ännu en....
HÄSTLIV Jag led - men ingen förstod mig Det sved - men ingen plåstrade om mig Hovarna växte - men ingen värkade dom Stog i boxen - men ingen tog ut mig Halmen var sur - men ingen bytte den Höt var dammigt - men ingen gav mig bättre Vattnet dunstade - men ingen fyllde på nytt Havren var god - men ingen gav mig "lagom" Hårremmen var tovig - men ingen ryktade den Galopperna var hemska - men ingen saktade av Sadeln var sprucken - men ingen bytte den Tränset skavde - men ingen spände ut det Bettet var smutsigt -- men ingen tvättade det Till slut dog jag - men ingen brydde sig om det
En lycklig saga som plötsligt försvinnen ett hastigt förväl och tårar som rinner munnen ler men hjärtat gråter älskade Lady kommer aldrig åter..
Den gammla ridskole hästen:
Nu har tiden runnit ut, nu är hans gammla ridskole liv slut. Bort från alla skänklar och spön, nu får han leva efter " hästens bön". Men ändå han saknar sin skötares varma hand, att få rulla sig i paddockens svala sand. Nu får han beta på hästars eviga äng. Han sover i gräset,han sover i sin säng. Att slippa lida,det var det han ville mest. Han ville vara lycklig,han ville vara häst.
Hästar är nog världens åttonde underverk tycker jag Jag älskar att vara i stallet vareviga dag Att rida känns helt underbart Att galoppera i en hejdundrande fart Ja,hästar är nog det bästa som finns Jag har älskat dem så länge jag minns.
Om nån vill ha mera dikter,som handlar om tex.hästar,vänskap eller kärlek så kan ni maila mig,jag har ca 120 st.
Fodra och vattna mig väl Var vänlig mot mig Ryck inte i tyglarna eller tömmen Slå mig inte då jag inte förtjänar det Ge mig inte för tungt lass Sko mig väl Skydda mig om sommaren för solhettan Skydda mig om vintern för kalla betsel och lägg täcket på min rygg Smek mig någon gång Jag bär dig, jag drar dig, jag lever endast för dig Du vet att jag inte kan tala om min nöd, men Gud skall belöna dig Till sist, då mina krafter är slut, tag mitt liv på minst plågsamma sätt
Jag börja nästan gråta när jag läser det för då tänker jag på en häst som betytt mycket för mej. Hon slaktades när jag var 9år och då skrev jag en dikt till henne:
Farväl
Tårarna rinner ner från min kind, och jag har en stor klump i magen.
Nu ska jag skiljas från vännen min, och hon ska aldrig mer få gå i hagen.
Nu sätter jag på dej grimman en sista gång, Men jag hoppades du skulle slippa din fång.
Nu ska du dö, det är vinter men lite tö.
Vi som har ridit och haft så kul, du kommer aldrig mer att få en jul...
Jag tycker det var bra för en 9åring, eller hur!?
Hon lämnade oss... Men hon lärde mej rida... Men jag är lycklig! För jag är stolt ägare av hennes dotter!
Nu vill jag bara säga: God natt Jusefin och ät ditt gräs , var du nu är! Vi älskar dej även fast du inte är här...
Jättebra
Den var jättefin och jag vet hur det känns, förlorade själv en häst som slaktades när jag var 9 år. Hon hette Zenta och var ett halvblod-nordsvensk korsning
av: tina
e-post:kl.
22:59:18, 98-07-06
En till hästdikt !
Rida genom sommarens skogar över blommande ängar och längs fält av säd och blåklint På min älsklingshäst i full galopp !
Jag har skrivit en väldigt lång novell förra sommaren till denna dikt så om nån vill ha min novell kan ni väl skicka ett mail eller skriva ett inlägg här. Du får den helt gratis och jag kan skicka den via vanlig post om du inte har mail eller kan öppna den om jag skickat den !
Undrar...
Undrar vem som kom på den ramsan...Finns det inte någon arabisk ramsa om antalet strumpor eller nåt sånt...att man inte kunde lita på en häst som hade fyra strumpor eller nå't likn.Någon som kan den? /Pelle
av: Pelle
e-post:kl.
