Hur ofta - nu upprepar jag mig IGEN!!! - har ni hört en ridlärare lära ut det där till sina elever? Har ni nånsin???

Jag skiter rent faktiskt i om detta kallas NH eller ej även om jag rent principellt tycker att NH-rörelsen är de som aktualiserat och fört ut detta tänkande till gemene man (bra mycket mer än dessa sk "hästkarlar" jag aödrig mött på).

Kalla det då för vad-ni-vill, men kom inte och säg att detta kunnande finns där det ska finnas: där folk kommer för att lära sig rida och umgås med hästar, för det gör det INTE! Och så länge det är så, så går alltså folk som ni och jag och betalar för att lära sig SKIT. Sedan skaffar man sig egen häst och gör SKIT tills man blir tvungen att lära om, med allt det nu innebär... Samtidigt som folk häcklar en och ifrågasätter om den hästkunskapen är nåt att ha, typ Lus.

I USA och troligtvis övriga världen oxå använder man sig traditionellt av runda koraller, roundpens.

Jag noterade att den där Hemfling har kvadratiska koraller.

Utan att fundera mer på detta fann jag mej själv stå i en fyrkantig korall under hela vintern för då använde jag mej av en provisorisk roundpen i rudhuset. Den var i praktiken fyrkantig.

Hörnen eller ej, dom kan hjälpa en och dom kan själpa en. Traditionellt vill inte jänkarna ha hörnen för att hästen inte ska "fastna" där i, men hörnerna kan oxå vara intressanta därför att hästen har en möjlighet att vända baken mot mej och plasera sig i hörnet. Detta ger honom större utrymme att känna sig fri och följden som jag ser det blir att när hästen följer upp mej är kontakten starkare därför han väljer mej framför hörnet. Han har alltså större möjligheter att välja bort mej, men väljer mej ändå.

Att ha en filosofi, är just att aktivera hjärnan och tänka själv. INTE hänfalla till metoder - difinitivt inte om man inte riktigt begripit vad de går ut på, INTE bara göra något reflexmässigt utan att fatta varför...Säg mig - hur ofta har du hört en vanligt ridlärare poängtera detta för sina elever?

Sedan är det mig veterligen inte P Parelli som uppfunnit NH även om han kanske genom sin marknadsföring myntat uttrycket. Jag tror inte någon alls gör anspråk på att ha uppfunnit NH, och den som gör det, har antingen pengar i tankarna eller vet inte vad den gör.

Att ha en filosofi innebär att man på förhand har en uträknad väg att följa med hästen, precis som en snickare har en filosofi om hur man ska bygga ett hus. Skulle jag bygga ett hus fick jag först fundera på hur murbruket ska blandas. En snickare tänket på hur stommen ska resas bärt medans han ganska rutinmässigt gör grunden. osv. Han behöver inte stanna upp och fundera, för det har han redan gjort tidigare.

Stöter man på problem under träningen kommer filosofin att lösa dom snabbt (kanske inte på bästa sätt, det beror på hur bra filosofin är) ungefär som ett matteproblem 5+5=10.

Om någon skulle kunna bevisa att 5+5=11 så skulle alla som trot på dagens matematik först bli arga, vilket man ser när NH kommer på tal här inne ;), sen skulle man få revidera matematik filosofin så 5+5=11 stämmer med övriga tal.

Det finns flera kända NH-utövare som inte nämner en enda metod i sina böcker, utan bara delger filosofin - men det ska jag tillstå, att det kan vara svårt för en total nybörjare att tillgodogöra sig en sådan bok - för då vill man mest veta vad man ska göra för att uppnå detta.

Att jag hela tiden trycker på att NH är en filosofi och inte en metod, är att folk är så upphängda vid att allt ska handla om metoder. Ett snabbt fix: gör si gör så, sedan är den häst jättebra och lugn, och det är ju inte det det handlar om i förlängningen, det är bra mycket mer än så.
Om någon, nyligen NH-intresserad person, går och prövar några lösryckta metoder på sin häst utan att förstå helheten, så är det dömt att misslyckas, och då är det så lätt att avfärda NH som något dåligt, trots att det är man själv som missat poängen.

