NH forts 2
När det blir över 70 inlägg strejkar nästan mitt modem. Snälla börja skriva här istället.
av: Robban
e-post:ionix@mindless.comkl.
09:14:43, 98-05-30
kort läges-sammanfattning + en fråga.
Bra förslag.
OK, viss utveckling börjar ju ske nu...
Lus har kommit fram till att hon tydligen har en viss grundtanke med vad hon gör med sina hästar - och att den kan ha vissa gemensamma drag med det man kallar NH.
Det är en klar framgång jämfört med det hon först sa: att hon inte har en tanke med det hon gör, utan att handlingarna blir de som faller henne in för tillfället. Det hade helt klart förkortat diskussionen om det hade kommit fram lite tidigare, för det innebär att Lus INTE är en representant för "den stora massan" hästägare, som närmast agerar enligt "no brain - no pain" - metoden....
Då undrar jag vad ni tror: Är de flesta hästägare, alltså fritids- och tävlingsryttare rent generellt, intresserade av att lägga ner de timmar som krävs för att träna och bl a plasta ut hästar (vilket du också gjorde, Lus, men inte nämnde? Det är väl inte vanligt inom "normal" hästhantering? Inte undra på om dina hästar är lite bättre rustade för tävlingssituationer? Varför nämnde du inte det när jag frågade om hur du gjorde är du tränade?) - Finns det något sätt att få en lugn, tillitsfull häst UTAN detta tidskrävande arbete? Märk väl, de flesta hästägare RIDER bara sina hästar - förutom rykt och kroppslig omskötsel. Räcker detta för att man ska få en god kommunikation med hästen?
Kag hade inte...
..tänkt att kommentera dina inlägg över huvudtaget längre eftersom du bara plockar ut dom bitar du kan hugga på och struntar i resten, men men... Jag har inte medvetet tränat det här med prassel och plast och sånt men ligger det nå´t på marken så går jag inte runt utan över, reflekterade inte över det som NH. Jag har aldrig sagt att jag inte har en grundtanke, däremot att jag inte har en filosofi. Jag har inga standardlösningar och kan mycket väl handla olika från gång till gång beroende på vilken häst jag har att göra med, om du vill kalla det för att jag gör som det faller mig in så OK. Vore glad om du slutar skriva om mina inlägg eftersom jag inte tycker det är särskilt kul att vara med i diskussionen längre.
av: Lus
e-post:flaxina@hotmail.comkl.
22:32:45, 98-05-31
Magsur?
Du är ju lika god kålsupare du, men jag har märkt att du har lite uppblåsta tankar om dig själv, så det ser du väl inte själv... Det var inte värst givande att diskutera med dig, så jag kan faktiskt leva utan. Folk av din sort träffar jag på alltför ofta ändå. Adjö, Lus.
av: My
e-post:horseguru@hotmail.comkl.
10:46:32, 98-06-01
Som man bäddar får man ligga.
Elak? Säger DU???! Som du ser så har jag inga problem alls med att diskutera med folk - men om jag hela tiden möts av "vad är det för märkvärdigt med det, låter ju skitlöjligt"-attityden du kört med så tappar jag till slut tålamodet.
av: My
e-post:horseguru@hotmail.comkl.
13:53:03, 98-06-02
Måste hålla med...
My. Lus har haft precis den attityden till mig i tidigare diskussioner om NH under den tidigare formen av diskussionssidor. Hälsning Maja
av: Maja
e-post:benman@swipnet.sekl.
18:39:51, 98-06-02
Vad härligt...
