Varför skulle man inte kunna ha en fd travare som ridhäst. den debatten är ju rent förbenat löjlig.Letar man efter en elit häst i någon ridsport diciplin kanske man skall tänka efter både en och två gånger. Kalla fakta dock, hur många av oss kommer någonsin bli Lussan eller Rolf-Göran numero två.Travhästar kräver mycket arbete för att omskolas men ALLA hästar kräver arbete.Många travare hamnar däremot hos mindre kunniga människor på grund av att de är billiga. Föräldrar som köper första häst till sina barn. Pga detta har dessa hästar många gånger oförtjänt dåligt rykte. att köpa travhäst till en nybörjare är lika förkastligt som att köpa oinriden halvblodshäst till samma ryttare. resultatet kan bara bli ett KATASTROF.Hos duktiga ryttare kan alla hästar utvecklas itakt med sina egna grundförutsättningar. Alla människor har inte samma förutsättningar till att bli elitidrottare och samma gäller för häst. En travhäst vinner många gånger på att den är ordentligt hanterad ifrån fölsben. Det finns många exempel på travhästar som lyckats bra inom olika dicipliner. Coursier Rouge tävlar MSV hopp med segrar.Blandar man travblodet med ridhästblod kan man få fram mycket bra hästar, Jappeloup och svenska Charlie Safari är väl utmärkta exempel. Var travhästen inte lämpad för arbete annat än framför vagn skulle det väl inte gå att i första korsningled få fram så många sk ridhästar som man faktiskt fått. Jag tycker också att de utbildade instruktörer som inte tar sig an travhästar (och araber) borde bojkottas. Deras oförmåga att hjälpa till lyser allt för klart igenom då de blånekar dessa hästägare hjälp.
Har själv ridit, skött om och älskat "min" (foderhäst) travare i nära 5 månader. Har även tidigare ridit mycket travare, och kan sammanfatta dessa ridupplevelser med följande ord: Alla lika, alla olika. Travare, arab, shettis, nordsvensk eller fullblod. Hästar ska, precis som människor, behandlas med värme oavsett ras, färg eller kön, om de så har sprungit hälften av sina liv framför sulky, behandlats som skit eller tävlat MSV med professionella ryttare. Den travare jag har är 12 år, gick på banan tills hon var åtta, och är (trots det) helt underbar. Det hänger väldigt mycket på ryttaren också, inte bara på hästen. De som har så himla mycket emot travare, och själva anser sig vara så himla perfekta, borde se till att tänka tillbaka på sin egen ridning lite. Är man en bra ryttare, ska man kunna rida vilken häst som helst bra. Med bra menar jag inte i form, över alla hinder, och utan problem kunna tävla denna lilla kuse i de svåraste klasser. Att rida bra handlar om att kunna rida med känsla, att kunna handskas med hästar, och att kunna bli "ett med hästen". Min travare var ett ruckel, fysiskt, men framförallt psykiskt, när jag fick henne. Att hon idag är så pass fin (som hon faktsikt också är, inget skryt), beror på 100%-ig kärlek, tid och ömhet. Det tog en månad innan hon i huvud taget kunde stå stilla när jag borstade, inte längre hoppade och for när man ledde henne till hagen, och kunde ridas i normal skritt. Efter ytterligare 4 månader kan hon nu, utan några som helst problem, stå i gången, utan att man behöver ha henne fastsatt i grimskaft, när man borstar. Hon är lugn och harmonisk, stressar inte upp sig för minsta ljud eller rörelse, och jag kan utan problem hålla på med denna tidigare mycket, mycket huvudskygga, rädda häst. Att hon nu litar på mig, beror till stor del på att jag litar på henne. Jag vet att hon inte går iväg, jag vet att hon inte biter mig och jag vet att hon kommer, eftersom jag vet att hon litar på att jag inte gör något som skulle skada henne. Ett exempel: När hon kom for hon mest omkring som ett yrväder när man red henne, hoppning var inte att tala om, än mindre att rida på fält. Idag går hon helt underbart i form, bjuder friskt när jag vill på fält, rör sig helt underbart i både skänkelvikning, på volter, i öppna, sluta och i alla gångarter. Hon har blivit helt underbar. Vi har hoppat bana på 1 meter, i lugn galopp på tygeln, och ridit över fält, både i ökad och kort galopp. Hon har förändrats helt, pga att hon har både kunnat få och ge kärlek, i en lugn och trygg miljö, och med en människa (hoppas jag i alla fall) litar lite på. Exempel 2: När vi hämtade henne tog det oss 7 timmar att försöka lasta henne. Jag och min pappa lockade med godis, trugade , bönade och bad för att få henne att gå in. Till en början vägrade hon att i huvudtaget gå nära transporten, men, som sagt, sju timmar och en massa övertalning senare, stog hon ändå där. När jag skulle ut och åka med henne för första gången på dessa 5 månader, då hon inte ens sett en transport, än mindre varit i närheten av en, tog det oss 20 minuter. Hon tog bara en tugga av moroten, tittade på mig med ett par ögon som sade "går du så går jag, jag litar på dig, gör inget dumt nu" och följde lugnt efter mig till transporten, nosade lite och gick därefter in i transporten. Helt lugnt. Jag är glad att det finns fler som älskar dessa underbara, vackra och helt otroliga travare. Med rätt ryttare är alla hästar underbara.
P.S. Hur kan man kalla sig hästälskare, om det är hästrasen man älskar, och inte individen och hästens personlighet?!?!?!?! D.S.
Jag får hålla med tidigare inlägg, det jag skulle vilja komplettera med är att det inte behöver vara så att hästen Antingen är travare eller ridhäst. Många travare är ju osmidiga, lite obekväma att rida osv. Men om man när de är två-tre år börjar rida in dem ungefär likadant som man gör med ridhästar så reagerar de också ungefär likadant. Om man sen paralellt med körningen ridtränar, helst mer än man kör (beroende på individ förstås!) så har det många fördelar. Hästen hålls smidig, lär sig arbeta i rätt form, detta tillsammans med t ex terrängridning gör att hästen lär sig balansera sig själv och muskla sig rätt.
I sin tur leder detta också till att många skador förebyggs, det är ju inte så ofta en ridhäst skadar gaffelbanden t ex.
Fler fördelar finns, hästen lär sig lita på ryttaren och får en bra kontakt med människor. Hästen får omväxlande träning som motverkar "bantrötthet" och ser till att man får en glad o pigg häst. Den brukar oftast också tycka det är lite roligare när den väl får komma ut och bli körd framför vagn.
Allt naturligtvis förutsett att hästen får bra omvårdnad i övrigt och hanteras rätt!
