När man rider dem så måste de lära om. Mycket är vana, men vissa saker är inavlat i generna. Lär din häst var den har sina fötter - rid (i lätt sits) i terräng och skog med kvistar, tuvor, ja allt som hästen måste kliva runt. På ridbanan så rid markarbete med bommar, trava över flera stycken, rid slalom mellan koner, gör det roligt för hästen.

Jag vet en karl som har ett företag som sysslar med cowboyridning. Hans hästar är mest varmblodsvalacker och de är otroligt säkra på foten, ingen "vanlig" dressyrhäst skulle klara av terrängen där de går, och ingen av dem snubblar eller så. Det är alltså vanan... de är endast ridna i terräng på sista tiden. Vad man ska komma ihåg är att lita på hästen när man ex. rider branta backar och över våtmark m.m. Var noga med att ge hästen frihet med huvudet, för att han ska se ordentligt så behöver han kunna höja och sänka huvudet som han själv vill.

I regel skrittar travare energiskt och i övertempo, dvs går för fort och "ramlar" fram . Det kan ta lång tid att jobba bort och det kräver att man är konsekvent. Diskutera saken med ägaren och fråga om hon har samma problem.

Rid mycket i skogen så den lär sig lyfta på benen, försök lägga ner tempot i skritt så hästen får arbeta med lyftmusklerna i rygg och balansen i bakdelen. Det är jobbigt för hästen, men jätteviktigt. Klättra också mycket.

Vid markarbete på volt, minska ner tempo och gör tempoväxlingar utan stöd i händerna. Travare ligger gärna på eftersom de är vana vid uppspänningen. Grejen är att hästen skall bära sig själv i balans och inte falla fram. ändrar du tempo måste den ta i med hela kroppen för att öka eller minska. Ta rejäla tag och driv överdrivet så effekten blir stor, du skall känna förändringen.

Vill hästen hänga i handen, släpp den och driv av bara f..n så bakdelen skjuter på. Tendensen är nämligen att hästen lägger av om man släpper stödet. Det enda stöd du skall tillåta är yttertygeln och aldrig inner. Bli inte arg på hästen den är fostrad att göra så och har gjort det hela livet.