Skrev en gång ett inlägg om min häst som led av någon sorts cellskräck. Fick några svar från andra som har liknande problem. Min häst var alltså fullständigt hopplös att hantera när han var ensam i stallet, för att inte säga hur han betedde sig när han lämnades i sin box. Strax efter att jag skrev detta inlägg flyttades min häst till ett annat stall med fler hästkompisar. Jag var livrädd att hans beroende skulle bli ännu värre, och i början var det också så. Men döm om min förvåning - nu efter två månader är han en helt annan häst. Jag kan ha honom i gången när ingen annan är inne och han står nästan och sover. Ännu bättre är att jag kan lämna honom i boxen. Boxen i sig är både mindre och mer "instängd" än den förra som var en fölbox, men han kan stå där i lugn och ro och äta sin mat utan att skrika oroligt en endaste gång. Tydligt är att min häst äntligen har blivit mer harmonisk, och trivs med livet så pass att han kan slappna av även när han är ensam. Alltså lugnare efter två månader på detta ställe än han var efter tre år på det förra. Härligt att se sin häst glad igen! (Var bara tvungen att förmedla min glädje..)/Joanna
...inlägg (gav dig nog ett svar om jag minns rätt) och det är roligt att höra att det blivit bra. Det är så oerhört viktigt att hästen trivs där den är, att den får vänner. Min häst är jag bekymmrad över. Han beter sig inte konstigt, men han är mycket utanför där han står vintertid. Flera ggr. i veckan har han fula bett. Nu över sommaren har han stått ihop med en annan häst på bete och aldrig blivit biten. Från första stund stod de och kliade varandra och gosade. Så bör han ju få ha det. Nu fasar jag inför vintern. Han har aldrig själv sett ut att må dåligt, finner sig i allt, men jag tycker att det ändå måste vara svårt för honom. Hälsning Maja
