Avlivning av min bästa vän.

Avlivning av min bästa vän.

Avlivning av min bästa vän., Ledsen.., 13:56:31, 98-07-15

Avlivning av min vän, Monlill, 19:51:57, 98-07-22

Avlivning, Snälla svara!, 19:47:37, 98-07-22

Hemskt..., Leticia, 13:30:26, 98-07-18

Bäste vän, Dubbel Annika, 10:20:56, 98-07-16

Svårt beslut..., JOANNA, 15:18:05, 98-07-15

Ring och fråga..., Eva, 14:47:34, 98-07-15

avliving, stine, 15:16:28, 98-07-15

..., Jess, 14:39:49, 98-07-15

Avlivning av din vän.., Pia T, 15:36:39, 98-07-15

..., Andrea, 23:01:12, 98-07-15

att avliva sin kompis, mi@, 23:29:40, 98-07-15

....., Karolina, 23:45:59, 98-07-16

Tack.., Ledsen.., 17:42:37, 98-07-17

Det jag inte trodde kunde händ..., Ledsen.., 18:58:56, 98-07-19

Nytt hopp, Dubbel Annika, 08:41:01, 98-07-20

Håller..., Therese, 20:02:09, 98-07-19

!!!, Andrea, 22:00:19, 98-07-19

Min häst..., Ledsen.., 12:02:12, 98-07-23

Jag tycker..., Jess, 09:15:24, 98-07-24

Beteende förändring, Dubbel Annika, 08:46:44, 98-07-24

Vet hur det känns., Carro W, 19:44:06, 98-08-06, (#21)

Har sett liknande., Sofie F, 13:58:29, 98-08-09, (#22)

- -, Raja, 19:26:45, 98-08-11, (#23)

Avlivning hemma vid stallet..., Fridolin, 18:55:03, 98-08-12, (#24)

Svårt beslut, Tompa, 11:38:02, 98-08-13, (#25)

Spruta, Dubbel Annika, 12:13:40, 98-08-13, (#26)

Jag är med dig............., Sissi, 19:25:55, 98-08-13, (#27)

Avlvning ( riktat till Lilla M..., Monlill, 22:35:50, 98-08-16, (#28)

för länge sen.., clara, 11:03:14, 98-08-17, (#29)

nya regler, eb, 00:20:24, 98-08-19, (#30)

Ang trotjänaravlivningar, JOANNA, 13:09:40, 98-08-19, (#31)

Så här har det gått.., Ledsen.., 19:47:28, 98-08-26, (#32)

Stackare, Dubbel Annika, 08:20:45, 98-08-27, (#33)

sista vetrinärbesöket?, Ledsen.., 17:48:29, 98-09-12, (#34)

Kram!, RoSiE, 21:01:47, 98-09-18, (#39)

ledsen..., Beta, 08:55:58, 98-10-26, (#47)

Vet hur det känns, Rozzette, 21:19:48, 98-09-12, (#35)

Farväl av sin bästa vän., kwicken, 00:01:37, 98-09-13, (#36)

avlivning, jannica, 21:55:02, 98-09-13, (#37)

sorgligt, Hampe, 23:41:03, 98-09-16, (#38)

Avlivning av min bästa vän, Malou, 21:31:42, 98-09-18, (#40)

Nu är han borta..., Ledsen.., 19:37:58, 98-10-20, (#41)

STORA stora, Therese, 19:55:46, 98-10-20, (#42)

Sorg, Dubbel Annika, 10:01:38, 98-10-21, (#45)

....., Beta, 08:59:59, 98-10-26, (#48)

Till Alla, george, 20:53:05, 98-10-20, (#43)

Tänker på..., Mai, 08:17:54, 98-10-21, (#44)

Vara med eller inte??, MIZZY, 04:04:05, 98-10-26, (#46)

stackare!, Brolinskan, 00:21:47, 98-10-27, (#49)

Slaktning, Thina, 04:50:13, 98-10-28, (#50)

Så synd, Zipp, 11:47:22, 98-11-07, (#51)

Avlivning, RKA, 15:32:01, 98-11-08, (#52)

Går det över ??, INA, 17:41:11, 98-11-08, (#53)

...., prosit, 12:44:06, 98-11-09, (#54)

Finns inte så mycket mera att ..., RA, 15:18:39, 98-11-09, (#55)

Avlivning, Död, 11:28:11, 98-11-10, (#56)

Jag..., Jess, 11:38:33, 98-11-10, (#57)

Avlivning av min bästa vän.
Jag har precis tagit mitt livs svåraste beslut. Min älskade häst måste avlivas. Jag har haft honom i ett år, och då jag aldrig varit varit med om att ta bort nån häst så vet jag inte vart jag ska vända mig. Jag vill transportera min häst själv och vara med honom så länge det går, vi bor söder om Sthlm. Så jag ber er om hjälp. Vart ska jag vända mig, jag vill att min häst ska bli bra behandlad sista tiden i sitt liv, det är det enda jag kan göra för honom nu, så snälla ni som kanske vet, hjälp mig, jag mår så dåligt av det här och kan knappt tänka klart, jag är tacksam för all hjälp jag kan få...
av: Ledsen.. e-post: kl. 13:56:31, 98-07-15

Avlivning av min vän
Hej!!
Jag lider verkligen med dig...
För ca 3år sen förlorade jag min bästa vän.
Han bröt höftbenet.
Vi tog farväl hemma i stallet och lät honom somna in hemma.
Det kostar mer, men det är det värt.
Jag var med min vän till slutet och det ångrar jag aldrig.
Det måste ju kännas bäst för hästen att slippa åka utan dö hemma.
Lycka till!!
Jag tänker på dig!!
av: Monlill e-post: belmir@hotmail.com kl. 19:51:57, 98-07-22

Avlivning
Usch vad tråkigt! Men varför måste han avlivas? Jag hade en häst som hette Brave, vi nödslaktade han på gården och det kändes bättre! Tänk på att din häst mår bättre på "de eviga gröna ängarna i Trapalanda" Än här på Jorden, Tänk på din hästs bästa!
av: Snälla svara! e-post: malle_j@hotmail.com kl. 19:47:37, 98-07-22