Jag kan säga att det är inte en enda av dessa saker som inte blivit helt bra, eller mycket bättre sedan jag började försöka förstå honom och nå honom på hans eget språk. Han kan fortfarande sprätta iväg en kort bit, men han springer aldrig någonsin PÅ mig, gå in i transporten gör han alldeles själv numera, på tävlingsplatserna står han lugnt och avslappnat.

Jag har hört det där med lobotomerad häst om min häst också. Jag tävlar bl a distans vilket betyder att man kommer travandes/galoppernades och ska sedan in i veterinärgrinden där hästen - förutom veterinärkontrollen - ska gå ner i puls under ett visst sträck. När de ser min häst så säger de "den där ser ju helt utpumpad ut", men faktum är att hans hjärtslag sjunker hur fort som helst eftersom han kan slappna av. Andra konditionsmässigt vältränade hästar ägnar dyrbar tid åt att oroa sig över andra hästar, människor saker som händer runtomkring osv...

Jag tror däremot inte att det är speciellt "typiskt för NH-frälsta" att tycka att alla andra har problem utom de. Tvärtom ser jag klarare än någonsin vad jag har problem med. Precis som jag sa, så tyckte jag inte att det jag nämnde - lastning etc, var några speciella problem, utan självklara, om än lite irriterande inslag - i vardagen.

Dessutom är det ju så att man känner andra genom sig själv. Folk är olika, men jag kan ju bara säga som JAG SJÄLV kände det, och det var just att jag fick ögonen öppnade inför vad man faktiskt VAR ett problem och inget man skulle blunda inför eller sopa under mattan. Ett litet problem på hemmaplan blir ett STOORT problem på tävling...

Du frågade mig om JAG tyckte att jag haft problem, och jag svarade ärligen JA, och att jag tidigare inte sett dessa som problem...

Vill du att jag ska ljuga för dig?

Jag har fortfarande svårt att tro att du är så problemlös - det brukar ju vara ett stadie man har i början innan man inser djupet på det man håller på med. Men det känns ju skönt att vara utan problem, eller hur, Lus?

Kan inte du berätta hur du kom till insikt om hur man "med sunt förnuft" ska hantera ett djurslag av ett helt annat slag än man själv tillhör, när man ju i regel inte brukar förstå ens sådana som är av samma slag som en själv, alltså människor? Du verkar ju inte vara ett under av diplomati och förståelse, precis..?

Eftersom jag faktiskt tycker att du är väldigt enkelspårig i din framhärdan att du inga problem har och dessutom minsann alltid klarat dig så fint med dina eget sätt att hantera hästar som DESSUTOM enligt egen utsago är helt utan några riklinjer och tankar bakom det du gör - utan du gör "lite som det behövs för dagen..." (Jag skulle vilja se hur man skulle klara sig på ett jobb med den inställningen - såvida man inte monterar BIC-pennor förstås)

Jag kämpar hårt för att bli en bättre hästmänniska. Jag kanske inte har nån otrolig fallenhet för hästhantering då, visar det sig, men jag har mycket svårt att tro att nån bara "av sig själv" kommer på allt utan att tänka eller reflektera. Du har ju själv sagt att du inte har nån tanke bakom ditt handlande med hästar.

Nu har du avkrävt de som håller på med NH exempel på vad man gör osv, men det blir fruktansvärt tyst när man ber DIG om exempel på hur DU gör.

Eller så har vi alternativ 2: Lus är en gudabenådad "hästpratare" som av gud fick en enorm portion "sunt förnuft". Därefter behövde hon vare sig NH eller någon annan hjälp för hon kunde allt. Dessutom har hennes hästar inga problem alls. Skulle de råka få det så löser hon dem. Hur? Nej, det har hon ännu inte berättat...
Hon tycker att NH är "intressant" men samtidigt ber hon indirekt folk som tycker att NH är bra, att fara åt helvete. De är ju bara kverulanter som talar om för andra att de har problem. För inte har vanligt hästfolk några problem med sina hästar, för de har ju alla en jävla massa "sunt förnuft". Så NH är totalt överflödigt, det ser vi ju på alla lyckliga, glada hästar vi ser på hästtävlingar och ridskolor landet igenom.

