Är det verkligen bättre nu?

[Cornelia]

Eller: Hur blev det såhär?

Vi hästägare gör verkligen allt för våra pälsklingar.

Vi analyserar hästens mat och beräknar foderstater in på grammet. Köper snällt och glatt allt som foderstatsprogrammen säger att vi behöver för att uppväga brist på det ena och det andra.

Vi vaccinerar, avmaskar, tar ut equiterapeuter, hästtandläkare, sadelutprovare, betalar för jättedyr träning, åker till de bästa klinikerna, har hästarna med täcke och benskydd så snart de går i hage....

Nu borde man förvänta sig att våra hästar är friska och välmående och lever upp emot 30 skadefria år, eftersom vi kostar på dem allt detta högklassiga.

Men gör de verkligen det?

Snarare är det tvärtom.

Övervikt är mycket vanligt, och därmed kommer välfärdssjukdomarna. De flesta stall har hästar med PPID och fång. Trots foderanalyser och alla de fodermedel som anpassas för olika brister.

De flesta stall har hästar med upprepade hältor, kotledsinflammationer, ryggproblem, helt enkelt störningar i rörelseapparaten. Trots equiterapeuter och sadelprovare, trots tandläkare och kliniker.

Många har problem med att hästarna är "för högt i blod", de är tittiga, springiga, alltför heta för vanliga ryttare. De flesta av oss behöver inte en häst med kapacitet för de högsta klasserna, och ändå är det dit aveln riktas.

Hästar döms ut för att de inte håller för tävling. Många är halta och skadade stora delar av året.

Hur blev det så här?
Det frågar jag mig ofta.

Beror det på att vi uppmärksammar sjukdomar och skador hos hästarna mer än vad man gjorde för kanske tjugo, trettio år sen? Och har förfinade metoder för att behandla dem?

Beror det på att olika trender får oss att haka på än det ena, än det andra? Och att vi under resans gång har förlorat blicken för hästen som arbetskamrat? Vi har inget djuröga längre, utan vi googlar och läser på forum och tror att det måste vara si eller så.... Är det så?

Tankar kring detta vore trevligt!

 

[Lager]

Eller: Hur blev det såhär?

Vi hästägare gör verkligen allt för våra pälsklingar.

Vi analyserar hästens mat och beräknar foderstater in på grammet. Köper snällt och glatt allt som foderstatsprogrammen säger att vi behöver för att uppväga brist på det ena och det andra.

Vi vaccinerar, avmaskar, tar ut equiterapeuter, hästtandläkare, sadelutprovare, betalar för jättedyr träning, åker till de bästa klinikerna, har hästarna med täcke och benskydd så snart de går i hage....

Nu borde man förvänta sig att våra hästar är friska och välmående och lever upp emot 30 skadefria år, eftersom vi kostar på dem allt detta högklassiga.

Men gör de verkligen det?

Snarare är det tvärtom.

Övervikt är mycket vanligt, och därmed kommer välfärdssjukdomarna. De flesta stall har hästar med PPID och fång. Trots foderanalyser och alla de fodermedel som anpassas för olika brister.

De flesta stall har hästar med upprepade hältor, kotledsinflammationer, ryggproblem, helt enkelt störningar i rörelseapparaten. Trots equiterapeuter och sadelprovare, trots tandläkare och kliniker.

Många har problem med att hästarna är "för högt i blod", de är tittiga, springiga, alltför heta för vanliga ryttare. De flesta av oss behöver inte en häst med kapacitet för de högsta klasserna, och ändå är det dit aveln riktas.

Hästar döms ut för att de inte håller för tävling. Många är halta och skadade stora delar av året.

Hur blev det så här?
Det frågar jag mig ofta.

Beror det på att vi uppmärksammar sjukdomar och skador hos hästarna mer än vad man gjorde för kanske tjugo, trettio år sen? Och har förfinade metoder för att behandla dem?

Beror det på att olika trender får oss att haka på än det ena, än det andra? Och att vi under resans gång har förlorat blicken för hästen som arbetskamrat? Vi har inget djuröga längre, utan vi googlar och läser på forum och tror att det måste vara si eller så.... Är det så?

Tankar kring detta vore trevligt!

Fast folk har ju hästar som hobby idag. De (hästarna) arbetar inte. Du (människan) går ett par år på ridskola, köper häst att greja med på fritiden - och använder den som nån variant av skogsmoppe / tävlingskamrat och/eller leksaksdocka att klä ut i pastell när du har tid emellan familjen/jobbet/vännerna.

