Jag har läst massor med inlägg om folk som har problem med sina hästar i hagen, att dom hotar sin ägare, vänder baken till eller kickar. Om man har en häst som vänder baken till och nästan kickar, är det rätt eller hemskt fel att ha med sig ett spö och rappa till hästen över baken då ? Kallas det för djurplågeri då, om man bara behöver göra det en gång ? Inte för att jag har en sådan häst, jag är bara nyfiken på vad ni tycker eftersom allt skall ju tydligen bara handla om Horsemanship nuförtiden. Det är absolut inget fel med det,men en häst är ju stor och väger flera hundra kg, och en människa är ju yttepytteliten när det gäller styrka, hur skall då en människa kunna försvara sig mot en anfallande häst, eller en som vänder baken till och kickar ? Om man t ex har ett långt spö och rappar till hästen i samma ögonblick som den tänker sparka och den inte hinner uppfatta att det var jag som höll i spöet, utan att det bara blev fruktansvärt obehagligt när den skulle sparka, kan inte det då vara rätt okey. Eller vad tycker ni. Man skall ju naturligtvis inte slå något djur, men vart går gränsen för tillrättavisning ?? Svara hemskt gärna.
så här tycker jag: ett spörapp är mer än inget. Ett ex, om du har rappat till hästen me spöt om den har hotat dej i hagen, så kommer den (bara kanske) att undvika hota dej sedan men varför? Jo, därför att den sammanknippar det med smärta och då har du ju trots allt inte löst problemet... Först ska man ta reda på varför hästen hotar dej, och sedan göra nåt åt det... Att slå hästarna hjälper ju ändå inget, det innebär bara smärta för hästen och att ha en sk "vänskap" med hästen baserat på smärta och bestarffning är väl inte vad vi vill uppnå..? Och vad beträffar hur vi ska kunna bestämma över dessa stora kraftfulla djur, är du medveten om hur totalt överlägsna vi är intelligens mässigt? Det vi inte är i styrka är vi i intelligens... Om vi använde våra hjärnor bättre än vad vi gör så skulle det nog inte finnas så många "hotfulla hästar" här i världen... hmmm det blev lite flummigt men jag hoppas du förstår vad jag menar... //evelina
Hur skall man göra då, på ett intelligent sätt, när hästen vänder upp och skall kicka mot dig? Jag råkade ut för detta för fyra år sedan och fick lillfingerleden avsparkad. Jag hade inget spö eftersom hon aldrig gjort så förut. Hon måste in från hagen eftersom hon skulle skos, så efter omskötsel av handen skulle jag förstöka få in henne igen, och då gick det bra. Anledningen var antagligen att jag kom för nära en unghäst som hon antagligen skyddade. Beetendet var anfall med bakåtlagda öron, vända upp och kicka, jag hade inte an chans att reagera. Hon har aldrig gjort om det, men jag kan fortfarande känna mig osäker i hagen när jag skall hämta in en häst. Hade jag haft ett spö så lovar jag att jag hade rappat till, av ren ilska och chock, och för att tala om att det var fel. Jag tycker inte heller att man skall ha ett förhållande med bestraffning och smärta gentemot sin häst, men det är faktiskt det språk som hästen förstår bäst. I vilt tillstånd är det sparkar och bett som visar vem som bestämmer i en flock. För att få hästen att förstå att det är vi som bestämmer måste man ibland ta till samma metoder för att hästen skall se oss som ledare, det är viktigt för vår egen säkerhet! En häst som är nervös och rädd skall däremot inte behandlas på detta sätt, den måste få tillbaka sitt självförtroende och tillit till människan först.