...att se att ni två är så rörande överens! Skillnaden är att jag haft kritiska synpunkter på NH och My har haft kritiska synpunkter på MIG (och My får gärna tala om var jag kommit med personlig kritik mot henne). Att hon talat om för mig att jag är både självgod, har problem och inte förstått vad hästhållning går ut på står skrivet i klartext. Tänk att någon annans (mina) synpunkter kan göra nå´n så upprörd, nästan komiskt. Även om ni är frälsta på NH måste ni ju kunna se att grunderna i er filosofi förekommer även inom andra "kretsar" och vore det inte bättre om ni riktade Era aggresioner mot de som INTE handlar utifrån hästens bästa (och jag anser mig inte höra till dom). Maja, jag tyckte att våran diskussion var ganska intressant, synd att du inte tyckte det. Du har inte ens brytt dig om att kommentera inlägget om lastning på tidigare NH-sida, var det bara för att jag inte hade andra synounkter än dig?
av: Lus
e-post:flaxina@hotmail.comkl.
12:08:29, 98-06-03
Ledsen Lus...
...om jag inte svarat. Hinner inte läsa allt nu när det skrivna på dessa sidor sväller och familjen, jobbet och hästen kräver sitt. Jag skall kika. Har inte märkt den attityden mot mig på senare tid...det jag främst tänkte på var när jag berättade en fölunge som på nolltid blev så lugn att den jäspade stående med en vilt främmande människa (westerntränare) i ett stökigt och vindpinat ridtält. Då undrade du vad som var märkvärdigt med det och så tyckte jag du lät med allt jag sa...dessutom har jag en miljon gånger sagt att mycket in NH nog inte är specifikt för det och att man skall lyssna, tänka och plocka det som passar just en oberoende varifrån idéerna kommer. Skall titta på det om lastning. Hälsning Maja
av: Maja
e-post:benman@swipnet.sekl.
17:58:03, 98-06-08
Ja, det hade du!
Vet inte hur jag lyckats missa det. Jag förstår i alla fall inte riktigt varför longeringsmetoden skulle vara "schysstare" (det är ju i alla fall en metod som används av NH) än korsade linor (båda kan missbrukas, jag vet). Longeringmetoden ger hästen valet att arbeta eller gå in men om man använder linor så ger man alternativet att gå in eller inte gå alls!? Målet med båda metoderna är väl att få hästen att gå in utan vare sig linor eller longering.
av: Lus
e-post:flaxina@hotmail.comkl.
20:38:53, 98-06-08
Nejdå!!
Vill du fortsätta gräla, Lus, så bangar jag inte! Jag tänkte att DU ville ha vapenvila nu, och fortsätta en vettig diskussion om NH, som du finner så intressant.
av: My
e-post:horseguru@hotmail.comkl.
14:04:00, 98-06-04
kommunikation genom ridning eller avsutten träning
Ja, jag tror att man kan bygga upp en riktigt bra kontakt med sin häst genom ridningen. Innan hästen rids in tycker jag dock att man ska ha hanterat sin häst mycket innan. Man promenerar, tömkör, kör in, longerar, löshoppar m.m. Man lär hästen att gå fram i de olika gångarterna, stanna, svänga, rygga osv Genom detta skapar man en bra grundkontakt med hästen. Sedan tycker jag att det är upp till var och en hur man vill fortsätta sin träning med hästen då den är inriden. Min häst rider jag nästan enbart, för utom de gånger hon har varit halt, då blir det ju promenader och tömkörning. När hon är frisk rids hon bara, med undantag för några gånger då jag kanske löshoppar eller longerar. Jag påstår att det räcker för mig och min häst. Hästen är inte jobbig att hantera. Hon är snäll att leda, snäll att hämta i hagen, hon står still i stallgången även om hon är lös, hon är superlätt att lasta och köra i transport. Hon står still när jag borstar och sadlar. Jag känner inte något behov av att detta måste förbättras, så därför lägger jag inte ner någon träning på det.
