HH-funderingar
Funderar över några påståenden i diskussionerna om hästhantering, och vissa verkar så kategoriska. Om man ser frågan om ledarskap så ses det hela tiden utifrån att människan är en tänkt flockledare, d v s den som leder hela flocken. Alla andra hästar följer denne och har den största respekt. Så ska det ju också vara med människan. Å andra sidan har ett föl också den största respekt för sin mor, utan att för den skull slaviskt följa efter bakom henne hela tiden. En häst måste ju göra nya och egna erfarenheter och våga prova och utforska även okända områden. När man betraktar en hästflock - den kan vara stor eller liten - så kan man ganska snart se att rangordningen sällan är statisk, den kan skifta ganska ofta och t o m ha flera ledare i olika situationer. Det blir också förr eller senare alltid rangstrider, ledarhästen blir gammal eller skadad etc. eller någon ny vill helt enkelt prova sin styrka. Med detta menar jag att relationerna mellan hästar och människor aldrig kan bli densamma som mellan hästar i en flock. Hästar i flock bits och sparkas tex, och det beteendet ska människor och hästar inte använda mot varann. Hästar i flock har också alltid sin ledare med sej under den farligaste tiden - natten. Eftersom människan vanligtvis inte sover i stallet (eller ute på lösdriftsmarkerna!) - hur får man den biten att passa in i resonemanget? Att hästar inte har någon högre IQ jämfört med människor är ju sant, även om man ibland (efter mångårig samvaro med en gammal häst) kan undra. Däremot har jag ändå svårt att tro att min häst inte ser skillnad på mej och en annan häst! :o) Det viktigaste i all samvaro med hästar tycker jag är att man har tid och tålamod. Vill man ha snabba resultat och omedelbara tävlingsframgångar ska man nog hålla på med något annat än djur över huvud taget. Vidare är min uppfattning att hästar är mycket arbetsvilliga. Där finns olika uppfattningar, men jag tror att både människor och hästar trivs bäst med att ha en uppgift att fylla, och de tycker om att försöka uppfylla de (rimliga!) krav man ställer på dem och eftehand ökar. Samma sak med människor, ingen vill gå sysslolös även om en del verkar latare än andra! Det är ju roligt att prestera något och få erkännande för det, samma sak tror jag gäller djur som får självförtroende av att klara av saker. De djur som är samarbetsvilliga är domesticerade, bl a hästar, elefanter, dromedarer (hm, nåja) medan andra som borde ha samma förutsättningar inte är det (zebror, älgar). Att hästen skulle vara dum som låter sej ridas på eller köras tycker jag är fel. Hur mycket klokare är en älg? Det gjordes försök med älgar som armériddjur för ett par hundra år sedan men vad jag hört stupade det på att dessa inte kunde gå i flock! Hästar trivs med människor och människor med hästar - är det för enkelt? Att det sedan finns hästar som missköts är ju en allvarlig sak som alla bör försöka hjälpas åt att komma tillrätta med, men det är ju inte det man ska utgå ifrån som om det vore det normala tillståndet.
av: Katarina
e-post:kl.
15:25:51, 98-07-09
Precis
vad jag just tänkte skriva om Katarina, tack för det. Självförtroende hos en häst tror jag är jättebra och att försöka utveckla en hästs självförtroende tror jag är lika viktigt som hos människan. Jag var medryttare/utbildare på en häst tidigare som var mycket besvärlig att hantera. En dag när jag tog in henne och ställde henne i gången, som vanligt, så struntade jag i att sätta fast henne. Jag la grimskaftet över halsen och lämnade henne med uppmaningen "stå still" i mitt normala tonläge och gick in i sadelkammaren för att hämta sakerna. Hon såg paff ut, men nöjd och hon stod helt still tills jag kom tillbaka. Efter det hade jag inga som helst problem i hanteringen, hon litade på mig och hennes självförtroende blev stärkt av att JAG litade på HENNE.