Det skulle vara intressant att höra hur du (som svarade först) skulle gått till väga. Om man nu INTE skulle bestraffa hästen med t.ex ett spörapp, HUR ska man enligt din teori göra? Jag anser nog likadant som dig i grund och botten, visst man ska absolut inte grunda hästens och dins vänskap på smärta och rädsla. Men det finns även något som heter Respekt, nåt som alla hästar t.ex i en flock i en hage känner till. Den äldsta hästen, ledaren, bestämmer och detta ibland med hårda bett och sparkar som vi alla vet. De yngre hästarna har respekt för den äldre, för dem vet att den bestämmer. Frågan är om man helt kan uppfostra en häst från det att den är en vild busig tuff unghäst som vill brottas med dig, tills den ska ut på sin första tävling, UTAN ATT NÅGONSIN SMÄLLA TILL DEN??? Jag är "känd för" bland mina kompisar att själv vara för snäll mot mina hästar, och jag vet ju att jag är lite väl snäll mot dem ibland. Har kanske ändå haft turen att få tag på snälla hästar, men visst - jag har unghästar och ibland så hamnar man i såna situationer att de behöver sig en smäll, och jag vet av erfarenhet att det behöver inte göra ont på hästen, det räcker med en dask så vet den att OJ, JAG GJORDE FEL! Däremot kan man gå in i nästan vilket av alla Sveriges ridhus som helst och titta på en vanlig tränings, under en timme. HUR behandlar folk sina hästar då? I vårt ridhus (på min förening alltså) finns det flera stycken som sitter och "jobbar" (tror dem) sina hästar, och ideligen rycker dem i munnarna, spikar i sporrarna, och piskar dem med långa dressyrspö vilket man ju bara kan ana hur det känns... Så om man jämför med detta (som inte alls är något ovanligt idag) tror jag att man faktiskt kan daska till sin häst om den försöker vända baken till och slå mot en i hagen, det kallar jag inte för att göra hästen rädd för sig, eller att det är skadligt för hästen. Däremot måste man vara försiktig, för blir man träffad av en spark - man kan dö!
Nej, jag kan inte komma med nåt förslag såhär på rak arm hur man ska göra om man inte vill slå till hästen i en sån situation, det beror antar jag på att jag alfrig hamnat i den situationen själv, antingen har jag haft väldigt snälla hästar eller så är det min attityd mot dem som gör att jag aldrig varit med om det... Men en viktig aspekt (heter det så tro..), varför hotade hästen dej överhuvudtaget när du kom för att hämta den i hagen? Jag antar att det finns nån anldening det finns inte många hästar som hotar en annan bara för att "den känner för det", teorier: kanske sammanknippar hästen hämtningen med obehag (ex ridning på fel sätt, dåligt stall osv) eller kanske som nån sagt här över skyddar den en annan häst... Detta går det ju att göra nåt åt ju, ridning på fel sätt - ändra ridningen (nog så svårt det men det behövs inget våld), dåligt stall - ändra/byt stall, skyddar annan häst - iaktta hästen i hagen före så du vet om den skyddar nån annan häst isåfall undvik att ställa dej emellan dom...
Och en annan tanke... Om du släpper ihop en hel bunt med hästar som aldrig träffats förr (jag har varit me om det ett antal gånger, då vi alltid får ett antal hästar på bete hos oss varje sommar), så vet de flesta i den bunten (finns kanske undantag, men jag har aldrig varit med om det) redan från första stund vem som är ledaren utan att den behöver använda något "våld" (=sparkar,bett). Den vet helt enkelt redan att den är starkast (i psyket, en svag häst fysiskt men stark i psyket blir mest troligt högre i rang än en stark fysiskt men svag psykiskt) och visar det genom dels sin hållning och attityd men oxå genom allmänna kunskaper som vart det bästa gräset finns, vart det är bäst att stå när det regnar osv. Ledaren är därför den som använder sej av minst våld i hela gruppen, då den aldrig behöver visa vart den står, alla vet det redan hursomhelst. Däremot kan det i de "lägre leden" uppstå bråk om vem som ska dricka först/äta på bästa plätten etc, men jag antar att människor som ser på hästhållning såhär: människa=ledare, häst=underlägsen, menar att dom är lika mycke ledare som ledaren i hästgruppen. Eller har jag helt fel?