Hemskt...
Usch jag blev alldles tårögd när jag läste alla inlägg. Vad hemskt att behöva avliva sin häst. Jag vet inte vad jag ska säga men jag skulle gråta ögonen ur mig om det var mig det handlade om.
Tänker på dig..
av: Leticia e-post: liza_117@hotmail.com kl. 13:30:26, 98-07-18

Bäste vän
Stackars dig. Rekommenderar att du ordnar nödslakt hemma på gården. Det kostar lite extra men det är det värt. Det finns säkert nödslkt som tar hand om allt i Stockholmstrakten. (Hör med ex djursjukhus)
Att själv ordna jägare skulle jag ej rekommendera då häst är ett stort djur och det är viktigt att det görs på rätt sätt, dessutom måste kroppen tömmas på blod direkt (och det är hemskt och mycket) antingen du vill bränna eller sända till slakt. Därefter ska kroppen forslas bort och det behövs lastbil, vinsh mm. Allt detta ordnar en bra nödslaktare och du kan själv hålla hästen medans han ex betar på sin favoritplats. Vid bult i pannan är hästen död innan du hört ljudet och långt innan han faller. (Vilket man själv uppfattar händer jättesnabbt)
Jag vill på det bestämdaste avråda dig från att använda sprutor på ett så stort djur. Det framkallar ångest, skakningar och tar lång tid innan djuret dött helt och allt avstannat!!!!!
Vad du än bestämmer dig för ska det kännas rätt för dig! Lycka till och ibland är det bättre på de evigt gröna ängarna....
av: Dubbel Annika e-post: kl. 10:20:56, 98-07-16

Svårt beslut...
Först ska jag säga att jag lider med dig i detta svåra beslut som du har varit tvungen att ta.
Jag förstår om du vill vara med din häst så länge som möjligt, men personligen tycker jag att avlivning hemma på gården är det mest humana. Att köra sin häst till ett slakteri och där leda in hästen är inte speciellt snällt tycker jag. Jag känner en kille som själv kör nödslaktbil, och tom han som arbetar i ett slakteri säger att han inte förstår de människor som kör sina hästar till slakten. Han säger att det märks på dessa hästar att de förstår vad som ska ske.
I Helsingborg vet jag att de har en djurambulans som utför trotjänaravlivningar, men jag vet inte hur det är i Stockholmsområdet. Men min rekommendation är att om det finns möjlighet så låt din häst dö hemma. Du ska nog tänka över noga om du vill vara med när din häst blir avlivad, det kan vara mycket jobbigt. Har du inte någon annan som du litar på, som även känner hästen, som kan hålla den åt dig? Känner du att du verkligen vill göra det själv så tycker jag i alla fall att du ska ha någon med dig, så du inte behöver stå ensam när det är över.
Det finns de som ger sina hästar sprutor så de somnar in, men det kan ta lång tid innan hästen går bort, och man vet ju inte vad den känner under tiden. Det är nog mer vi människor som tror att det är skönt att somna, men personligen tror jag att det är allra bäst om det går så fort och skonsamt som möjligt. Hoppas att du hittar en så bra lösning som möjligt. Lycka till känns fel att säga, men jag tror att du förstår vad jag menar med det... /Joanna
av: JOANNA e-post: kl. 15:18:05, 98-07-15

Ring och fråga...
nödslakten vad de tar för att komma hem till dig och avliva. (Jag är rädd för att det kan bli rätt kostsamt)
Ett annat alternativ (om man kan tänka sig att strunta i slaktpengarna) är att ta hem en jägare eller kamrat med tillstånd och tillgång till vapen. Att den personen kan avliva din häst hemma på gården. Kring detta kommer en del praktiska bekymmer...vart du skall göra av kroppen etc. (djur vi fick avliva hemma som inte gick att äta grävde vi in i dyngstacken) men din häst slipper kanske onödig ångest.
Tag kontakt med någon av slakterierna i slakthusområdet, fråga om du kan ta din häst dit själv. Kanske du tom kan rida dit.
Allt det här verkar tufft och kanske helt sjukt att prata om men försök att "hålla i".
av: Eva e-post: eva_wikander@hotmail.com kl. 14:47:34, 98-07-15

avliving
Hvis du selv tar hesten til slakteriet, kan du selv leie den inn og holde den til alt er over. De som jobber der er som regel veldig flinke, og lar hesten komme rett inn. De snakker og klapper, og siden går alt veldig fort. Hesten lider ikke.

Jeg føler med deg!!!!
av: stine e-post: kristin.engen@digital.com kl. 15:16:28, 98-07-15

...
...jag förstår att du är hemskt ledsen din stackare. Jag antar att du överlagt med en veterinär om det här beslutet? Fråga då veterinären vart du ska vända dig. Han vet säkert. Jag känner inte till Stockholm så väl, men på många slakterier får man vara med in i det sista och se till att hästen har det bra och inte är orolig.
Man kan också få hästen avlivad hemma, men det vet jag inte så mycket om. Kontakta din veterinär. Han vet säkert.

av: Jess e-post: lilla_my_23@hotmail.com kl. 14:39:49, 98-07-15

Avlivning av din vän..
Det är starkt av dig att du hat fattat det beslutet även om det är tufft!!Det är ju för hästens skull man gör det....Låt honom få en sista tid hemma på gården om det är möjligt låt honom kanske till och med få stå med sin favoritmat när det är dags så märker inte av det och det går fort. Om möjligt låt honom slippa slakteroet för det är inte alltid de är så humana tyvärr!! En bekant till mig skulle låta sin häst gå till slakt men de vägrade att ta emot medan de var där men de propsade på att få vara med och då ryckte de och slet i den stakars hästen som naturligtvis vägrade att gå in i den trånga spiltan där de står när de avlivas. Hon har fortfarande dåligt sam´vete för vad hon utsatte sin häst för efter 19 år tillsammans.Fördelen med att göra det hemma är att DU bestämmer när det är dags du ka ta farväl i lugn och ro och de som gör det är väl insatta i att det är svårt för hästägaren. Visst blir det dyrt men det är han väl värd han som en gång varit din kompis.Hoppas att det ordnar sig för dig.
MvH Pia T
av: Pia T e-post: jan.tobon@boras.mail.telia.com kl. 15:36:39, 98-07-15

