Jag har följt flera debatter på en här sajten och kommer ständigt fram till samma slutsats. Det är för dålig uppfostran på våra ridhästar! Det tenderar till och med att bli rent hälovådligt i många fall och det utan att ägaren förstår det! Nej, tjejer och killar, ni måste sluta upp dutta med era hästar! Det är inte konstigt att de ej går att lasta, sparkar mot dig i hagen eller inte fungerar bra i den allmänna hanteringen.Det är inga leksaker vi har att göra med. Tyvärr så är det ofta så att den här inkonsekvensen straffar sig i ridningen sedan. Jag har sett många exempel på detta. Jag efterlyser också en bredare kunskap, för jag tror att det kan vara en del i problemet. Läs tidningar och böcker. Åk på föreläsningar och ta emot råd av personer som är erfarna. Kunskap är nyckeln till framgång i alla lägen.
Jag håller med dig fullständigt!Jag har en kompis som har 2 hästar, en liten fjording och hennes föl som är en korsning mellan Halvblod & Fjording.Fölet är ganska starkt. Men bråkar hanså bara proppar dom i honom godis. Uppfostrar dom fölet fel så sitter det ju kvar hela livet. Likaså fjordingen. När dom ska rida henne busar hon väldigt mycket. Då struntar dom i henne och säger att dom rider någon annan dag. Då blir hon ju bara värre!!! Hästarna blir bara tjurigare och tjurigare för varje dag. Innan min kompis köpte dom så red jag fjordingen ganska mycket. Då var hon pigg och glad. Hon förändras....Sen rider dom utan uppvärmning osv. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag vågar inte prata med henne för hon blir ganska lätt tjurig. Och jag vill ju inte bli osams. Har du några tips?Tack på förhand // Mia
Det är långt ifrån ovanligt. Många ryttare är faktiskt RÄDDA för sina hästar, tar till en massa underliga metoder och mutor för att deras hästar, för stunden, ska vara fogliga. Jag funderar ofta på om inte folk skaffar sig för HÖGA hästar....skojar jag? nej det gör jag inte. De som jag tycker verkar ha mest problem är halvblodsryttare med liten erfarenhet(alltså inte alla som har halvblod). De skaffar sig en häst med en mkh. på 170, medans de själva är 165 cm. Det är inte rätt proportioner, hästen är alldesles för stor- men tyvärr verkar det ha blivit allmänt vedertaget med att ha stora(för stora) hästar. Jag vet inte om det är inne eller nåt? Hur som helst är det svårt att nå om en för stor häst, och om hästen tar tillfället i akt och blir den som bestämmer- på marken och under rid turen, så är problemen i full gång. det vore intressant att höra era synpunkter på detta med för stora hästar, gärna av någon som proffessionellt tar hand om "problemhästar", dvs. hästar som ägarna inte klarar av. Har det ett samband med storleksförhållandet häst-ryttare? Eller är det bara i min bekantskapskrets det ser ut så?
Jag har för min längd en vad du tycker alldeles för stor häst, jag är 162 och han är 176, men han är den mest väluppfostrade häst du kan tänka dig. Han är mycket välutbildad, han lyder minsta vink, säger jag åt honom att vänta på mig utanför hagen för att jag tex måste göra något med staketet så står han där och går inte föränn jag säger "kom nu går vi". Han är en gentleman och som min veterinär sa "det är en klok häst". Min erfarenhet av stor häst är att den just måste vara väluppfostrad, annars blir det ju otäckt att hantera den. Sedan kan du ju ha rätt i att det är lättare att komma runt hästen om man är lång. Men titta på Maria Greizer och Marcoville, inte rider hon sämre för att hon är liten och han är stor? Sedan kan man ju ha en åsikt om en liten ryttare och en stor häst är ett vackert ekipage, men det har ju inte med ridningen att göra. Hälsningar
på ryttare och häst spelar ingen roll, så länge som ryttaren behärskar hästen. Det är där problemen finns: tyvärr så är allt för många hästägare okunniga om hästens beteende. Det hjälper inte om man gått aldrig så många år på ridskola, har man inte haft "vardaglig" kontakt med hästar så kan man inte ta ansvar för uppfostran av en egen häst.
