Min syster ringde och sa att våran 4-åring måste avlivas. Den hade brutit benet strax ovanför knäleden. Distriktsveterinären sa ingen idé, samma sa jourhavande vet. på Strömsholm. Så himla tråkigt!! Putte springer nu i hästarnas himmel...
Det har varit många som har skrivit att de mist sin älskade häst. Man blir så ledsen när man läser detta. Och er häst var bara fyra år... Jag har tänkt att jag och min häst har många år framför oss - han är ju bara sex år. Men tänk så snabbt allt kan ta slut. Jag lider med er...
Det är inte kul att mista en vän. Jag miste oxå en, och även om han inte var min och om han var gamal och sliten så var han min vän. Han var min bästa vän, och jag saknar honom än, fasten det har gått snart 1½år.
Det jag "lärt mig" av detta är att vänner kommer och går, men kärleken består.
även om putte inte lever längre så finns han inom dig. Tro mig, det är sant! kärleken till putte kommer att finnas kvar länge och väl. du kommer inte att glöma honom i första taget. Det lovar jag.
Ta dig tid att sörja och sök tröst och förståelse hos dina nära och kära.
Jag sörjer min vän i ensamhet för att jag har ingen som förstår eller vill lysna. Jag skulle komma över min vän fortare om jag hade någon att prata med, men det har jag inte, för ingen/inget är menad att störa den sorg jag känner. Ingen kan någonsin förstå hur mycket jag älskade min vän, och hur mycket jag sörjer honom än......... Ingen förstår, ingen förmår......*att förstå*
Så sörj i lung och ro, för ingen, absolut ingen kan tvinga dig att gå vidare om du fortafarande vill sörja!
kram till dig....hoppas ni hade en trevlig tid tillsammans.....tiden läker alla sår...nästan..Kärleken är stor men själv är jag för liten........många kramar //Elisabeth
Bara fyra år. Har "tack och lov" inte haft någon häst eller ens något eget djur som har dött, men jag har känt många. Det är klart att man inte kommer att glömma. Tror inte tiden läker alla sår, vissa finns nog alltid kvar. Glöm bara inte att hästen fanns där och älskade dej...
Jag lider med dig. Samma sak hände med mitt 4-åriga sto i våras. Hon bröt benet ovanför kotleden och dömdes ut direkt... Tiden läker trots allt de flesta sår, och de fina minnena kommer du alltid ha kvar. Kramar Ingela
Frågan varför har jag oxå många gånger frågat mig men jag har aldrig fått något svar..Visst läker tiden alla sår, men det finns alltid ärr där såren har varit.Jag vill råda dig till att inte grubbla på vad du kunde gjort, vad du skulle ha gjort och varför...Det är 10 månader sedan min älskade ponny fick benet urled och var tvungen att gå till nödslakt. Men fortfarande kan jag vakna på morgonen med våta kinder och tårfyllda ögon. Jag vill oxå råda dig till att prata med dom du litar på, om vad du känner.Jag gjorde inte det och nu är det försent...Jag trodde att jag skulle klara det ensam...Ha´t bäst*kramizar*
