Läste med intresse denna debatt. Vill på intet sätt blåsa liv i den igen, men vill bara säga såhär; Jag är i själ och hjärta dressyrryttare. Kan ingenting om western, har bara varit med på en westernlektion en gång med min häst och läst lite om det. Trots min ringa erfarenhet tycker jag mig kunna konstatera att westernridning och dressyrridning ligger MYCKET, MYCKET nära varandra. I princip är det faktiskt samma sak vad gäller sitsens inverkan och strävan efter att få hästen att sätta under sig. Att rida westernridning på rätt sätt måste vara minst lika svårt som att rida dressyr. Har jag fattat det hela rätt eller fel?
Naturligtvis hamnade mitt inlägg på fel plats, det skulle vara på annat ställe. Strunt samma! Jag får väl starta en egen liten debatt då! Jag ville bara framföra min iaktagelse och få bekräftat av er som är insatta i ämnet huruvida jag tänker rätt eller fel.
Hej Ylva ... Jag rider western och nyttjar ridgrenen reining som är westernridningens dressyr gren, och vill bara hålla med dig om att vanlig traditionell dressyr och western är väldigt lika....
...är i kontakten med hästens mun. I form på lång tygel. Det anser jag är svårare att åstakomma än form inom vanlig dressyr. Western är väl att visa hästen riktningen och "öppna" åt den, både när det gäller hand och skänkel. Jag tycker att det är mycket svårare att styra och reglera tempo när jag nu börjat träna min häst westernvis, men jag ger inte upp. Nu tvingas jag ju att lära både mig och hästen säte och skänkelhjälper på ett helt annat sätt. Hälsning Maja
efter att ha läst alla dessa inlägg om huruvida dressyr eller western skulle vara skadligt eller bäst för hästen så har jag börjat kolla lite närmre på tex gamla westren filmer och såna tvprogram som dr quinn där det finns en massa hästar med som allihop rids westernstyle. och maken till välbalanserade hästar med baken fint under sig är det inte ofta jag ser annars. så jag tror absolut att det inte är det minsta skadligt med western, naturligtvis finns det folk som gör fel i båda grenarna med det finns det alltid!
Snälla förklara för mig som inget begriper, följande är hämtat från en äldre diskussion där en tjej frågade hur hon skulle få sin häst i form.
1. Gå i form Hej Camilla!Det här blir tufft att förklara enbart muntligt, men jag gör ett försök. Det första jag gör när jag sitter upp på en ny häst, är att checka om den är eftergiven för bettet. Detta är en förutsättning för att kunna rida hästen i form. Om den inte är det så lär den sig på ett par minuter. Vad jag gör är att sitta upp, ta tyglarna ganska så kort så att jag får kontakt med hästens mun. Jag gör inget med skänklarna. Jag låser båda händerna lågt och brett, man kan gärna ta ett tag i sadeln, så att inte händerna rycks ur handen. Här får jag oftast en av tre olika reaktioner:Från en eftergiven häst: den ger en fin eftergift för bettet och flexar i nacken och söker mjukt att sänka sitt huvud & hals. Då är allt frid och fröjd och bara att gå vidare. Från en icke eftergiven häst: Antingen försöker den slita loss mitt fasta grepp om tygeln (därav bra att ta hjälp av sadeln) eller så börjar den att rygga. Om den försöker rycka sig loss, håll bara fast ditt grepp i sadeln MEN detta är jätteviktigt! i ögonblicken hästen släpper efter i nacken MÅSTE du ge efter med hela tygellängden som belöning. Timing!Om hästen ryggar, låt den rygga tills du får samma eftergift som ovan. Den kan gärna gå in i staketet bara det inte finns någon risk att den kan skada sig på något. Samma känsla för när eftergiften kommer och belöning med hela tygeln!Hästen lär sig väldigt snabbt att det är skönare att ge efter för bettet än att streta emot, på detta sätt får du en häst som är väldigt känslig i munnen. Men det hänger oxå mkt på förtroende för din timing, din eftergift. SÅ, det var steg ett!För att vidare få ner nyfikna huvuden som gärna vill kika på annat i stället för att gå i form så fortsätt med principen att:Håll emot när hästen tar upp huvudet (breda låga händer hjälper dig att få stabilitet) och EFTERGIFT med tygel som belöning när snoken kommer ner. Prova med detta och berätta hur det går för er! Du får gärna komma med följdfrågor, jag förstår att det kan bli svårt att förstå skriftledes, men jag hoppas att jag inte är allt för otydlig. Lycka till!
För mig låter detta jättekonstigt men efter vad jag kan se var det ingen som ifrågasatte svaret.