Ännu en tanke. Jag har personligen aldrig sett en häst (ledaren) fösöka hämta en häst som är lägre i rang i hagen för att arbeta den (eller kanske bara ta in i boxen), och om då hästen hästen som ledaren tänkt hämta hotar (händer sällan att nån av de lägre i rang börjar hota ledaren dock) så skyddar sej ledaren genom att bita till/sparka till... Nu förmänskligade jag det hela väldigt mycke, men jag har faktiskt svårt att tro att nånting sånt överhuvudtaget uppstår i hästarnas egna lilla värld...
Jag vet att jag tänkte på nåt annat oxå när jag började skriva men nu har det försvunnit totalt... *suckar* Om jag kommer på det eller nåt förslag till hur man ska göra uatn att slå hästen i en sån situation så skriver jag...
Jag hoppas ni förstår vad jag menar med att inte slå hästen, jag tycker man kan kommunicera minst lika bra med hästen utan våld som med (om inte mycke bättre), och jag tycker personligen att ett slag är mer än inget slag, hur löst det än må vara... Vem var det som sa "Där kunskapen tar slut, tar våldet vid" ? Det vore intressant att lära känna en så klok mänska... :o)
och som en människa här nedanför säger, skulle ni slå era barn om dom inte gör som ni säger, eller skulle ni använda en skarp tillrättavisning? märk skillnaden på tillrättavisning (för mej betyder det ett ord i rätt tonart eller kroppsspråk som säger åt hästen/barnet att sådär får du inte göra) och slag (vilket för mej kan vara med handen eller med spö, vilket spelar ingen roll de har samma effekt)... Snälla, bli inte jättesura på mej, jag är inget proffs och mycket av mina teorier/tankar är precis det, teorier/tankar, det kan vara helt fel, men jag tror bara inte på att slå hästar (eller något annat djur heller för den delen)... //evelina
HEJ! Som jag uppfattar det hindrar inte Horsemanship bestraffning av hästen. Horsemanship handlar om att bete sig mot sin häst på ett sätt som hästen kan relatera till, och som den känner igen från sina artfränder. Till ex. att istället för att som ett rovdjur låsa fast hästen och slå på den, tilrättavisa den genom att driva den i riktningar och farter som du - ledaren - bestämmer. Det senare är ett språk som hästen förstår och respekterar från sin ledare, och skapar ingen kvardröjande olustkänsla hos hästen när "bestraffningen" är avslutad. Den skapar "bara" ökad respekt för ledaren.
I ditt exempel hade jag tränat bort det farliga beteendet hos hästen i en mindre inhängnad först. Släpp hästen lös och driv den ifrån dig med hjälp av ett rep, eller om det behövs en pisk, utan att röra hästen med verktyget. Den flyttar sig om du bara viftar tillräckligt i början. Se till att inte stå inom räckhåll i början! Visa den att du kan få den att röra sig i alla riktningar, och glöm inte att sluta påverka den när den rör sig åt rätt håll i rätt fart. Slappna sedan av och locka på hästen. Står den då kvar så gå mot den medan du talar vänligt till den. Om den nu vänder sig från dig börjar du genast driva igen. Det är inte fråga om att köra skiten ur hästen, bara visa att om du vänder dig från mig kommer jag att bestämma hur fort och vart du skall gå. Om du däremot vänder dig mot mig får du se en nöjd bussig kompis som bara vill att vi skall slappna av och ha trevligt tillsammans. Så småningom behöver du bara smacka till mot ändan på hästen så kommer den att vända sig mot dig.
Jag vet att detta kräver lite jobb från ägarens sida, det är enklare att klippa till direkt. Man väljer själv om man vill försöka bli en i hästens ögon stark och rättvis ledare, eller om man nöjer sig med att bli stark och potentiellt farlig.
som i inlägget ovan fungerar. Jag har läst Monty Roberts bok, mannens som lyssnar på hästar och där står beskrivet hur man får hästen att lyssna och följa enligt en metod som heter Join Úp. Det fungerade på min häst. Jag bestämde takten och vände honom och kollade om han ville komma in och om jag fick röra honom på hela kroppen utan vres. Vresade han fick han trava några varv till innan vi testade igen. När han var still så var det bra.