19:03:46, 98-05-14
Till Pelle
Jag tror den där ramsan du tänker på går... 4 vita fötter köp inte hästen. 3 vita fötter behåll den inte för länge 2 vita fötter ge bort den till en vän 1 vit fot behåll den för evigt.
av: SK
e-post:kl.
07:45:10, 98-05-18
Så här går den:
"En mörkbrun häst är framåt och villig, Välj en black om hästen ska vara billig. Tänk på att skimmeln är trög att rida, medan fuxen ofta inte står på din sida. Den bruna hästen är det bästa du kan få, den är kraftig och senig och den kan du lita på"
Fast det stämmer inte...
... om det nu var någon som trodde det. Vi har tex en skimmel i stallet som är allt annat än trög att rida, och många av de duktiga tävlingshästarna i vårt land är fuxar
av: pp
e-post:kl.
15:39:54, 98-05-13
Nej jag vet....
..... jag känner många hästar som bevisar motstsen men också hästar som stämmer in på beskrivningen. I vårat stall finns det flera hästar som stämmer, vi har slöa skimmlar, fuxar som stämmer rätt bra och så har vi ju Tina (min sköthäst) som är brun och personligen tycker jag att hon "är den bästa häst man kan få". Jaja, det är ju bara en ramsa.
här kommer en till häst dikt
En sliten grimma hänger i mitt stall en blanknött sadel ligger på sin pall då frågar du varför jag tårar bär då svarar jag att min älskade ponny borta är.
av: Tessan
e-post:tessan_13@hotmail.comkl.
08:18:31, 98-05-18
En sliten grimma hänger i mitt stall en blanknött sadel ligger på sin pall Om du nån gång frågar varför jag tårar bär så blir mitt svar: Min ponny borta är.
Sen fortsätter den med typ "Han går på gröna ängar bla bla bla..." Nån som kan andra versen oxo?? Jag kan melodin, men den kan man ju inte skriva..=)
En sliten grimma?
Är det den som Cacka Israelsson sjöng? Jag vet i alla fall att de två första raderna börjar så. Min mamma har den på skiva, där också "Gamle Svarten" är med; Gamle Svarten, den bäste här i världen Gamle Svarten, kamrat på vida färden När din vandringsfärd är över väntar gröna ängars klöver på dig min trogne gamle vän
Gamle Svarten
Tyvärr har du råkat blanda ihop det lite (hoppas du inte tar illa upp) Så här ska det vara: Gamle Svarten kamrat på vida färden, Gamle Svarten den bäste här i världen. När din vandringsfärd är över, väntar gröna ängars klöver, på dig min trogne gamle vän.
Trava på kamrat ty redan lyser månen vår färd, Trava på kamrat ty du vet att lönen mödan är värd, på din säkra rygg du mig i natten bär till henne som är för oss båda kär. Trava på kamrat ty hon oss väntar vid hemmets härd. (allt en gång till, sen:)
Hovarna slå muntert mot vägens sten. Vad gör det att jag är trött och timmen sen? Till henne det bär över berg och mo ner till stugan i dalens ro, och stjärnor lysa vägen till vårt lilla bo.
Gamle svarten, kamrat på vida färden. Gamle Svarten den bäste här i världen. När din vandrings färd är över vänta gröna ängars klöver, på dig min trogne gamle vän.
antalet strumpor...
Den ramsan vet jag att det var för många år sen travhästuppfödare som följde till punkt o pricka...De ville då inte på ha hästar som hade vita ben...
av: mi@
e-post:tittis@rocketmail.comkl.
01:30:09, 98-05-24
...
Jag har läst att anledningen till att vita ben ansågs vara svagare, är att mugg o dyl lättare uppstår på dessa. Vet dock inte om det stämmer.
av: emma
e-post:det_jag@hotmail.comkl.
00:05:21, 98-06-09
en gammal hästuppfödar bön..