Många "ungdomar" får häst innan de är mogna för det. Och tyvärr är det inte alltid äldre, välutbildade läromästare, utan både barn och föräldrar drömmer om att den nya unghästen ska utvecklas tillsammans med ryttaren. I deras drömmar...
Många hästmänniskor dras med problem alldeles för länge innan de ber om hjälp. Hästar som inte vill ridas ut ensamma, hästar som blir vilddjur när man rider ut flera, hästar som har den ena olaten efter den andra. Är det egot eller är det dumheten som gör att de står ut med dessa problem dag ut och dag in?
Jag har sett många, både hästar och ungar, som ledsnat på ridningen och varandra just på grund av okunskap. Jag menar inte att man måste vara vuxen för att köpa häst, men är man barn/tonåring så måste antingen föräldrarna eller någon i ens närhet vara hästkunnig och kunna rycka in när ett problem visar sig.
Jag tror inte storleken har så stor betydelse för om hästarna inte går att klara av. Är själv 168 och har haft en ädel häst ca 180 mkh. Problemet här var att den var väldans stor att leda och att jag var väldigt svag. löste sig med stigbett(och den diskussionen finns på annan plats)Däremot tror jag inte folk har mätt sina djur och vet hur stora de egentligen är. Min egen är 162cm över havet(mätt med måttsticka av officiell mätkontrollant) och han ser ut som en dvärg jämfört med mina vänners sk 163-167 hästar. Jag tror inte folk mäter sina hästar idag utan de uppskattar storlek.Problemen ligger snarae i föl och unghäststadiet.FÖR DÅLIG OCH INKONSEKVENT UPPFOSTRAN!!Lägger man ihop taskig uppfostran med det faktum att fok faktiskt är rädda för sina hästar kan det inte bli bra.På ridskola möter man alltför många barn och föräldrar som anser att pengarna som betalas in skall gå oavkortat till ridning och inte till att lära känna dessa djur som faktiskt både kan stå och gå på eget bevåg. Med dessa premisser kan det i långa loppet inte gå så bra med hnateringen av häst.
Kul att flera av er instämmer. Till Mia vill jag säga att problemet med människor som kan bäst själv är vanligt. Du får själv föregå med gott exempel och prata om vikten av deras egen säkerhet. Be dem kolla den här sajten så ska du se att du får respons. De kan kanske få prata för sin sak och få bättre råd.
Annis, en god trygg stämning i stallet gör det lättare för andra att fråga om hjälp. Var positiv. Våga berömma andra ärligt och du ska se att attityden kanske förändras. Vi måste kunna ge varandra en klapp i ryggen då och då och även kunna säga ifrån om saker går över styr.
Ang. stor häst anser jag att det beror på utbildningsgrad, typ - exteriör och ridbarhet om en för liten person ska klara av att rida hästen. En erfaren person kan ha goda chanser, men idag vill man ju avla fram en lättare typ eftersom vi tjejer har svårt att rida ihop våra hästar. De blir ofta för starka för oss. Ja, jag tycker också att det är fixerat vid storleken just nu tyvärr.
Visst är det svårare att rida en för stor häst, och visst verkar det ha gått mode i det.
Däremot skrev någon att det är ett vacker ekipage med stor häst, liten ryttare... Personligen tycker jag det ser fånigt ut. Det tycker jag om folk på för stora cyklat åxå, eller om men ser nån i en flera nummer förstor hatt.
Att det i hoppningen verkligen kan behövas stora hästar (ex. med Gretzer)är en annan sak. I dressyren, den proffisionella, ser man oftare samspelta ekipage, där helheten häst ryttare harmonierar storleksmässigt. I de lättare klasserna däremot tycker jag att det verkar var för stora hästar med för småryttare. Det finns ju faktiskt något som heter skänkelläge....