...men har inte fått lära mig att gå tillväga på det viset, men på ett liknande sätt. Först lärde jag min häst att gå i form med vanlig instruktör och nu håller jag på med westerninstruktör så att han även kan gå i form på lång tygel. För vanlig instruktör gick jag på volt och drev och höll igen samtidigt. Innehanden mot knäet och stadigt stöd på yttertyglen. När han gick rätt fångade jag upp honom med tygeln, med ett lätt stöd i munnen. När jag inte längre gav honom stöd fick han sträcka ut sin hals. När han var lärd behövde jag bara samla tyglarna och driva honom lite lätt in i handen. Eftersom jag rider mycket ute skogen och långt vill jag inte sitta och hålla honom så, men vill att han ändå skall sänka huvudet och hålla nosen någorlunda lodrätt utan stöd. Det håller jag nu på att få genom westernträningen. Så här fick jag lära mig med westerntränare. Gå på volt. Tämligen långa tyglar. Innerhanden rakt upp så att tyglen sträcks, ytterhanden rakt ut så att tyglen sträcks (lårhöjd). Så skänkel främst med innerskänkeln vid sadeljorden. Jag böjer då hästen extra inåt och för att undkomma skänkel och tyglar sänker han huvudet och kröker på nacken med nosen inåt (mycket mer inåt än han tilläts vid vanlig ridning. Överdriv det menade westerntränaren för att slutligen hamna i det önskade läget). Så snart han gör det ger jag eftergift (slak tygel) för att omedebart göra om momentet när han höjer sitt huvud (så som han fick vid vanlig ridning när jag släppte på tyglarna). Några träningar tog det på volt för att få honom att gå i rätt form på volt. Rakt spår och på uteritt har vi inte hunnit till än några längre sträckor. Målet är att han skall gå i rätt form bara jag obetydligt höjer handen (eller ens antyder det, har ridit färdigtränade hästar och det är otroligt hur de kan). Precis som någon sa om hästarna i doktor Quinn. Dock måste jag säga att jag i alla westernfilmer ser dessa hästar med huvud långt uppe bland molnen och stressade ögon. Det beror nog snarast på orutinerade skådespelare som ryttare än på tränarna som lärt dem att så fint trampa under sig som de ju behåller när de även rids av oerfarna. Att tolka westernridning efter westernfilmer är det samma som att tolka U.S.A. efter westernfilmer. Hälsning Maja
Jag tycker också att det lät lite "lustigt". Jag kallar det att tvinga ner hästen på tygeln. Man kan ju inte först dra ner hästens huvud och sedan börja rida. (??) Läs gärna mitt inlägg under "gå på tyglen". Det ligger under "Ridning" har jag för mig. (Jag är som sagt va dressyrmänniska.) Det skulle vara bra om någon westernmänniska skulle kunna förklara detta....
...ditt inlägg under "Ridning" och förstår precis hur du menar. Jag går inte tillväga på samma sätt som inlägget ovan som du kommenterade, utan på det sätt jag beskrivit. Innertyglen rakt upp och ytter rakt ut och slack så snart hästen kröker nacken. Jag har med vanlig instruktör fått lära mig att det är frammåtbjudningen som är det viktiga och inte sänkt huvud och krökt nacke. När jag red för vanlig instruktör rusade vi därför i galopp runt på volten fortfarande efter flertalet lektioner och formen gick bara att få i skritt och trav. Med westerninstruktör fick jag ner min häst fint första ridtillfället. Istället för att springa stressat med huvudet i vädret var det som om min häst sa "aha...det här var ju mycket lättare" när jag "tvingade" ner honom, med följd att han blev mycket bättre balanserad i galoppen och hade mycket bättre framåtbjudning än när jag galopperat för vanlig instruktör. För mig blev det också som en aha-upplevelse. Men då är det ju klart att när jag får ner hästen då håller jag inte kvar den med tvång utan då går han på lång tygel utan stöd och det gör också att han vill bjuda fram mycket bättre. Hälsning Maja
har du fortfarande inte förstått något! vi tvingar inte någon häst att gå i rätt form vilket jag annser att dressyr ryttare gör eftersom de aldrig ger hästen eftergift på tygeln utan bara håller hela tiden. men detta är också den enda skilnaden mellan western och dressyr annars ligger högre dressyr och westernridning väldigt nära varandra.
