Hästmänniskor
Jag undrar varför hästfolk har så svårt att hålla sams. Det finns nästan aldrig några som är överens om någonting, utan alla tycker att de har rätt, de vet bäst etc. Är det bara jag som tycker så eller håller ni med!!
av: Martina
e-post:maggie@bioion.sekl.
10:55:05, 98-06-21
Håller inte med..
Hos oss gör vi saker tillsammans men sköter våra hästar som vi själva tror är bäst. Men vi har i ett fantastiskt stall och de som står i andra stall säjer de att de skulle vilja ha vår sammanhållning. Vi har fördelen att vi är ett privatstall och tar in de personer vi vill (som vi tror vi kommer att trivas med) så det underlättar väl. Så det GÅR att hålla ihop om man jobbar på det.
av: tina
e-post:kl.
22:24:19, 98-06-22
- -
Ja, sånn er det, og jeg tror det alltid vil være sånn... Jeg tror grunnen er at vi vokser opp i forskjellige hestemiljø. Noen er på rideskoler, noen driver med westernhester, noen med kjøring, osv.... Det _må_ bli forskjellige meninger. På en måte er det dumt, på en annen måte ikke. Det er masse klokt i alle miljøer, men også masse dumt... Det jeg synes er dumt, er at noen er skråsikre på det de har lest og hørt av andre. Du kan være sikker på det du har _erfart_, men ikke hørt/lest!!!!
Jag tycker...
det är viktigt att man i största möjliga mån tillåter alla att sköta sina hästar på det sätt de anser är bäst. Så länge hästen inte mår verkligt dåligt är det ju ingen fara. Sen tycker jag att man ska dela med sig av sina erfarenheter och tala om vad man TROR är bra och riktigt, men aldrig tala om att man VET. För det finns egentligen ingen som VET. Det finns inget som säger att den som hållit på med hästar i 20 år vet en sak bättre än en som hållit på i 5 år. Jag tror man ska testa alla "sunda" varianter att lösa ett problem så märker man sedan vilket som är bäst.Det finns så många teorier om hur en häst ska skötas och ridas, men i grund och botten handlar det ju om vad hästen själv trivs med, och alla hästar är inte lika.Vissa hästar älskar att bli ompysslade. Då kan man ju rykta i timtal. Men, en del hästar avskyr det av olika anledningar. Varför plåga dom med något de inte gillar?Visst måste man borsta dem i viss mån (i sadelläget osv), men en häst som inte njuter av att bli ryktad borde få slippa bli ryktad i timtal.Det här gäller inte bara borst och rykt utan allt annat också. Vissa hästar trivs med att bli ridna länge, andra gillar att bli ridna en kort stund, vissa hästar tycker om att vara ute i regn, andra hatar det. Om man är uppmärksam på hästen och alltid vill dess bästa så blir det bra i slutänden! Det är en bara en liten åsikt jag har, men jag tål kritik. Det måste man nog göra när man pysslar med hästar. ;-)
av: Jess
e-post:lilla_my_23@hotmail.comkl.
09:25:21, 98-07-06
I stallet jag står i har aldrig varit något bråk, men eftersom jag är NH:are och de andra håller mer på "vanlig" hantering (vilket jag iof tycker att NH är, jaja). Det blir lite tjafs, mest så ler alla falskt och man kan riktigt se vad de egentligen menar, men trots det så ler man tillbaka. Ja, det är hemskt. Jag är väldigt noga med min hästs skötsel, själv kallar jag mig inte pjoskig, jag låter min häst vara häst. Men rengör alltid karlederna eftersom han har lätt för att få mugg, räknar ut bra foderstater, rider ca 4 gånger i veckan och tränar för hand 1 gång + två vilodagar, för dagbok och är noga med verkning, vaccination och avmaskning, håller väldigt rent i boxen, krubban och vattenhinken + att jag pysslar mycket med honom. En som är där gör inget med sina tre hästar, bara mockar och ger dem mat. Vattnet fylls på när det är slut. Jag säger aldrig något om henne, men hon ska klaga på mig med den där "skämtrösten" som egentligen betyder allvar. Men änså länge går det. Fast ett ordentligt stallmöte skulle behövas. Men jag vet att om jag säger vad jag tycker så blir jag vräkt och min häst trivs väldigt bra. Får väl acceptera att det är så här...
Hej! jag vet vad du menar.. Har själv en arab, som HAR tunnare hud och päls, det är så. De flesta anser att jag pjoskar och är taskig mot min häst när jag har täcke på . Men skall man hålla på å träna odyl. så kan man inte ha en häst som är förkyld och långhårig. Sen att jag är noggrann i boxen, ofta tvättar och smörjer tillbehören är det ofta påpekningar om. Typ; tror hon att hon e´nå´t eller? Sådana här självklara saker som allas hästar och tillbehör mår så mycket bättre av! Hästfolk emellan är avundsjuka på varandra och varandras saker och detta leder oftast till att man förtalar någon som är förmer än man själv. Har alltid hört att häst o hundfolk är de värsta skitsnackarna. Varför avundsjuka? Bara för att man inte orkar ta hand om sina egna grejer på ett bättre sätt.