...
Du har bestämt dig för att den ska till slakteriet eller? Min kusin som bor i dalarna anlitade ett företag som kom hem till dig och hästen fick en spruta och sen tog dom den till en "kyrkoplats" där de begravde den. Det var ganska dyrt men enligt mig värt det. Om du vill kan jag ta reda på vad det var för firma och priset.
Kram / Andrea
av: Andrea e-post: andreaeriksson@hotmail.com kl. 23:01:12, 98-07-15

att avliva sin kompis
Lider verkligen med dig,men nått du skall tänka på är att ej avliva med sprutor..Det är det mest ångestframkallande du kan göra för både dig och din häst.Det är en hyperstress-situation.Men jag rekommenderar dig att ringa till Stockholms nödslaktservice.De är suveräna att ha att göra med,psykologisk personal,som låter en själv ta den tid man behöver,för mig tog det ver en halvtimme för att ringa o beställa en tid för den gamle då jag bara satt o stortjöt.Man kan välja om man vill komma in själv med sin häst och de har det ordnat så att de "bara" tar en häst om dan och den är allra först på morgonen för att den skall slippa allt runtomkring,man lastar ur direkt inne i deras utrymme,där hästen direkt avlivas vid i stort sett sitta klivet ut ur transporten,den hinner ej märka något.
Jag har vart där med två stycken och en har vi tagit bort hemma och tycker inte att det har varit nån skillnad.Nu är det visserligen över 5 år sen jag var i kontakt med de sist,men tror att de finns kvar..
*tröstkram*
av: mi@ e-post: tittis@rocketmail.com kl. 23:29:40, 98-07-15

.....
Vet hur hemskt det är, lider med dig.
Det stode en mkt bra artikel i Ridsport (förra eller förr förra nummret) om avlivning, kostnader och hur det går till.
Viktigt är att man efter avlivningen med egna ögon får se att hästen är död. Det skall hjälpa sorgearbetet, man vet att hästen är död och att den tex inte har sålts vidare eller dyl.
Här i Göteborgstrakten har vi ett toppen slakteri, Dalsjöfors kontrollslakteri. De är mkt proffesionella och allt sker lugnt och fint tillväga. Inga trånga spiltor, inget liv, utan stora fina boxar där allt sker i lugn och ro.

Hoppas att allt går väl, det är trots allt ett mkt svårt beslut.
Ibland tror jag att det är bättre att man bara hittar hästen död i hagen istället för att man skall känna att man själv har tagit livet av den.

Vore intressant att veta vad som föranleder avlivningen.

M.V.H Karolina
av: Karolina e-post: karolina.bjurehed@varberg.mail.telia.com kl. 23:45:59, 98-07-16

Tack..
...för era svar och tröstande ord...Det var två veckors väntetid hos sthlms nödslaktservice, men när dagen är kommen kommer de att komma till gården där han står och göra vad de ska där.Tills dess ska jag fortsätta sköta min underbara häst, med vetskapen om att han snart ska dö. Jag känner mig hemsk, som en mördare. Och jag kan inte låta bli att undra om han vet vad som är på gång, han verkade ledsen idag. Jag kan ju knappt tänka på honom, och än mindre se på honom utan att bli ledsen. Jag trodde inte det kunde göra så här ont inuti, vet inte vad jag ska ta mig till.
av: Ledsen.. e-post: kl. 17:42:37, 98-07-17

Det jag inte trodde kunde hända...
...har hänt!Jag blev kontaktad av min vetrinär och en annan vetrinär vill kolla på min älskade häst, och på måndag ska jag prata med den här nya vetrinären, i hopp om att den kan göra nåt för oss! Avlivningen är inställd och nu hoppas jag verkligen på det bästa. Håll tummarna för oss, vi kan verkligen behöva det..Äntligen lite ljus i allt mörker!..
av: Ledsen.. e-post: kl. 18:58:56, 98-07-19

Nytt hopp
Du kan väl berätta på måndag hur det gått!!!!! Håller tummarna! Vad är felet föresten, kunde varit intressant att veta.
av: Dubbel Annika e-post: kl. 08:41:01, 98-07-20

Håller...
minst ett dussin tummar för dig å Hästen !!

MvH

av: Therese e-post: mina@hem.passagen.se kl. 20:02:09, 98-07-19

!!!
Håller alla tummar jag kan på att de kan hjälpa dig!
av: Andrea e-post: andreaeriksson@hotmail.com kl. 22:00:19, 98-07-19

Min häst...
har något som de kallar för beteendförändring. Han blir okontrollerbar utan förvarning och utan märkbar orsak. Just nu är han under utredning och vetrinären försöker för min skull hitta ett fel som som förklarar hans utbrott.Jag hoppas innerligt att de hittar något som går att medicinera bort. Tyvärr vill inte vetrinären att jag hoppas för mycket, men jag kan ju inte låta bli. Jag har blivit rådd till att genast ta bort hästen, med tanke på min och andras säkerhet. Kanske är jag dum som väntar med att ta bort honom, jag har blivit skadad av honom förut, men har ändå svårt att inse att min snälla, goa, nästintill sävliga häst gör det här, allt känns så overkligt. Det finns ingenting som säger att nästa "utbrott" kommer imorgon, men det finns heller inget som säger att det kan ta månader innan det händer igen. Det känns som om att det är jag och min lilla häst mot hela världen. Så därför hoppas jag,( även om man rått mig till att inte göra det ), att man hittar nåt som kan vara orsaken till min hästs beteende, det är våran sista chans.Att jag en gång bestämt mig för att han skulle avlivas, gäller inte längre, jag ska låta dem göra vad de kan. Att jag inte skrivit vad som är "fel" på min häst beror nog på att jag hoppas att avlivningen inte blir av. Jag hoppas det inte gör nåt att svaret dröjde.Jag har nog lite svårt att förstå att det här händer mig och min häst, och jag kan inte låta bli att undra varför.Hälsning från A
av: Ledsen.. e-post: kl. 12:02:12, 98-07-23

Jag tycker...
...så innerligt synd om dig. Vet precis hur det känns att förlora en riktig vän.
Och så finns det dom som påstår att hästar inte kan sörjas som människor...
Köp dig en ny häst säger dom bara. En ny??? Det är väl inte EN häst man vill ha. Det är DEN hästen. Utan honom känns livet meningslöst.
Hoppas allt ordnar sig för dig. Vi håller tummar och hovar!
av: Jess e-post: lilla_my_23@hotmail.com kl. 09:15:24, 98-07-24

