ÄSTRÄDSLA, hur blir man av med det

Bukefalos arkiv	Tillbaka till Bukefalos
Hästdiskussioner 1998 \| Undermeny

Hästdiskussioner: HÄSTRÄDSLA, hur blir man av med det

Originalinlägg: 29 apr, 07:52 av: jojjan

Hej allihopa! Jag undrar om det är någon som kan hjälpa mig med min hästrädsla. Jag älskar att pyssla om hästar men ridningen går bara inte. Finns det någon som vet hur man kan bli av med det så skriv. Jag blir otroligt tacksam om någon vill hjälpa mig.

Tack på förhand!!!!!!!!!

Svar nummer 1: 29 apr, 08:01 av: Helene

Det beror på vad du är rädd för?
Allmänt rädd el för ridningen, eller när du umgås med dom?
Det bästa att bota hästrädsla med, är att umgås så mycket som möjligt med dom.
Pyssla rykta, lyfta hovarna mm.
Om det är ridningen som det gäller tycker jag att du ska ta ngn till hjälp somkan följa med dig/leda dig när du rider, det känns väldigt tryggt att ha pappa med sig vid sådana tillfällen-fråga mig.

Det är väl dom råd jag kan ge till dig.
Om du vill prata mer kan du ju maila mig

Mvh Helene

Svar nummer 2: 29 apr, 08:06 av: jojjan *till Helene*

skulle jag som 17 år ha med mig min pappa när jag rider och det är ridningen som jag är rädd för, jag har provat det mesta.

ps. har du själv varit rädd för att rida?ds.

Svar nummer 3: 29 apr, 08:09 av: jojjan *till Helene*

skulle jag som 17 år ha med mig min pappa när jag rider och det är ridningen som jag är rädd för, jag har provat det mesta.

ps. har du själv varit rädd för att rida?ds.

Svar nummer 4: 29 apr, 08:17 av: Helene

Ja, varför inte?

När jag var 16år, fick jag en häst som inte var speciellt snäll, kastade av mig flera ggr, en gång fick jag hjärnskakning, tills slut var jag ju kallsvettig då jag skulle rida honom, men pappa följde med mig och gick bredvid i ca två veckor, sen provade jag att rida ut själv, och det gick jättebra.
Nu är han såld men han blev riktigt bra tills slut.
Det är ju dumt att skämmas för rädsla, man ska ta den på allvar, hästar är ju fruktansvärt bra "psykologer" och känner ens sinnesstämmningar hur enkelt som helst, och rädsla är väldigt svårt att dölja.
Det skulle vara synd om du skulle göra illa dig pga av det.
Om du kan, kan du väl börja rida på en häst som du vet är snäll (om du kan välja) det brukar gå bättre då.

Mvh Helene

Svar nummer 5: 29 apr, 08:25 av: Karin K

Nöj dig med att pyssla ett tag, strunta i ridningen. Om du kan så jobba dem från marken med promenader, longering, tömkörning, löshoppning. När du känner att du törs sitta upp, så ta en kort skritt-tur på den häst du litar mest på. Låt det ta den tid som behövs, men när du bestämt dig för att du ska göra något, så se till att du verkligen gör det. Gör gärna lite mer än du egentligen törs. Så småningom kommer du att känna att det inte är så farligt. Vi har en tjej i stallet som var livrädd för hästar när hon började rida för ungefär ett år sedan, men hon gav sig katten på att hon skulle klara av det. Nu törs hon både galoppera ute och hoppa, fast hon fortfarande får spagetti i knäna och en hel fjärilsfarm i magen när hon ska hoppa i galopp, men det blir bättre för varje gång. Lycka till, och framför allt, GE INTE UPP! om du verkligen vill så går det.

Svar nummer 6: 29 apr, 10:25 av: sofia P

Jag tror alla är rädda i början, i varierande grad. Jag minns själv min första ridlektion när jag var sju eller åtta. Jag red på en shettis och ridläraren sa plötsligt att vi skulle TRAVA och jag blev skräckslagen. Men det var inte så mycket att be för - det var bara att trava som de andra och snart var jag inte rädd för det längre. Galoppera var läskigt i början, hoppa är fortfarande läskigt ibland tycker jag efter 20 år, men man måste försöka göra det ÄVEN om man är rädd. När jag hoppar högt tänker jag på talesättet att man ska kasta hjärtat över hindret först och sedan hoppa efter själv. Ta det lite i taget som Karin K skriver, men försök tvinga dig själv lite också. Du säger att det bara inte går - har du provat att träna avslappning? För jag gissar att du stressar upp dig när du blir rädd, spänner dig och så blir det värre och värre. Vad händer om du bara sätter dig på en stillastående häst som någon håller och djupandas lugnt? Kanske du har en hurtig ridlärare som kan hjälpa dig att pusha dig lite efterhand :-)? Klart du ska ha någon som leder om det känns bättre! Ålder spelar väl ingen roll - börjar man rida när man är femtio kan man behöva ledare också.

Svar nummer 7: 29 apr, 17:59 av: Grethe

Jeg skjønner. Har vært akkurat sånn sjøl, jeg blei redd etter at jeg datt av, og turte ikke ri, bare stelle.
Pappa var med på tur lenge, til jeg var helt trygg. Nå har jeg fått inntrykk av at du synes det er flaut å ha med pappa'n din på tur, men du kan jo ta med noen jevnaldrene venner som du kjenner 8som er flinke med hester).
Dessuten så er det ikke flaut å være nybegynner, sjøl om jeg jo skjønner at du kanskje synes det da.
Ellers råder jeg deg til å bli HELT trygg med hesten ellers, hvis du ikke er det ?!
Det er bare å få andre med på tur, så går det etterhvert greit.
Det gjorde det for meg, og det er kjempegøy bare man kommer over den kneika.
Ellers så kan du jo ta nybegynnertimer enten sammen med andre, eller privattimer på rideskole. På en TRYGG hest, med en rolig og grei instruktør.
Lykke til! :O)

Svar nummer 8: 29 apr, 18:53 av: Nina

Jag började att rida lektion och efter ett par smärre incidenter blev jag rädd för att rida och tappade allt intresse för det och slutade. Då var jag väl tio år eller så.
Det som hjälpte mig och gjorde att jag tyckte att det var skoj igen var att jag på ett avslappnat sätt var med min kompis och hennes häst ute i skogen och då red jag också. Det var ju något helt annat än att rida lektion! Och roligt också. Så på det sättet fick jag tillbaka mitt förtroende för hästar och började lektionsridningen igen.

Vad jag vill säga är att det kanske är läskigt att rida lektion och inte lika läskigt att skritta ut en liten sväng, och ha med en kompis. Du kanske ska prova något sådant om du har möjlighet? Naturligtvis på en snäll häst som inte busar så mycket ute i skogen.
Lycka till!

HÄSTRÄDSLA, hur blir man av med det