Så länge hästen går snällt och lugnt bredvid mig, så ligger kedjan löst i munnen och orsakar därför ingen smärta, men är den olydig och drar iväg kan jag få stopp på den.

De allra flesta hästar behöver man inte kedja i munnen på. Av de tusental hästar jag har hanterar är det bara 3-4 st som jag har gjort så här på.

Varför tycker du (Robban)att kedjan är SÅ HEMSK, när du själv tycker det är okej att slå till hästen? Jag tycker inte om att slå eller orsaka smärta på hästar, men för att själv inte riskera att skada mig allvarligt så har jag fått göra så här.
(en av dessa hästar jag lett med kedja i mun, hade vid ett tidigare tillfälle dragit iväg en stor karl, som ledde hästen med vanligt grimskaft, drog omkull honom och han fick en spark i huvudet och hjärnskakning).

Jag skapar starkare band mellan hästen och människan genom att ge den en frihet under stort ansvar. På sätt och vis är han under större krav lös än ledd i grimskaft. Hästen får inte ta ett enda felsteg lös. Måste följa med exakt med sin nos vid min axel. Blir han ombett att stå still får han inte flytta sig en centimeter. Men dom uppskattar det. Ställa honom i gången. Ta av sadel osv och borsta av honom, duscha benen osv. Sen ge honom signal att följa mej och vi går till hagen. Stannar tills grinden är öppen, går in, sen är han fri.

Prestige är inte så intressant. Det handlar med om enkelhet. Slippa krångla till allt. OCH säkerhet. Att inte bli trampad och sparkad som ovan nämnts. Men Lus, del ligger viss träning bakom som skulle kunna placeras i "NH" facket. Så det är inget jag bara gör utan vidare med en ny häst

Jag har en fundering. Finns det inte en risk att munnen kan få sår av kedjan ifall han skulla rycka undan huvudet och du skulle behöva dra? Munnen som ska användas vid ridning.

En annan fundering. Varför hävdar du att det fungerar bättre med kedja än utan?

Beror det på att kedjan är skarpare än grimman ensam? Om så är svaret: Leder inte då kedjeteorin till att det skulle bli ännu mer effektivt om man hade en tunn pianotråd i munnen, eller sågtråd. Ju skarpare desto effektivare?

Eller finns det ett gränsvärde där skarpare redskap leder till sämre resultat, Och i så fall: Var går den gränsen? Hur skarp kedja får det vara?

Jag kan inte acceptera att hästen ber mej fara åt fanders. Inte en chans. Jag anser att det finns 4 svåra synder en häst kan begå mot mej. 1) sparka mej 2) bita mej 3) trampa mej och 4) Knuffa mej.

Jag anser att hästens mor väl tog hand om detta problem när hästen var bäbis, så jag behöver inte lära honom elementära saker som han redan förstår.

Har det gått så långt att ni omöjligt kan få stopp på hästen så tyder det ju på att ni gör något knasigt! En "normal" häst ska kunna acceptera att ledas med ett vanligt grimskaft utan att den utgör en skada för allmänheten. Uppenbarligen accepterar inte era hästar (syftar på er som använder kedja) det. Den som tidigare skrev att den var liten och lätt och inte hade inte chans mot en häst på 1,65: jag fattar inte vad du menar riktigt. Menar du på allvar att du om du vägde 70 kg skulle ha någon chans mot en 600 kg tung häst? Den är alltid överlägsen viktmässigt. Det är ju inte det det hänger på!! Jag är 1,61 lång och väger 50 kg och kan hålla hästar på 1,70 - med vanligt grimskaft - och det är ju inte för att jag är stor och tung precis.

Lite funderingar bara!

Det som gör diskussionerna om NH så svåra och krångliga är att det verkar vara svårt att förstå att man inte etablerar en kontakt och ett ledarskapsförhållande över hästen med hjälp av någon snabb metod. Visst - är du MYCKET skicklig, har koll över ditt kroppspråk och har bred erfarenhet av att kommunicera med hästar så kan det gå relativt fort att göra sig förstådd, men för oss vanliga "normalryttare" som inte tillbringar mer än några timmar i stallet med vår häst varje dag, så tar det mer tid.

