Jag tycker att det är jättemarigt att rida med delade långa tyglar! Man har så mycket i handen...När hästen skuttar så tar det ett år att hala in tyglarna och jag trasslar ihop det. Kan jag få en bra förklaring till varför det är så mycket bättre med dessa tyglar än de traditionella?
Kan inte ge dig någon bra anledning egentligen, men de är praktiska när man rider i terräng. Man kan göra fast den ena tygeln i hornet och leda hästen med den andra, eller göra fast hästen i något lättare med en tygel än en dubbel. Om jag parkerar hästen med tygeln i backen kan hästen lätt sätta ena foten innanför en hopsatt tygel och trassla in sig. Man håller oxo tyglarna olika beroende på om man använder stång eller tränsbett. På tävling med stång måste du använda enhandsfattning. Sen skall man ju inte ha dem så långa att man inte kan få kontakt med munnen genom att lyfta handen lite. Själv använder jag ibland mecate-reins, som jag gjort av skottamp till segelbåt, d-ring snaffle med slobber leathers. Dessa tyglar är mycket praktiska eftersom de kan regleras steglöst så långa som jag vill ha dem och jag har en lång tamp att göra t ex en grimma av om jag vill binda upp hästen ordentligt. Eller så kan jag använda den lösa tampen att repträna min häst med eller daska boskap i häcken. Dessutom är de sköna i handen och de är inga problem att använda vid roping. Använder man stångbett och vill ha tyglar som sitter ihop kan man alltid använda romaltyglar.
Jeg har også problemer med det, men jeg går ut i fra at det er en vanesak... Det går bedre nå en det gjorde til å begynne med.. Jeg går ut ifra at grunnen til at de er sånn er at de ikke skal kunne henge seg fast når man f.eks. åpner grinder osv. Kan ikke tenke meg noen annen praktisk betydning...? Eller?
Det är en vanesak att bli flink med långa tyglar. Det är bara att träna & träna!Ett litet tips är kanske att "samla" ihop lite tygel mellan händerna (om du rider på två händer) så kan du snabbt släppa efter och ge längre tygel bara genom att öppna händerna lite. Men det var väl tvärtom du ville ha tips på kanske...
Jag tycker det är svårt att ge (eftergift alltså) med de klassiska korta tyglarna, med westerntyglarna tycker jag att det är mycket lättare. Angående "när hästen blir rädd för något" har inte riktigt det problemet, om min häst blir rädd för någonting och hoppar till, så bryr jag mig inte. Fortsätter bara att rida som vanligt då förstår min häst att det inte var något farligt. Han har aldrig "skenat" med mig. Om han sticker iväg så brukar det hjälpa att sätta sig tungt i sadlen, bli passiv och säg whoa. Eller styra in honom på en liten volt, och det behöver jag inte så korta tyglar för att göra.