De problem jag har haft och de jag har med min häst rör saker i ridningen. Dessa problem har jag löst med hjälp av ridningen. Bl a så är min, för det mesta superlugna häst, inte så särskilt superlugn när det blir galopp på ett gärde eller hoppning. Jag hade problem med att hon lade sig på bettet och gick fortare och fortare. Först började jag med att förtydliga mina avsaktningshjälper, men det struntade ju hon i, så jag bytte taktik. Varje gång hon drog iväg lade jag henne på volt, tills hon lugnade ner sig och då gick jag ut rakt igen. Efter träning och åter träning har detta gett resultat. Jag kan ligga och cantra på ett vanligt tränsbett även om andra hästar drar förbi henne. Tyvärr fungerar detta bara på träning än så länge, så på tävling rider jag med pelhambett. (fälttävlan och hoppning)
En sak som "bevisar" att jag har byggt upp en bättre kommunikation/förtroende mellan mig och min häst genom ridningen är detta: När jag köpte min häst som 4-åring longerade jag lite grand och hon gick jättesnällt på volten och gick snällt upp i de gångarter jag sade till henne, men att sakta av var problem. Det kunde gå ett helt varv innan hon saktade av eller gjorde halt. Tränade på att göra halt mot staketet eller väggen och då stannade hon ju, men det blev inte så mycket bättre på voltspåret ändå. Eftersom jag tycker att longering är tråkigt och det kan slita på hästens ben, så longerar jag mycket sällan. Så förra hösten longerade jag en dag (hade säkert inte longerat på ett halvår- ett år då) och gissa om jag blev förvånad. I ridningen hade min häst avancerat ifrån inte ens LC-dressyr upp till träning på LA-nivå och det hade gett resultat. När jag nu longerade så gjorde hon halt och saktade av direkt. Hon gick på tygeln och i ganska samlad form. Igångsättningarna var lugna och på tygeln. Min häst lyssnade alltså bättre på mig nu än förr, därför att hon hade blivit bättre i ridningen.
Jag tror att man kan bygga upp kontakten med sin häst både genom avsutten träning och genom ridning. Ingen av metoderna är sämre än den andra, det beror bara på vad man sysslar med och vad man har för intresse. Jag har sett många hästar bli mer lätthanterliga genom att de har tränats och blivit bättre i ridningen och jag har även sett de hästar som har gått bättre i ridningen efter det att man har tränat avsuttet med de. En blandning hade väl varit det bästa, men personligen känner jag precis som My skriver att jag inte har tid. Jag jobbar heltid och tävlar mycket på helgerna. På en vecka rider jag 6 dagar och ska klämma in dressyrträning för instruktör, hoppträning för insruktör, egen dressyrtträning, styrketräning (klättring)konditionsträning (trav- och galopparbeten, bara vanlig skogsridning och jag tycker inte jag har tid över till annat. och eftersom jag tycker att min häst fungerar bra, hon är snäll, lugn, lydig och tillgiven så känner jag inte ett så stort behov av att träna mer på just de sakerna, utan satsar på ridningen i stället.
Nä, jag skriver ju en hel roman när jag skriver något här på diskussionerna, förlåt, förlåt...Nu slutar jag för den här gången.
Marie...
...det är nog inte så att någon har påstått att inte hästen lär sig något genom ridning, självklart gör den det. Jag hade bråttom att börja rida och tränade bara lite longering (på cirkel) för att träna rösthjälper så att han kunde gå igång på kommando och stanna. Sedan satt jag upp och det gick jättebra. Men det hade nog varit ännu bättre om jag ägnat mer tid. Jag ägnar en del tid nu. Jag ser mitt hämtande i hagen och allt mitt umgänge med hästen som träning (eller kanske lek). Jag longerar så gott som aldrig min häst på cirkel när jag tränar honom från marken. Just nu håller jag på att träna honom att flytta sig i alla riktingar med hjälp av mina fingrars tryck (lätta tryck till att börja alltid). Nu behöver jag bara lägga fingertopparna till honom och han flyttar sig i alla riktningar (ej upp och ner än). Jag tränar att ha honom till att gå mellan mig och en vägg, staket, att följa mig och stanna när jag gör. Att gå fram för mig. Att stå still när jag går iväg osv. (Skall börja träna honom att tolka mina tecken med händerna att han skall flytta så att jag inte behöver beröra honom och kan få honom att flytta runt på avstånd). Jag ägnar oftast inte långa stunder. Bara tills han gör det nya jag begär, då är jag nöjd och så gosar vi istället, sätter igång rykten. Jag tänker "vad kan jag lära honom för nytt idag". Mycket av det jag lär honom har jag självklart nytta av i ridning osv.
