Jag plockar fram repet första gången när hästen precis har lärt sig ta första steget bakåt. Sen lär jag honom ryggning med repet.
Även neckreining plockar jag fram med repet. (Huvudlaget sitter givetvis kvar med tyglarna om hornet. Det skulle ta alltför lång tid och innebära alltför onödiga risker att ta av det och till ingen nytta).

Nu till frågan:

VARFÖR ryggar hästen bättre med repet. VARFÖR svänger han, även grunderna till spin och stop BÄTTRE med rep än med bett.

Jag har hittils inte stött på nån häst som inte gjort det bättre med rep. T o m en trilsk travhäst som inte hade ro till att tänka ryggade lätt, raskt och ledigt med repet.

Efter detta är det lättare att fortsätta träningen i bettet.

Stop: tveklös halt helt enkelt =)

Spin: Erh.. som en piruett fast i trav (hmm kan man säja så?)

Nu kanske någon protesterar och säger att han/hon har en väldigt bra balans och "independent seat" redan - och hänger inte i tyglarna, men jag tror att det kan räcka med att man förtydligar sig själv bara några få små nyanser, så reagerar hästen mycket positivt... Det sitter nog till stor del i huvudet på ryttaren.

Jag tror att även om världens mjukaste ryttare skulle använda bettet så skulle hästen inte lita helt på bettet. Han vet att bettet bara kan göra en sak. Bita honom mer eller mindre. Så när ett erbjudande om att lösa uppgiften med försäkran om att bettet in ska bekräfta fel kommer, så gör han uppgiften bättre.

Men ändå tror jag inte hästen uppskattar när bettet sträckt upp i munnen. Även om det används otroligt varsamt måste det sträckas upp ibland.

Jag vill utveckla detta till att mena att motstånd i bett föder motstånd, så bettet bör endast användas till att tala om för hästen när han gör fel, och då sträcka upp det. När hästen gör rätt skall han ha det bekräftat genom ett slackt bett.

Motsäger inte detta det du nyss skrev?

Jag är snarare böjd att hålla med just det du avslutade med att skriva, att hästen ska ha slack tygel (ingen press) när den gör rätt. Kontakt med munnen bör väl bara eftersträvas när det er något ryttaren vill. Hästen försöker då lista ut hur den ska komma undan pressen av bettet, och så fort den "gör rätt" släpper man tygeln. Då behöver man väl inte nånsin rida med ständig kontakt vare sig i början eller senare i utbildningen...

Det dressyrryttarna gör är väl *egentligen* samma sak - d v s hästen ska ha eftergift när den går rätt, men dock med viss kontakt hela tiden (kan man kanske översätta att man drar hästen lite mindre i munnen när den går rätt än när den inte gör det..?) Kanske blir hästen "utsäckad" vad gäller bett: den störs efter en tid inte längre av en viss kontakt i munnen...
Faran med detta, som jag ser det, är att det kan vara svårt för ryttaren att avgöra hur mycket press det ska vara och att ge ordentligt med eftergift. Kontakt med munnen blir lätt VÄLDIGT mycket kontakt med munnen och eftergiften kommer i skymundan.

Jag ska fördjupa det jag skrev på annat ställe:

En "order" eller "hjälp" vill jag se som en "signal-cykel". Jag ska förklara vad jag menar:

Mitt mål är att hästen ska svara på ett visst sätt på en viss signal. Min definition på "signal" är: "Den absolut finaste hjälp till hästen som du tror att hästen någonsin kommer att uppfatta". Dvs detta är relativt. Vad jag anser vara en omärklig signal kanske du uppfattar som gigantisk. Omo så vore skulle du oxå ha en gigantiskt mkt lättare häst! Varför? Jo..

Jag bygger upp det hela i olika steg:

1) Signalen som han någon gång ska agera mot
2) tilllägg för att göra hästens situation jobbig
3) tillägg för att göra situationen mkt jobbig
4) tillägg för att göra situationen outhärdlig
5) signal

och cirkeln är sluten. Vad jag vill åstadkomma är detta (ref till ovan numr steg):

1) hästen känner någon, signal eller fluga?
2) hästen uppfattar att något stör men kan leva med det
3) hästen är märkbart irriterad över något men anser att han kan leva med det
4) hästen kan inte längre leva med situationen utan bestämmer sig för att göra något åt den.
5) signalen återkommer för att tyna bort.

Vad du har gjort nu är att du har manipulerat med hästens tillvaro så att han tillslut bestämde sig för att göra något. När han gör det är det ofta vad du önskade, men det vet inte hästen och han bryr sig nog inte heller. Huvudsaken är att han har hittat ett enkelt sätt att kontrollera sin tillvaro på.

Praktiskt exempel kan vara signalen tempoökning. Vi tar nu ett extremt fall för att göra det överskådligt.

1) du ändrar ditt säte som du vill ha det i ökning
2) du lägger på dina båda vader
3) börjar rytmiskt smacka
4) du rappar till på ändan
5) du är tillbaka på signalen

Hästen ser det så här (om han tänker som jag vill han ska göra =)

1) gäsp
2) hmm, varför har jag det inte lika bekvämt? äsch, skit samma
3) arhh, vad är det som låter! snälla tyst..
4) näe nu jävlar så bockar jag (snart)!
5) aha.. borta? hmm varför då? Vad gjorde jag?

Upprepning:

1) hmm dedär igen? mjaha.. få se vart det leder.
2) tryck på mina revben... ok nu kommer snart det förbannade ljudet oxå.
3) Ja se där... jag visste det. Nu kommer snart... äh jag travar iväg så får vi se.. det slutade dom andra ggrna...
4) utebliven
5) HA! Jag kan få det att sluta

Upprepning igen

1) hmm ok.. nu kommer snart benen... jag tarar
2) vad var det jag sa! allt under kontroll!
______
Lite skämtsamt framställt men ändå :)

Vad jag menade med att jag rider med kontakt för att slippa kontakt är att ett outbildad häst stannar aldrig vid steg 1 utan kontakt ät nödvändig. Jag skrev så för att folk inte ska tro det finns magiska knep där hästen fårstår allt på en gång utan tyglarnas hjälp. Jag känner inga sådana medel iaf.