Ett ledarskapsförhållande tar alltså en viss tid att etablera, och måste sedan underhållas, för hästen kommer att ifrågasätta detta. Oftare i början, mer sällan senare om du lyckas vara konsekvent och välja det bästa för din "flock" så att den inte mister förtroendet för dig. För att bli flockledare kan du visserligen använda dig av en mängd olika metoder. MEN, det är inte det mekaniska utövandet av metoderna som gör dig till ledare, utan du måste ha FÖRSTÅTT VAD DU HÅLLER PÅ MED. Du måste kunna läsa hästen och utveckla din timing!!

Alternativet springa på ledare ska inte existera i hästens huvud. Han ska välja att stå kvar bakom ledaren även om bomberna faller bakom, och det gör han oxå.

Jag citerade här direkt en del ur Maries inlägg.

Nu blir jag lite förvånad. Marie, du har ju hängt med en del i diskussionerna om NH under andra rubriker, och där har ju det här om "lobotomerade hästar" avhandlats. Så det här blir till en del, upprepningar:

1. Ja, hästarna följer sin ledare "blint". Precis som Robban sa, så springer de ALDRIG på sin ledare. Inte en chans! De kan skygga bakåt, springa vänster, springa höger, men INTE på!

2. Reagera på faror: ja, det ska hästarna göra. Men de ska lika fort spänna av, om ledaren signalerar att det inte är värt att fly ifrån. När man tränar sin häst att bli en säker ridhäst så vill man att hästen ska tygla sin flyktinstinkt till viss del, och invänta det ledaren beslutar. Hästen ska VISST reagera, men inte med att fly iväg, för detta försätter såväl häst som människa i en farofylld situation! Det är OK att sprätta till, hoppa nåt steg (inte på ledaren) eller höja huvudet, men sedan räcker det, om inte min signal är att det är OK att fly.

Så länge hästen inte ser människan som sin ledare kommer den istället själv att bedöma vad som är bäst i den situationen, och eftersom hästen är ett bytesdjur, så kommer beslutet oftast att vara: FLY!

Detta har med hästens naturliga flockinstinkter att göra, att ha hästen
vid sidan när man leder är inget bra alternativ. Detta är den position som ranglåga djur brukar inta, dvs vid sidan
om det ranghögre djuret. Alltså är det då inte så konstigt att vi har den här debatten om kedjor och träns vid ledning, eftersom det ur hästens synpunkt blir han som har den dominanta positionen han vet i det här läget inte vem som egentligen är ledare, du eller han. Det är ur denna synvimkel inte svårt att förstå att det kan behövas kedjor för att hålla hästen eftersom människan i detta fall gjort hästen till ledare genom att inta en ranglåg position.

Har man väl klarat upp ledarskapet och att hästens plats är bakom så kommer du aldrig få några problem med hästar som drar eller springer.

Men vad gör man om man måste hantera andras hästar, som man inte hanterar mer än någon enstaka gång ibland och de är bråkiga? Jag brukar ryta till åt bångstyriga hästar och visa med mitt kroppspråk att jag minsann inte går undan för hästen och för det mesta brukar de då acceptera mig som ledare.

Våra LOBOTOMERADE hästar? Utveckla gärna uttrycket lobotomerad häst.

Lobotomi, [av grekiska lobos och tome> snitt], en numera övergiven kirurgisk metod mot ångest och svåra smärttillstånd, varvid nervbanorna till och från pannloberna skars av. Många patienter blev apatiska och känslomässigt avtrubbade. Vid leutomi var ingreppet inte lika stort.

Bakom ryggen? Hästen skall gå med sin nos ej längre fram än ledarens axel eller bakom.
Ryggen sitter längre åt vänster jämfört med axeln på en människa om man räknar med att hästen leds till höger om.