Jag har ett problem med min 7-åriga valack när vi rider ut i naturen. Han lägger sig på bettet någonting enormt, ja, fullkomlig vräker sig på i traven (även galoppen fast det är lättare att reglera). Han tar ned huvudet långt och så fläskar han på på bogarna i värsta flygande traven. Det blir ett himla sjå att få upp skallen, med en bromssträcka på 30 m! Jag vill ha hjälp med bett som tar upp huvudet. Hellre ö.t än bakom handen! Mvh Beth
Ma chère!Detta är ett alltför vanligt beteende bland våra gnäggande glädjeämnen!Se svaren ovan till en herr Zietens inlägg "Hur tygla bångstyrig kuse" (jag har lärt mig hantera sidans sökmotor). Tryck på "sök".Kanske det är bäst att låta vår vegetariske vän "rusa av sig" lite och sedan ta tillbaka kontrollen med de från ridhuset invanda hjälperna.Med utmärkt högaktning, Zeb
med att inte byta till en snabbare gångart innan han går ordentligt i den nuvarande, dvs trava inte förrän han skrittar ordentligt, fatta aldrig galopp utan en samlad trav. När hästen börjar öka, sakta då av och börja från början. Var mjuk i handen, tag flera små förhållningar, var noga med att luta dig hellre lite bakåt än framåt. Ge honom inga tyglar att "hänga sig i" utan förhåll, ge eftergift, förhåll, ge eftergift. Har du utrymme kan du rida små volter då och då.
Om du inte på något sätt orkar hålla honom utan att SLITA i tyglarna, rid ute med ett pessoabett. Du kan fästa tyglarna antingen i bettringen eller i första ringen, då blir det inte så hårt. Prova dig fram, jag tycker att det är bättre med ett skarpt bett och mjuk hand än tvärtom... Prova efter ett tag med vanligt bett, så ser du om han lagt av med ovanan - då kan du lägga undan pessoat för det är ingen långsiktig lösning, bara otroligt bra att ta till ibland.
