Bukefalos arkiv
Tillbaka till Bukefalos
Bukefalos arkiv |
Tillbaka till Bukefalos |
| Hästdiskussioner 1998 | Undermeny | |
| Originalinlägg: 02 maj, 20:31 av: kajsa |
|
för drygt nån månad sen blev vi tvungna att avliva mitt shettis sto hon blev 27 år och jag har haft henne sedan 13 år tillbaka,hon hade brutit benet i hagen. Är det nån som har samma problem som mig? |
| Svar nummer 1: 02 maj, 21:32 av: Misan |
|
Hej! Jag hade samma problem för 1 år sedan, vi var tvungna att avliva mitt gamla russ som jag haft sedan 9 års ålder. Jag var helt förstörd i början men insåg snart att min häst har det bra i trappalanda och jag måste gå vidare hur hemskt det än låter!! så nu har jag en ny kompis i stallet som älskar mig! Lycka till! |
| Svar nummer 2: 02 maj, 21:40 av: Anneli S |
| Jag tror att alla som håller på med hästar har upplevt eller kommer att uppleva det du har gjort. En av mina allra första favorithästar, också en shettis, föll död ner i hagen en dag när hon var 19 år och trots att jag inte hade kunnat rida henne på flera år så blev jag jätteledsen. Men jag tröstade mig med att tänka att hon hade haft ett gott liv och fick dö en bra död - inte någon stress på ett slakteri, utan bara dö i hagen. Det finns ju många hästar kvar i världen och bland dem så finns det en som behöver just dig. Din gamla shettis har det bra där hon är nu och du kan hjälpa en ny häst att få ett bra liv. |
| Svar nummer 3: 02 maj, 22:26 av: karin |
|
hej! jag tror inte det är så lätt att glömma en häst som man älskar min dog 92 mensaknar honom fortfarande,men försöker att se att han har det bra nu.jag kom ihåg när jag fick en till häst sen efter att han dog,och då va det jättesvårt att bli fest vid den nya. man jämförde hela tiden osv men efter ett tag lärde jag mig även älska den och de andra tre som jag fick lite senare. |
| Svar nummer 4: 04 maj, 10:12 av: Mai |
|
För två sommrar sedan misste jag min häst ochså på ett olyckligt sätt. Han fick foderstrupsförstoppning och gick inte att rädda. Jag var helt förstörd och grät i flera veckor. Idag har jag en ny häst som det faktiskt tog ett tag att ta till sig, men nu älskar jag honom precis lika mycket som den första. Men visst sorgen över den första hästen kommer ju alltid att finnas kvar, även om den bleknar med tiden. |
| Svar nummer 5: 04 maj, 19:15 av: Mia |
|
hejsan, jag fick avliva mitt nordsvenska sto för 2 år sen. Jag hade bara haft henne i ett år.Hon fick en spricka i bärbens knölen i hagen på sommar betet hos mina föräldrar och det va första sommaren som jag kunde använda henne ordentligt p.g.a. att hon hade föl sommaren innan när jag köpte henne.Jag tror inte jag förstod vad som hände för jag vet bara att jag va helt hysterisk när bilen kom och hämtade henne. Det var dessutom min första egna häst!Som tur va så hade jag fotat henne mycket och filmat henne plus att jag tog tillvara på lite från hennes svans innan hon åkte!Det sorgliga va att vet hade sagt att det fanns inget att göra men senare fick jag reda på av en annan vet att det hade gått operera men att det hade vart en lång väg tillbaka för henne men att hon hade blivit så gott som helt återställd! Men jag kan sitta och gråta för henne än idag.Det är en häst jag aldrig kommer att glömma iallafall. |
| Svar nummer 6: 05 maj, 15:06 av: Lisa |
|