Jag tror att du tränar din häst från marken till lydnad utan att reflektera över att det är det du gör. Din häst är ju lugn och lydig. När man inser att det är just det man gör, då blir man nyfiken på att utveckla det vidare...det blir kul. Hälsning Maja
blanda kunskapen
Jo, jag är medveten om att jag "tränar hästen från marken" i mitt vardagliga hanterande med hästen, men skälet till att jag inte gör det oftare med mer träningsinriktning är precis som jag skrev innan att min häst har jag inga problem med i den avsuttna hanteringen. Visst kan jag lära henne att t ex gå in lös ifrån hagen eller stegra sig på röstkommando, men jag lägger mycket hellre ner energi på att träna upp en bra skänkelvikning eller förvänd galopp, eftersom jag har ett behov av att detta ska gå bra, eftersom jag tävlingsrider (fälttävlan, dressyr och hoppning). Men ibland för skoj skull har jag min häst lös i paddocken och tränar lite röstkommandon eller så rider jag lite utan träns och sadel och det går bra...
Det finns så många olika inriktningar inom ridsporten, men tyvärr blir det ofta motsättningar mellan de olika inriktningarna. Dressyrryttare gillar inte hoppryttare osv Så har det väl nästan alltid varit tyvärr... Egntligen borde man försöka variera sig och ta lärdom av varandra (därför tycker jag att fälttävlan är bra, både dressyr, hopp, terräng, kondition och styrka) Jag var hästskötare i ett travstall i två år och märkte vad mycket ridhästmänniskorna skulle kunna ta lärdom ifrån travet och vice versa, men som sagt, de flesta ryttare fnyser åt travet och travet fnyser minsann tillbaka mot ryttarna.
Det som jag tror bidrar mest till att motsättningarna mellan inriktningarna är att många har så hemskt tråkig inställning mot allt annat än vad de själva sysslar med. Man ska inte behöva bli "idiotförklarad" av tex en dressyrryttare bara för att man råkar tycka att t ex hoppning är roligare än dressyr. Alla inriktningar är bra på sitt sätt och alla kan inte gilla allt eller samma sak. Ta mig själv som exempel, jag sysslar med "klassisk" ridning (dressyr, hopp och fälttävlan) men tycker att trav och islandshästar är roligt också, men blir inte mer än något besök på Åbytravet eller en turridning på Tölt i Väst. Däremot har jag inte haft något intresse för t ex galopp eller Western och bryr mig därför inte så mycket om dessa grenar, men jag är inte emot det på något sätt. Jag kan säkert ta massor av lärdom om jag började intressera mig för det, men eftersom intresset inte finns så blir det inte så. Men jag inser att precis som jag tycker att fälttävlan är bland det roligaste man kan syssla med, så finns det de som tycker att western är roligast. Respektera vad andra sysslar med och bli inte för inskränkt med vad just du håller på med...
Nä, nu låter jag som någon halleluja-människa, bäst att jag slutar!
Jomenvisst....