Beteende förändring
Är det någon form av schritsofreni (hur det nu stavas?). Eller vad tror man det beror på?
av: Dubbel Annika e-post: kl. 08:46:44, 98-07-24

21. Vet hur det känns.
För ett år sedan gick min häst Jax bort. Vi hade haft honom i 6 år. Han var min aldra bästa vän. Hans första och ända föl föddes för 5 år sedan. Det är min häst nu, och det känns som om Jax lever vidare i honom. Jax avlivades på våran gård, brevid dammen i grönhagen. Han älskade det stället. Jag var med honom tills han dog, för det kändes inte rätt att lämna honom. Han var lugn hela tiden och visste vad som väntade honom. Jag tycker inte att hästar ska behöva åka bort när dom ska bli avlivade. Dom ska få somna in på det stället dom mest av allt tycker om, och med DEN som dom mest av allt tycker om.
Original med vid svar Av Carro W Kl. 19:44:06, 98-08-06	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

22. Har sett liknande.
Till LedsenEn tjej i mitt stall har en häst som ena da'n kan vara hur lugn som och helst nästa som om det vore en helt annan häst och attackerar allt....Det kom en s.k. hästpratare till vårt stall och det första hon sa när hon skulle gå in till honom var att be hans matte sätta fast honom (de andra hästarna hade varit lösa när hon pratade med de).Hon sa att han led av personlighets-klyvning, också kallat scitzofreni, Men denna hästen lever idag och han blir faktiskt bara bättre. Jag vet inte om han har fått några naturmedeciner eller nåt men han mår i alla fall bättre.Så måste jag berätta min historia också. Min förra häst slaktade jag för drygt ett år sedan. Det fanns en del alternativ:1. Nödslakta hemma på gården. (Trodde inte att jag skulle klara av attt se henne dö)2. Söva ner henne. (uteslutet, en häst kämpar alltid för att stå upp)3. Slakta henne, åka i slaktbil. (Hmmm. Det bästa hittills)Vad skulle vi göra av kroppen. Eftersom min mamma bor i Kävlinge som ligger inte så långt ifrån kadaverbränneriet i krutmöllan och på sommaren känner man den avskyvärda lukten därifrån. Jag kulle inte klarat av atv tänka på Loppan (somm hästen kallades för) Varje gång jag var hos mamma. Så hon blev mat och jag blev vegetarian.Sofie F
Original med vid svar Av Sofie F Kl. 13:58:29, 98-08-09	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

23. - -
Hei!Jeg veit hvordan du har det. Jeg har opplevd akkurat det samme.En ting vil jeg si: ikke bli med hesten din inn når han skal avlives! På slakteriet har han det velidg bra, ikke hør på dem som sier noe annet!!!Folka der er vandt med dyr, og tar seg godt av dem. De står i en boks med nok for og vann. På slutten blir de stilt opp, så skjer alt veldig fort og smertefritt - de skjønner selvfølgelig ingenting. De ender rettere sagt sine siste dager i en førnøyd tilværelse.Og du, ikke ha skyldfølelse! Sjøl om hester ikke kan tenke, så hvis de kunne det, ville de ikke at du skulle hatt det vondt p.g.a. dem.Jeg foreslår at du blir hjemme, lar andre ta seg av transporten og resten, allier deg med gode venner som forstår deg, og hvis du føler for det - gråt ut!Du kommer nok over det etterhvert, sjøl om det er fælt nå.LYKKE TIL, skriv gjerne igjen og fortell hvordan det går, du skal vite at vi veit hvordan du har det! Stor klem fra Raja :)
Original med vid svar Av Raja Kl. 19:26:45, 98-08-11	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

24. Avlivning hemma vid stallet...
är det bästa man kan göra för sin häst när man tvingas avliva den. Låt den beta någonstans på gården där den känner sig hemma så stressar man inte upp dén och för hästen verkar det inte som om det ska hända något speciellt. JAg har hört att "bultavlivning" som någon nämde förut(låter brutalt) är det bästa eftersom hästen då avlider på en gång och den hinner då inte förstå vad som händer.Jag blir verkligen ledsen när jag läser alla inlägg här men man måste ju tänka på att det är för hästens bästa...Verkligen synd att du måste avliva din häst.MvH Frida
Original med vid svar Av Fridolin Kl. 18:55:03, 98-08-12	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

25. Svårt beslut
För knappt ett år sedan var vi tvungna att fatta det svåra beslutet att avliva vår gamla fjordmärr, hon blev 32 år och pigg in i det sista men hennes ben orkade inte längre. Ett antal varianter av metoder stod till buds. Eftersom min hustru hade haft henne i 25 år var det viktigt att allt gick så smidigt och skonsamt till som möjligt (förresten viktigt i alla fall). Talade med ett antal olika veterinärer om metod. En avrådde spruta en annan förespråkade spruta av olika anledningar. Att skjuta henne var naturligtvis det snabbaste och kanske skonsammaste men då är det viktigt att man avblodar hästen snabbt och eftersom det skulle ske hemma så ville vi naturligtvis inte se hennes blod i hagen efteråt. Annars kan hästen krampa länge och det är ju heller ingen trevlig syn. Till slut bestämde vi oss för spruta och efter ett jäkla jagande efter en veterinär som ville göra detta hittade vi den veterinär vi sagt en gång skulle avliva henne om det blev dags. Denne veterinär hade hjälpt oss en gång när hon hade blivit utsatt för en hästplågare som skurit henne i underlivet. Han var mycket lugn och trevlig vi detta tillfälle. När så dagen kom förstod hon vad som var på gång när veterinären kom och när hon tittade på oss såg vi tacksamheten i hennes ögon. En spruta i halsen och några sekunder senare stapplade hon ett par steg och lade sig ner lugnt och fint. När hon sen sov fick hon överdosen rakt i hjärtat och några minuter senare stannade hjärtat och allt hade gått till precis på det sätt som vi ville. Hon fick somna för sista gången i hagen med sin bästa kompis bredvid sig. Sedan begrovs hon i en vacker ekhage. Olika uppgifter från myndigheter här om hur man skall förfara med kadaver men så som vi tolkade reglerna mötte detta sätt inget problem i detta fall. En nackdel med denna typ av avlivning är att hästen kan snedtända på medlet och då kan det bli en traumatisk upplevelse både för häst och människor, men det hänger mycket på hurdan hästen är i lynnet vid tillfället. Är hästen lugn vilket de oftast är i sin egen miljö så går det i de flesta fall bra. Blev ett långt inlägg detta men hoppas det kan vara till hjälp för någon i ett svårt beslut
Original med vid svar Av Tompa Kl. 11:38:02, 98-08-13	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