Men skitsamman - jag är på diskussionsidorna för att diskutera så jag nöjer mig inte med några enkla avslutningar.

Vad jag tycker är synd, och som leder till att jag vägrar ansluta mej till NH anhängare fast jag nyttjar principerna är följande:

Jag tror det finns en psykologist princip som säjer att nyfrälsta människor vill dela med sig av sitt rus genom att frälsa andra. När dom lugnat ner sig är dom inte lika benägna att likt korsriddare frälsa andra, kosta vad det kosta vill.

Låt var och en hålla på med sitt. Tids nog kommer en tid då behovet av nya ideer behöver fyllas.

Westernridningen har hållit på med NH (tidigare horsemanship) i nära 25 år, kvaliteten stegrad med åren givetvis, men det är först nu som westernridningen blivit allmänt uppmärksammad. Och som en följd av att westernridningen blivit kännd vill folk utanför westernridningen använda dess hanteringsprinciper pga att de talande resultaten. Då kallar man det NH.

Nu börjar det byggas upp ett behov an NH. Det märks t ex på att det är det populäraste diskusionsgruppen här. För 2 år sen skulle ingen vetat var det var. I och med detta finns många nyfrälsta som vill frälsa andra med alla medel. Efter som andra gör annorlunda gör dessa alltså fel, och det blir den nyfrälstes uppgift att upplysa om detta. Diskusion och mothugg uppstår och det bildas två läger. Varför ska det vara så här?

En av grundprinsiperna i NH är ödmjukhet mot hästen. Varför då? Jo för att människan skall utbilda hästen. Om NH anhängaren känner behov av att utbilda icke-NH-anhängaren måste ödmjukhet nyttjas.

Jag har sagt innan att jag tycker ordet NH är överflödigt, och anledningen är bl a att det bildar två läger. Ibland kan man få uppfattningen att NH personer känner en viss tillfredställelse av att känna sig unika och måste då ettikettera sig sjävla med ett speciellt ord.

Det finns en tränarlista på NNHA's sidor. Dom som står där, har dom gjort något slags test för att ni NH-anhänagre ska godkänna dom? Jag tror det finns massvis med folk som skulle kunna kalla sig NH tränare men som istället kallar sig tränare.

Många på den sidan är utbildade i PNH programmer läste jag. Då är dom helt klart PNH tränare.

Vad jag vill komma till är att hur och varför ska man dela upp metoder i två grupper? Kan man inte bara säja bra och dålig horsemanship. Där kunden dvs eleven avgör vad som är bra eller dålig.

En test:

Är Hemfling NH tränare?
Är Forsman NH tränare?
Är Kyrklund NH tränare?
Är Per Larsson ?
Är Bob Loomis ?
Pat Parelli?
Körkuskarna jag inte kan namnen på?
cirkusfolket?

Var går gränsen. Monty Roberts har inte samma
metoder som Pat Parelli. Vem är bäst? Vem är NH tränare? Båda?

Jag vill än en gång att ni ska observera att jag haft ett hästliv innan NH. Rätt långt sådant. Jag har kört och bl a tränat för Anders Eriksson - jävligt bra på körning, hyfsad hästkarl, men inte lärde jag mig något omvälvande om hästhantering av honom...
Jag har tränat dressyr - visserligen inte för några internationella ryttare, men av lokala stjärnor. Ingen talade om något för mig om hur hästen tänker och agerar...?
Jag har t o m tagit westernlektioner av en SM-vinnare, men inte ens han hade speciellt mycket touch av NH, kan jag säga.
Kort sagt, alla dessa hästmänniskor lärde ut HUR MAN RED, HUR MAN KÖRDE, men ingen lärde mig det viktigaste: att om hästen inte förstår dig och du inte förstår hästen, så är ju själva rid och körtekniken INGENTING VÄRD! Det är sådan kunskap jag kallar för metodkunskap. Schysst att ha - javisst! Men det är ingenting värt utan att man har en tanke bakom metoden.

