Innehåll mobbing, Athena, 22:00:19, 98-08-10 mobbing, Yeedi, 10:38:20, 98-08-11, (#1) Mobbad, Cinn, 17:46:07, 98-08-13, (#2) mobbing, Yeedi, 16:07:23, 98-08-16, (#8) En till mobbad..., Silver Rose, 11:36:45, 98-08-14, (#3) mobbing, Dubbel Annika, 12:25:50, 98-08-14, (#4) Mobbning, Tompa, 13:05:46, 98-08-14, (#5) Sörjer....., Finess, 22:47:48, 98-08-14, (#6) Skulle bara säga det att..., The big S, 22:48:03, 98-08-14, (#7) mobbning, privat, 09:54:33, 98-08-23, (#9)
mobbing
Sitter just och tänker på mobbing . Jag har själv blivit mobbad i stallet , i 5 år !! (nu har jag slutat där .) Den enda anledningen till att jag fortsatte rida där var för min sköthäst skull . Jag tror inte att mobbarna förstår hur illa de gör en , sår som aldrig kommer att läka .
De flesta inser inte att de sårar, de mår oftast själv dåligt! Men såren läker, alla är inte mobbare. Det är bara att ta nya tag och inte ge upp. Men kom ihåg om man har blivit mobbad är det lätt att man sänder ut signaler för att bli mobbad igen.
Jag brukar skilja mellan indirekt mobbning och vanlig . Indirekt kallar jag när ord sårar och när man undviker en person . Men jag tycker båda är lika hemska . Det bästa är nog att byta stall , jag har konstaterat att de aldrig slutar om man lotsas att man inte bryr sej . I skolan har jag kommit fram till att mina vänner är starka personligheter och värkar bara trötta på de larviga pojkarna . Genom att säga åt dem så skäms de som hundar och ställer inte till något . I flera år var jag utfryst efter att min bästis flyttat , främst var det pojkarna . Nu har jag börjat i Högstadiet och tycker livet är enklare . Genom svåra år tänkte jag på hästarna och det fick mej att hoppas . Så om man blir mobbad på ett stall tycker jag man ska iakta alla i stallet en tid och se hur de komuniserar , hur rangordningen är . Egentligen är det likadant för hästar som för människor , den modigaste och starkaste blir ledaren och den blyga och svaga blir hackkyckling . Fortsätter mobbningen ska man byta stall , men försöka vara sej själv och våga tala för sin rätt !!!
Det är inte de så att de starka mobbar, det är de som är rädda för att omgivningen ska inse hur svaga de är som mobbar! Sedan hänger de andra på för att själva inte bli hackade på.
Jag har också varit mobbad. Hela 5:an var det 3 tjejer i min klass som samlade dem tuffaste i klassen och rös ut mig. Två av mobbarna är mina bästisar och en avd em var det innan också... Såren har väl inte riktigt läkt och kommer väl aldrig att göra det heller men 2 av dem har jag ju rett ut det med så vi är bästisar igen. Var lite jobbigt att komma till stallet eftersom flera av mobbarna också red där. Inte samma dag som mig men kunde vara där då iaf ibland. Rykten spreds om mig och jag vart väldigt utfryst, rykten som det inte låg nån större sanning i och vissa har jag inte lyckats ta död på än. Dem tuffaste har alltid fryst ut mig mer eller mindre och det har man vant sig vid. jag är väldigt självsäker och säger vad jag tycker och det bidrog väl en hel del till mobbingen. Nåja, hoppas på förbättring nu då klassen splittras i höst, då vi börjar 7:an. Nåja, nu har du fått höra min lilla historia. Jag tycker att du ska stanna kvar och kämpa på för byter man klass eller stall så får ju mobbarna bara rätt eftersom dem vill att man ska ge upp. Prata med dina föräldrar, eller nån ridlärare eller nån annan vuxen du kan få hjälp av... Lycka till ! Vill du ha tips och stöd så får du gärna maila ! Jag svarar !MVH Karolina
Har aldrig varit mobbad så jag har lite svårt att komma med råd. Moraliskt sett tycker jag inte heller att mobbarna ska ha rätt och att den som är mobbad ska behöva flytta på sig. Men i verklighen tror jag det underlättar om den mobbade flyttar (tyvärr) eftersom det inte finns anledning för dem som mobbar att ändra på sig eller flytta, de har ju inga problem (fast det kan ju iof disskuteras). Men jag tror den som mobbats lättare kan "komma igen" på ett nytt ställe där man slipper dras med gamla "åkommor". Med nya människor som har helt opåverkade omdömmen.Lycka till!