Sankt Göran,du helga ridders man, beskyddare för hingst och sto, jag vet att du mig hjälpa kan, till dig nu står mitt hopp min tro. av oro stockar sig mitt blod till dig jag vädjar,ödet länka ! låt stoet av en stam så god, mig ett föl av samma halt nu skänka.
och ett citat: det finns alltid två sätt, ett för vanligt folk och ett för hästfolk.
Pyttelitens bön! (och några till när jag ändå är igång...)
Tag mig ej från min moders sida när som nyfött föl jag går. Vänta med att på mig rida till mitt fjärde levnadsår.
På min rygg skall jag dig bära i galopp - på solskensritt. Men tillbaks till stallet, kära, låt mig då få gå i skritt.
Ge mig foder, rykt och vatten. Ha tålamod om jag är stygg. Och i kalla vinternatten lägg ett täcke på min rygg.
Rengör sadel, träns och rem. För ej oljud i mitt stall - tänk på att det är mitt hem. Stäng min dörr mot vinden kall.
Jag vill leva för dig bara, om min bön du nu förstår. Då skall jag för alltid vara din bästa vän i många år.
Och när min levnads slut är nära tag mitt liv med varlig hand. Led mig sista biten, kära, till hästens evigt gröna land.
*****
Akta hästen! Ringa möda kostar det att honom föda. Med sin arbetskraft han allt återgäldar tusenfaldt. Bär och drager dig förresten. Akta hästen!
Han är tacksam, han är vänlig och hans glädje omisskännlig, om du är mot honom öm. Ryck ej våldsamt i hans töm, slag och piskrapp sky som pesten! Akta hästen!
Han är stark och han är villig, om din fordran blott är billig, men du tvingar honom ej över hans förmåga, nej, har du hjärta under västen, akta hästen!
Han är tålig, han är härdig, men han lider, om ej värdig rykt du honom ger och ans. Renligt stall skall vara hans, icke mörka, kvava nästen. Akta hästen!
*****
När Allah skapade Hästen ropade han till honom: "Dig har jag skapat utan jämlike; alla jordens skatter ligger mellan dina ögon!
Du skall trampa mina fiender under dina hovar, men bära mina vänner på din rygg. Överallt på jorden skall du bli lycklig och älskad framför alla djur.
Ty du skall flyga utan vingar och segra utan svärd!"
Den bästa hästdikten som finns !
En ensam sliten grimma, den hänger i ett stall Den påminner om ett förtroende och vänskap för varann. Den påminner om en flicka, som älskade sin häst. Hon var den enda som kände honom bäst.' Nu när deras dagar för alltid är över Stallet står tomt men grimman finns kvar för att påminna om deras lyckliga dar..
av: Tessan
e-post:tessan_13@hotmail.comkl.
15:42:40, 98-06-20
jamen Guuud...
va sorgliga ni är. Jag börjar gråta... ;).
Vita ben (=hovar) är sämre än svarta/grå. Fråga mig jag har säkert 30 vita ben och minst lika många svarta, och de vita benen tappar skorna oftare, mjölar mera, och har mer ofta mugg. Däremot får de svarta oftare strålröta...
Kanske inte gladare..
..men tänkvärd är den dikt som satt i det stall jag red i som liten..
Må i ömt försvar du taga den som ej sin nöd kan klaga som ej ordets gåva fick dock vad djuret tacksamt känner läs uti dess varma blick. Kärlek är den makt som vinner människans hjärta och som finner väg till djurets även väl. Må du då besinna vikten av den ansvarsfulla plikten och befrämja deras väl.
ännu en dikt.
Nu har tiden runnit ut. Nu är hans gammla ridskoleliv slut. Bort från alla skänklar och spön. Nu får han leva efter "hästens bön". Men ändå han saknar sin skötares varma hand. Att få rulla sig i paddockens svala sand. Nu får han beta på hästarnas eviga äng. Han sover i gräset,han sover i sin säng. Att slippa lida,det var det han ville mest. Han ville vara lycklig,han ville vara häst..
av: Tessan
e-post:tessan_13@hotmail.comkl.
13:00:10, 98-07-02
