En annan anledning till att jag tror att folk är försiktiga med att låna ut tävlingshästar är att man vet vad man har men inte vad man får. Har jag en häst som idag är värd 50000 kan den efter en "misslyckad" utlåning ha sjunkit drastiskt i värde. Många ryttare har inte heller eget stall utan har sina hästar inhyrda. Om man lånar ut sin häst och vill vara säker på att kunna ta tillbaks den vid behov så måste man då sannolikt betala kallhyra för boxen, vilket gör att hästen för köparen blir ännu dyrare om även denna kostnad skall täckas.

Jag tycker oxå att bra hästar ska kosta pengar. Säljaren skiter väl fullkomligt i er ekonomi, om ni har hus, lån osv. Att avla, föda upp och utbilda bra hästar kostar mycket pengar och är inget man sysslar med som välgörenhet.

Har man inte råd att köpa häst, hur ska man då ha råd att hålla en? Det är efter köper som kostnaderna kommer... Tro nu inte att jag är gjord av pengar, jag har dubbelarbetat i många år för att ha råd att ha behålla min egen häst.

Jag hade turen att få köpa en underbar valack på 15 år, i mars förra året. Han har en mkt. fin stam och är väl uppfödd hos en känd uppfödare och han har haft få ägare i sitt liv. Min häst har tävlat upp till LA:4 i dressyr och upp till LA hoppning. Han är en superkompis som är mycket väluppfostrad, vänlig och kelsjuk och har en stor personlighet och utstrålning. Framförallt var hästen FRISK vid köpet då han besiktigades vid djursjukhuset i Uppsala.

Till saken hör att jag innan köpet av honom hade ett varmblodssto (f.d. travare) och då jag köpte henne (min första egna häst) så hade jag inte så mycket pengar. Tyvärr hade jag problem med hästen som under de 1,5 åren jag ägde henne var halt till och från i sina framben. Då jag efter otaliga besök och behandlingar vid en ATG-klinik i närheten senare gjorde ett besök vid djursjukhuset i Helsingborg kunde de endast kontateras att hästen ej producerade någon ledvätska i sina framknän och de rekommend- erade mig att låta avliva henne då hon enligt dem hade ont för varje steg hon tog. Jag har nog aldrig mått så dåligt som då och jag hade samhetskval över att ha ridit henne under de perioder då jag (och många andra med mig) trodde att hon var frisk. Knappt två månader efter veterinärbesöket i Helsingborg så lät jag henne avlivas (ville inte göra det tidigare då det var kring jul och nyårstid).

Då jag efter mycket grubblande under tiden och även därefter kom fram till att jag fortfarande ville ha en egen häst så satte jag ut en annons i TV 4:s text-tv om att jag hade förlorat min vän men ville ha en ny. Jag skrev också att jag inte hade mer än 15.000:- att handla häst för (det var försäkringspengarna jag fick). Men jag hade beslutat mig för att om jag inte hade lyckan att hitta en häst som var frisk samt hade ett gott hjärta så skulle jag avvakta. Jag ställde inga vidare krav i min annons. Efter ett par dagar ringde en tjej upp mig, 35 mil ifrån där jag bor, och sa att hon och hennes mamma tyckte om min annons och undrade om jag ville köpa deras häst. Ägaren skickade mig ett kort på honom och han var jättevacker med god exteriör och en härlig resning. Att hon inte begärde mer än 15.000:- för honom berodde på att hon inte hade tid för honom längre då hon både arbetade och studerade mycket men de var mycket måna om att deras häst verkligen fick ett bra hem.

Då vi dock hade problem med snöoväder och därmed dåligt väglag så tog det cirka 4 veckor innan vi kunde åka och titta samt provrida honom. Jag tog med mig en rutinerad ryttarkompis och när vi kom dit så provred han först. När jag frågade honom vad han tyckte så sa han "-om inte Du köper honom så gör jag det, för den här hästen skall Du absolut ha!"

Nu avlutar jag min berättelse och ville med denna bara säga att man faktiskt kan ha turen att få köpa en fin, välutbildad och frisk häst för dessa ringa pengar, så sluta inte hoppas - Ni som inte har så gott om dem.

Med vänlig hälsning Jeanette