Nu till saken - min är ganska vresig i boxen - kan vända sig om och markera och även klappra och göra utfall.
Nu går han på B-vitamin samtidigt som jag några gånger har gjort löslongeringen så att han lyssnar på mig.
Han är lite bättre - men ej helt bra - något som blivit bättre det är att han nästan alltid numera åtminstonen kommer fram till boxdörren så jag kan binda honom i boxen innan jag går in och borstar. Står han med rumpen mot så för det mesta räcker det att jag smackar och gör ett knäppande med fingrarna mot bakdelen för att han skall vända sig om mot mig. Detta har blivit bättre efter löslongeringen han lyssnar lite mer och kommer fram även om han är vresig. Synd att han är så sur - för det blir ju så att man inte riktigt litar på honom i boxen. Men som sagt - löslongeringen - prova det - det kan hjälpa något.
Här kommer en till fråga. Om man ger sin häst ett (1) rapp i baken med ett spö, räknas det då som att man piskar upp sin häst ? Har läst , inte här då att ett rapp är samma som att piska upp den. Men jag ser det som så här att: piska är när man slår flera gånger i följd. Då kommer man till djurplågeribiten. Kan ett rapp räknas som djurplågeri ? Jag vet om många som haft hotfulla hästar, och gett den ett rapp och sedan har allt varit bra. Hästen har aldrig någonsin hotat något mer. Den har helle aldrig blivit rädd för sin ägare, eller den som gett rappet. När jag och min syrra var liten så var vi i ett stall där dom hade en fruktansvärt bortskämd och elak nordsvensk. Min syrra skulle gå ut i hagen och hälsa på shettisen som gick med nordsvensken, nordsvensken stormade mot min syrra och högg henne i pannan. Vad skulle man gjort i det läget då, om man hade varit vuxen vill säga ? Nu var ju min syrra inte sådär jättegammal. Flera gånger jagade denna häst oss och vi fick fly det fortaste vi kunde. En gång sprang han över ägarens dotter, som var min bästis då.
...att man hade kunnat ge hästen ett rapp med spöet utan att det skulle vara misshandel. Att korrigera hästen i det läget hade varit helt självklart eftersom den hade tagit överhand över människorna. Man måste på ett tydligt sätt visa vem som är ledaren. Sen kan det ju finnas andra metoder (tedc löslongeringen), men att ge den ett rapp med spöet är INTE misshandel.
Tycker också att detta är ett intressant ämne att ta upp. Jag måste få påpeka en sak till som jag glömde förut; För en annan aspekt på detta med att "Slå hästar" det är ju att det finns hästar som blivit mycket slagna/misshandlade ja alltså fått stryk i tid och otid som unga, dvs från fölstadiet och framåt, och tror ni inte att många hästar som visar ett aggressivt beteende just råkat ut för detta? Nu menar jag absolut inte att man inte ska våga daska till sin häst en gång i en situation som det kan vara lämpligt, utan jag menar alltså en form av misshandel. Red en häst en gång som var panikslagen för karlar, han (fick jag höra) hade blivit bunden i ett träd med en kogrimma (för er som inte vet så är det alltså en järngrimma) under tiden han fått stryk av en karl med pisk. Detta för att "knäcka" honom inför inridning. DET är vad jag kallar misshandel, och det är just så man förstör en häst! Så det gäller nog faktiskt att tänka till VARFÖR hästen beter sig som den gör, t.ex då hotfullt. Har man fött upp en häst själv vet man ju vad den varit med om ända sen den var föl, men däremot om man får en gammal häst vet man ju inte det och det kan vara svårt att få reda på sanningen. Kan också berätta att jag var på en tävling en gång och red då med ett litet, kort hoppspö med stor bred flärp, just dem spöna känns ju inte så där väldigt på hästen (man kan bara prova mot sitt eget ben) och då min häst tranmsade sig och inte ville gå förbi något (minns inte vad det var han inte ville passera) så la jag det på hans bog en enda gång, dessutom mycket lätt eftersom bara LJUDET ofta gör att hästen reagerar, de behöver inte känna smärta för att vakna till! Hästen lydde direkt, vips var objektet inte farligt mer och han stegade glatt förbi, MEN...jag blir snabbt upphunnen av en konkurrent som gav mig en regelrätt utskällning för att jag pryglat min häst (!). Så, man ska vara beredd på att olika personer har olika uppfattning om vad som är en tillrättavisning och vad som är "prygel" (kan tala om att jag aldrig PRYGLAT nån häst i ordets rätta bemärkelse och aldrig kommer att göra det heller), och att den tjejen gav mig en utskällning berodde nog snarare på hennes egna nerver i samband med att hennes egen häst var alldeles vild just då).
