Jag brukar skritta ut i skog och mark minst någon gång i veckan. Då är vi ute och lufsar i minst en timma kliver på småstigar och klättrar i någon lagom brant backe (för branta är inte bra har jag hört). Min häst är väldigt snäll så jag kan låta honom gå på lång tygel nästan hela tiden, så får han tänka lite på hur han ska sätta sina hovar. Skritt är den av hästens gångarter som är mest uppbyggande och har man varit ute i ca en timme har alla hästens muskler kommit igång och hunnit bli lösgjorda. Dagen efter tävling eller hårdare träning brukar jag skritta, dagen efter det kan jag låta min häst få helt ledigt. Detta funkar bättre för oss än att ställa av direkt dagen efter hårdare ansträngning. Vissa perioder då jag stressar mycket kan vi ta en skritt vecka, detta fungerar bra för både häst och ryttare. Man rensar skallen på sig själv och slappnar av samtidigt som hästen får en liten lugnare period att hämta sig på (sätta muskler och slappna av). Vissa gånger kan detta vara nyttigare än att sitta och försöka få igenom vissa moment på ridbanan, (det ena utesluter inte det andra). Sen när man sätter igång att rida igen har saker mognat hos både häst och ryttare... Så gör vi // Cia & Romantique
Tack Cia, för det fina inlägget om skrittens betydelse i hästens arbete.
Jag har hållit på med hästar i 23 år, ridskola, sköthästar i mängd, foderhäst, ridit in unghäst och ridutbildat flera travare.
Min senaste sköthäst, en varmblodsvalack på 17 år, var väldigt omusklad och ovillig att arbeta i maj, när jag började rida honom. Men jag var envis och började med långa skrittpromenader, sedan när jag tyckte tiden var mogen lade jag in trav och galopp. I mitten av sommaren, började jag gå in i paddock och kräva lite mer. Hästen var då positivt inställd till att arbeta, tack vare att han fick starta upp i lugn och ro. Jag fortsatte att rida hela hästen 5-6 dgr i veckan omväxlande i paddock och i skog och mark... Men så när marken började frysa, så var paddocken slutarbetad, eftersom ingen gör i ordning den... Det blev åter till att dra ut i skogen och det gick bra ett tag till, men så i mitten av november, kom snön och det blev knöligt. Då började jag att bara skritta.
Hästägaren undrade om vi inte arbetade hästarna alls, de var ju aldrig svettiga!!! Hon har haft häst i över tio år, men anser fortfarande att hästen måste vara svett för att ha arbetat. Sägas måste att hästen inte har tappat något utan vi har även busat lite i galopp i snö och han var pigg och fräsch...
När jag skrittar, skrittar jag omväxlande på lång tygel och på tygeln, så när vi kom hem till stallet, var hästen alltid lösgjord och trampade villigt under sig och i trevlig form. Men som sagt var ägaren sa att vi inte red ordentligt, eftersom hästarna inte var svetta.
Då tröttnade jag och sedan förra söndagen är jag hästlös, men jag har redan ett par samtal om nya hästar på lut.
När man tränar sin häst och lär den nya saker, behöver den och man själv få tid att bearbeta saker så att de "smälter in i hjärnan", Då är det utmärkt att lägga in skritt perioder. Lika så när hästen sätter nya muskler, det gör den också under lugnare perioder. Jag tyckte att det var väldigt tråkigt att höra hur det gått i inslaget ovan. Hoppas att du får tag i en ny häst!! //Cia
