Jag har upplevt samma sak många gånger som du beskriver. Nämligen att ridlärare lär ut saker som isej är helt korrekta men bakgrunden och sammanhanget saknas så i praktiken blir det omöjligt för eleven att utföra det rätt.
Var jag efterlyser är elever som aldrig köper vad tränaren säger (tenderar bli mer snack än ridlektion då men än sen?) utan vill ha logiskt resonemang om bakgrund och sammanhang i varje moment.

Jag har liksom du systematiskt försökt överföra "nh" i praktisk ridlära för att finna ett komplett system. Intressant att jämföra olika resonemang! :)

"Du, har jag nångång bett om att få ha dej på ryggen? Ge men en enda anledning att lyssna på dej?"

Jag håller med om att det kan bli lite knepigt när man vill ta med sig NH "på ryggen" på hästen. Och som Maja säger, så tror jag att det ska gå att tillämpa samma principer oavsett vilken disciplin man håller på med, så småningom.

Jag håller med om att den gamla skolan så småningom kommer att dö ut - det här NH´andet kommer så småningom att integreras i normal hästhantering (och ridning!!) och troligtvis kommer då beteckningen NH vara totalt onödig. Troligtvis kommer folk - mer än nånsin - säga "har vi inte ALLTID gjort så här...?!"
-Det är bara bra! Allt som gagnar hästen och som utvecklar människors förmåga att tänka är av godo!

(Jag KAN ha misstolkat, men då kanske vi bägge får kolla hur vi laddar våra ord, för jag tyckte att ovanstående attityd återkom i övervägande av dina svar)

Det jag menar, och försökt få fram att jag menar, är att: Visst är NH sunt förnuft! Men agerar verkligen folk efter sitt sunda förnuft? Eller, det som är sunt förnuft sett ur en människas synvinkel kanske inte alls är det hästen behöver - vi är ju inte samma sorts djur? Man kanske faktiskt måste lära sig hur hästar fungerar? Det är långt ifrån klart att man själv kommer på det inom en rimlig tidsrymd bara av att "hålla på" med hästar.

Precis som man går och lär sig rida, kanske man måste gå och lära sig kommunicera med hästar? Vissa saker kanske man kan komma på själv, eller träna i sin ensamhet - men det finns alltid folk som kan mer och som ser en större helhet än man själv gör.

Jag tycker att NH har ett bra upplägg - ett bra sätt - att leda in, och ge folk verktyg för att forstätta sin fundering kring hästar och kommunikation. Jag har inte sett liknande någon annastans. Folk som har medfödd talang att hantera hästar finns, ja - men lär de ut detta till mig?

Det normala samlingsgraden som nyttjas inom western är inte särskilt hög, visst, precis som nämnt ovan kan man åstadkomma hög samling några steg för att sedan åter behöva hjälpa hästen. Men att inte ha något huvudlag, ej heller ett rep om halsen och be om en samling, innebär att hästen ska svara upp på sätet helt och hållet och bibehålla samlingen helt själv utan att spänna sig eller vara stressad (som i en taktning).

Maja, jag är av den uppfattningen att för att kunna rida på slack tygel måste man kunna rida på sträckt. Inte på det viset att du ytbildar på sträckt först, men för varje delmoment vill jag inte lura hästen på möjligheten att förstå. Jag ser tygeln som en signalsystem som talar om fel. Ben och säte talar om vad som ska göras. Tygeln ungefär som domaren i en um.. boxningsmatch. Lägger han sig i är något fel.

I slutändan vill jag att hästen ska vilja undvika höra "gong-gongen", dvs tygeln. Han kommer då vara helt uppe i benen. Att få hästen så ren är svårt.

Fysisk där hästen gör det rent visuellt eller fysiskt

Mentalt: där hästen förstår vad han ska göra

Emotionellt: När hästen förstår varför han ska göra

Jag har en häst här nu med hög halsansättning. Hans naturliga gång påminner mycket om hemflingers andalusier(?). Att försöka få honom i en låg sk w-pleasure form tycker jag vore idiotiskt. Samtidigt som vissa quarterhästar som har en låg halsansättning inte kan må bra av en sk engelsk dressyr form.

Har du sett "sports-saddle" som säljs i USA? Den är precis som du beskrev. Består av en trä-framdel och -bakdel, och däremellan, där man sitter, är en tjock, typ, gelédyna. Ingen hel bom som går hela vägen utmed hästens rygg.

Som jag har hört, så är westernryttarna som håller på med polebending och barrelrace mycket nöjda med denna. Där ksa ju hästen böja sig enhel del när man racar kring tunnor eller galopperar serpentiner kring störar, och denna sadel stör hästen minimalt!

Det borde ju faktiskt vara bra även för de som håller på med dressyr, eller?

Den sadel jag beskrev ovan fördelar visserligen vikten på så sätt att geledynan dämpar och fördelar vikt, och risken för tryck minskar, men det kanske ändå inte är tillräckligt när man ska sitta timtals i sadeln, som i distans?
Då kanske en mer stabil byggnad, som en westernsadel + gelé kan vara bra för att verkligen få så lite tryck som möjligt på enskilda ställen.

Har hört:
Ortoflex - för lång för araber - perfekt till araber och alla hästar, eftersom den flexar. (Hoppas den inte är bra, för vem har råd med en sådan?)
Endurance Sports Saddle - skrivit om ovan.
Western - anlägger en större yta, kan vara för lång för araber. Mitt eget tycke, de jag suttit i varit för hårda (har det betydelse föresten?) Big horn distanssadel, kan väl räknas hit och är dessutom billig.
Islandssadel - så bra för långritt för att bommen är längre och vikten fördelas på en större yta, men hur blir det för arabens korta rygg?
Manskapssadel - obekväma för ryttare, utmärkta för hästen. Dock finns det sadlar som var till högre befäl som även är bekväma för ryttaren...någon som vet?

Själv har jag en ropingsadel ock den är ganska mjuk, men å andra sidan är det inte speciellt lång ridtid i den grenen, kanske hänger det ihop?