Innehåll När hästen blir rädd..., Grace, 11:08:53, 98-08-15 Kan inte säga...., Maja, 18:50:53, 98-08-15, (#1) Jo..., Emmet, 00:20:24, 98-08-16, (#2) OOPS...., Emmet, 00:22:16, 98-08-16, (#3) Unghäst, Grace, 10:44:21, 98-08-16, (#4) Det är väl klart..., Maja, 17:42:19, 98-08-16, (#6) ......, wilma, 15:42:39, 98-08-16, (#5) Vara för mjuk..., JOANNA, 11:01:03, 98-08-17, (#7) Det är skillnad..., Maja, 20:04:38, 98-08-17, (#14) En själsfrände, awocado, 12:00:48, 98-08-24, (#15) Tack..., Maja, 19:50:03, 98-08-24, (#16) Rädsla eller..., Dubbel Annika, 11:15:07, 98-08-17, (#8) Rädd, Hanna P, 11:22:15, 98-08-17, (#9) sitta kvar på, Havanna, 11:38:32, 98-08-17, (#10) en sak till..., Havanna, 11:41:30, 98-08-17, (#11) Rädd., Dubbel Annika, 12:20:27, 98-08-17, (#12) hålla andan, Ankan, 16:16:13, 98-08-17, (#13)
När hästen blir rädd...
Har varit lite diskussioner om detta. Jag anser att om hästen reagerar för något, typ en brädhög som inte legat där innan, så struntar jag i brädhögen och försöker att inte reagera när hästen hoppar till. Jag fortsätter att rida som vanligt, och nästa gång jag passerar brädhögen så reagerar min häst inte. Med detta anser jag att jag som ledare berättar för min häst genom att inte bry sig om brädhögen att den inte heller är farlig. Endel tycker man ska göra tvärtom, dvs gå fram med hästen så att den får bevisat att brädhögen inte hoppar upp och biter honom. De anser att flockledaren alltid gör så med sin flock. Jag provade detta sätt en gång för ett par år sedan, och jag ångrar mig. Fick stå och locka och pocka innan hästen gick fram och sedan så stack han. Han är fortfarande rädd för föremålet ibland. Vet inte om ni håller med mig, men jag anser att när man gör så här så visar man sin häst att "matte är rädd för den hemska saken, hjälp, då är den farlig".
...att det alltid skall vara på det ena eller det andra sättet, utan det beror helt på situation och häst. Speciellt unga hästar mår bra av att få undersöka sin omgivning. Allt nytt kan eventuellt vara farligt och då reagerar hästen med oro och flykt. Nära flyktbeteendet ligger undersökandebeteendet. Hästar gör visst på det viset i frihet. Fly först...följer det inte efter (och det befinner sig i den miljö hästen vill vistas i) då vänder hästen...cirklar runt...och vågar sig slutligen fram. Oftast är det ledarhästen som går i täten för undersökandet. De andra hästarna kan nöja sig med att ledarhästen funnit att objektet inte är farligt och behöver inte undersöka själv. När du som du brukar inte bryr dig om något som din häst oroar sig för, då gör du som en erfaren häst "det här har jag sett förut och det vet jag inte är farligt, så vi bryr oss inte". Då lugnar sig hästen, om den har förtroende för sin ryttare och känner ryttaren väl. En ung häst behöver få bevisat för sig att ryttarens omdöme är bra. Då kan man undersöka saker tillsammans. Du först visande "det här är inget farligt, jag vågar" och då vågar hästen oftast med. Det kan gälla vatten, ställen där grisar går (huuu) osv. Ju yngre och oerfarnare häst desto mer behövs undersökande och en ryttare som hoppar av, går först och visar att den vågar. Att tvinga en rädd häst frammåt, förbi något läskigt med dig på ryggen är att tvinga den "gå först". När ryttaren hoppar av och går först...då har man som ryttare inte förlorat i hästens ögon...istället visar man hur modig man är...tänk vilken matte jag har. Hälsning Maja
Min unghäst blir mycket tryggare och förstår att saker inte är farliga när matte inte blir rädd för dem. Oftast om han skuttar till för nåt och jag inte låtsas om det så andas han ut. Om jag istället ska hoppa av och gå fram till det, så får han ju en bekräftelse till att den här saken är nog farlig eftersom min matte vill undersöka den. Allt blir så förstorat av det. Det är ok om han själv tar första steget till att undersöka något, då är han inte rädd, bara nyfiken.
Angående hinder så får man ju se det på ett annat sätt. Låta unga hästar veta vad det är de ska göra. När man ska hoppa ett hinder så vill man att hästen ska uppmärksamma att det står ett hinder där, så att den vet att den ska hoppa. Om han blir rädd så får man se från individ till individ vad som är lämpligaste att göra. Men när man bara rider så vill man inte att hästen ska uppmärksamma vartenda löv som inte låg på den platsen igår. Hoppas ni förstår vad jag menar.