Nu kan ni säga att det där fattade ni för längesen. "En gammal härtkarl lärde mig" osv. Men jag tror inte att jag på något sätt är unik, att BARA JAG har gått i ridskola, ridit privatlektioner, haft häst i åratal utan att fatta ett dyft. I princip varenda människa med jävligt få undantag, runtomkring mig har det så. En gammal hästkarl har jag bara sett på bild - faktiskt aldrig träffat någon livs levande sådan. De tankar som tränare som kallar sig NH-tränare har givit mig har däremot utvecklat mig och min ridning/hästhantering något enormt!

Vad gäller rubriceringen NH, jag tycker att det låter rätt konstigt att slopa det och kalla sig för enbart "tränare". Jaha, vaddå för sorts tränare? Vad har den tränaren för grundvärderingar? Vad är en häst för honom?
Även om det finns nyanser inom NH så är det ändå en viss garanti för att den tränarens värderingar liknar mina till en större del.

Dessutom: ska då alla ridlärare kalla sin metod för enbart "ridning"?

Vad du menar (tror jag) är att det inte finns så många tränare som förmedlar det budskap du söker. Så du vill ha en tränare som ettiketterar sig med NH för då kan du vara säker på att få höra det du vill höra.
Har jag förstått dej rätt?

Men isåfall vill jag påstå att du inte har några som helst garantier för att den tränaren pysslar med det du vill höra.

Enda gången jag tror du kan få garantier är när du anlitar en PNH tränare. Då får du höra PNH. För PatP har marknadsmässigt korrekt registrerat in varumärket PNH och standardiserat utbildningen av akt PNH tränare vilket iof är bra.

Men jag vill påstå att det inte finns nått motsvarande för NH. Det är bara ett flycktigt, svävande överflödigt begrepp som ändrat sig allt eftersom modet gått. Hästpsykoligi, horsemanship, westernridning och nu NH.

Jag har haft nära kontakt med en kännd svensk tränare som kallar sig NH, ibland tom PNH, men jag kan inte köpa mycket av det han gör iallafall. Jag tycker det är bristfällig NH ifall man nu ska använda den definitionen.

Nå, Robban. Jag håller inte med dig. Bl a just för det jag skrev om ridlärare (i det inlägg du svarade på). Självklart är inte alla NH-tränare lika. Just i och med att man utvecklar filosofin (precis som du själv skrivit högre upp i denna diskussion) så pekar pilarna ut åt flera olika håll från det man kan kalla "NH´s kärna". (Som för att göra saken ännu krångligare - kan se lite olika ut för olika personer. En viss gemensam bas finns dock). Om jag NÅGONSIN skulle få den tid som krävs för att utveckla mitt "hästsinne" tillräckligt för att kunna lära ut något om detta till andra, så skulle min träningsmetod troligen skilja sig en hel del från de personer som jag varit hos och tagit till mig NH-filosofin. Jag kanske skulle tycka att vissa saker är viktigare än andra, och andra andra saker är mer sekundära. Jag kanske skulle ha mer vana av vissa typer av hästar medan andra tränare är mer intresserade av andra typer av hästar med de möjligheter och problem som kan följa med dessa.

Kort sagt - jag skulle troligtvis ha en egen touch på det jag gör. Men kärnan i det hela är ändå gemensam. Jag har varit och tittat på olika NH-tränare i Sverige, och visst. Vissa delar hos somliga tränare skulle jag inte vilja te efter, men skillnaden mellan deras hästhantering och synsätt och en vanligt "inridnings/tillridningsstations" i allmänhet är milsvid!!

Jag hör folk som har svårt att ta lektioner av "vanliga" tränare därför att deras synsätt på hästen skiljer sig så markant från det man själv anammat.

Hursom helst tycker jag att en etikettering är självklar. Det ger en fingervisning om vad det handlar om. En likriktning i Parellis anda av all NH är inte önskvärd på något sätt, utan här får man givetvis utgå från att variationerna på temat är många precis som överallt annars i livet. Det viktiga är att kärnan i innehållet är ungefär likadan.