...ryttare eftergift. Eller snarare ska. Kontakten med hästens mun skall kännas som om man hade sytrådar i händerna. Sedan är det väl en helt annan sak om folk som rider engelskt i allmänhet rider på det viset. Tog en lektion på en ridskola (när jag red vanligt på min häst, med stöd och i form, men det kändes som sytrådar). Då gapade ridläraren hela tiden på mig att korta tyglarna, jag blev förtvivlad och vägrade göra så, för inte kunde jag slita den stackars pållen så i munnen. Hälsning Maja
Jag förstår vad du också menar. Och du har inte fel. Det ligger något i det du säger. Har man det problem som du hade. Dvs att hästen rusar, och man inte kan få den att slappna av och sänka sig, kan man göra som du säger så länge man ger efter när den gör rätt, och att framåtbjudningen bibehålls. (Precis som du sa) Kommer inte hästen på det själv hur den ska gå, för att den ska jobba rätt och bli bekvämare för såväl ryttare som häst, behöver man visa den hur. Så länge det inte blir någon dragkamp eller tvång, så är jag inte emot det.
...western och dressyren ligger varandra nära. Samtidigt är det så att det finns lika många metoder att få hästen att gå i form inom western som det finns westerntränare, har jag fått höra. Den tränaren jag rider för har en fru som rider dressyr. Så de lär av varandra. Hälsning Maja
Ja visst finns det vissa saker som är lika vad gäller dressyr och western, det ska jag inte neka till. Men vissa skillnader finns det. T ex gången. Jag tycker allsidig träning är det bästa, men när man som jag rider dressyr där hästen ska... ja ni vet hur den ska gå, behöver inte förklara. Men om man sedan ska träna western också, ska hästen plötsligt få en "lufsande" gång. Hm... Är inte det och att ge dubbla signaler. Här gäller det enligt min mening att vara kunnig (så att man kan kommunicera så bra med sin häst att man kan tala om för den att nu gör vi något annat.) så att inte hästen blir förvirrad. Jag har sett många som ena dan rider så och andra dagen si. Och det har enligt min mening inte sett bra ut. När de tränar western har de fullt upp med att "lugna" ner hästen. När de sedan rider dressyr får de driva allt vad de kan för att få hästen att gå framåt. (Hm... lite överdrivet kanske - skrev så bara för att visa tanken bakom.) En annan sak är tyglarna. Ena gången ska hästen gå med stöd mm. enligt dressyren, andra gången ska de plötsligt gå på långa tyglar. Sammanfattningsvis tycker jag att hästen mår bäst om man är konsekvent med sitt markarbete. Att man sedan utöver det rider i skogen och hoppar uppfattar hästen som en annan sak. Den blandar inte ihop det. Men markarbete är markarbete. Det är bara det att man kan rida markarbete på olika sätt. Hm... hoppas ni förstår vad jag menar. Sedan finns det vissa övningar/rörelse som är NÄSTAN likadana, men inte riktigt. Men man ger samma hjälper. Hur ska hästen veta vilken av dessa "varianter" den ska göra. Ja... det viktiga är väl dock att häst och ryttare trivs med varandra.
du verkar inte heller ha förstått. Säger du att inte vi dressyrryttare ger eftergift så är du väldigt okunnig. För det andra syftade jag på det inlägg "Ah" skrev. Läs det! Läs även mitt inlägg under "gå på tygeln" (Ridning) så du vet hur jag tycker, tänker och rider.
Nu måste jag som inte kan sågot om western vara med en vända igen! Vad jag menar med att western och dressyr ligger nära varandra är just detta med hästens form. Det är ju så att en väl utbildad dressyrhäst skall du kunna lägga i vilken form du vill. Jag avslutar alltid mina dressyrpass med att hästen får "trava ut" på hellång tygel i en lång låg form. Här kan jag då reglera tempot med min sits. Vill jag korta tempot, ja då "sitter jag tillbaka" hästen till den takten/tempot jag vill ha. Och det är här jag menar att westernridningen skulle kunna vara nästa steg efter dressyren. För att få en häst att trava i denna långsama "jogg", som jag nyligen fått lära mig att det heter, fordras en stark och väl utbildad häst som orkar sätta under sig och arbeta i detta låga tempo. Och det är här jag menar att närheten till resp gren ligger. Har man en väl utbildad dressyrhäst så borde inte steget över till western vara långt.Så har jag uppfattat saken i alla fall. Sen om jag har rätt eller fel - det är en annan femma!