Här kommer en åsikt som kanske slår eld i en krutdurk. Tittar man på människan som en art bland andra på jorden och jämför med andra arter så ser man att mobbning förekommer också där. Svaga individer i en flock ex stöts ofta bort därför att de enligt resten inte håller måttet riktigt. Vi människor har blivit begåvade med intelligens (en del iaf) och har alltså förmågan att tänka förnuftigt. Vi har dock en del beteenden undermedvetet kvar däribland (tror jag) detta att stöta bort andra som inte håller måttet. Dvs någon som klär sig annorlunda, kanske är blyg eller håller sig mest för sig själv. Människor i flock (läs gäng av 2 el fler) vågar ofta inte stå för sin egen åsikt mot de andra i gänget, av rädsla för att själva inte passa in och följaktligen också bli utstötta. Om ledaren i en flock själv tar till sig den utstötte så kan man nästan vara säker på att bli accepterad av resten i flocken också. Plocka ut en i den mobbande flocken och sätt ihop med den utstötte så är det sällan några problem men om fler är närvarande så uppstår genast problemen. Alltså kan man sluta sig till att mobbningen många gånger är ett uttryck av dåligt självförtroende från förtryckarna, de måste hävda sig inför resten i flocken. Hur komma tillrätta med detta? Ja jag har ingen patentlösning det är nog olika från fall till fall, men kan man på något sätt vinna respekt hos de andra så kan det lösa problemet. Jag menar inte att man skall klappa till de som mobbar men om den utstötte är bra på något ex kanske kan göra något väldigt bra med sin häst, hoppa bra eller göra någonting snyggt i dressyr så kan det vara en väg in i gemenskapen igen. De som mobbar kommer sannolikt att fortsätta med det så länge de inte begriper hur det sårar, de måste också få ett bättre självförtroende så att de inte behöver hävda sig på detta sätt för att vinna respekt hos den övriga flocken. Har själv inte varit direkt mobbad någon gång men ibland kan man ju känna sig utstött ändå. En del komiker t ex har varit mobbade i skolan och kompenserade det med att vara otroligt roliga och därigenom komma in i gemenskapen. Hoppas detta ger något i alla fall.
... över alla förlorade låg och mellanstadie år. Jag har aldrig varit smal. Därimot har jag istället varit bäst i klassen i alla teoretiska ämnen (matte, svenska, so bland dom bästa i eng, franska) dock ej idrott... Både att jag är "smart" och att jag är lite "knubbig" har gett folk skäl till utfrysning. Min fröken på lågstadiet hade "gullebarn" särskilt dom som hade det svårt i skolan var populära. Bla en som mobbade mig och min bästis..... Vilket vart ett skäl till att vi vart utfrysta av fröken. Han kunde kasta jordkockor i huvudet på oss, slå oss retas m.m och vi fick skäll för att vi "måste ha gjort något först som retade upp honom" det var framför allt mig han höll på och reta. Det höll på i 2:an och 3:an. Sedan när vi bytte fröken vart DET bra. Men jag och min bästis i från varandra tyvärr. Och eftersom jag knappt hade vart med någon annan på 3 år så vart jag ensam igen. Såsmåningom vart jag "halvtkompis" med några i min klass. En andra klass kompis eller reserv. I slutet av sexan började dock dessa mina "kompisar" med att beskylla mig. Jag hade sagt att den var ful, jag hade sagt att den var tjock, jag hade sagt att den var ful på klasskortet... när jag i själva verket kunde ha sagt, 'gud va bra du vart på kortet Lotta'. Dom frös ut mig och jag kunde få höra kommentarer som: "till valet i sjuan ska jag välja Lotta, Elin, Rebecka, Ida och Lisa" Vilka ska du välja? och dyl. På klassresan var vi på Grönan bla och då fick jag höra att jag minsann fick rätta mig efter vad dom ville göra, dom ville minsann åka lilla berg och dalbanan och ville jag åka Fritt Fall, fick jag väl vara själv resten av tiden. Inte särskilt kul. Min fd bästis R var alltid schysst i alla fall, henne och hennes kompisar fick ajg vara med ibland men det var inte så kul. Vi passade inte ihop längre. Som tur hade jag hela mellanstadiet, 2 kompisar i vått och torrt som var ett år äldre. Jag kunde inte vara med dom så ofta men det betydde mycket för mig. I höst börjar jag i 7:an och jag hoppas det blir bättre. Sedan flyttar jag efter en halv termin och byter skola. Jag hoppas att det blir bra där.Stå på er alla ni som blir mobbade, det är inte lätt, men visa att ni duger. Jag vart själa glad varje gånga jag var bäst på ett prov, för jag tyckte att det visade att jag kunde.KramEmma
... jag vet precis vad du har genomlidit. Har hänt mig oxå, det e' ju inte helt kul, speciellt inte om tjejerna är tre fyra år äldre. Stå på dig om du kan. Det är svårt. Jag vet. Fy fan för mobbre. Försök att tänka att de är inte värdiga och att du e' en bättre person än dem. Ett annat tips är att skaffa ett foto på dem och ha den till kasta pil tavla, eller kasta kniv tavla *he, he* Många kramar från en som vet hur det känns!