...skall man pyssla med det man tycker är roligt...det är ju därför man har häst. Jag tvingar mig dock till att rida för instruktör för att lära mig att lära hästen att gå rätt...fastän jag tycker det är tråkigt. Jag tror att min häst tycker det är lite tråkigt bara för att jag tycker det. Hoppning är svårt och krävs mycket träning för att lyckas, jag lockas inte av all den träningen för att nå ett mål som bara är sådär kul. Distans däremot är kul...det har jag inget emot att lägga ner massor med träning på... så jag gör likadant som du. Det finns ingen poäng i det jag vill säga, bara att det inte finns någon motsättning i det som blivit sagt här och det du säger...men alla som brinner av lust för något pratar ju sig varma för det. Men det finns ju en sak som NH kan förändra och det är synen på att hantering från marken och från hästens rygg bör vara "naturlig" eller om man skall säga enkel, utan en massa hjälpmedel till att kommunicera med hästen. Det tror jag på...hästen skall gå rätt för att den har lärt sig det och gör det mjukt och följsamt, inte för att det finns tyglar som spänner fast den. Men det är säkert en syn som finns hos många olika typer av hästmänniskor. Hälsning Maja
av: Maja
e-post:benman@swipnet.sekl.
11:14:14, 98-06-01
Det tycks ha kommit....
...dit då alla är överens. Vem skall nu provocera oss till att tänka till och formulera våra åsikter, nu när Lus antagit det Antti skriver nedan? Hälsning Maja
av: Maja
e-post:benman@swipnet.sekl.
19:03:27, 98-05-30
heheheheh
har du glömt bort mej?? den ständigt provocerande! Jag provocerar ibland genom att argumentera mot mina egna värderingar bara för att höra era åsikter :) Sådant som jag tycker är utvecklande :)
av: Robban
e-post:ionix@mindless.comkl.
22:35:42, 98-05-30
Det blir bra Robban...
...själv är jag alldeles för mossig och allvarlig för att säga något som jag inte tycker. :-) Hälsning Maja
av: Maja
e-post:benman@swipnet.sekl.
08:56:31, 98-05-31
plasta ut
se på htpt://w1.472.telia.com/~u47202999/index.html och läs kapitlet Flyktröskel
av: antti
e-post:torslund@alvesta.mail.telia.comkl.
23:14:30, 98-05-30
Det är du som har skrivit....
...det om hästhantering. Mycket bra, har skrivit ut det och suttit och läst som kvällslektyr. Jag har en fråga främst om bett som jag tänkte ställa, men tänkte göra det under hästutrustning. Vore bra om du tog en titt och svarade. Hälsning Maja
av: Maja
e-post:benman@swipnet.sekl.
09:01:53, 98-05-31
Att plasta ut
"plasta ut en häst"= utsätta den för sådant som den kan tycka är skrämmande, t ex plastpåsar och presenningar, under ofarliga och kontrollerade former så att hästen vänjer sig/lär sig att kontrollera flyktinstinkten.
Det finns lite olika sätt att göra detta, och det kanske beror lite på hur rädd hästen är. Om man tänker använda just en plastpåse, kan man börja med en liten, hopknycklad påse att klappa och smeka hästen med över hela kroppen. Vissa områden på kroppen kanske hästen är räddare om än andra och då märker man det då. Sedan kan man undan för undan veckla ut påsen, börja skaka på den så att den prasslar osv tills hästen tål en påse i full storm både nere vid fötterna, bakom rumpan och ovanför ryggen...
Det kanske inte alltid är så att en "utplastad" häst inte kommer att reagera för fladdrande plastpåsar när du sedan är ute och rider, men eftersom den haft en chans att bekanta sig med påsar under lugna former, så blir reaktionen i regel mindre.
lärdom
om en hästägare gör vad den har blivit lärd var spelar ingen roll, så gör den rätt utifrån sina kunskaper, det kan vi aldrig klanka på men den som inte vill lära mer utan stannar och vägrar se att det kan finnas mer att lära är illa ute. sen spelar det ingen roll var man söker kunskap så länge man söker. släng alla filosofier och tekniker i en och samma tunna rör om och ta något , och helt plötsligt, om källan inte går att härleda så börjar sakerna att fungera.
av: antti
e-post:torslund@alvesta.mail.telia.comkl.