så är jag inte emot att ge ett rapp ngn gång om de är dumma. Men jag bara skrev det som en metod att testa för att få hästen att lyssna på en på ett annat sätt. Vissa hästar fortsätter fast men gett dem ett rapp med spöt.
Jag är rätt nyfiken på hur ni står er till uppfostring av barn om ni kan tänka er att smiska till dem som tillsägelse? Jag sätter mig inte alls till doms över någon då jag inte har något barn...utan är bara nyfiken.
Nja, slå barn kan jag aldrig försvara men det beror på var man sätter gränsen för slå. Tyvärr måste jag ta tag i min son ibland när han gör något som är farligt, ex klättrar upp 4 meter på stegen eller tvunget ska öppna ugnen trots att jag bakar bröd. Tillsägelser räcker inte alltid och då tycker jag att man kan ta tag i ex armen och säga ifrån på skarpen. Samma sak vad gäller hästar, det får inte bli farligt där måste man sätta en skarp gräns för hästens egen skull. Hur hårt man måste ta i beror på individen. Övervåld bör aldrig! brukas.
Jag var för 2 veckor sedan på en westernclinik, för första gången. Och jag kan lova er att det var betydligt tuffare tag än vad jag trodde. Min kompis hade med sig sin häst som "undervisningshäst" och den var inte tidigare tränad med NH och den fick känna på repet många gånger. Jag kan tycka att det var synd om den eftersom att den var helt nybörjare på det här, men killen påstod att de förstår efter endast 5minuter och om de sedan inte lyder handlar det om att den inte respekterar honom som ledare. Men jag köper argumentet att det är bättre att vara en tydlig ledare från början och att man får använda repet mycket konsekvent i början. Istället för att ständigt smådutta med ett spö, dra i tyglarna och skrika åt den. Men att NH endast tala hästar till rätta och försöka bli dess vän, det verkar det inte som det går ut på. Utan det hela går ut på att lära sig hästens språk, sparkar den, sparka tillbaka. Men vi kan ju givetvis inte riskera att skada oss. Det handlar ju också Natural Horsemanship om man att vara säker tillsammans med hästen
Ibland MÅSTE man ta i på skarpen till barnen så att de lyssnar och då kan man bli tvungen att ta tag i dem och hålla fast dem. Övervåld är ALDRIG acceptabelt - men ungarna måste lyssna på en om det verkligen är farliga grejer de pysslar med. En ågn har jag klippt till ett av mina barn, det var tyvärr en ren reflex historia. Hon var inte gammal och skulle kolla vad som hände om man petade in en penna i mammas öga - då flög min hand ut och klippte till henne över armen.Det gjorde nog inte speciellt ont, men jag tror att hon förstod budskapet, det har aldrig hänt efter detta att hon försökt peta i ögonen varken på människa eller djur. (Ni som inte har barn skall veta att små barn är väldigt intresserade av att peta i ögon).
