Ville bara säga det att jag är trött på alla bortskämda småbarn. Jag känner en unge på sju år hon har en ponny (russ) och hennes mamma skämmer bort henne helt och hållet. Jag menar hur mormalt är det att en sjuåring har graninge, tre par helskodda ridbyxor, sammets hjälm (jag menar man flyger nog av ganska mycket i den åldern) easy raider skor, chapps,chort chapps, ny tävlings kavaj (hon tävlar bara upp till L:c på klubb nivå). Hennes ponny har eskadron senskydd (hon andvänder bara skydden på träning och tävling inte när hon rider hemma) vitt chabrak med namn på, m.m. Och om hästen river eller stannar så är det ju absolut inte hennes fel utan hästen åker på spöt även om hon gav för lite eftergift. Hon rider med sporrar även om hon absolut inte kan rida med dom, hon sitter och bankar med skenklarna. Detta var vad jag hadde att säga om bortskämda småbarn.
Att man har märkesgrejer och ser prydlig ut tycker jag är helt OK. Om jag hade råd och barn skulle min unge också ha mycket grejer. Om mamman tycker det är värt det så låt henne ha det. Eskadronskydden kanske är de som passar bäst (många "billiga" skydd är bara skit). Däremot gillar jag inte att hästen får ut för att ungen inte kan, men det har väl inte heller med bortskämdhet att göra, utan slapphet från föräldrar/tränare.
Nu är det väl inte barnen det är fel på utan i så fall föräldrarna. Fast jag tycker inte det verkar vara ngn som lider. Varken barn eller häst. Utan i så fall ska det väl vara avundsjuka från de som inte har råd och då tycker jag problemet verkar ligga där. Hade gärna haft märkesgrejer till både mig och min son men tyvärr räcker inte plånboken till. Däremot skydd mm är jag noga med så det får kosta. Köper Mountainhorse klädder för jag tycker de är varma och bra mm. Sedan kan man ju kalla det vad man vill.
Jag vet en liten tjej, som också är enormt bortskämd. Hon är visserligen 11 och tävlade SM i hoppning i år, men ändå. Hennes föräldrar är stenrika, och tjejen är otroligt snobbig mot alla, och gör precis som hon vill. Hennes föräldrar köpte för något år sedan en B-ponny till henne. Ponnyn har en suverän hoppförmåga, men är jättehet. Ibörjan funkade det inte alls. Ponnyn stack, men lyckades bara tjejen styra på rätt hinder vann de oftast sin klass. Idag är de uppe på Msv-nivå. Ponnyn är inte ett dugg lugnare. Hon rids på pelham, och tjejen kan ändå inte alltid hålla ponnyn. Efter tre raka segrar i MsvB kom de till SM, där ponnyn lyckades "rusa" sig till en 5:e plats. Ganska bra, om man tänker på att tjejen inte kan rida. Den här tjejen och hästen har också ALLT, nödvändigt och onödvändigt. Jag är nog lite avundsjuk, men som den tjejen skulle jag INTE vilja vara.
Det är ju knappast barnets fel, om hon får så mycket grejer. Det behöver ju heller inte vara fel, det beror ju helt och hållet på hur hon och mamman hanterar situationen. Så länge de varken är snobbiga eller överlägsna mot andra som är mindre lyckligt lottade, så kan man väl inte tycka det är fel att hon har allt det här. Livet är ju sånt, att förutsättningarna är olika - vissa har råd, andra har det tyvärr inte. Hade jag själv gott om pengar hade jag säkert köpt mycket fler prylar till både mig och min dotter, eftersom jag inte har det så blir det gärna hon som får, eftersom man som förälder tycker det är roligare att köpa till barnen än till sig själv (för det mesta åtminstone!).