Ni som har alldeles för stora hästar, varför köpte ni dem? Det vore intressant att höra, i vanliga fall ser man sig ju om efter en häst som i övrigt passar ens förutsättningar och mål, varför omfattar det inte också storleken? (han som var så klok häst kan jag förstå varför, han verkade väldigt go'). Jag ämnar inte med detta inlägg att reta någon, men jag har svårt att förstå fenomenet ovan...så förklara gärna. MVH; Sanna
Om för stora hästar: När små starka farbröder (som Huga Simon!) eller tanter skaffar stora hästar kanska de kan rå på dem, men alla spinkiga tonåstjejer som inte väger mer än myggvikt brukar få problem. Men är det inte ofta så, att de har haft hjälp av sin instruktör för att välja häst? "Om du verkligen satsar på din ridning måste du ha en rejäl häst." "Du får inga bra dressyrpoäng på en halvponny." Så köper lilla flickebarnet en häst hon bara rår på till hälften och instruktören får in en massa pengar på lektioner och tillridning...
Om uppfostran: Min personliga uppfattning är att ridskolorna oftast koncentrerar sig på ridningen. Kunskaper om hästhållning, psykologi och liknande får man skaffa på annat håll! Följden blir att många duktiga ryttare skaffar häst utan att egentligen ha en aning om vad de ger sig in i. De hästägare som så småningom insett sina brister verkar i alla fall ha större möjligheter att få hjälp nu än för 10 år sedan... (Ännu längre tillbaka fanns det gott om gamla hästgubbar som inte tvekade att säja ifrån om någon inte klarade av sin häst, men som också hade en oändlig kunskap de delade med sig av!)
Jag vill ge mitt bifall till debatten, det behövs mycket mer diciplin bland ridhästarna. Jag har haft tur med min häst, jag fick honom som föl och började att arbeta med honom redan då. Det resulterade i att jag har kunnat rida ut på honom medan han fortfarande vart hingst med ett brunstigt sto på ledtygel utan några som helst problem.
På ridklubben ser man alltför många människor som har alldeles för stora och starka hästar. Vad som är ännu mer frustrerande är att ägarna kanske inte alltid förstår att det är hästens storlek det är fel på, istället så hängs det på hjälptyglar och skarpa bett, som leder till mer styrkedemostration från hästens sida - katastrofen är ett faktum.
Ibland blir jag så trött på ridsportens galna modenycker.....
Hej. Jag har haft egna hästar sen ja gvar 8 nu är jag sexton. BÅde stora och ponnyer. Just nu har jag en D ponny. Jag pjoskar inte med honom jag har bittert fått erfara att en häst måste ha respekt för att det ska fungera. Trots att jag jobbar mycket med detta har jag problem med lastning och liknanade. Det kan inte bara bero på storleken (ska jag skaffa en Bponny eller) utan det måste finnas mera konkrata tips. Hur kan man arbeta fram sig i ledarställningen?? Eller finns det än del problem som man får förbise med. AMn kanske bara förstör förtroendet om man börjar bråka om allt möjligt??? VAd tycker ni???
Jag hade tänkt skriva att många travare är bättre uppfostrade än ridhästar, men då skulle jag skriva osanning.... Jag är däremot av den uppfattningen att ju dyrare eller duktigare hästen/ponnyn är desto mer ofog har den OFTAST för sig. Detta av den enkla anledningen att ägaren/skötaren vill "kompensera" sin häst för de hårda tävlingsklasserna under säsongen. Säsongerna för travare är som ni vet, året om. T.ex. om kungen vill äta godis före maten så är det ingen som hindrar honom. Ett dåligt exempel, men ni förstår principen.
