Det är tyvärr...
...det hårda livet att vara en häst. Speciellt om hon är ny i hagen kommer hon att få utstå en del. Därför är det synd om hästar som får flyttar runt mycket. Det brukar lugna ner sig efter någon dag för att sedan sätta igång igen när den nya hästen börjar känna sig lite modigare och testar nya gränser igen och kanske försöker klättra på rangskalan (efter någon vecka). Paloma ser väl antagligen inte värst ledsen ut även om hon har det tufft. Visst finns det tillfällen när det kan bli lite väl bra...min häst har nu varit på ett ställe i ett år men har fristad bara på vissa ställen i hagen, får fortfarande fula bett. Han får t.ex. inte gå in i det stora vindskyddet, står strax utanför dörren i starkt solsken och piskande regn. Med hästen som förut var lägst i rang som blockerar ingången. Visst tycker jag synd om honom. Samtidigt är hans instinkt så stark att få vara med de andra att han är nöjd. Det finns nämligen ett vindskydd till som han skulle kunna vara i ensam, men det vill han inte. Så tänk på att hästar inte tänker som människor...det är del av deras natur, men håll uppsikt så att Paloma inte blir allvarligt skadad. Hälsning Maja
av: Maja
e-post:benman@swipnet.sekl.
15:23:37, 98-05-31