Skulle bara säga att era förslag om att "löslongera" är jättebra. Har själv läst Monty Roberts bok "Mannen som lyssnar på hästar", och kan bara säga att den är kanonbra. Han inte bara talar om hur man ska göra utan varför också. Det är efter att ha studerat vilda hästars beteende, samt att ha sett hur hans far fostrade sina hästar genom våld, och hur fel det var, som hans metoder växte fram. Läs den gott folk!
...handlar om att lära sig att kommunicera med hästen på ett för hästen begripligt sätt (alltså naturligt för den). Om vi använder samma signaler som hästarna tar vi alltså en genväg till att kommunicera med hästen istället för att den skall lära sig vår konstruerade signal. Det går självklart inte i allt vad vi vill göra med hästar. Vi måste även lära hästen våra signaler. Att omedelbart säga ifrån till en häst som beter sig hotfullt är definitivt ett naturligt sätt, med ett ordentligt spörapp om så krävs. Så gör hästar mot varandra. Dock bör man ju uppfostra hästar från början till att inte bete sig på detta sätt, men en ouppfostrad häst kanske man måste göra så med. Dock är det då ännu mer viktigt att visa hästen att man tycker om den, att kela så att hästen inte blir rädd utan förstår att det var beteendet som gjorde dig arg och inte hästen själv som individ. Hästen måste alltså tydligt förstå bestraffningen. Hemphling säger att han mot strutska unghingstar ibland måste ge dem en "känga" och att han sedan omedelbart smeker hästen så snart den slutar med det hotfulla beteendet och då gärna precis på den plats de nyss fick slaget. Ilskan man har måste alltså rinna av en lika snabbt som hästen beter sig på ett korrekt sätt. Hälsning Maja
och hans fars våldsamma sätt att tämja hästar, så finns Join-up beskrivet i en bok som Montys far gav ut 1956. Bilderna i Montys bok om hur hans far uppfostrade hästar är tagna ur denna bok, där hans far har ett avsnitt om hur många andra gör.... och hur han inte vill hantera hästar. Mycket i Monty Roberts bok har på senare tid blivis fastslaget som ren lögn och där förekommer flera fall som troligtvis kan klassas som kränkning och grovt förtal. De personer som är inblandade i dessa avsnitt är idag döda, och kan inte kommentera eller dementera det som sagts.
Boken finns i 2 olika versioner. En engelsk och en amerikansk. I den engelska, som kom ut först har han 2 vänner med sig ut när han vid 13 års åldere skall fånga vilda mustanger för den årliga vildhästritten. Dessa 2 personer levde fortfarande då boken gavs ut, och kunde inte dra sig till minnes att dom varit med om något sådant. När boken publicerades i USA så var dessa 2 personer helt plötsligt utbytta mot 2 andra som då reddan var döda, och då inte kunde ge Monty problem.
Klubben i fråga har liggare över de hästar som infångades samt dom som gjorde det. Monty Roberts omnämns inte i dessa liggare de aktuella åren han hävdar.
Monty hävdar också att han och hans bror tränade och red in dessa hästar (som ju var närmare 100 st), och gjorde en bra förtjänst på att sälja dom. En fråga bara. Tävlingen var med VILDA hästar på lördagen eller söndagen. Enligt liggare på klubben som anordnade detta, så hölls auktionen och hästarna såldes på måndagen efter, alltså 1-2 dugn senare.
Det finns inga rapporter om att någon svart man skulle ha dödats, eller dött, under den period som Monty anger att hans far slagit ihjäl en svart man. Däremot sammanfaller det med en rapport om att Montys far räddat en svart man som blev misshandlad av ett gäng.
Jag hyser ingen tvekan om att Monty Roberts är en mycket duktig hästkarl, och jag respekterar honom för det. Men att sälja sig själv och sitt budskap genom lögner och förtal är för mycket för mig. Join-up är en mycket bra metod, vare sig den är framtagen av hans far, honom själv eller någon annan.
Enn stor del av Montys vänner och släktingar har idag tagit abstånd från honom, då de anser att det han skriver i sin bok är lögn.
