Eller, lite enklare uttryckt: En 14-årig tjej med hästar som största intresse. Mitt namn är Sara Esbjörnsson.

När det hela började?? Svår fråga. Tror att jag alltid varit intresserad av hästar. I 8 årsåldern började jag rida på Sörsjö i Värnamo. Jag var dock så rädd för hästar att jag mådde illa varje gång jag skulle rida. Följaktligen la jag av och återupptog inte detta intresse förrän vid 10 fyllda.

Då hade vi varit i Orsa på semester. Där fanns isläningar man kunde prova att rida på, gratis. Jag var fast. Pappa lovade att vi skulle köpa häst (han är oxå intresserad) bara jag red i minst två år på ridskola först.

Så fort vi kom hem ringde vi till GARK för att anmäla mig till en nybörjargrupp. Jag blev förtvivlad när jag fick reda på att de inte hade några lediga platser. Till våren skulle det dock finnas.

Jag var glad, och nervös när jag så äntligen fick börja. Favoriten blev ganska snart Tarzan, en ganska slö C-ponny.

Efter första terminen på ridskolan hyrde vi två hästar i 5 veckor. Jag lärde mig väldigt mycket och när ridskolan började igen fick jag flytta upp två grupper.

Då hade pappa återupptagit sitt barndomsintresse och red samtidigt som mig, fast i en annan grupp.

Slutet av vårterminen - 96 fick pappa genom en jobbarkompis veta om en ponny som var till salu. Det var Ville. Han var en C-ponny, korsning med ädelt utseende. Efter en del provridande köpte vi honom. Resten av sommaren tillbringade vi med att leta efter ännu en häst. Islänning denna gång.

I slutet av sommaren hittade vi Vaepja från Bara. Ett 7-årigt skimmelsto med livligt temperament. Hon blev pappas.

På hösten började jag rida hos Caroline Dahlstedt,som jag köpt Ville av. Favorithästen här blev Loffe.

Den hösten visade Ville sitt sanna jag. Man kunde inte komma nära honom utan att få en spark eller ett bett. Han blev till salu.

Under tiden hade jag fått en ny favorithäst - Sally. Hon var ett mörkbrunt sto, som man var tvungen att arbeta ordentligt med för att få igång. Hon var visserligen bråkig i spiltan, men brydde jag mig?? Nej!! Hon var ju min favorit.

Sommaren - 97 såldes Ville och Mānadis kom in i mitt liv. Hon är en 12-årig fux. Vi köpte henne från Stenholmen. Mānadis och Vaepja kom överrens från första stund. Vilken lättnad. Vaepja och Ville hade bråkat så att tagelstråna rök.

Den vintern såldes Sally. Jag försökte övertala pappa att köpa henne, men ..... Jag hade ju Mānadis.

På vårterminen fick jag en ny favorit, Indiana. Ett skimmelsto med mycket bestämda ideer om när och hur man skull gå framåt. Efter några gånger hade jag lärt mig hur hon funkade och sen var det inga problem.

I somras flyttade ridskolan och frågan var om jag skulle gå kvar där eller börja på Gark igen. Jag stannade.

Nu har jag ridit tre lektioner denna terminen och har redan en ny favorit. Hon heter Flora och är 20 år, mörkbrun D-ponny med stjärn.

Här hemma finns Mānadis och Vaepja, och jag kommer att vara med på regelbundna töltkurser för Marcus Ljungqvist i höst.

Detta är en komplett redogörelse om mitt hästliv, så här långt.

Tack för att jag fick ta upp denna plats, och för att ni orkade läsa.