26. Spruta
Skönt att det gick bra för er! Men jag skulle gärna vilja tillägga att man annars starkt avråder från att avliva hästar med spruta. På djursjukhuset i helsingborg sade man att en spruta på ett så stort djur ofta ger (som du även beskriver)kompikationer. Dessutom tar det lång stund innan samtliga organ i kroppen avstannat även ocm hjärtat slutat slå. Vad man vet idag så är det absolut smidigast med sk bultpistol (detta hemska namn).
Original med vid svar Av Dubbel Annika Kl. 12:13:40, 98-08-13	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

27. Jag är med dig.............
Jag vart själv väldigt ledsen när jag läser dina brev....det borde inte få hända såna saker. Jag var förut foder värd åt en häst vi var som bästa vänner vi litade på varann och allt. Vi hade bestämt oss att köpa honom efter ett år men när året hade gått vart han halt han hade haft lite problem med hälta tidigare och jag ville inte lämana honom så han var kvar och när vi kom mot slutet så var ägarna tvungna att hemmta honomägarna var otroligt gryma. En dag när jag kom hem från skolan och gick ner till stallet var hagen tom.............de hade bara kommit och hemmtat honom.............jag visste inte vart jag skulle ta vägen jag var hur ledsen som hellst jag visste inte ends att de skulle komma.............jag fick inte säga hejdå.. Jag vet inte ends om han lever nu men jag saknar honom sååå mycket och jag kommer aldrig mer att ha en sån fin vän.........Jag sägher bara det det svåraste som finns är att förlora nån man älskar. Men du klarar det om du måste! Om du vill parata mer så maila gäran. Man jag är med dig om att din häst kommer att få ett fortsatt bra liv!! Många kramar Lilla mig......
Original med vid svar Av Sissi Kl. 19:25:55, 98-08-13	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

28. Avlvning ( riktat till Lilla Mig!
Ville bara säga att jag har också kommit till en tom hage...Det är fruktansvärt!!
Original med vid svar Av Monlill Kl. 22:35:50, 98-08-16	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

29. för länge sen..
när jag började rida på en ridskola fäste jag mig mycket vid en ponny, jag fick rida den och ta hand om den. Men en dag så var hon borta. Jag lärde mig rida på den, jag var ganska rädd för att rida, men inte på henne. Jag kommer fortfarande ihåg den ponnyn, och jag kommer nog aldrig glömma den. MVH clara
Original med vid svar Av clara Kl. 11:03:14, 98-08-17	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

30. nya regler
Jag har hört att man har infört nya regler kring trotjänaravlivningar hemma på gården. EU-regler så klart… Nu får man tydligen inte göra sådana om det inte är direkt nödslakt, dvs om hästen är allvarligt skadad. Har tydligen med livsmedelskrav att göra. De ska ha införts från 1 juli: Jag kan inte säga säkert att det är så men jag befarar det värsta… För jävligt enligt min mening
Original med vid svar Av eb Kl. 00:20:24, 98-08-19	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

31. Ang trotjänaravlivningar
Vad jag vet så går det fortfarande att göra trotjänaravlivningar. Min kompis man kör nödslaktbil, och utför trotjänaravlivningar i stort varje dag, och senast för 10 dgr sedan togs en gammal tävlingshäst bort i vårt stall. Men vem vet, det kan ju bli ändring, och det tycker jag vore för hemskt!
Original med vid svar Av JOANNA Kl. 13:09:40, 98-08-19	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

32. Så här har det gått..
Jag har haft iväg min häst på utredning, han var borta i ungefär en vecka, och har sen dess gått på sommarbete. Man upptäckte en förändring i ena ögat som kunde vara orsaken till hans beteende. Man upptäckte också att han var rejält låghalt, vilket skulle vara från en tidigare skada. Så i morgon bär det av igen, till nästa "hästklinik" för utredning av hältan. Min värld är uppochner. Jag mår väldigt dåligt även om min lilla häst trots allt lyckas få mig att le... Man råder mig fortfarande till att "bara" ta bort hästen. Men han betyder så mycket mer för mig, så jag försöker fortfarande hitta en utväg...
Original med vid svar Av Ledsen.. Kl. 19:47:28, 98-08-26	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

33. Stackare
Håller tummarna för dig. Hoppas du orkar kämpa (och har råd)
Original med vid svar Av Dubbel Annika Kl. 08:20:45, 98-08-27	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

34. sista vetrinärbesöket?
Jag åkte hem med vetskap om att det inte fanns nåt mer jag kunde göra för min häst. Vetrinären vi träffade tyckte att jag inte skulle lägga ner mer pengar på honom då det inte gick att garantera att han någonsin skulle blir bra.Jag ringde tillbaka till vetrinären dagen efter för att få veta om det var nån karens inför slakt på de sprutor min häst fått dagen innan. Då var det precis som han ändrat sig. Han ville se på min häst en gång till om en månad . Så jag får fortsätta vänta, men jag måste säga, att även jag håller på att ge upp hoppet...
Original med vid svar Av Ledsen.. Kl. 17:48:29, 98-09-12	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

39. Kram!
Jag vill bara säga lycka till, jag hoppas att allt går bra! RoSiE
Original med vid svar Av RoSiE Kl. 21:01:47, 98-09-18	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

