OBS detta är påhittade hästar, jag vill bara veta vad ni gör. Även andra med goda idéer om "hästuppfostran" är välkomna att svara!

Ponnyn vände sig alltså och slog när man skulle ta henne. Vi satte henne i en mindre hage tillsammans med en annan häst som HATAR att springa i hagen (hon tycker att det är helt meningslöst - varför springa när man kan stå stilla?). När ponnyn skulle fångas gick fodervärden fram till henne, medan jag väntade i bakgrunden med långpiskan. Så fort ponnyn gjorde minsta tecken till att vända eller gå iväg så backade fodervärden undan och jag började driva runt ponnyn med piskan. Hon var tvungen att trava hela tiden och fick inte stå stilla en sekund, inte ens för att dricka (vilket hon ville efter att ha blivit kringjagad i 10 minuter). När ponnyn började se lite trött ut försökte vi igen, men hon tänkte fortfarande vända varpå hon fick springa mer. Vid tredje försöket stod hon stilla, varpå fodervärden fångade henne och hon fick beröm. Vi tog in henne i stallet och lämnade henne i boxen där lite betfor väntade.

Efter ca en vecka kunde man gå direkt fram till ponnyn och ta henne. Hon hade lärt sig att antingen blev man fångad och fick komma in och äta betfor eller så blev man runtjagad i hagen.

Förresten så tycker jag att det inte är oschysst att använda sig av spö eller piska, bara man gör det på rätt sätt. Se på hästar hur de säger ifrån till varandra - med tjuvnyp. Vårt sätt att göra detsamma är med spöet.

Kan du också vara snäll att förklara hur man på ett schysst och bestämt sätt lär hästen att få förtroende för sin tränare. Konkreta exempel, tack!

Jag skulle också vilja ha reda på vilka "andra övningar" man skall träna och hur dessa gångövningar genomförs i praktiken.

Det är viktigt att hantera hästen som en häst och inte som en människa.

Men med problemhästar anser jag att man måste reagera spontant (pisk eller ej) med ilska när de beter sig illa. Sedan tror jag att NH kan vara en metod till att bygga upp ett förtroende mellan häst och människa och framförallt för en problemhäst att lära sig respektera människan.

Jag håller på att lära min häst att aldrig komma in på mitt revir (någon meter runt mig) oinbjuden. Gäller när jag leder honom (han följer mig), vid rykt (får ej gå mot mig) osv. Jag tillrättavisar från att sätta upp handen mjukt till att hota sparka beroende på hur pass påträngande han är. Det har fungerat jättebra. Men detta tror jag inte är så ovanligt. Bara att sätta ord på det man gör och reflektera över varför man gör det.
Hälsning Maja
PS. Nu svarade jag inte på vad du frågade, men jag tyckte inte att det fanns några enkla svar och snabba lösningar. Det finns det ju sällan. Man kan hindra hästen från att göra en illa igen med våld, men sedan måste man bygga upp en relation.

Jag håller inte riktigt med om att ledaren inte slåss. Det gör den inte efter att den befäst sin ställning och om inga nya hästar tillkommer. Men en ledare måste ofta bitas lite och sätta de andra på plats innan han får sin roll. Den rollen kan mycket väl ifrågasättas också av t.ex. en ung häst som vuxit till sig.

Och nej, förre ägaren, som var en bra tjej och hästvan, berömde inte hästen efter att hon flyttat sig. Men jag har aldrig tänkt på det förrän du frågade - det borde hon förstås ha gjort. Förresten berömmer inte NH-kvinnan heller. Hon arbetar alltid helt tyst, men använder förstås heller aldrig våld. "Berömmet är att jag slutar be hästen om något och låter henne vara ifred", svarade hon när jag frågade.

Hästar är stora djur och de måste ha respekt för oss människor, annars blir de farliga. Jag har hanterat hästar som från början inte haft respekt för mig (inte andra heller för den delen) och jag har blivit sparkad, biten, inknödd i väggen, översprungen m.m. Dessa hästar har fått ordentliga tillrättavisningar i direkt samband med olydnaden och direkt när det har varit "snälla och lydiga" har det fått mycket med beröm och dessa hästar har inte försökt sparka eller bita mig m.m. någon mer gång.
Jag har under ett års tid jobbat på en ridskola med 60 hästar och där var jag tvungen att visa hästarna att det var jag som bestämde, för att inte riskera att bli skadad. De hästar som försökte "bli högre i rang" än mig, genom att bl a bita och sparka, blev tillrättavisade(ibland hårt) men de gjorde inte om samma sak en gång till. Jag hade inga som helst problem att hantera någon av hästarna, men däremot var det flera av skötarna och ridskoleryttarna som hade problem.
En ponny var nästan omöjlig att sadla, hon högg och trängde in folk i spiltväggen, men det räckte att jag ställde mig bakom spiltan och visade mig för hästen, för att hon skulle stå snällt. Nu tror säkert en del att hästen gjorde så för att hon var rädd för mig, men det var hon inte. Jag stod och kelade med henne varje dag vid mockningen och då var hon glad och kelig tillbaka. Men hon visste att jag var högre i rang än henne och därför var hon snäll.

