Den här veckan har ridkurserna dragit i gång igen på min ridskola. Jag red min första lektion idag. Innan dess hade jag inte varit in i stallet på ca 4 veckor. Ganska direkt märkte jag att något var annorlunda. Några hästar hade bytt plats, och två saknades, en stor häst och en liten ponny. När jag frågade fick jag till svar att de var avlivade. Att den stora hästen nog snart skulle avlivas visste jag, för hon var trasig i benen, hon höll inte, och så var hon 19 år. Ponnyn var oxå 19, men hon gick mest bara nybörjarkurser. Hon hade tydligen blivit sjuk och haft så ont att hon knappt kunde gå. Jag tycker så synd om henne, hon jobbade in i det sista, gick på ridläger osv. Nästan hela livet stod hon på ridskolan. En jättesnäll och ärlig ponny, som i sin ungdom tyckte mycket om att hoppa. På slutet var hon trött och sliten, men hon fortsatte kämpa.... Jag red aldrig denna ponny, men jag sörjer henne otroligt mycket ändå. Tänk om hon kunnat få vila "sista sommaren" och upplevt de positiva sidorna av hästlivet. Hon har fått mig att öppna upp ögonen för hur ridskolehästar har det. I fortsättningen ska jag försöka värna om hästarna på min ridskola, så gott det går. CORYFIN, JAG SAKNAR DIG!!!!
Jag tycker faktiskt också att det är för jävligt hur vissa ridskolor utnyttjar hästarna in i det sista. Det finns faktiskt dem som är värre...De som inte ger sjuka hästar eller halta hästar en chans till tillfriskning utan skickar iväg dem så fort som de inte gör någon nytta. Jag ska inte säga att det stället som jag rider på är en mönsterridskola. Jag är väl medveten om att de flesta skiter i hur hästarna mår så länge som pengarna rullar in. Jag vill tro att det i alla fall är lite annorlunda där. En ponny som vi hade var 23 år när han slutade gå på ridskolan. Han gick inga lektioner eller så, men ponnyridning som inte är så ansträngande. Han föddes i det stallet och har alltid bott där, nu bor han på ett "pensionat". Han är väl 29 och mår toppen, äter sig tjock och frodas. Jag hälsade på honom för ett tag sedan och han njuter verkligen. Sån´t är kul att se. Likadant en annan ponny som var sjuk i 1,5 år men som tack vare dyra operationer och gott tålamod nu är helt frisk. Det bevisar ju, tycker jag, att stallägarna på den ridskolan är måna om att hästarna mår bra och att inte alla ridskolehästar har det dåligt, även om de på den ridskolan kanske är ensamma om att ta så mycket hänsyn.
Det är väl samma sak med ridskolor och ridcenter, som hos privatpersoner. Somliga tar bättre hand om sina hästar än andra. Sedan ska man komma ihåg att det finns hästar som är riktiga arbetsmyror och vill göra nytta trots att de är gamla (har själv haft en sådan häst).
Den ridskolan jag gick på förut var också så. Det var en häst (arab f.-85) som gick ett tag, ca ett år. Han blev halt ideligen och fick därför vila hos en privatperson två månader. När det inte hjälpte blev han såld till en tjej på landet som skulle tävla dressyr med honom. En annan häst, genomsnäll och perfekt nybörjar/första-ponny gick på lektioner (var aldrig sjuk/halt) tills han var 21 år, och såldes sedan som privathäst (promenad) och lever nog fortfarande (det var 95 han såldes). Jag har ALDRIG sett någon häst vara det minsta mager, gått på lektion när den är halt, alltid rena boxar/spiltor, glada, pigga hästar som är snälla lydiga de går högst tre timmar/dag, och då aldrig i sträck utan utspritt över dagen och ALLTID vila på lördagarna i hagar med gräs i osv. Det är en av de bästa ridskolorna i länet, och ändå är det "bara" ca 10 hästsr och 15 ponnyer (om man jämför med ridskolor som har över 50 hästar där det oftast bara handlar om pengar, pengar och pengar, där hästen bara är ett redskap, inte en arbetskompis) Tycker inte alla att det är så en ridskola ska vara???