10:42:55, 98-05-30
Så sant...
...det har sagts många gånger men sedan hänger folk upp sig på begrepp igen. Var öppen mot allt, lyssna och lär, ta sedan det som du anser är rätt. Hälsning Maja
eftertanke
Jag märker ofta en attitid att hästträning börjar när man sitter upp. Har man den uppfattningen ter sig all markhantering meningslös och huruvida hästen står still är oxå ointressant.
Jag vill dock påstå att den systematiska träningen börjar så fort du kommer inom synhåll för hästen.
kvitto
när markarbetet är klart så är ridningen ett kvitto på att man har gjort rätt.
av: antti
e-post:torslund@alvesta.mail.telia.comkl.
17:16:33, 98-05-30
träning av häst..
Håller med er i mångt o mycket.. Träningen börjar väl redan då du möter på hästen,säger detta då jag har haft en häst som har vart otroligt folkskygg och otrygg,men har idag en häst som alla kan hantera i nästan alla situationer,det är endast transportproblem kvar,men vi tränar flitigt och det blir bara bättre,han är oxå väl förberedd vad gäller olika situationer på tävlingsbanorna,visserligen aldrig plastad,men litar på mig och accepterar i stort sett allt,det jag har gjort för att förbereda honom har varit att först och främst få ett förtroende,sen att få "ta itu" med det farliga,dvs. nosa,stampa osv på det,när han var hysterisk för presseningar så fick han bli sambo med en,nästa steg var att ha den med i paddocken,sen att ha den hängandes över hindren och sen att kunna gå på den..Måste säga att han är inte hindertittig alls numera,och på dressyrbanan så rent ut sagt skiter ah i om det är paraplyfolk utanför som fäller upp eller ner ett paraply,det tränades med långpromenader och ett paraply,han har fått hoppa de mest konstiga variationerna utav hinder,haft alla kostiga möjliga saker som sambo i boxen osv. Jag tror att man måste bygga upp ett förtroende mellan hästen och ryttaren för att få saker och ting att fungera,och hur hinner folk med det om de bara är i stallet 2 h/dag?? Så är det hos oss i allafall oftast,folk kommer efter skolan/jobbet för att vara klara med sin häst senast 19.och själv är man alltid sist är sällan hemma förrän efter 21 och känner mig ofta "ofärdig" ändå. Och så undrar folk hur man lyckats få hästen såååå trygg och såååå duktig..
av: mi@
e-post:tittis@rocketmail.comkl.
17:44:39, 98-05-30
Rida och/eller träna på marken...
Kul att höra vad ni alla tycker!
Ja, problemet är ju som vanligt tiden. De som blir jätteduktiga på hästkommunikation är ofta folk som har hästar som arbete på ett eller annat sätt - de umgås med olika typer av hästar dagarna i ända.
En annan stackare har inte den tiden, men jag har själv kommit till den funderingen om det inte är värt att "offra" ridtid för markträning (kommunikationsträning). Sätta en rejäl grund från början och därefter varva intensivare ridveckor med intensivare markträningsveckor..? Jag har märkt att om jag blir "carried away" med ridningen under några månader och eftersatt rundpaddock/markträning, så försvinner hästens uppmärksamhet iväg från mig igen...
Jag känner igen vad du pratar om. Men jag har fått lära mig att det heter NNHA. Men det kanske inte är samma sak. Jag har entt varmblod och han är tränad efter NNHA principer.Faktist helt undebart att ha en sådan häst. Jag har varit på clinics med bla curt pate.
Japp...
