"Dom" kommer vid middagstid . Jag börjar känna mig riktigt olustig nu.Förut har det mest kännts som en ond dröm, som jag nog snart ska vakna ur. Men nu har sanningen gått upp för mig. Imorgon vid denna tiden lever min bästa vän inte mer. Jag vet att jag nog gjort rätt, men ni anar inte hur nära jag varit att ringa slakteriet och ställa in allt ihop!!! Om jag kommer att hålla i henne själv när skottet går känns inte så självklart längre, kanske får min kille ta över i sista stund. Jag vill tacka er som gett mig ert stöd och hoppas att ni tänker lite på mig och min lilla häst imorgon 11. 30. Kram!!
att jag ska tänka på dig i morgon. Jag har aldrig mist någon häst men jag har förlorat två katter så jag vet hur fruktansvärt det är att mista ett djur.
Har också avlivat en häst, det var för ungefär ett år sen , men jag var inte hemma. Men jag vet att jag gjorde det rätta eftersom han var halt på alla fyra benen och blivit opererad ett antal gånger . Min häst var bara sju år... Du kommer aldrig att glömma hästen men kommer att komma över henne efter ett tag,
För ungefär 8 år sedan var jag tvungen att ta beslutet att avliva min kompis, korsningsponnyn Frida...Hon var helt enkelt för gammal och kunde knappt gå längre. Jag gjorde som du tänker göra, ledde ut henne på ett gräsgärde, gav henne så mycket havre hon ville ha och kramade om henne länge. Men sedan lämnade jag henne mumsandes på sin havre i lugn o ro, tills skottet föll. Jag ångrar absolut inte att jag gick,tvärtom känner jag att jag hade haft mycket svårt att glömma själva dödsögonblicket. Nu fick hon iallafall dö på hemmeplan, med allt invant omkring sig och så mycket havre hon ville- det var hon inte bortskämd med eftersom hon hade haft fång flera gånger innan jag fick henne.
Fortfarande gör det ont att tänka på detta, men jag känner trots det sinnesfrid- hon var så lugn och trygg hon kunde vara. Sorgen minskar så småningom, då känns det fint att ha ljusa minnen att tänka tillbaks på.
...hemskt, jag minns för nån månad sedan så tog dem bort en häst på NRF, hon hade varit halt på 3 ben i ca ett halvår så det fanns inte mycket att göra. Hursomhelst så såg jag hästen, Lina, stå i hagen full av livsglädje och njuta, det kändes så hemskt att veta att hon inte skulle finnas om några dagar och att hon inte visste om det...*Med tiden läker alla sår*Många tröstande kramar från Karolina
Jag tror inte att du ångrar dej om du följer med in och ser att din vän inte blir rädd. Det är väntan innan som är jobbig och ångestfylld för oss djurägare. Sänder en tanke till tröst. MVH Anna S
Jag har själv varit tvungen att ta det svåra beslutet, 2 ggr.Dec-96 fick min shettis galoppera till dom gröna ängarna. & Dec-97 exakt 1 år & 10 dar efter shettisen, följde min andra pålle samma väg. Tiden efter har/är jätte jobbig, men jag vet att jag tog rätt beslut.Shettisen hade kronisk fång, som blev värre med åren, hon var 18 år. & min andra vän hade dåliga fram-ben som inte gick att göra nått åt.
Jag finns här om du vill maila, jag ställer upp till 101%.
Alla tankar till dej & din vän imorgon. Tröstande kramar/ Kia
varge gång något djur går bort . Första gången var min systers kanin och det var hemskt att se den ligga stel och död på sidan och veta att den aldrig mera skulle stiga upp . En tid senare fick hon en ny och den dog för nästan exakt ett år sedan . Den gången var det nästan ännu värre eftersom vi kunde se den dö bort . Krafterna bara försvann och min egen kanin tror jag sörjde dem båda för hon såg inte lika pigg ut efteråt . Men nu är hon åtminståne gladare sedan grannkaninen hälsar på henne ibland.... Stöder dej till 100 % , hoppas att allt gick så bra det kunde !!!