47. ledsen...
jag tycker så synd om dig om min ponny skulle bli tvungen att bli avlivade skulle jag bara döööö. Just när jag skriver detta ser jag en scan bil köra utanför (inte så passande).När min kompis häst slaktades i somras kom det en stor scan last bil.Hästen blev helt hysterisk och slet sig men vi fick fast han. Sen när de väl fick in han i last bilen var "slaktaren" jätte snäll och gav godis och klappade i ca 10 min.När de körde i väg var jag och ägaren och hans förra skötare (som skötte han för ca 3 år sen innan min kompis köpte han)Och stor grina vi var helt hysteriska och skrek även om vi visste att vi gjort rätt.Men flera månader efter det frågade vi fortfarande varandra om vi gjort rätt.Men jag tycker att du är modig om du låter han somna in. //Elisabeth
Original med vid svar Av Beta Kl. 08:55:58, 98-10-26	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

35. Vet hur det känns
Min första ponny fick spatt när jag hade haft honom i 2 år, så vi fick ta bort honom jag har nog aldrig varit så ledsen. 2 månader senare så fick jag en ny häst av mina föräldrar. Vi hade sett den hästen sen den var ett litet föl.Dan innan jag hade haft honom i ett år så kommer han lös och skenar ut på en stor väg och blir påkörd så han bryter lårbenet och sken benet så vi var tvugna att låta honom somna in. Men nu har jag ett annat Halvblod, men hon är halt nu och har varit i snart en månad. Snacka om otur.
Original med vid svar Av Rozzette Kl. 21:19:48, 98-09-12	Ta bort \| Synpunkt \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

36. Farväl av sin bästa vän.
Hejsan Jag förstår precis vad du går igenom. 1995 blev jag tvungen att ta bort mitt älskade fullblod, han var då enbart 9 år. Han blev utdömd på våren pga problem i kotorna men de sa att jag kunde ha honom på bete en sista sommar så det gjorde jag, det blev en underbar sommar vi fick tillsammans. Jag och min pappa körde honom sedan till ett slakteri i närheten, jag kunde ej ta bort honom hemma där han gick på bete pga att familjen har barn och ville ej att "tömningen" skulle ske på gården. Personalen på slakteriet var jättegulliga och jag följde honom nästan hela vägen in, klarade ej av att hålla i honom själv, men det kändes bra det jag gjorde även om man många gånger funderar över rätten man har att ta sin älskade väns liv. Innerst inne vet jag att jag gjorde rätt för hans skull men gud så många gånger jag önskat honom tillbaka. Lycka till!!! Mvh Jeanette
Original med vid svar Av kwicken Kl. 00:01:37, 98-09-13	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

37. avlivning
Idag tog jag farväl av min älskade gamla häst Terranova.Hon var ett halvblod på 24 år, pigg och helt underbart snäll. Min 8 åriga flicka kunde rida henne i skogen och hon var så mysig.Men nu orkade inte hennes gamla ben längre, och hon blev mer och mer halt. Jag ringde slakteriet där jag bor och jag var bara till besvär, dom hade inte tid på 1 1/2 vecka och om hon var halt då var det inte säkert hon gick igenom besiktningen! Jag tyckte han var vidrig. Jag fick tag i en slaktbil från kalmar som kom hem till oss. Killen var helt underbar, jag lämnade över nova till svärfar och sprang ner till stallet. jag grät och pratade med våra 2 ponnyer när skottet gick av.Men jag känner mej så glad för hon hann aldrig fatta att det skulle hända något hon åt och smaskade i sig som vanligt. Men slutar man någonsin att gråta? Jag saknar henne så.
Original med vid svar Av jannica Kl. 21:55:02, 98-09-13	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

38. sorgligt
På 5 år har vi slaktat tre hästar (shettisar), den första hade en tumör i magen och när dom kom från slakteriet hade dom en vanlig trehästars lastbil. Åh så "skönt" tänkte jag, det här blir bra, hon skulle ändå åka 12-13 mil. Jag trodde att det var någon scanbil dom skulle komma med. Andra hästen var en väldigt misskött shettis vi tagit hand om som inte skulle överleva, han tog vi bort hemma på gården och så ska jag göra "nästa gång" om man inte behöver bekymra sig om försäkringspengar, gubben hade en bultpistol och jag lovar att han aldrig hann reagera över vad som hände. Tredje gången var det min lilla minihingst...när jag sitter och väntar på den vanliga hästtransporten DÖR jag när dom kör in på gården, dom kom med en stoooor scanbil med släp och plats för fler, min lilla lilla hingst i en äcklig slaktbil där det luktar kossa...när dom svängde ut från gården skrek han så högt och hjärtskärande att mitt hjärta höll på att brista. Jag har aldrig varit med om något hemskare, jag hade sån ångest i flera dagar för att jag skickat honom i den bilen. Nu känns inte det längre utan han finns inbäddat i mitt hjärta som ett fint minne bara.... Jag rekommenderar att man gör det hemma, med bultpistol.
Original med vid svar Av Hampe Kl. 23:41:03, 98-09-16	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

40. Avlivning av min bästa vän
Det här är alltid ett svårt. Vår förra häst körde min farsa och stallägaren till slakteriet där deras personal tog över. Det gick snabbt och smärtfritt. Det vet jag eftersom farsan bad om att få tillbaka grimman och, det här kan låta brutalt, det var blod på den. Alltså gick det snabbt. Min kompis häst som de körde till slakteriet avlivades utanför själva slakteriet. Du kan ju höra om "ditt" slakteri gör detta, då kan ju nån som känner hästen, eller du stå och hålla den och tex ge den morötter in i det sista.
Original med vid svar Av Malou Kl. 21:31:42, 98-09-18	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

41. Nu är han borta...
Min vän är borta nu. Förutom beteendeförändringen(senaste vetrinären betecknade honom som "skenhäst" och ville helst att ingen skulle behöva ha att göra med honom) var han tydligen kroniskt halt. Han blev utdömd.Imorse var sthlms nödslakt här och avlivade honom. Jag tyckte det var fruktansvärt hemskt. Jag tyckte killen som avlivade bara verkade stressad och ville få det gjort. Jag blev nervös vilket smittade av sig på min häst, som förövrigt säkert inte förstod varför jag släpat ut honom i mörkret så tidigt på morgonen. Jag klarade knappt av att hålla i honom, och kunde än mindre se på när han dog. Jag såg bort men hörde dunsen när han föll i backen. Det kändes inte som vi fick ta farväl ordentligt. När jag såg min häst ligga på backen blev det bara för mycket. Jag har aldrig varit med om någonting så hemskt. Man säger till mej att det är bäst som skedde och att han inte har ont längre, att avlivningen gick på två röda sekunder och att han inte hann känna nåt. Jag vill minnas min häst som han var och inte som jag gör nu. Framför mig ser jag istället min döda häst liggande på marken med en röd skjuten stjärn i pannan, och allt hemskt en avlivning tydligen innebär.Kvar har jag bara hans gröna grimma.Jag är så ledsen.Tack för era svar.hälsningar Anneli
Original med vid svar Av Ledsen.. Kl. 19:37:58, 98-10-20	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