Studera hästarna i hagen någon gång.
Hagen har en ledare (oftast en äldre häst)och sedan är resten av hästarna rangordnade under honom/henne. Vissa hästar får hö i hagen och då ser man lätt vilka som är låga i rang och vilka som står högt. En häst med lång rang går undan utan protester om en ranghögare häst kommer fram. Denna häst har när den kom som ny i hagen gjort upp om rangen. Hästarna nosar på varandra och är den ena väldigt ranghög räcker det bara med hälsningen för att den nya ska inordna sig under den andra.
Är däremot den hästen den hälsar på inte är ranghög börjar de ofta bråka, med först varningsbett och sparkar i luften och sedan riktiga bett och sparkar. Detta kan hålla på i några dagar, vanligtvis 2-3 dagar och sedan har de gjort upp om vem som står högst i rang och bråkar inte mer.
Unga hästar försöker med jämna mellanrum sticka upp mot de med högre rang, men blir oftast tillrättavisade med ganska skarpa bett och sparkar från de äldre.

Jag vill med min lååååånga text få fram att hästar naturligt håller sig efter en rangordning och när de väl har gjort upp om rangen så vet de sin plats. Därför är det viktigt att även vi männsikor talar om för hästen att vi står högre i rang än dem, genom att när hästen försöker klättra i rang på oss, tillrätta visa dem, ibland krävs hårda metoder och spö, men för övrigt vara snälla och berömma dem direkt när det gör något bra och rätt.
Många hästmänniskor som inte haft ett tydligt ledarskap över sin häst har haft mycket problem med hanteringen av deras hästar.

Ni som kan NH, vilket förhållande mellan häst/människa strävar ni efter och hur går ni tillväga.
Skulle vilja ställa en fråga till. Vad tycker ni här på diskussionen är värst, slå till hästen ett par gånger eller irritera den genom att knacka den på baken tills den ger sig?

Tro inte att jag håller på och slår hästar i tid och otid, för det gör jag verkligen inte, men jag ger tillbaka om de ger sig på mig.

Pat Parelli - natural horse-man-ship. Naturligt, se till naturligt beteende hos häst och människa. Horse, alltså hästen främst, handlar ej om att den skall vara högst i rang, men att det är den det handlar om. Hästen skall lära sig att undvika sina bytesdjursbeteende - att fly och tänka först sedan - genom att lita till människan. Man, människan skall förstå hästen. Att hästen när den följer sin instinkt inte är elak (ex. hästen som vänder rumpan till, som Maria löste så bra och sa så bra, jaha det gick inte, så är det nog med de flesta hästar) och anpassa sig därefter. ALLTSÅ - HÄSTEN SKALL BLI LITE MÄNNISKA OCH MÄNNISKAN SKALL BLI LITE HÄST. Horse-man-ship = partnership.

Ronny Åman (hoppas jag minns efternamnet rätt)- svensk westerntränare beskrev det så här: Han satte upp händerna i luften framför sig och visade. Den ena handen var jämsides men bara lite högre än den andra. Den högre handen skall vara människan, den något lite lägre hästen. Sedan satte han den ena handen direkt ovanför den andra och sa "så får det aldrig vara, att människan förtrycker".

Detta var en mycket givande diskussion. Nu har jag en fundering. För att få en häst säker (alltså ofarlig för människor) med alla människor, även nya och barn, hur skall man då göra? Går det att få en häst att acceptera vilken människa som helst som ranghögre för att det är en människa, eller måste varje ny människa bevisa för hästen och testas av hästen.

Mitt problem är att min häst har växt upp med en hästvan och en hästrädd. Ibland blev den hästrädde tvungen att t.ex. släppa ut. Med följd att min häst vet om att det går att skrämma människor, lite fara runt, lite stegring så kan man bli boss. Med mig är han den perfekte gentlemannen, men med mina små barn är han lite nochalant. Går mot dem och de hoppar undan. Aldrig hotfullt, men medvetet. Min medryttare är snäll och det utnyttjar han.
Hälsning Maja

Jag är urdålig på Internetadresser.
Adressen till NNHA-listan är www.algonet.se. vad jag förstår (fastän det finns ett tillägg med slash, liggande s,nnha, slash när man väl är inne - jag hittar inte det liggande s:et på min dator). Jag anmälde mig via NNHA:s hemsida som du hittar på www.stallet.com, bland annat.
Deras inlägg kommer till dig sedan via Internet Mail.
Hälsning Maria

Min häst är väldigt tillgiven, men jag vill inte kalla henne väluppfostrad, snarare vänligt behandlad. Om hästen hamnar i en pressad situation är spö det sista jag skulle ta till (dvs. aldrig) eftersom det ofta fungerar bättre att försöka hjälpa hästen. Vi ska spela på hästens grundinstinkter och inte försöka göra om den till något den inte är. Vårt trumfkort är att kunna tänka sig in i deras situation, eftersom de inte kan tänka sig in i våran.