Det i sig behöver ju inte betyda att hästarna blir illa skötta. Men de är inte arbetsdjur och de finns sällan i sina ägarens ständiga vardag på samma sätt som de gjorde på bondgårdarna.

Det är ju samma med alla våra familjedjur. Katterna och hundarna får diabetes och övervikt - men de kastreras och vaccineras. Vällevnadssjukdomar sprider sig från människor till våra husdjur.

 

[Speedway]

Tankar kring detta vore trevligt!

Jag tyckte du sa det så bra själv så jag vet inte riktigt vad mer man kan tillägga.

Hästkunskapen generellt sett är väldigt låg och det märker man om inte annat när man vistas på forum som det här. Det gäller egentligen allt. Utfodring, hantering, kunskap om sjukdomar, ridkunskaper.

Självklart är det så att ingen kan precis allt men många som har häst har alldeles för liten kunskap inom alltför många områden. Det räcker liksom inte med att kunna sadla och tränsa. Det är dessutom vanskligt att hela tiden vara beroende av andras "expertis". Man måste ha såpass goda kunskaper så att man kan göra en sund första bedömning oavsett om det gäller vardagliga saker som hur hästens hull ser ut eller om det gäller en akut skada.

Sen kan ju skador uppstå på många olika sätt och allt går inte att undvika om man inte lindar in sin häst i bubbelplast....men då får den väl eksem av plasten eller nåt annat jävelskap.

 

[Cornelia]

Tänker också att ridningen har barkat iväg åt fel håll många gånger.... Hårt ihopdragna hästar som tvingas i "form", hjälptyglar på längden och tvären, betsling som hade kunnat platsa i en skräckfilm.... hur utprovade sadlarna än är tror jag att hästar får ont i ryggen och i benen av sådan ridning. Stora krav, för lite tid till återhämtning, för lite fokus på eftergift och mjukhet.

 

[Speedway]

Tänker också att ridningen har barkat iväg åt fel håll många gånger.... Hårt ihopdragna hästar som tvingas i "form", hjälptyglar på längden och tvären, betsling som hade kunnat platsa i en skräckfilm.... hur utprovade sadlarna än är tror jag att hästar får ont i ryggen och i benen av sådan ridning. Stora krav, för lite tid till återhämtning, för lite fokus på eftergift och mjukhet.

Eller så har dom ont redan innan och det är därför dom inte kan slappna av och jobba korrekt.

....säger jag som har en häst med ryggdiagnos.

 

[akleja]

Har också funderat lite i de här banorna, jämfört hästar nu med hur det var när jag var barn och hade min ponny för väldigt många år sen. Jag tror en stor skillnad var att de flesta red mest i skogen, inte på mjuka ridhusbanor. I alla fall ute landet, i städer fanns det väl ridhus och banor och fler tävlingsryttare. Inte så att jag tror att ridbanor förstör hästar (även om det finns de som faktisk gör det), men dålig ridning tror jag sliter mer på bana än ute i naturen.

Sen gick hästarna i regel i flock i hagen och man flyttade inte runt och bytte stall åt sina hästar alls lika mycket som idag. Hästhagar var också stora mot vad många är idag, eftersom hästarna gick ihop. Så hästarna fick mycket vardagsmotion. Vi var nog inte så uppmärksam på skador heller men som jag minns var hästarna sällan sjuka eller skadade.

 

[Dressyrtjejen_97]

Har också reflekterat över det där!
När jag började rida på ridskola 2008 fanns det både på ridskolan, och ute på ridskolans lokala tävlingar, ganska mycket hästar och ponnyer födda i slutet av 80-talet och början av 90-talet. De som ansågs "normalgamla/i sina bästa år" var då födda i mitten av 90-talet, ofta kring 94-96.

Idag, år 2015, tycker jag att man verkar matcha hästar mycket mer och hårdare i ung ålder. Det är Breeders hit och U-VM dit. De hästar som är i sina bästa år idag är födda under de sista åren av 00-talet (07-09), i alla fall i min del av landet.

Och det är just det som jag tror är boven i dramat. Tidigare matchade man inte hästar lika hårt, det var inte massa ungponny-SM och Breeders hit och dit. Man lät utbildning ta tid, och fick då sundare hästar. Sen tror och tycker jag att aveln, åtminstone inom SWB, delvis gått åt fel håll. Tidigare upplevde jag att det fanns mer "hobbyavlade" SWBer, tänkta att gå kanske upp till LA/LA. Idag verkar det som att aveln "elitifiserats" väldigt, man ska absolut använda de internationella topphingstarna, och resultatet blir nervvrak med märkliga pålagringar.