Som exempel kan jag ta ett citat från en intervju med Monty: "Min kunskap är unik! Ingen annan kan skaffa sig den kunskapen. Jag har lärt mig detta genom att studera vilda mustanger, och det är inte längre möjligt, då det är förbjudet att ge sig in på de landområden i USA där det finns vilda mustanger"
Kommentar: Helr Fel och förbannad lögn! Det är inte förbjudet, och jag har själv ett antal mailbekanta som åker ut till dessa platser varje år för att studera hästarna. Det är fullt tillåtet att göra så.
Ja ja, nu är det väl nån som blir fly förbannad på mig. Jag bryr mig inte. Jag har undersökt fenomenet Monty Roberts ganska rejält, och vet att jag har bra med kött på benen när jag skriver detta. Det jag har skrivit kan man dessutom hitta på nätet om man söker efter Monty.
Jag tycker inte heller att man respekterar hästen när man uppfinner 2 arbetsredskap som 'Be-nice-halter' och 'Dually halter'. Dessa är inget annat är rena tortyrredskap. Dom är framtagna i ett enda syfte, att hästen aldrig skall ha en chans att argumentera. Den får aldrig en chans att göra ett val.... Och detta är en av de viktigaste grundtenarna i NH-världen, att låta hästen välja det som vi vill att den skall göra. Att låta vår ide bli hästens ide. Att göra det rätta enkelt och att göra det felaktiga svårt. Med en 'Be-nice' eller en 'Dually', så sker inte detta, Man möter istället det felaktiga med smärta, och det är inget bra sätt att bygga ett bra förhållande.
Hmmmm...... det här blev långt.
Får väl sluta här.
Det här var lite av mina tankar om MR. Olika åsikter har vi ju allihop.
...jag tolkar ditt inlägg som ett svar på mitt eftersom det står som länk till mitt inlägg och då förstår jag ingenting. Jag vet inget alls om Monty Robert, utan har väl satt mig in lite i Pat Parelli och Hemphling och sett lite av Ronny Åmans arbete. Grimmorna du pratar om vet jag inte vad de är. Är det möjligen repgrimmor? Jag vet att NH för många är att låta hästen få ett val. Visst...det är väl bra. Men var går gränsen mellan "obekvämt" och "ont". Själv tror jag visst att man kan behöva tvinga hästen, speciellt om den blir farlig. Min häst väljer t.ex. inte transporten framför att spring runt på en volt, men valde däremot att stå still vid sadling framför att snurra. Det är så olika på individ. Vid lastning fungerar därför bäst att longera in honom med pisken i hand, och han vet hur den smakar och går därför in. Han fick smaka den ett par ggr. då han slängde sig av rampen rakt mot mig. Om en häst inte respekterar området runt mig måste jag fostra den till att göra det, annars blir det farligt. Jag har ju faktiskt inget som fysisk person att sätta upp mot en häst. Att säga ifrån några få ggr ordentligt är bättre än att sitta och vara småirriterad och dutta lite (som någon sa). Det gör inte en gladare häst. En glad häst är en som litar på sin människa och inte ifrågasätter människans ledarskap. Fast självklart kommer inte detta av våld, nej, utan det kommer av kärlek och framför allt av att människan förstår sig på att tolka hästen rätt - beror vägran på rädsla eller trots (och trots är ju helt naturligt och man skall självklart i det längsta möta trots med bestämda men icke våldsamma metoder, det är inte klok så mycket en handsignal i form av ett stopp gör i kommunikation med hästen). Det handlar ju om helt andra svar från människan beroende på vad vägran beror på. Nä, något nytt har jag väl inte sagt utan tjatat det gamla vanliga och ett svar till dig Mike var det väl inte heller. I´m just foaming by the mouth" (eller rättare sagt vid tangentbordet). Hälsning Maja
Nä, mitt inlägg var ju inte något direkt svar på ditt utan mer en reflektion om vad som skrivits om MR högre upp i diskussionen, samt mina egna reflektioner över honom.