...att man inte skall hoppa av och gå fram till allt som den unge hästen finner läskigt. Allt har sin tid och sin situation. Snarast är det väl de stunder då hästen är så rädd att den inte vill gå fram på en plats. Då kan man ju tvinga hästen (bråka med den) eller hoppa av och gå först själv, så att hästen ser att det inte är något farligt. Jag anser att det är ett led i utbildningen av den unga hästen att låta den undersöka vissa saker noggrannare under lugna former, utan tvång t.ex. vatten, plast, oljud. Dessa saker är sådana som hästen ofta blir rädd för, blänkande vatten, fladdrande plast, otäckt buller. Får hästen aldrig en chans att undersöka ordentligt vad plast är (ha det på ryggen, flaxande vid örat, gå över det) kommer den alltid att visa oro när det fladdrar till en plastpåse, med tiden går det säkert bra, men det går fortare om man medvetet tränar. En skyggning kan vara en skyggning för mycket om det kommer en bil och den "dödsbringande" plastpåsen ligger i vägkanten. Hälsning Maja
Ge den bara lite längre tyglar, klappa den eller led den förbi brädhögen eller vad det är som stör hästen. Hästar får bilder av ställen de brukar passera, t ex stallplanen. Om det helt plötsligt finns något som inte legat där förut kan dom reagera. Vi har erfarenhet, vi lovar!
...är inte bra tycker jag. En kompis till mig hade en foderhäst som var helt hopplös när hon fick den. Han hoppade i luften för allt och ingenting, och vägrade gå förbi allt från stenar till kossor. Han stegrade sig och backade ner i diken etc etc. Hon fick verkligen jobba för att få honom att lägga av med detta. Men det gick! Efter några månader var hästen helt förändrad, visst blev han rädd ibland, men han hade slutat med sina dumheter. När min kompis skulle åka utomlands i tre veckor lämnade hon hästen till ägaren, och när hon kom tillbaka igen, så var hästen precis likadan som den hade varit från början. När hon då frågade ägaren vad hon gjorde när hästen blev rädd, så sa hon att hon klappade honom och talade lugnande med honom. Helt fel på denna häst alltså. Med det inte sagt att alla hästar reagerar så här om man talar lugnande med dem, men jag tror ändå på att mana hästen framåt och inte visa rädsla. Men som sagt, alla hästar är ju olika.
...på att lugna en häst och att försöka blidka den. För att göra en häst lugn och trygg måste man själv vara det. Självklart fungerar aldrig mjäkighet (försöka blidka den osäkert) med hästar. Den busiga hästen tar övertaget och den rädde blir ännu räddare. Lugn men bestämd är mitt motto (precis som vid barnuppfostran). Så när jag har talat om att man skall ta det lugnt med en rädd häst har jag inte menat att man med darrande röst osäkert skall klappa och hoppas på att hästen skall lugna sig. Jag tycker att jag ser för lite tolerans och förstående för hästars rädsla och medfödda flyktbeteende och jag tror att många tyvärr förväxlar bestämdhet med spörapp och en "inte ge sig" attityd. Hälsning Maja
Man ska nog skilja lite på ordentlig rädsla eller om hästen är tittig eller bara ser en chans att busa lite. Ordentlig rädsla är något helt annat och den måste man "vårda" för att hästen inte ska förstöras för lång tid. Mjukt och försiktigt bör man gå fram tycker jag. Annat däremot får man ju "behandla" beroende på vart probemet sitter.
Hej!! Om du går förbi en sak som hästen skyggar för..så ska du ge den tid att titta på det...men när du sedan ska gåförbi igen eller hoppa..om hästen då skyggar så ska du bli arg..för då är det bara löjligheter den håller på med..hästen har ju fattat att saken inte va farlig i med att det inte hände någon när den fick titta lite!Så måste du göra..annars kan man få hålla på i evigheter om man ska dalta för mycket!
Jag har alltid hållit mig till regeln att sitta kvar på hästens rygg, även på unghästar. Dels för att hästen ska lära sig gå fram med mig på ryggen, dels för att jag hellre sitter på om den verkligen kastar sig undan och dels för att den inte ska lära sig att när man blir rädd blir man av med tyngden på ryggen. Helst tar jag med en äldre häst ut med unghästen så kan den gå före och "vara modig". Efterhand, när unghästen börjat lyssna mer låter jag den titta, men inte backa eller svänga runt, och heller inte fastna för länge i marken utan manar på framåt försiktigt då. Men både på äldre och yngre hästar tycker jag det funkar bäst att vara cool, inte visa något som hästen inte själv uppmärksammar och behålla lång tygel så långt det går. Min nuvarande, äldre häst, brukar jag låta stanna och titta utan att korta tygeln eller göra någonting speciellt och när hon tittat en stund ska hon gå framåt igen.
De människor jag träffat som haft de räddaste hästarna är de som förutsatt att hästen ska bli rädd för ditten och datten (DÄR kan vi inte gå och DET vågar han inte och DET lilla diket går han ALDRIG över...). Jag tror man kommer långt med att förutsätta det omvända: min häst kommer lugnt att gå förbi vad som helst. Då slappnar man av själv och det känner hästen.
Då är ju egentligen inte hästen rädd. Tror att om hästen är ordentligt rädd måsten den få ta sig en titt. Men när rädslan är övervunnen, Ja, då är det bra, då finns ingen ursäkt. En del hästar är ju låtsatsrädda för allt, och håller med dig, då är det ofta hos ryttaren det sitter.
att hästen är tittig kan bero på att ryttaren spänner sig och "håller andan" altså inte andas avslappnat med magen. Då blir hästen tittig och "fånig". För att ryttaren är rädd, en trygg ryttare = en trygg häst. Jag brukar låta min häst gå fram och kolla vanligen tar hon initiativet och vill spana lite på misstänkta objekt. Då cirklar vi runt och flåsar lite på det nosar ochså. Själv klart så om vi är ute och travar eller galopperar så vänder vi inte tillbaka för att titta vad det var hon skyggade för, och samma sak om vi rider dressyr ute men då brukar hon vara så koncentrerad att hon inte har tid för span.