Min sköthäst dog för 4 år sedan och jag har inte kommit över det än. Endel säger att tiden läker alla sår. Det håller inte jag med om. Det är inte så att jag ligger och gråter varje dag nu men jag kan inte titta på kort utan att fälla en tåt. Visst går livet vidare men det är väldigt jobbigt. Nu känns allt mycket lättare och jag har en ny sköthäst som jag tycker nästan lika mycket om. Men jag kommer alltid sakna min lilla ponny |
| Svar nummer 7: 05 maj, 23:35 av: Snyft |
|
Hej! Jag vet hur dte känns, jag har förlorat två hästar. Den ena genom en loycka i hagen och den andra pga ålder. Det är hemskt, man tror att inget kommer bli bra igen och att alla kommer dö ifrån en. Jag kan fortfarande gråta då jag tänker på dem, även att det är 4 år sen nu. Håll ut det kommer bättre tider |
| Svar nummer 8: 11 maj, 13:00 av: Fia |
| Jag var med om att min första häst som jag fick rida och sköta först fick kolik och sen dåliga ben . Han var gammal men det känns så himla orättvist. Jag hade jättesvårt att komma över det. Som tur var så hade ägaren tre hästar till och jag fick fortsätta rida hos henne på hennes hästar. Jag lider med dig och vet vad du går igenom. Det blir bättre... |
| Svar nummer 9: 13 maj, 12:29 av: Annsofie |
|
Hej! Idag är det ganska precis 4år sen min älskade Nordis dog. Hon var en pigg och otroligt snäll madam. Kvällen innan hon dog hade jag hoppat och det gick jättebra, hon var lika pigg som vanligt. När jag kom hem från skolan berättade mamma försiktigt för mig att hon var död. När Maud som hade häst i samma stall som jag, skulle släppa ut dom på morgonen så låg hon bara där... halvdöd. Dom hade inte haft något val, så denna soliga vårdag sköts min älskade häst i sin spilta och släpades ut med kedjor fastspända i en traktor. Jag ville själv städa ur spiltan. Tänk er att trampa i blodet från er bästa vän... Ni får gärna maila mig om ni vill! HA DET BRA ALLIHOPA! |
| Svar nummer 10: 15 maj, 15:50 av: Lisa |
| För 3 år sedan fick mitt 4åriga halvblodssto ena bakbenet avsparkat. Tvyärr så fick hon avlivas. Jag hade fött upp henne själv och var även med när hon föddes. Hon föddes i min famn för mamman stod upp när hon fölade. Så hon betydde nåt speciellt för mig.Jag tänker på henne ofta fortfarande. Hon skulle ha fyllt 7 år den 21/4. |
| Svar nummer 11: 15 maj, 21:36 av: Kurre |
|
Hej Jag har inte upplevt samma sak som du men jag förstår att du är jätteledsen. Jag tycker inte att du ska köpa en ny häst direkt men du kan ju rida andra hästar och köpa en ny häst när du är beredd. Tänk på att din nya (om du köper nån ny) häst aldrig kan ersätta din Shettis men kan bli en lika bra kamrat på sitt sätt. |
| Svar nummer 12: 19 maj, 12:43 av: Kristin Ekström |
|
Min drömhäst blev påkörd för ca:4 år sedan. Jag har aldrig träffat någon bättre häst änn den och kommer alltid att älska min under bara Frouan! Maila mig gärna på : kaktus_3@hotmail.com |
| Svar nummer 13: 20 maj, 14:50 av: Madeleine |
|
Hej!! Jag förstår precis hur du mår!! Jag själv har ett 29 årigt gotlandsruss som jag för allt i världen inte vill förlora, men jag vet att åldern kommer, jag har haft henne i 6½ år, jag tycker jätte mycket om henne!! Även fast deet låter hemskt så kommer du komma över hennes död! m.v.h. Madeleine o Melissa!! |
| Svar nummer 14: 22 maj, 23:14 av: maria |
|