Storleks skillnaden spelar ingen roll mellan häst och ryttare... En häst kan känna en mygga som sitter på den! Och man kontrolerar den inte med fysisk styrka utan med mental(styrka)! Behöver man styra sin häst med råstyrka så är det något som är fel! En välriden harmonisk häst är lätt hanterlig för vilken liten plutt som helst, så länge som plutten vet vad den gör! Ett exempel är väll shettisarna, nog är de små men inte sjutton är de mer lätthanterliga för det!!??!!
...men jag blev glad att se att det finns fler som delar mina misstankar. Tack för det! Kanske kan vi hoppas på att några tar sig en funderare till vad deras problem kan bottna i(i stället för att skaffa skarpa bett, långa sporrar mm. Var utrustning har sin nisch, sin funktion, men som någon skrev, istället för att angripa grundproblemet tas det ofta till kraftiga hjälptyglar mm.). Tack för mig. MVH; Sanna
Ni har alla intressanta och vettiga synpunkter. Visst spelar inte storleken så stor roll men rider man på ridskola till exempel där hästarna blir lite "avtrubbade" så spelar det stor roll. Jag är själv liten och späd och rider helst ponnier trots att jag ridit i snart 20 år, började som 10 åring. En sak tror jag är viktigt att komma ihåg; Hästar är stora starka tunga djur. Man FÅR LOV och SKA HA ... kanske ska man helst inte vara rädd förståss ... ha respekt för hästar. Men är det ens egen häst ska den definitivt veta vem som bestämmer. Ett problem tror jag är att barn och ungdomar har ridit ett kanske två år på ridskola och så tjatar de till sig sin första ponny. De rider hyfsat men har aldrig tagit hand om en häst annat än sadlat ridskolans ponnier i spiltan. Jag har som 15 åring haft några ponnier på sommarloven för att försöka få fason på. De kom som bitska och sparkglada små monster och oftast har jag lämnat tillbaka dom lite mer samarbetsvilliga utan att slå och gorma. Men det var speciellt ett shettissto som bet min arm gul och blå. Två barn, mellan 7-10 år, hade henne men mamma fick ju erkänna att det inte gick så bra för Polly var ju ganska envis och ja ... Tillslut, efter att jag pedagogiskt riktigt sagt ifrån och "stampat med foten" när hon försökte bitta eller trilskas eller slänga av mig så fick jag in en fullträff rakt på läppen sekunden efter hon högg för sjuttioelfte gången. Hon tittade på mig med stora ögon, jag struntade i henne fortsatte att borsta och det resulterade i att hon högg inte mig igen. Och det visade sig att det var en riktigt go ponny som älskade att bada i havet. Det är inte rätt sätt att få fason på en häst och det är inget jag vill rekommendera. Men ibland, när det gått för långt och det blir rent av hälsovådligt att handskas med hästen, får man ta till kraftuttryck. Nu blev jag lite "pratig". Kontentan av det hela är att jag håller med er. Jag menar de flesta som skaffar en stor hund, rotweiler shäfer etc, går ju på brukshundsklubb och lydnadskurser med sina jyckar. Hästar är större och tyngre och starkare. De bör oxå fostras för att bli till största möjliga glädje för sig och sin ägare! Lycka till med er hästar och ponnier.
Hej igen! Jag upprepar att i Sverige idag så vill man avla fram ett lättare halvblod av internationell typ. Ja varför då undrar någon? Jo därför att vi behöver en lättare mer ridbar häst än den gamla tunga modellen. Vi tjejer orkar inte med de här stora hästarna. Och här kommer de oändliga hjälpmedlen in. Diverse snören för att kunna rå på hästen och det blir naturligtvis för det mesta fel. Endast de mkt rutinerade kan i vissa fall hantera dessa. Det är grundläggande korrekt ridnig som ska till!!
Ang. uppfostran så är det konsekvens i alla lägen som gäller. Allt från rykt till ridningen. Vid problem måste man våga be om hjälp av personer som har mer erfarenhet. Friskt vågat , hälften vunnet heter det visst. Pernilla