...men jag märker det när jag inte har tagit ett dressyrpass på ridbanan på ett tag. Antagligen fyller din träning från marken samma funktion som ett dressyrpass gör för många ryttare. Nu har jag inte hållt på så hemskt länge med min häst och tränar i första hand distans och lydnadsträningen har varit mest dressyr, men vi har också arbetat från marken på sistone och det är kul och han lär sig snabbt. Så det är väl därför jag märkt den markanta skillnaden så när det blivit obalans mellan dressyren och distansträningen, för att det är dressyr jag sysslat med mest som lydnadsträning (om jag nu vågar kalla det vi sysslar med för dressyr). Hälsning Maja PS. Mycket av träning av flykttröskeln (snott uttrycket från Antti) har skett på uteritter...där min häst har tränats till att tåla allt från X-2000 och tunnlar till grisar. Ibland tror jag att man hänger upp sig på att träningen sker på en ridbana...med konstgjorda "farliga" saker.
av: Maja
e-post:benman@swipnet.sekl.
11:23:06, 98-06-01
Dressyr=häst som blir förstådd?
Om en stor del av lydnaden och kommunikationen med hästen går att etablera från ryggen, via dressyr, så skulle det innebära att just dressyrryttare har speciellt lydiga hästar. Är det så?
Jag såg ett inslag på TV för ett bra tag sedan då Lussan red på en grusväg med en brallande häst - det såg inte speciellt lugnt och lydigt ut...
Att sitta på hästens rygg är ju inte så naturligt för hästen - där sitter ju ofta det rovdjur som just hoppat på hästen för att äta upp den, i naturen... Kan det förbistra kommunikationen, tro - om man inte är jättesäker på att hästen förstår en bra från marken?
Det funkar...
...för Pazo och mig. Men det kan ju bero på att han har fått mycket träning från marken av min syster, som haft honom sedan föl...eller man kanske också kan kalla det fått mycket bry sig om, vänlig behandling och kärlek. Ibland verkar det som om man glömmer att det är det viktigast och förlorar sig i filosofier och metoder. Hälsning Maja
av: Maja
e-post:benman@swipnet.sekl.
18:09:58, 98-06-08
Hönan eller ägget?
Jo, fast då är det ju egentligen inte dressyrens förtjänst i första hand, utan förtroendet som etablerats mellan er sedan hästen var liten. Gör man då inte väldigt stora misstag så betyder det att man kommer att ha lättare att förstå varandra oavsett vilken ridgren man inriktar sig på.
Frågan är om just DRESSYR-riding skapar god kontakt eller om den kommer sig av något annat...
Jo men...
...det hela började med att jag sa att om jag inte ridit "dressyr" på ett tag så har jag svårare att få bra kontakt (vid ridning alltså). Hälsning Maja
av: Maja
e-post:benman@swipnet.sekl.
18:25:54, 98-06-09
Saknar markträning
Tja, nu måste jag bara få kasta mig in i det här och jag återvänder till Robbans fråga där längst upp. Jag brukar lära hästen det mesta från marken innan jag sitter upp, bl a är promenader och tömkörning ute en mycket viktig del i mitt lilla utbildningssystem. Stöter vi på något läskigt så gör vi på två sätt, beroende på vad jag vill ha ut av det hela. Antingen undersöker vi saken (mycket sånt i början) eller så ber jag hästen att lita på mig och vi går förbi utan att undersöka saken. Jag köper helst mina hästar som föl och börjar med promenaderna tidigt, på så vis är den tränad i två år på att möta livets faror när det är dags att börja rida. Min ridhäst som jag har nu är köpt som treåring och fick aldrig den här träningen (jag red visserligen in honom själv hos förra ägaren, men där var jag elev och hade inte så mycket att säga till om) och jag måste säga att jag saknar den delen i hans utbildning väldigt mycket. Han ser banne mig monster överallt i skogen. De jag har haft som föl har blivit så mycket tömkörda i skogen att de lärt sig att gå självständigt där framme och tackla farorna. Det är liksom aldrig något bekymmer med dem. Egentligen skulle jag och hästen behöva ta "time out" från dressyren ett tag och fixa det här, men vi har rätt bra flyt på dressyren nu så det skulle vara synd.
av: svea
e-post:kl.
18:46:56, 98-06-09