 

[tolksele]

...jag har en gammal tränare som gick på Strömsholm på kanske 80-talet? När vi diskuterade detta ämne så hon att hästarna hältbehandlades ett par gånger och om de inte blev bra kunde man nervblocka och på det sättet gick de ett tag till.

Känner till en annan häst från den tiden där det tog flera år innan man upptäckte att hon hade ont i ryggen och fick somna in. Innan betraktades den bara som grymt istadig och svårhanterlig.

Allt var inte bättre förr.

 

[Billy]

...jag har en gammal tränare som gick på Strömsholm på kanske 80-talet? När vi diskuterade detta ämne så hon att hästarna hältbehandlades ett par gånger och om de inte blev bra kunde man nervblocka och på det sättet gick de ett tag till.

Känner till en annan häst från den tiden där det tog flera år innan man upptäckte att hon hade ont i ryggen och fick somna in. Innan betraktades den bara som grymt istadig och svårhanterlig.

Allt var inte bättre förr.

Nej, jag vet inte för "då" hade jag bara ponnyer, typ stadiga russ vilket väl än idag är stor skillnad på en aktiv tävlingshäst.

 

[TinyWiny]

Jag tycker inte att det var bättre förr. När jag började på ridskola 1980 så var det helt normalt att alla hästar på ridskolan hade mer eller mindre gropar efter sadeln på ryggarna. Det hade alla hästar som reds regelbundet. Som privathästryttare skaffade man en sadel man hade råd med. I bästa fall en sadel som passade en själv och det man skulle göra men oftast var det okej bara man hade en sadel. Att sadeln skulle passa hästen var inget någon hade hört talas om utan hade man en sadel så red man i den.

Det var också helt normalt att fortsätta rida en häst som på alla upptänkliga sätt visade att hen hade ont. Det kallades istadighet och skulle straffas/ridas bort. Hästen skulle foga sig. Hästar som gick med fång år efter år vilket inte behandlades och som inte heller togs bort förren de inte kunde resa sig överhuvudtaget. Många hästar som var enormt felfodrade. Vanligast var extremt feta hästar, hästar som aldrig musklade sig och som fick konstiga besvär som ingen visste vad det var eller vad man skulle göra åt.

Veterinärvård var inget man i normalfallet ägnade sig åt. Jag kan inte minnas att någon häst jag skötte eller red någonsin fick träffa en veterinär vid skador eller sjukdomar oavsett hur illa det var. Enda gången jag minns att en häst fick träffa veterinär var när ett dyrbart avelssto inte kunde bli dräktig. Man kunde få hästar utdömda på i stort sett inga grunder alls. En häst som inte gjorde som ägaren ville kunde tas bort pga lynnesfel och ägaren fick ut försäkringspengarna istället för att reda ut vad som felades hästen. Det var vanligt att triangelmärka hästar som efter något år var tillbaka i full ridning då de hade fått vila sig friska.

Visst är kunskapsnivån låg hos många fortfarande och tyvärr finns det fortfarande hästar som avmaskas "för att man alltid har gjort så" istället för att kolla parasitstatusen med träckprov och avmaska utefter behov. Det finns fortfarande hovslagare som raspar hästmunnar och många hästar som aldrig fått tänderna fixade av en vidareutbildad veterinär. Det finns fortfarande hästar som går med opassande sadlar och som får fel foder "för det är ingen ide att analysera för det är dyrt och uträkningen stämmer inte". Det är ju bara att läsa här på forumet så inser man hur låg kunskapsnivån är hos vissa men det var definitivt inte bättre förr.

 

[Ninnurur]

Jag kan tycka att avelsmässigt så var det en större bredd förr, det avlades mer på hållbara individer än på scope och frambensaktion. Det gjorde att ridskolorna och hobbyryttarna fick mer stabila och hållbara hästar än nu. Men, utrustnings- och omvårdnadsmässigt är det bra mycket bättre nu än då!

 

[stjarnfrugt]

Min egen analys är att det måste bero på att fler köper häst för tidigt, dvs kunskapen är för låg hos många hästägare. Du kan inte läsa dig till god ridning och hästöga, det tar åratal och mkt träning för bra tränare att lära sig. Om hästen rids halvkasst går den sönder, oavsett hur mkt mirakelmedel eller -utrustning man köper.
Dessutom arbetar hästarna för lite på rätt sätt och för mkt på fel sätt, tror jag. Ju mer gångarter och känslighet hästen får, ju mer balanskrävande är de för att hålla. Hästar matas för mkt, kläs för mkt och egna energiförbrukningen hålls nere samtidigt som den göds. I slutändan leder det till välfärdssjukdomar.

