Igår kom jag till stallet klockan 7. Det regnade och jag bara var tvungen att ta ut honom på en tur eftersom vi har "tävlingspremiär" om tio dagar (nåväl clear round). Isch...Jag kunde inte borsta för han var genomblöt och lerig. La på en gammal vojlock under den vanliga för smutsens skull. Hade glömt regnbyxor, det blåste. Mockade först för att jag inte skulle stå huttrande blöt och göra det efter ridturen. Och så UT i regnet (en liten tur måste jag väl)...

Pazo dansade fram frustande. När vi kom till vägen lät jag honom dra iväg i en fjädrande pigg trav. Efter några kilometer kom vi till den mjuka sandvägen, där bar det iväg i galopp. Nu var jag varm. Pazo hade små gulliga frustljud för sig och jag fick hålla igen. Sedan var det grusväg, trav, järnvägsbro och skogen igen, galopp (nu hade vi väl gått 6 km). Det var lite lerigt och jag funderade på om jag inte borde haft broddar och höll igen lite. Så mot samhället. Trav längst grusvägen. Under i järnvägstunneln och trav överallt det inte var asfalt. När vi slutligen kom till det lilla skogsbrynet en kilometer från stallet hade vi gått 8 km på 40 minuter (12 km/h). Då till slut tvingade jag ner honom i skritt. Vi skrittade över fältet, vinden kom från Pazos mansida, hela manen hamnade på andra sidan. Först nu märkte jag hur kallt det var och att det faktiskt regnade. Pazo tyckte att skritt var en helt onödig gångart, men jag envisades. När vi nådde stallet hade han fått varva ner. Pazo såg dyblöt ut ovanifrån. Väl inne och avsadlad märkte jag att hästen inte var en endaste gnutta svett. I sadelläget där det varit blött när jag sadlat var det torrt, bringan och alla ställen där regnet ej kommit åt var torra.
Jag kunde nu borsta av leran lite bättre, massera benen och så fick han komma in i sin box. Härligt att stå och lyssna på tuggandet och känna på den lena halsen.

Ja, det är distans jag tränar för och har laddat upp för det hela vintern. I början kändes det allt tungt ibland. Pazo kunde inte alls förstå varför vi inte skulle bryta av till skritt från den lunkande traven efter en stund. Nu förstår han inte vad det skall vara bra att skritta för. Ja, vi är redo Pazo och jag. Vi skall rida clear round och sedan bara samla kilometrar under säsongen, ej placering, det målet får vänta något(några) år, tills han är redo.
Men visst är det fantastiskt att få se resultaten av sin idoga träning. Se att det går...det som förut verkade så omöjligt.
Hälsning Maja