Att man skall säga ifrån när det behövs, anser jag självklart. Den stora skillnaden mellan MH/icke-NH är metoden att göra det på.
Det kommer alltid att uppstå situationer, där du/jag kommer att vara tvungna att bita ifrån oss rejält mot hästen. Trixet är att övertyga hästen om vad som kommer att ske ifall han inte gör vad vi vill INNAN vi 'nitar' honom. Om man studerar hästar som umgås med varandra, så händer det att en häst ger en annan 'en jävel'. Studera vad som händer INNAN det smäller. Man kan med lätthet identifiera 3-4 olika signaler (faser) som hästen förmedlar innan den hugger/slår. Och hästarna kan själva identifiera ännu fler faser. T. ex. 1. en sur blick 2. ett struket öra 3. 'hytter' med huvudet 4. vänder baken till 5. hotar med benet 6. SLÅR!!
Hästen som slår har gett den andra ett otal signaler, som talat om för den att den bör vika undan. Hästen som fick smällen respekterade inte detta, och får skylla sig själv.
Om vi lär oss att läsa dessa signaler skulle det inträffa färre olyckor med hästar, då vi kan se vad som sker, innan det sker.
Om du på samma sätt kan förmedla till din häst, vad som kommer att ske ifall den inte gör som du signalerar, så ger du hästen en chans, och därmed en juste tillrättavisning. Om du bara rappar till hästen, så har hästen inget val, den har ingen chans att göra rätt.
Det här handlar mycket om att läsa, och framförallt att utöva kroppsspråk, och det är inte det lättaste. (tro mig, jag lär mig något nytt varje dag, och varje gång jag träffar en häst)
Det är detta som begreppet NH går ut på. Att hantera/umgås med/rida på HÄSTENS villkor.
Det missuppfattas ofta, och folk tror att NH är någon sorts gulligullande med 600 kg marsvin
Så är det inte. Även inom NH går det tufft till ibland, men då har hästen fått chansen att göra som vi vill, men visat att den ger blanka f.n i det.
Måttot med hästhanteringen är: Var så mjuk som du kan, var så hård som behövs.
Eller som Pat Parelli säger: Be gentle, but not a sissy. Be firm but not hard.
För att återknyta till diskussionens ursprung, så skulle det alltså kunna bli ganska hårda tag med den hotfulla hästen, men ALDRIG mer än nödvändigt.
Den tuffaste striden är den mentala.
Grunstenarna för att få bukt med detta är att bygga upp hästens förtroende och respekt för människan. När man etablerat det, så är mycket vunnet, och mycket därefter faller in av sig själv.
...det öppnades en ny värld för mig när jag förstod hur jag kan använda mitt kroppsspråk i att kommunciera med min häst. Jag har i vuxen ålder fått tillbaka mitt hästintresse och skaffat häst igen. Det har hänt mycket sedan jag var liten och framförallt är jag mer intressrad av att lära mig. Jag kom direkt i kontakt med NH när jag nu skaffade min häst och det är verkligen roligt att se hur lätt det är att kommunciera. Genom handrörelser och kroppsställning när man t.ex. bara går in i hagen för att lägga in hö. Hur hästar som aldrig blivit tränade av mig ändå lydigt viker undan vid mina vänliga men bestämda signaler. Hälsning Maja
Om man ska rappa till hästen eller inte tycker jag varierar mycket frän häst till häst. Nordsvensken någon skrev om här ovanför hade ju gått alldeles för lågnt och jag tror att det enda denna häst hade förstått var ett rapp I RÄTT ÖGONBLICK.Men en häst som är rädd och förlorat förtroendet för människor tycker jag ALDRIG att man ska slå. i de flesta fall går nog hästproblem att lösas utan våld tyvärr inte alla. Men detta är som sagt vad jag tror jag är inte väldigt insatt i horsmanship och tror nog att det kan finnas många bra alternativa metoder. MVH Silke
