Bukefalos arkiv |
Tillbaka till Bukefalos |
Hästdiskussioner 1998 | Undermeny |
Originalinlägg: 29 apr, 10:44 av: Emma |
Hej! Jag är en tjej på 18 år som skulle vilja ha lite hjälp. När jag rider så blir jag aldeles stel och det leder till rädsla. Jag har ridit i 6 år och för ett år sedan ramlade jag av min sköthäst. Jag fick en hjärnskakning och fick åka ambulans. sedan dess har jag varit rädd för att rida. Och det blev inte bättre av att min "kompis" sa att jag inte skulle våga rida. Vad skall jag göra? Finns det någon med samma problem som mig så skriv gjärna.
|
Svar nummer 1: 29 apr, 10:55 av: Konnie |
Jag har haft samma problem jag har ridit så länge jag kan minnas, men för 2 år sedan kastades jag av och bröt armen på två ställen och nyckelbenet gick av + att jag fick en hjärnskakning. Jag läkte ihop fort och pappa trodde att jag skulle upp direkt efteråt, det trodde jag också och upp hoppade jag, det här går ju fint till hästen började ta några steg fram, jag svimmade mitt uppe på hästryggen och bara gled iväg. Jag gick inte nära hästar på ett år alltså jag red inte men jag pysslade om dem. Jag gick till psykolog och han hjälpte mig förstå saker och ting. Kan även säga att psykologen kunde rida och jag gick bredvid honom en gång när han red. Han flög av och blev liggande på marken,i rena chocken kastade jag mig upp på hästryggen och red för att hämta hjälp när sedan ambulansen kom så ser jag han komma gående kängs våran allé. Så han lurade mig. Jag skulle råda dig att ta kontakt med en psykolog och sakta men säkert kommer du tillbaka för älskar du hästar så funkar allt. Lycka till Emma jag hoppas det ordnar sig till det bästa. Konnie |
Svar nummer 2: 29 apr, 18:05 av: Grethe |
Jeg har opplevd det samme, mange ganger. Da har pappa alltid vært der og leid meg helt til jeg blei trygg igjen. Du kan ellers lese svara til "Johan" (?) som også er redd for å ri. Ellers kan du tenke på at det er sant at "man ikke kan kalle seg en rytter før man har detti av minst 7 ganger"... |
Svar nummer 3: 01 maj, 09:08 av: Nilla |
Du måste övervinna din rädsla genom att rida. Jag utgår ifrån att du känner din häst och också vet varför olyckan inträffade. Börja med att berätta för alla i stallet att du är lite rädd och gärna vill ha hjälp. Börja med att skritta ut, gärna med någon ridkompis som vill ha skrittsällskap. Tala om att du inte vill trava, galoppera, hoppa osv så att alla förstår dig. Sedan tar du det lugnt. Om din häst behövs motioneras så går det bra att longera och glöm inte att en lång skritrunda på ca 1 timme motsvarar ca 20 min trav och galopparbete. Se till att du jobbar din häst i ksritten med t ex skäneklvikning halter vändningar osv så att ni inte bara "lufsar" omkring. Efter ett tag kommer du att känna att du kan slappna av, du får hästen att lyda dig och du vågar ta en liten trav på vägen. Om du jobbar på detta sätt, när du är ensam eller rider ut med kompisar så kommer du att känna att du har kontroll över situationen med din häst, du får tillbaka balansen, kan slappna av och tycker ridningen är rolig. När du känner dig mogen kan du jobba på volten i trav och galopp. Hästen har korta sträckor på sig och vill gärna lyssna till dig vad du vill - d v s han blir "lättlyssnad" och du har komandot. Jag vet som sagt inte varför du ramlade av men oftast handlar det om obalans. Om du rider sakta i skritt och koncentrerar dig på att sitta rätt, slappna av och få balans så kan du möta situationer mycket lättare. Om hästen hoppar till så sitter du kvar för att du har balans. Tyvärr kan man inte träna detta på något bättre sätt än på hästryggen!!!! Jag har varit i samma situation som dig men kan lugnt konstatera att nu har jag så bra balans att jag inte åker av i första hand. Jag utsätter mig inte för risken heller och alla i stallet vet vad jag vill och inte. Det händer att jag leder min häst över naturhinder för att slippa hoppa. Och det är accepterat. Så jobba på - ridning är ju faktiskt kul! |
Svar nummer 4: 04 maj, 14:44 av: Emma |
Tack allihopa för alla goda råd jag har fått. Jag kan ju berätta en ganska så trolig anledning till att jag ramlade av. Hästen jag red hade en dum liten hästlus under sadeln, så när jag skulle sitta upp så blev allting bara svart. Dem är inte några snälla rackare de där älglusarna. Tack för mig leverpastej!!!!!!!! |
Svar nummer 5: 04 maj, 14:44 av: Emma |
Tack allihopa för alla goda råd jag har fått. Jag kan ju berätta en ganska så trolig anledning till att jag ramlade av. Hästen jag red hade en dum liten hästlus under sadeln, så när jag skulle sitta upp så blev allting bara svart. Dem är inte några snälla rackare de där älglusarna. Tack för mig leverpastej!!!!!!!! |
Svar nummer 6: 04 maj, 14:45 av: Emma |
Tack allihopa för alla goda råd jag har fått. Jag kan ju berätta en ganska så trolig anledning till att jag ramlade av. Hästen jag red hade en dum liten hästlus under sadeln, så när jag skulle sitta upp så blev allting bara svart. Dem är inte några snälla rackare de där älglusarna. Tack för mig leverpastej!!!!!!!! |
Rädd för att rida