Hej! Kollade lite i era svar. Jag har själv ridit dressyr och har nu hoppat på western. Det jag vill säga är att westernhästar har inte "slafsig" gång. För att få en häst att gå i jogg så krävs oerhörd samling. Hästen ska trampa väl under sig och lyfta upp ryggen och frampartiet. Den ska inte gå på bogarna. Hästarna är olika bygda, vilket man tar hänsyn till i tävlingbedömning. En arab kan i många fall inte gå lika lågt med sitt huvud som för exempelvis en quarter kan. Får man inte in denna samling man eftersträvar så är det inte speciellt skönt att sitta på hästen. DO
Jag kan i princip inget om western, men har inget emot westernryttare osv...Nu spekulerar jag villt, och vill gärna veta om det ligger nått i detta eller om det är fel.En tjej jag känner rider western, tränar för känad och duktiga western tränare och det går ganska bra för dom. Inte så att de tävlar, det är en ganska ung häst och de är väll inte så jätte duktiga, men ja ni vet....grunderna, seriös hobby nivå.... När de rider för sin western tränare får de ganska mycket beröm, men när de är med och tränar för en "vanlig" tränare så brukar tränaren gå på dem utav attan för att hästen inte har framåtbjudning. Man ser att hennes häst "drar benen efter sig", dvs. han vinklar inte benen och trampar under sig på långt när lika mycket som de andra hästarna. (Det brukar dock ändra sig i slutet på lektionen) Nu kommer vi till min fråga. Jag vet att en western häst naturligt vis måste gå "i form" - men har vi helt olika defenition på "form och framåtbjudning" inom western och klassisk ridning, eller var det så att de western tränare hon tränar för "bortser" från formen för att först komma åt något annat?Tja, detta blev kanske lite rörigt, men jag hoppas att ni fattar hur jag menar, och kan hjälpa mig.Tack och hej :)
Nej, vi "westerntränare" har ingen annan definition på "framåtbjudning" och att "gå i form". Ok, med att gå i form har vi EN skilland mot dressyrryttarna, vi vill att hästen skall gå i form, MEN med en låg huvudhållning, dvs med en rak linje från korset över nacken och till hjässan, med huvudet vinklat vinkelrät mot markplanet, eller en aning framför lodplanet. Detta kan uppnås FÖRST EFTER att hästen ridits i form på vanligt traditionellt sätt (vi kallar det att rida i collect)Därefter tar vi gradvis bort stöttan i munnen (alltså lång tygel) med med bibehållen samling OCH lägre huvudhållning. Att hästen arbetar med ryggen och sätter väl under sig är ett måste för att det hela skall fungera. Som domare tittar vi ALLTID på hästen rörelser och samling t.ex. i Western Pleasure (så är i varje fall jag utbildad att göra av AQHA, när det gäller Quarterhästar) och en "långsam och slarvig" häst med släpande gång och inaktiva rörelser hamnar obönhörligen längst ner på prislistan. Varför så inte sker i Sverige med svenska domare... tja den slutsatsen överlämnar jag till dig att dra. Jag vågar till och med påstå att många "westerntränare" här i Norden som saknar den "klassiska" utbildningen kanske inte riktigt har klart för sig betydelsen av samling och rygg/ben-rörelser och då är det förståeligt att man arbetar på ett annat sätt för att få fram en till synes "bra" westernhäst med långsamma rörelser, men dessvärre så är "långsamt" långt ifrån korrekt om det inte samtidigt innebär samling och korrekt rörelsemönster. Det intressanta är att jag har flera bra videos med amerikanska topp-westerntränare som verkligen understryker samling och arbete med rygg och bakben, ja till och med på en domarvideo som jag fått från AQHA visas och talas det mycket tydligt om samling och rygg/ben-engagemang. Så..... jag vet inte varför vissa av mina tränarkollegor "glömmer" detta. När många av oss tränade för Yonnel Estival, ja bl.a. Anders Josefsson MYCKET framgångsrik ryttare på sina araber, så fick vi inte göra mycket annat än att rida collect och collect och jag kan garantera att det gav resultat för att inte nämna träningsvärken hos oss efter allt arbete med skänklarna.
Vet du om det finns någon trevlig westerntränare i Örebrotrakten. Skulle vilja rida tämligen regelbundet och har svårt att få tider hos Ronny Åman som jag tycker är jättebra. Problemet är att det är många fler som tycker han är bra - suck. Jag är nybörjare på western och inte så bevandrad i dressyr heller, så det behöver vara någon som kan träna en från grunden. Hälsning Maja
Dessvärre så är Örebroområdet en liten vit fläck på westernkartan, i varje fall som jag kan minnas. Håller med dig om Ronny, som jag känt i många år. Som jag ser det så är det närmaste du kan komma av tränare att ta dig till Götene och Tommy Bäcklund, där finns också Daniel, men det är ju 2 timmars körning från Örebro (Götene, 3 mil söder om Mariestad) och 2 timmar har du ju även till Stockholm så......
Jag försöker kolla lite och hör jag något så skriker jag till
Tack till dig Jack för din enkla men utförliga beskrivning om westernridning och dess form. Utmärkt! För mig bekräftar det det påstående jag inledde diskussionen med; att traditionell dressyrridning och westernridning ligger mycket nära varandra. Precis som inom alla andra ridsportgrenar finns här mycket att hämta av varandra om man går in i det med öppna ögon och öppet sinne.