För två månadar sedan tvingades jag göra ett svårt beslut. Mitt 9-åriga sto blev utdömd av en veterinär. Hon hade kronisk broskbildning i ena bakknäet som inte gick att operera. Eventuellt skulle hon kunna leva med det men det kunde också vara så att hon nade mycket ont. Det var upp till mig att bestämma om hon skulle få leva eller inte. Den först april körde vi med henne till slakthuset. Fy fan, hon var bara 9 år! -97 fick hon ett hingstföl och genom honom lever hon kvar nära mig dagligen. Men man kommer över det, jag tyckte att det var mycket värre innan, när man väntade på att den dagen skulle komma. Jag slaktade henne på nödslakten på ett slakthus och det gick snabbt, hon hant knappt komma ut ur transporten. Man måste beställa tid och kom ihåg och ring innan och kolla hur de ligger till i tiden, det gjorde inte vi och de var mitt största misstag. Men jag vet att hon har det bra nu, hon har iallafall inte ont och det är det viktigaste. Mvh Maria |
| Svar nummer 15: 23 maj, 17:58 av: tHERESE |
|
Hej!! Jag tar nu hand om en NF ponny som är 26år. Våran familj har tagit hand om honpm i 16 år nu tror jag.Min sysster som tog hand om honom före mig säger att han inte kommer att leva denna sommaren ut.Varenda gång hon eller någon annan börjar prata om det så kan inte jag låta bli att hålla tårarana inne.Men jag vet att han har haft ett JÄTTE bra liv och han aldrig har behövt blivit misshandlad eller något liknande så det kan jag ju trösta mig med. |
| Svar nummer 16: 25 maj, 09:55 av: Camilla |
|
Hejsan.... Jag sötte ett arabsto året 96/97 och vi fick en sån underbar kontakt!!Vi var som skapt för varann!!Men tyvärr så bröt hon benet och hon måsta avlivas.....jag blev jätte ledsen så klart!..men jag hade tur...det kom en ny häst till min bästis stall kort därpå som jag fick ta hand om.. |
| Svar nummer 17: 15 jun, 20:36 av: Helena |
| Jag har haft häst sedan -85, då inköptes en vit ponny. Hon var illa behandlad av förr ägaren och mycket misstänksam mot människor så även mot mig! Mer hästvana människor rådde oss till att avliva detta sto. Vi försökte till en början att få köpet hävt men lyckades ej komma överens med förre ägaren. Vi valde att inte gå vidare med detta ärende utan bestämde oss för att fösöka med mycket tålamod. Jag blev avkastad i princip varje dag och ofta flera gånger. Efter 3 månader fick vi hjälp av en "gammal" hästkarl. Han tränade ihop mig och min ponny så vi fick en förståelse mellan oss som inte många begrep sig på. När sedan min ponny-tid var över kunde jag inte göra mig av med min vän utan behöll henne i min ägo. Förra sommaren fick hon ett litet fånganfall där prognosen såg mycket lovande ut. Hon fick antihistamin och vi skodde henne efter konstenes alla regler. Hon blev bättre och vi börjad så smått skritta henne. Fånganfallet kom i mitten på juni och i slutet på augusti blev hon dålig igen. Den 5 september åkte vi då till djursjukhuset för att se om vi skulle behandla henne igen. Det var för sent. Hovbenet hade "droppat" ner såpass mycket att det enda som fanns att göra var att låta henne avsluta sina dagar. Jag har tagit bort en annan häst förut och valt att betala nödslakten för att komma och göra trotjänaravlivning. När vi kom hem samma dag ringde jag för att beställa tid. De kom på en gång! Allt gick så fort.... Det tog nog ca 3 veckor innan chocken kom. Jag grät hejdlöst, och idag är jag ju vuxen. Sorgen finns fortfarande, jag kommer aldrig att få en häst som jag kommer att älska lika mycket. Jag tänker på henne nästan varje dag men nu med en värme och lycka för att jag fick ha henne som vän och att hon ville ha mig som vän i 13 år. Hon blev 20 år. |
svårt att komma över en häst som dött