Aveln har också styrt om så nu avlas inte robusta pansarhästar längre. De är moderna sporthästar som tas fram, högt i blod, känsligare både i kropp och lynne. Avlade för prestation men de som inte håller måttet måste ju ägas av andra än proffsen, dvs hobbyryttare. Mången ungdom och "dressyrtant" köper dessa fräsiga hästar men klarar inte upp den och där har vi en del av problematiken. Jag har delat stall med flertalet.

Om det fanns fler lämpliga hobbyhästar och människor generellt kunde inse sina begränsningar och istället för superflashet kunde köpa dessa, då hade det gynnat både folk och fä.

 

[Aionee]

Haha, "det var bättre förr" har man inte hört förut

Men nä, jag tror ärligt talat inte det var bättre förr. Kanske prestige aveln på hållbara individer kanske, men inte resten. Jag tror helt enkelt att man vet bättre nu och det är lättare att se problemen istället för att låtsas att allting var bra tills hästen var helt färdig i kroppen och det var för sent, typ. Vi har ju utvecklats enormt om man tittar på den medicinska delen.

Men sen har hästvettet försvunnit till stor del inom vissa delar av hästfolket. T.ex. hade jag ut en tjej som var utbildad på stömsholm, gjorde allt enligt deras bok osv (inget fel med henne personligen så, hon gjorde bara som hon lärt sig!) och jag var tvungen att avbryta för att jag såg hur olycklig min häst var med metoderna hon använde vid inridning. Det var liksom "han är bara lat och ska lära sig att han måste arbeta och inte alltid kan få som han vill" osv. Men jag tycker att det fanns bättre sätt än att totalt köra över honom psykiskt och faktiskt lyssna på honom. Han var inte lat, han förstod bara inte och inte förstod han bättre av att man tvingade honom. Man borde gått tillbaka ett steg och förklarat för honom hur man gjorde istället. Det gick alldeles för fort fram enligt de metoderna och det fungerade bara inte.

Sen när jag sade upp henne så sa hon något liknande med "Ja... Det här är det sättet man gör på Strömsholm och om du vill rida ut i skogen och hålla på med NH och så kan inte jag hjälpa. Men det är såhär man gör"

En kompis i stallet sa senare "NH? Snarare rent hästvett" (eller om hon sa bondvett t.om haha). Men nej, min häst ska bli dressyrhäst och han får beröm över att ha sin egna framåtbjudning (om än lite väl mycket ibland) av min nuvarande hästtränare jämfört med vissa unghästar som reagerar genom att inte gå fram själva. Så lat är han knappast. Lite tråkigt dock att vissa har en sån stereotypisk syn på "skogsridande folk som håller på med "NH" bara för att man lyssnade på hästen.

 

[Cornelia]

Jag tycker inte att det var bättre förr. När jag började på ridskola 1980 så var det helt normalt att alla hästar på ridskolan hade mer eller mindre gropar efter sadeln på ryggarna. Det hade alla hästar som reds regelbundet. Som privathästryttare skaffade man en sadel man hade råd med. I bästa fall en sadel som passade en själv och det man skulle göra men oftast var det okej bara man hade en sadel. Att sadeln skulle passa hästen var inget någon hade hört talas om utan hade man en sadel så red man i den.

Det var också helt normalt att fortsätta rida en häst som på alla upptänkliga sätt visade att hen hade ont. Det kallades istadighet och skulle straffas/ridas bort. Hästen skulle foga sig. Hästar som gick med fång år efter år vilket inte behandlades och som inte heller togs bort förren de inte kunde resa sig överhuvudtaget. Många hästar som var enormt felfodrade. Vanligast var extremt feta hästar, hästar som aldrig musklade sig och som fick konstiga besvär som ingen visste vad det var eller vad man skulle göra åt.

Veterinärvård var inget man i normalfallet ägnade sig åt. Jag kan inte minnas att någon häst jag skötte eller red någonsin fick träffa en veterinär vid skador eller sjukdomar oavsett hur illa det var. Enda gången jag minns att en häst fick träffa veterinär var när ett dyrbart avelssto inte kunde bli dräktig. Man kunde få hästar utdömda på i stort sett inga grunder alls. En häst som inte gjorde som ägaren ville kunde tas bort pga lynnesfel och ägaren fick ut försäkringspengarna istället för att reda ut vad som felades hästen. Det var vanligt att triangelmärka hästar som efter något år var tillbaka i full ridning då de hade fått vila sig friska.