Jag får ibland känslan när man läser här på nh-diskussionen att NH är ett varumärke för de som håller nh-träningar. För de som inte känner till NH är det ju svårt att förstå vad NH betyder. Det lockar folk att ta reda vad NH betyder och vad det är, mer än om det hade hetat hästpsykologi. Hästpsykologi är ju inget nytt och därför inte lika intressant. När jag själv hörde NH första gånen hade jag ingen aning om vad det var, men ville ju veta och började läsa lite om det, mest här på diskussionen.

Begreppet NH används internationellt (rätta mig om jag har fel) och gör att hela världen känner till det och det måste ju då bli enklare för de som tjänar pengar på NH att marknadsföra sig.

Jag tycker att NH verkar vara precis det samma som vanligt enkelt bondförnuft. Att man behandlar djuret utifrån det djur och den individ den är och försöker göra det som är det bästa och naturligaste för hästen.

Många av de saker som har nämnts i diskussionerna är sådant som jag har använt mig av i min hantering med hästar och det är säkert mycket av det jag gör som man skulle kunna placera under NH, men att kalla mig för NH:are skulle jag inte göra, för vissa delar i min hästhantering överrensstämmer inte med det som NH-are säger att NH är. tex kedjegrimskaft när man leder en bråkig häst.

Jag får också känslan att bara för att jag inte följer NH-riktlinjer så tycker NH-folk att jag är en idiotisk djurplågare, som inte förstår min häst, varför måste det vara så? Borde det inte istället vara så att NH-folk tycker det är roligt att de finns fler som är intresserade? Utan att för den sakens skull, som Robban skrev, försöka frälsa mig?
Jag sysslar med fälttävlan och tycker det är otroligt kul. Om någon visar intresse för fälttävlan tycker jag att det är roligt att få chansen att visa någon hur roligt fälttävlan är, oavsett vad människan i fråga, tidigare har sysslat med och även om de inte bli fälttävlansryttare helt och hållet, utan bara vill rida det någon gång i mellanåt.

Varför måste NH vara en grupp för sig, som inte verkar vilja beblanda sig med andra? (I och för sig är det ju så bland de flesta grenar inom ridsport, dressyrfolk vill inte blanda sig med hoppryttarna osv)
De allra flesta som håller på med hästar har ju med nh, eller horsemanship att göra. Och alla vill väl i grund och botten kunna hantera sina hästar utan att orsaka de obehag.
Tycker att Robbans fråga om de tränare han räknar upp skulle kunna räknas som nh-tränare är bra. Den borde ge många en tankeställare.

Varför tycks alla ifrågasätta varför folk håller på med NH?

Varför går det konstiga rykten om NH-folk, att de allihopa knäcker sina hästar, vill få dem lobotomerade (lus?), skrämmer dem med plastpåsar och allt vad man få stå ut med att höra?

Varför envisas ni med att säga att det som sägs inom NH är något som "alla" vet?

Var i hela friden fanns dessa "alla" under alla dessa år jag hållt på med hästar?

Jag törs erkänna att jag fått slänga en massa av min hästkunskap överbord! Jag har fått jämföra, ändra, anpassa, ta på mig skulden och ansvaret för en massa idiotier jag utsatt mina hästar för genom åren för att jag INTE VISSTE BÄTTRE.

Skillnaden nu från då, är att jag visserligen fortfarande klantar mig, feltolkar hästen och är allmänt dum ibland, men jag jobbar HÅRT för att ändra på detta.

Förr RED jag mina hästar istället för att ägna del av tiden för att träna upp min förmåga att förstå och kommunicera med hästar. Blev det trubbel så kom de andra i stallet med goda råd, fina gramantyglar, en schysst piska osv. Det är OK om man vet hur dessa hanteras (OBSERVERA NU ALLA att jag inte kallar detta för helvetesverktyg eller liknande!!!!) men ingen sa till mig: "Är din häst verkligen redo för det du vill göra? Kan det vara så att den inte förstår? Är DU ledare för din häst, eller gör den hela tiden vad den själv tror är rätt eftersom han är ledarlös? Ska du inte kanske kunna hantera och styra honom från marken innan du sitter upp? Fattar du hur du ska hantera dessa redskap? FATTAR DU VAD EN HÄST ÄR FÖR NÅGOT?"