....är som din. Hästarna som blir för gamla pensioneras (om dom inte råkat ut för någon skada eller dyl. och inte kan bli bra)och om en häst inte trivs säljs den (ofta till en av de duktigaste eleverna). Enda skillnaden är att min ridskola är ännu mindre. 6 ponnyer och 7 stora hästar.
...hur vissa(många!) ridskolehästar utnyttjas i profitsyfte. På den ridskola jag en gång började rida(säkert sveriges sämsta), finns fortfarande en häst kvar där, som var där på min tid. Han var en fantastisk häst som ung, en perfekt allroundhäst, men kanonpsyke/temp. I dag är han en olycklig, svankryggig häst med ryggproblem, som blivit aggresiv...vilket ju inte är att undra på. Det jag inte fattar är hur ridskoleägare/tränare/stallpersonal etc. fungerar för att kunna tillåta något sådant????
Ekvationen är egentligen enkel:Om hästarna trivs och är glada tycker eleverna att det är roligt och fortsätter på ridskolan. Många elever = god ekonomi!Enligt min uppfattning är bästa sättet att tjäna pengar att ta väl hand om hästarna.Visst kostar det med bra foder, regelbunden hovvård, veterinär, vaccineringar, avmaskning osv men det lönar sig absolut i långa loppet.Hästarna behöver ett varierat liv även om de är lektionshästar. Lektionerna kan variera mellan olika övningar och kunskapsnivåer. Man kan variera mellan hoppning, dressyr och uteritt. Lektionshästarna mår också bra av "riktig" träning och tävling i hoppning och dressyr så de förblir fräscha.Blir de sura och tröga och tappar livsgnistan tycker jag att de i första hand skall vila och i andra hand säljas.
Tycker jag är en av dom bästa i landet , dom tar så väl hand om alla hästarna och så får dom gå max 3 lektioner per dá , det tycker jag är bra ! Dessutom så om en häst blir sjuk/halt gör dom allt för att få den frisk igen , dom har även en gård dit dom trötta och hängiga hästarna får komma och vila upp sig och när dom blir gammla så säljs dom som promenad hästar eller kommer till gården , det tycker jag är ett bra stall !! Vad tycker ni ?? Maila mig om ni har frågor eller syn punkter !!!! Sanna_t_54@hotmail.com
Man måste komma ihåg en sak, en del hästar är i princip "uppväxta" på ridskolan och vet kanske inte om något annat liv. De trivs nog med det de gör bara de får sova på en ren bädd och får mat. På min gamla riskola finns den shettis som jag red första gången jag satt på en häst då jag var 6 (är 29 idag). Den är en liten söt, vit, valack med svart stjärn. Han är född 1967, och går fortfarande någon gång i veckan med små nybörjare och verkar faktiskt trivas med det. man kan inte bara ställa en häst som har gått 3 tim per dag i hela sitt liv. Tyvärr är det väl så, i alla fall med denna ridskola numera, att det köps in unga hästar (4-5 år) som sätts in i verksamheten ganska omgående och när de är 8-10 år så har de sådana förslitningsskador att de måste avlivas. det har blivit lita "fabrik" över det hela, tyvärr.
Jag tycker det är bra att sätta in unga hästar på lektion. De flesta är då formbara och "växer in" i verksamheten.Givetvis skall de vara ordentligt grundridna först och tillåtas vila i de perioder de behöver. Ridläraren bör dessutom vara uppmärksam för hur mycket varje häst orkar arbeta och inte låta en yngre häst gå för många timmar eller för tuffa lektioner.En äldre häst på ca 10 år får många gånger en chock när den kommer till ridskolan. Den kanske varit privathäst, är välriden av en och samma ryttare och gått ca 5 tim i veckan. Den har många gånger svårare att anpassa sig till ridskolelivet som innebär fler arbetstimmar, fler personer att hålla reda på och framförallt fler ryttarbyten. Rent kroppsligt kan den klara sig bra om den är välmusklad och i kondition men mentalt blir det en stor omställning. Hästar som mår dåligt mentalt får dessutom lättare ont i kroppen.
