och ibland helt åt skogen fel.