Jag kan besvara det själv: NEJ. Ingen gjorde det. De bistod mig med lösryckta, enkla råd. De hjälpte till med linor och kvastar i transporten, de höll med mig om att min häst var sällsynt dum och trilsk när saker inte gick som de skulle...

Grundprinciperna kan man mycket väl kalla NH. Metoderna och tillvägagångssättet tycker jag man ska passa sig för att ettikettera annat än med tränarens namn.

Parelli använder rep. Alla andra gör det inte. Jag använder både rep och utan. Att (som exempel bara)säja att NH = att man börjar med hästen i rep är som att säja att "en kock använder alltid vitlök"

Jag har ett konkret exempel:
På en vanlig (dvs klassisk ridning) ryttartävling har man på tävlingsplats tränstvång man får inte ens lasta ur hästen utan tränset på. Denna regel finns pga av säkerhetsskäl.

På en westerntävling finns inte denna regel
(ok western är inte liktydigt med NH, men detta är ett strålande exempel). När det för ett tag sedan var aktuellt för westernryttarna att gå med i ridsprtoförbundet skulle man tvingats till tränstvång även på westerntävlingar, vilket blev en av anledningarna till att man inte gick med.
Är då westernryttarna inte intresserade av säkerhet? Tvärtom, kan man inte visa sin häst på en tävlingsplats utan träns har man inte där att göra.

Jag skulle snarare vilja säga att tränstvånget är en fara, det skulle nästan vara tvärtom, alltså grimtvång. Tränstvånget der en falsk säkerhet av kontroll.

När jag jobbade på en ridskola var jag med och tittade på en del dressyr och hopptävlingar, och ofta var det ingen vacker syn hästar som var uppstressade, ryttare som ryckte i sina träns, hästar som rusade ut ur transporten och inte gick att lasta. Alltså var det massor av ekipage som inte hade där att göra.

Jag har även haft förmånen att bevittna en del westerntävlingar, och skillnaden är som natt och dag. Kolugna välhanterade hästar, följer lugnt sin ryttare, en del står uppbundna medans husse tittar på tävlingarna.
Detta även i lätta klasser, i högre klasser har jag sett ryttare som på Robbans förhatliga vis inte ens använt grimskaft och detta alldeles intill tävlingsbanan.

Som jag ser det är en stor skillnad i synen
på hantering utanför tävlingsbanan, i vanlig hästhantering sitter säkerheten i hästens mun
medans i naturlig hästhantering sitter den iledarskap,kommunikation och förtroende.

Jag gissar att ganska många av har sett dessa ofta ganska duktiga ryttare som sitter timmar imanegen och ytränar in program men som sedan inte kan lägga en dag på att lasta sin häst eller leda den ordenligt, är inte det att börja i fel ände?

Läser man sedan frågorn om problem i denna spalt beror säkert 75% på att man inte etablerat ledarskap och förtroende hos hästen. Slarv i grundarbetet på marken (och nu menar jag inte "vanlig longering") är en
oerhört vanlig orsak till problemen.

Kanske blev detta lite väl svart och vitt,
men det är så jag upplevt det, hopppas att det inte är så överallt.

Tycker sådant resonemang har vissa likheter med gamla hästhandlares metoder att stoppa ärtor i öronen för att hästen skulle ruska på huvvet när den visades.

En fysisk eller psykiskt sjuk häst reagerar inte eller iallafall inte lika snabbt på faran och det är därför de ofta blir mat för andra rovdjur. Det är naturens sätt att hålla djurarterna fria från ärftliga sjukdomar och missbildningar.

En häst som inte är vaksam faller alttså lättare offer för rovdjuren.

Jag tar oxå för givet att alla som uttalar sig här inne vet skillnaden på en stressad häst och en vaken häst.

Jag påstår oxå att hästar som känner sig trygga kan tillåta sig att slapna av så till den milda grad att dom ligger ner och drömmer högljutt. Ett lätt byte för ett rovdjur, men dom litar på att inga elaka djur kommer.