Visst är kunskapsnivån låg hos många fortfarande och tyvärr finns det fortfarande hästar som avmaskas "för att man alltid har gjort så" istället för att kolla parasitstatusen med träckprov och avmaska utefter behov. Det finns fortfarande hovslagare som raspar hästmunnar och många hästar som aldrig fått tänderna fixade av en vidareutbildad veterinär. Det finns fortfarande hästar som går med opassande sadlar och som får fel foder "för det är ingen ide att analysera för det är dyrt och uträkningen stämmer inte". Det är ju bara att läsa här på forumet så inser man hur låg kunskapsnivån är hos vissa men det var definitivt inte bättre förr.

Min tanke är inte att det var bättre förr. Min tanke är att är det verkligen bättre nu? Med alla metoder vi använder oss av för att hålla hästarna friska- varför är de då inte det? Varför har i stort sett alla stall fånghästar och hästar med upprepade hältor och ryggproblem, TROTS sadelutprovning och dyra behandlingar?
Jag tror att vi har hamnat fel någonstans på vägen. Våra hästar borde inte behöva lida av välfärdssjukdomar, och ändå gör de det. Vi borde ha så mycket kunskap att vi inte rider våra hästar sjuka, ändå gör vi det.
Nej, inte bättre förr, och inte så värst mycket bättre nu heller....!

 

[TinyWiny]

Min tanke är inte att det var bättre förr. Min tanke är att är det verkligen bättre nu? Med alla metoder vi använder oss av för att hålla hästarna friska- varför är de då inte det? Varför har i stort sett alla stall fånghästar och hästar med upprepade hältor och ryggproblem, TROTS sadelutprovning och dyra behandlingar?
Jag tror att vi har hamnat fel någonstans på vägen. Våra hästar borde inte behöva lida av välfärdssjukdomar, och ändå gör de det. Vi borde ha så mycket kunskap att vi inte rider våra hästar sjuka, ändå gör vi det.
Nej, inte bättre förr, och inte så värst mycket bättre nu heller....!

Jag tror att det till viss del kan bero på aveln även om okunskapen ställer till mycket med. Om man avlar på icke korrekta hästar, hästar med sjukdomar och svagheter så kommer det slå igenom någonstans. Jag hörde om ett sto som var selektionssto, hon är inåttåad, har karprygg och har blivit behandlad i stort sett hela kroppen men ändå anses hon ge något i aveln? Eller fångstoet som får fång varje sommar "men som så gärna vill bli mamma". Avlar man på sådana hästar så blir det inte bra.

 

[cirkus]

Jag tror att det till viss del kan bero på aveln även om okunskapen ställer till mycket med. Om man avlar på icke korrekta hästar, hästar med sjukdomar och svagheter så kommer det slå igenom någonstans. Jag hörde om ett sto som var selektionssto, hon är inåttåad, har karprygg och har blivit behandlad i stort sett hela kroppen men ändå anses hon ge något i aveln? Eller fångstoet som får fång varje sommar "men som så gärna vill bli mamma". Avlar man på sådana hästar så blir det inte bra.

Selektionssto blir alla ston i princip - bara de är visade. Tyvärr totalt urvattnat

 

[cirkus]

Jag tror det både är bättre och sämre nu.
Tyvärr så tror jag att just välfärdssjukdomarna är fler nu. Å andra sidan så tror jag att hästarna generellt sett har mindre ont - det behandlas snabbare (förhoppningsvis) och utrustning passar nog bra oftare än förut.

 

[TinyWiny]

Selektionssto blir alla ston i princip - bara de är visade. Tyvärr totalt urvattnat

Det är ju ganska sjukt. Många ser ju det som en kvalitetsstämpel att stoet är lämplig för avel.

 

[cirkus]

Det är ju ganska sjukt. Många ser ju det som en kvalitetsstämpel att stoet är lämplig för avel.

Det var så det marknadsfördes från början, men så är det absolut inte längre. Sen är det ju ganska lätt att genomskåda tycker jag. Ett knapptryck bort.

 

[TinyWiny]

Det var så det marknadsfördes från början, men så är det absolut inte längre. Sen är det ju ganska lätt att genomskåda tycker jag. Ett knapptryck bort.

Absolut! Tyvärr är det väl inte alla som inser att det är så lätt att ta reda på motsatsen utan är stoet selektionssto så är hon för dem lämplig i avel.