42. STORA stora
Kramar till dig ! mvh
Original med vid svar Av Therese Kl. 19:55:46, 98-10-20	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

45. Sorg
Delar sorgen med dig. Han har det bra nu. Kramar
Original med vid svar Av Dubbel Annika Kl. 10:01:38, 98-10-21	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

48. .....
jag tycker så synd om dig.
Original med vid svar Av Beta Kl. 08:59:59, 98-10-26	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

43. Till Alla
Hade jag sett detta tidigare hade jag bestämt avrått dig från att vara med hela vägen.jag har själv varit med på tre stycken avlivningar, den första på ridskolan där jag jobbade och den enda minnesbild jag har av denna ponny är precis det du beskriver. Detta skedde för fem år sedan och gällde en ponny som inte var mig specielt kär!!Jag har även varit med en av mina bästa vänners två hästar med knappt ett år emellan, jag höll i dem bägge två och jag kan tala om för er som undrar och funderar det är inte direkt otrevligt men inget att rekommendera om det är ens egen häst. Jag tror det bästa man kan göra är att anlita någon man litar på till att följa med in idet sista så att man slipper hålla hästen själv.min egen häst togs bort för ett år sedan och den lämnade jag på djursjukhuset tyvärr är min sista minnesbild av henne där hon står i en box i ett främmande stall, men oftare börjar jag få andra minnen som kommer fram så smärtan och sorgen kommer att lägga sig så småningom.Till sist, det är inga problem att köra en häst till ett slakteri om det är rätt slakteri. På SLP i Helsingborg tar dom i mot en häst i timmen så att ingen annan skall behöva se något de inte klarar av. Hästarna tas om hand dirket och de två hästar jag lämnat där var varken uppskrämda eller hysteriska eftersom personalen tar STOR hänsyn till folket kring hästarna.
Original med vid svar Av george Kl. 20:53:05, 98-10-20	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

44. Tänker på...
dig. Stackare, det var synd att ingen kunde hjälpa dig den sista biten. Min förra häst dog för 2,5 år sedan på klinik. Veterinären avrådd att vi skulle vara kvar, just därför att bilden kan sätta sig på näthinnan som det gjort för dig. Var ledsen, tillåt dig det, vi är många här på sidorna som varit med om liknande händelser och vet att det är svårt. Sköt om dig! Kram
Original med vid svar Av Mai Kl. 08:17:54, 98-10-21	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

46. Vara med eller inte??
När vi tog bort min gamla trotjänare, hemma i skogsdungen, hade jag bestämt mig för att inte vara med. I sista sekunden ångrade jag mig. För mig kändes det som om det var mitt ansvar som ägare att vara med till slutet, men det var skönt att veta att jag hade kunnat gå om jag hade velat. Jag tycker inte alls att jag har fått mitt minne av honom förstört bara för att jag var med, tvärtom! Jag såg hur fort och snabbt det gick och han märkte ingenting.(Han avlivades med slaktmask eller bultpistol som det också kallas). Eftersom han var gammal och hade cancer skulle köttet inte användas. Som garanti för detta tömdes han inte på blod utan togs med i slaktbilen som han var, för att senare krimeras. Jag grät floder i flera veckor, men det kändes ändå att jag hade gjort det bästa möjliga för min häst. Det är svårt att veta om man vill vara med eller inte innan det verkligen är dax. Det är nog bra att ha någon eller några med sig så att de kan ta över om man inte orkar.
Original med vid svar Av MIZZY Kl. 04:04:05, 98-10-26	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

49. stackare!
det finns inget värre än att se sin vän dö!! det är dessutom extra jobbigt om man inte får säja hej då på rätt sätt! hoppas att du kommer att minas din häst som han var förut, innan ...han dog. många kramizar till dig Ella
Original med vid svar Av Brolinskan Kl. 00:21:47, 98-10-27	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

50. Slaktning
Jag tog bort min ponny 92,hade lånat ut honom till ett par i Skåne för att han skulle få tävla Sm,vilket han fö vann,men det var med et brutet ben,han gick på smärtstillande då!!!De red honom alltså med brutet ben o när tävlingen var över lastade de honom och sände honom hem till mig då de ej längre vill eha kvar honom,han var ju lite trött och hade ont i ryggen.. Från konstaterad skada till hans död tog det 6 veckor,rekordsnabbt men veterinären backade upp mig då skadan var så allvarlig att det inte gick att göra ett endaste duggoch han led både fysiskt och kanske mest mentalt.jag var hela tiden i ett chocktillstånd och gjorde då något jag kommer att få betala för hela livet.Jag ringde Skara slakteri och vill ekomma dit och de beskrev så fint att det var enskilt rum,inget blod,inag andra djur,lugn och ro och jag åkte.I själva verket var det så att det var fullt med djur som väntade,när han skulle gå in hände det kor i taket och fullt med blod på golvet,de vred om svansen ppå honom och började putta tills jag vrålade åt dem att låta honom vara ifred och backa.Då lydde de men iin i det sista skulle de håll ai honom och hålla fast och dra osv.Han visste mycket väl vad som skule ske men litade så på mig så när jag sade gå så gick han.Det jag såg de sisat sekunderna av hans liv kommer aldrig att lämna mig och jag vaknade flera år efteråt och bara vrålade rakt ut av fasa eftersom jag upplevde det gång på gång..Jag fick de som var där att bara försvinna och lämna mig och han som skulle slakta ifred och hann säga adjö till min hääst innan han sköts.Innan jag ens hunnit ut hissade de upp honom och tömde honom... Döden var ögonblicklig men ALDRIG mer jag gör om det!! Och hur kunde de bara måla upp en sådan fin bild av slakten när verkligheten var en helt annan,och deras hantering var rent ut brutal.Jag kan förstå att de måste vara brutala och vriida svansar,använda pådrivare etc för de som inte klarar av att gå in i ett blodigt rum där det dinglar döda djur från taket men nästa gång jag dödar en häst kommer det at ske hema på min gårdsplan och det skall få ta tid.Döden i sig själv är inte så farlig,det sker så oerhört snabbt ,de bara faller,en efteråt jkan det vara lite äckligt.Jag har blivit härdad av att se hans död och jag skulle aldrig kunna tänka mig att bara skicka ett djur,det r min plikt att vara med och behålla mitt lugn för att kunna stödja mitt djur in i det sista..Alla slakterier är inte likadana som Skara,det finns mycket bra slakterier också men vill man vara på den säkra sidan skal man ta bort denm hemma,och ha någon med som kan vara absolut lugn,annars gör man det bara värre och det kan bli svårare för hästen.
Original med vid svar Av Thina Kl. 04:50:13, 98-10-28	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

