Jag heter Helena Brynte och är 29 år. Jag har ridit i 23 år och lär väl aldrig sluta trots att man ibland tappar modet. Jag har just gjort det, tappat modet alltså, min häst gick ned sig i en å för 2 veckor sedan och fick brandkårshjälp upp, nu går han på smärtstillande men verkar någorlunda OK. Jag har alltså en häst, han heter Minos och är ett sv.hbl på 9 år, br m. 4 vita str, 169cm. Vi har debuterat msv dressyr och hoppar lite för skojs skull. Från början, när jag var 16 år, hade jag en ponny - Confetti - en korsning arab/new forest som jag köpte som 2-åring, red in och sålde som 4-åring. Träffade därefter min blivande man (i ett stall) och vi köpte tillsammans ett sv.hbl - Cheboldt (kallades Pelle) som vi hade underbart roligt med i 6 år. Min man tävlade dressyr, hoppning, fälttävlan och jag likaså, dock mest dressyr upp till LA:4 framgångsrikt. Tyvärr blev han bara 14 år, han var stor (171cm) och tung (700kg) och det slutatde med att han fick pålagringar i kotorna på sina framben och vi var tvugna att ta bort honom. Det var det värsta jag någonsin gjort men när min man och jag köpte Pelle enades vi om att när den dagen kom så skulle vi själva hålla i honom och trotjänaravlivning var det enda tänkbara. han märkte aldrig någon, han åt morötter ur min mans hand när skottet gick.... Efter det tog det några månader innan jag insåg att jag faktiskt inte kunde sluta med hästar, vi åkte till Skåne och tittade på massor (bor söder om Sthlm). Till slut hittade vi Cinzano i E-tuna. Tyvärr slutade den historien med att vi blev grundlurade. Allt hamnade i tingsrätten, vi fick så småningom tillbaka köpeskillingen men förlorade ca 25.000:- på stallhyror, hovslagare och veterinär. Minos hittade vi i Skåne, han är efter Martini 744, Lupin-Lombard och är helt underbar. Ganska nervig, men som min tränare säger - vill man ha en bra tävlingshäst så får man stå ut med lite nerver. Han är mycket social och kan kissa på beställning - han får alltid göra det innan han går in i sin renmockade box.
Tyvärr har jag ingen hemsida ännu. om någon vill mig något så går jag in här lite då och då så ni får väl skriv meddelande till mig här.
tack för att Du orkade läsa så här långt och ha det så bra.
Det är så svårt att berätta mera utan att peka ut vem som äger hästen. Jag kan berätta följande: det hände för ca 4 år sedan, vi tittade och provred i E-tuna. Hästen var brun och 172 cm i mkh. Tjejen som ägde skötte besiktningen på klinik i E-tuna. Vi (min man och jag) kunde tyvärr inte närvara. Enl. tfn samtal efter besiktn. så påstods hästen vara ok bortsett från en pyttemarkering som var så liten att veterinären inte skrev det på intyget. Vi bad ägaren ta med intyget då vi skulle skriva kontraktet. När den dagen kom så påstod hon att hon ej fått pappret av veterinären ännu. Vi skrev in i kontraktet att köpet ej skulle genomföras förrän vi hade besiktigat hästen med vår egen veterinär, och sedan fick hon en postväxel på köpeskillingen. Vi besiktigade hästen på en ATG klinik och det visade sig att kan hade kotledsinfl. på 3 ben samt spattförändringar båda bak. Han var 2-gradig halt på 3 ben efter böjprov. Tjejen hade alltså ljugit. Hon stack till London med våra pengar och allt slutade så småningom med förlikning i tingsrätten. Vi förlorade ca 25.000:- då vi var "dumma" nog att behandla hästen, som ju hade ont, han var inte försäkrad - det påstod tjejen att han var men försäkringen var uppsagd ngr månader innan köpet gick igenom. Vi hade även utlägg för hovslagare samt stallplats. Vi hade Cinzano i 6 månader innan hon till slut hämtade tillbaka honom. Enl. vår veterinär så var prognosen inte god. Jag hoppas verkligen att han har det bra där han befinner sig för det var en mysig häst.
Vad trist, usch, att sånt ska behöva hända... Nä, jag undrade bara pga att vi har en häst i skolan som heter Cinzano, brun och ungefär så stor. Tänkte bara ifall det kanske var samma. Han har Magini som pappa, kan det vara han?
Jag har varit med om samma sak som dig, i somras gick min häst som jag hyrde ner i ett lerhål. Inte ens brandkåren höll på att lyckas med att få upp honom, trots att vi hade en traktor till hjälp. Efter ca 3 timmar lyckades vi trots allt med att få upp honom och det var en chockad och nerkyld men i övrigt helt oskadd häst som kom upp. Dagen efter var han väldigt stel i lederna men annars hade han redan glömt det här äventyret, och han mår bara fint nu och har inga men av detta, varken fysiska eller psykiska. Hoppas din häst också klarade sig bra! Kram!
