Jag trodde att morfar skulle vara för evigt, vad dum jag var. Trots att han åkte till sjukhuset flera gånger för ett dåligt hjärta. Men denhär gången var sista gången han for till ett sjukhus. K.l 1 idag dog han och det känns så overkligt. Morfar som jag hade bestämt att han skulle berätta allt han visste om hästar för mej. Nu går det inte längre, men historien om hästen som skenade minns jag. Jag avskyr begravningar och särskilt nu vill jag helst låta bli att fara. Igår när jag från skriftskolan var till kyrkan fick jag spela på orgeln. Jag visste inte att morfar skulle dö men jag spelade en sorglig och vacker låt på orgeln som får stå som hyllning till morfar.
Det är obehagligt då nån släkting dör. jag har själv varit med om att både min morfar, farmor och gammelmorfar dött. Varje gång har varit svår.Kramar Karolinaskriv om du vill !
Jag förlorade min morfar för drygt 10 månader sedan. Det är hemskt, trots att vi vet att dagen kommer någon gång. Trots att, som jag, visste att det var nära, pga att min morfar var sjuk, och kunde på sätt och viss förbereda mig. Men det hjälper inte. Man tar det lika svårt ändå. Tröstkramar från RA
Hej jag förstår hur det känns. Min morfar dog när jag var 11 år och jag tänker i dag att det var synd att han inte han lära mej lite av sitt hästkunnande, det hade varit så roligt att veta. Jag känner för dej i din sorg och tänker på dej.