51. Så synd
Jag började nästan gråta när jag läste det som du skrev om din häst! gud så synd om dej.Jag känner verkligen medlidande!
Original med vid svar Av Zipp Kl. 11:47:22, 98-11-07	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

52. Avlivning
Jag har läst alla inlägg och jag har djup medkänsla med alla er som förlorar era kära hästar. När jag själv befann mig i den sitsen att det inte gick mer att göra för mitt sto, var jag tvungen att besluta mig för om jag klarade av att vara med. Men eftersom hon förmodligen skulle ha ställt till ett välda liv om någon annan tagit henne fanns inte direkt något alternativ. Då vi inte hade möjlighet att avliva vid stallet, så blev slaketeriet alternativet, något jag hade ytterst svårt att acceptera. Men vad gör man? Jag sade åt dem att det inte skulle gå att få in henne i slakteriet, utan att vi var tvungna att göra det utanför och det skulle gå bra. Det var något av det absolut svåraste jag varit med om, men jag är glad att jag klarade det. När skottet gick gapade hon just över ett äpple jag höll i handen. När hon rasade ihop framför mina fötter såg jag i hennes öga att det var slut. Därefter gick jag bort och lät personalen ta över. Jag var med när hon föddes och det kändes helt nödvändigt för mig att vara det också när hon dog 14 år gammal. Nu har jag hört att även veterinärer kan avliva hästar, att de har bultpistol. Så när dagen kommer för hennes gamla mamma att återse sin dotter hoppas jag kunna göra det hemma på gården med hennes egen veterinär.
Original med vid svar Av RKA Kl. 15:32:01, 98-11-08	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

53. Går det över ??
Jag bara undrar.. går det någonsin över ?Efter 2 år letar jag fortfarande efter en liknande häst, jag har 2 st mycket fina och värdefulla ston nu,men det verkar som om jag aldrig finner DEN känslan igen..Han med stort H var "bara" en travare, men trevligare ,duktigare och mer underbar vän finns inte att uppbringa. Jag letar alltså var dag, i alla tidningar för att hitta en som liknar honom,sörjer djupt,och har samvetskval för att jag inte är nöjd med de två jag har-BLIR SNART KNÄPP!
Original med vid svar Av INA Kl. 17:41:11, 98-11-08	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

54. ....
Jag trodde att det gått över, och till stor del har det väl det oxå- det är snart 8 år sedan jag var tvungen att ta beslutet att avliva min 32 år gamla ponny. Trots det sitter jag med tårarna rinnande när jag läser alla inlägg om avlivning, o trots att det gick så bra det kunde gå för min Frida när hon avlivades. Hon sköts på ett gärde medan hon mumsade havre och fick sedan en grav i ett skogsbryn. Men jag känner ändå ingen ständigt närvarande sorg som den första tiden, de fina minnena är det som jag har kvar av henne. Tänker på dig.../Agneta
Original med vid svar Av prosit Kl. 12:44:06, 98-11-09	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

55. Finns inte så mycket mera att säga än...
att detta var en mycket sorglig historia. Jag har inte tidigare läst några av dessa inlägg, men nu har jag läst igenom hela "historien". (Efter en lång stund och många tårar.) Jag har själv inte råkat ut för detta hemska öde. Jag köpte min första och hittils enda häst för fyra år sedan. Han är nu 6 år. Förhoppningsvis har vi många lyckliga år framför oss innan vi måste skiljas. Lycka till alla er som har mist era bästa vänner (och alla andra också) och hoppas att ni hittar någon annan häst. En ny häst kan ju aldrig ersätta, men man kan ju inte lägga av med hästar som är en stor källa av lycka här i livet.
Original med vid svar Av RA Kl. 15:18:39, 98-11-09	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

56. Avlivning
Hur fan kan en del av er vara så grymma att ni rådar den stackars tjejen att skicka i väg hästen. Gör man en så´n sak så är man ju så fruktansvärt egoistisk. Den måste åka i denna hemska bil som bara luktar DÖD, när den väl kommer fram så är den bland bara okända människor. Hur trygg tror ni att den känner sig då. Min älskade vän avlivades för 5 månader sen och det var trotjänarna son gjorde det. Jag höll i henne och denna fruktansvärda upplevelse är det värsta jag någonsin har varit med om. Se sin älskade lilla vän falla til marken medans blodet sipprar ut genom pannan, se hennes vackra bläs färgas röd. Se dem fruktansvärda efterryckningarna. Varför inte tänka ett steg extra och låta den få en spruta, bara låta den somna in , då slipper den lida så mycket. Även om det går fort så känner hästen på sig att det är dens sista stund. Är det verkeligen så den ska behöva avsluta sitt liv????
Original med vid svar Av Död Kl. 11:28:11, 98-11-10	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny

57. Jag...
...har fått uppfattningen att spruta är plågsamt för hästen. Det tar lång tid innan hjärtat stannar och hästen kan drabbas av ångest och skakningar läste jag i ett inlägg längre upp.
Original med vid svar Av Jess Kl. 11:38:33, 98-11-10	Ta bort \| Synpunkt \| E-post \| Svara \| Upp \| U-meny \| H-meny