Överlag kan jag säja så här. Jag vill ha en signal till hästen som betyder "nu ska du vara vaken" eller "passa på och slappa, du vet ju att du är lat innerst inne"

Det folk så ofta tolkar som en "lobotomerad" häst är en häst som kan tillåta sig att slappna av och stå lugn, eftersom den slipper ta hela ansvaret över sin överlevnad själv. Precis som i en flock. Har flocken en stark ledare så slipper alla enskilda hästar vara på helspänn dygnet runt. Låter inte det mycket trevligare?

Dessutom är det så att hästarna visst tillåts reagera. Det är en sundhetstecken. Men det man inte vill, är att hästen tar hela situationen i egna händer och bestämmer sig för att fly, vilket den skulle göra om den var ensam. Den ska reagera (genom att rycka till, lyfta huvudet, hoppa till eller hur nu din häst brukar göra) och sedan registrera vad ledaren gör. Står den lugnt kvar, ska hästen varva ner ögonblickligen.

Det ni ser som "pigga, normala hästar" på tävlingen är stackars nervösa, ledsna hästar som enligt sig själva är där ALLDELES ENSAMMA. De har ingen klar, stark ledare som ser till deras bästa, utan de måste ta sina egna beslut för att överleva = hästar som far omkring, skriker och gnäggar, manglar på dem som håller i grimskaftet, vågar inte lita på att de kan slappna av... Jag ser inget positivt i detta alls.

En tävlingsplats är visserligen inte något rent naturligt ställe, men en hästflock tvingas nog också ta sig igenom en del som inte ingår i én normal dag, typ om det är storm och liknande. Tänk om inte flocken skulle ha en ledare som ser till att inte alla råkar i panik vid dessa tillfällen?

Jag skulle nog se det som att OM man tänker utsätta sin häst för "onaturliga" saker som lastning, tävling etc så bör man mer än någonsin - för hästens bästa - se till att man är en klar ledare så att hästen slipper ta allt ansvar själv.

Jag stod givetvis i publiken och fick höra många förbipasserandes kommentarer. Bla hörde jag vid två tillfällen att hästen måste vara pleggad.

Intressant tycker jag, när uttrycket lobotomerad kommer på tal. När gängse metoder bara kan få en häst så lugn genom att använda droger och denna tjej bevisligen inte använt droger, då måste hon ha lobotomerat hästen. Dvs opererat hästens hjärna och skurit av vissa nervbanor.

Men jag skulle inte se det som om hästen var lobotomerad, utan om jag skulle se något sådant som fungerar så skulle jag nog tänka på att den hästen känner sig helt trygg med sin ledare.

Lotta B: Visst finns idioter i alla falanger - men det är ju ändå inte fråga om vad enstaka människor gör med sina hästar, utan tanken bakom varför man gör som man gör.

Om vi tar ditt exempel med nöten som lägger en snara kring hästens hals. Den skulle kunna räknas som "naturlig" om det var så att hästar försökte strypa varandra om de inte underordnade sig under ledaren. Nu det ju inte så de gör, så därför var det inte en värst naturlig grej att ta till...

Att flytta fötter på den ranglägre hästen är däremot något som hästar gör mot varandra för att befästa sitt ledarskap, alltså: longering och fösning där DU, som ledare, bestämmer hur länge hästen ska röra sig och när den får stå still, är naturligt. Att återgälda en aggressiv eller ohyfsad handling från hästen inom 3 sekunder är också naturligt och en för hästen begriplig handling osv...

Jag tror inte att man är redo att "plocka russinen" ur olika sätt att hantera hästar innan man är 100 på vad det är som ligger bakom, att man förstår tanken med handlingen! Börjar man betrakta handlingarna som lösryckta metoder är man illa ute.

Jag tycker alldeles för många människor gör saker med sina hästar utan att fatta varför. Det finns sådana som bekänner sig till NH också: de har bara precis skrapat på ytan och tror att NH är en räcka meotder. Det är dessa som kan göra sjuka saker som att nästan strypa sin häst och därefter tro att de uppfostrar sin häst "naturligt"...