Det är inte så konstigt att människor i hästvärlden blir avundssjuka på varandra eftersom många hästägare är så förbaskat "snåla". INGEN annan får rida DERAS häst och ingen annan får rykta den mm.När man är 10 år kan lyckan vara att få borsta den där jättesöta hästen som någon annan äger. Varför är vissa så ogenerösa med sina hästar?Jag vet att många tycker att "dom kan ju förstöra min häst och jag vill att han bara ska lyssna på mig" osv. men jag tycker att det här är fel.Självklart ska inte 10 olika personer rida hästen på 10 dagar. Men jag tror inte att någon häst tar skada av att någon liten tjej får skritta och trava lite i padocken en kvart någon gång ibland.Det betyder så mycket när man inte själv har möjlighet att ha egen häst.Och självklart är man ju själv med vid dessa stunder och hjälper personen ifråga och ser till att allt går riktigt till.Kan man ha egen häst är man mycket lyckligt lottad och delad lycka är dubbel lycka!
Nu var det inte barn jag tänkte på i första hand, utan vuxna. De beter sig faktiskt under all kritik i bland. Barn har jag inget emot, de får gärna borsta, pyssla och sitta på hästen, NÄR JAG ÄR DÄR och bara de lyssnar på vad man säger, men det brukar inte vara några problem med barn.... Lottap
...menade inte heller bara barn även om det antagligen lät så. Det finns ju vuxna som har samma längtan efter att rida och pyssla med hästar men inte har råd etc.Jag tycker gott att hästägare kunde dela med sig lite. Sällan anar de hur lyckligt lottade de är...
när jag själv hade börjat rida på ridskolan och ens största (omöjliga) dröm var att få en egen häst. Det fanns privathästar där och jag och mina kompisar gick ibland fram(när vi vågade) och frågade om vi fick prova att rida eller sköta...Vissa var ganska tvära och sa nej, andra försökte SNÄLLT tala om att det inte riktigt går för sig...så gick man därifrån med svansen mellan benen... SNYFT..."om man ändå hade en EGEN häst...". Och under alla åren har det varit en stor dröm. När jag var 16-17 så skulle jag hyra min första häst och jag skämdes nästan för hur barnsligt pirrig jag var inför det. NU...NU!! Har jag en EGEN häst!! Sedan ett år tillbaka. Men det skulle varit skillnad om man fick en egen häst för flera år sen... Det jag försöker komma fram till är att jag gläds jättemkt åt att andra lite yngre tjejer får rida min häst när jag inte kan. Jag vet ju hur mkt det betyder...
Det här med att dela med sig eller inte.... För ca. 2 år sedan kom ett gäng tjejer och ville borsta lite på mina hästar. Lite jobbigt tyckte jag att det skulle bli med ungar som hängde i stallet, men man minns ju när man själv var i deras sits...så jag sa alltså ja. Efter en tid lät jag den tjejen som varit där mest rida ett par gånger, under uppsikt osv, det är ju min häst, och mitt ansvar, både gällande häst och ryttare. Det gick bra, månaderna gick, hästen hon ridit var dräktig och jag ville inte låta rida henne mer. I samma veva åkte jag bort i 2 dagar, och när jag kom tillbaks fick jag veta att hon "tjuvridit", dessutom hoppat och åkt av...
Vad jag vill ha sagt med detta, är att det är inte så att man är snål...men nästa gång någon frågar blir det blankt nej! Och som sagt...ansvaret är mitt...
...på sätt och vis. Jag har ingen egen häst men i stallet jag rider är det ingen som vill ha hjälp med sin häst. Lite tråkigt, men så är det. Nog tycker jag att hästägare kunde vara lite generösare men för den skulle inte låta vem som helst rida hästen. Ofta kan det vara för att imponera på kompisarna, så håll utkik efter sådana som mig istället: "Såna som letar en sköthäst för att senare kunna köpa egen häst" Dem brukar vara mer ambitiösa !/Karro
Det är svårt det där med att dela med sig och jag tycker inte det har med snålhet att göra. Säg att man står på en ridskola med sin häst. Visst finns det många som vill pyssla med hästen, men hästen behöver ju lugn och ro och ska inte grejas med hela tiden. En skötare eller två går ju bra, men var ska man då dra gränsen om det finns tio som vill hjälpa till? Som hästägare har man ansvar för sin häst (som någon annan skrev) och även under rykt och ledning kan saker hända. Själv skulle jag helt enkelt inte ha tid att vara med och hjälpa/övervaka när någon skötte om min häst. Jag har två medryttare som jag valt själv på goda rekommendationer och det betalar en del för att rida och sköta hästen. Jag vet att de är seriösa och följer mitt uppgjorda skötselschema till punkt och pricka. Fler människor skulle jag inte kunna hålla koll på och det skulle bli för rörigt för hästen. När jag hade ponny som jag tränade och tävlade hände det vid något tillfälle att någon tjej i ridhuset på ridskolan frågade om hon fick rida min häst. Självklart svarade jag nej - det var en person jag aldrig täffat förut som jag inte visste något om. Jag lånar heller inte ut min cykel eller min bil någon som vill köra lite om jag inte känner vederbörande och min häst är 100 gånger mer värdefull för mig. Det utesluter förstås inte att t.ex. jag haft en släktings tolvåriga dotter ute två gånger så hon fick rida och att även andra fått prova lite.