Likadant är det med min nuvarande utbildningshäst. Efter att vi har börjat hoppa för instruktör så har hennes självförtroende stärkts och man ser verkligen på henne hur nöjd hon är när man ridit och hon gjort bra ifrån sig, hon TROR på sin egen förmåga med uppmuntran från ryttaren. Litar ryttaren inte på hennes förmåga och uppmuntrer henne, då springer hon förbi.
Jag ger inte godis utan breömmer med rösten, men jag tror hästarna är så pass kloka att de VET när de gör rätt. Eftersom privathästar i regel rids av få ryttare har de lärt sig hur ryttaren vill ha det.
Det märks inte minst när man inte ridit på ett tag och någon annan ridit som inte har samma utbildningsnivå eller krav, då kommer ofta bråket. Hästen testar direkt om jag ändrat mig och om den bråkar tillräckligt mycket så kanske jag slutar bråka och hästen får sin vilja igenom. Här kan det bli problem.
Svårt att förklara men jag tror det här är ganska vanligt förekommande. Det mesta beteendet beror inte på illvilja från hästen utan det testar hela tiden var man står och vad som är tillåtet, precis som barn lär de sig gränserna på det viset. Jag har ett utmärkt exempel på det men tar inte det nu, är någon nyfiken så skriver jag om det också.
Exempel
Jo det är så att min syster har börjat rid en häst i stallet för att ägaren är gravid. Hon har haft hästen nästan ett år och hela tiden har den haft samma beteende, nämligen att snappa luft och kasta sig framåt när sadeln visas och läggs på. Hästen är 12 år och regelbundet riden, så den borde vara van. Först trodde jag att hästen verkligen tyckte det var obehagligt, en del är ju kittliga osv. Men han reagerar inte på hårda borstar eller när man pillar bort smuts i sadelläget. Ägaren brukar säga åt honom att sluta men han reagerar inte.Syrran har inte brytt sig alls utan bara lagt på sadeln och struntat i honom.
Nu i veckan när vi skulle ut och rida "glömde" han bort att göra detta, stod still och tittade på hästen mittemot och reagerade inte alls! Vi blev båda konfunderade och överraskade. Vad hade hänt, jag tror att det berodde på en annan dumhet som hon sa ifrån mot förra veckan.
Han tycker nämligen inte om att bli ryckt, syrran noterade att han inte reagerade på själva borttagningen av håren utan direkt efter. Sedan blev han sjövild och kastade sig framåt. Då sparkade hon honom i sidan ett par gånger och röt till åt honom. Ytterligare en gång fick hon upprepa detta, sedan stod han snällt still och lät sig ryckas i manen.
Uttrycket i hans ögon var inte panik utan han såg nöjd ut och hade öronen framåt, altså, han var inte rädd, tvärt om. Det verkade som han VILLE ha en tillsägning.
Det är det jag menar med att det kan bli farligt om man inte säger till i tid, han har ingen uppfattning om hur farligt det kan bli för en som är ovan, hon satte en gräns och han accepterade den.
Det skall bli intressant att se hur han är mot ägaren sedan.
Svar på "exempel"
Jag tycker inte att man skall behöva sparka hästen för att få den att lyda. Med mycket tid och långsiktig träning så har jag löst de flesta problem jag kommit i kontakt med ändå.
det beror
på graden av övertramp hos hästen anser jag. Om hästen gör ett grovt övertramp på regeln om att inte trampas, bitas, sparkas eller knuffas, så anpassar jag mej snabbt till situationen och blir lika klumpig och grov som han uppträtt mot mej.
Jag vill vara en spegel mot hästen. I samma stund hästens attityd svänger till det positiva eller negativa vill jag göra det samma.
Övertramp
Det ligger något i vad du säger, men själv tar jag bara till våld om hästen gör ett direkt anfall på mig och jag är säker på att det inte berodde på att jag skrämde den, gjorde den illa eller så.
De flesta hästar vet att de har gjort fel och då brukar en muntlig tillrättavisning vara tillräcklig för att hästen skall lyda. När den muntliga tillrättavisningen inte räcker till så är det oftast grundhanteringen av hästen som är bristfällig, och då får man gå tillbaka dit och träna.
Älgar
Som kuriosa kan nämnas att det var bara kungens arme som fick rida på älgar, för de var oöverträffade i skog och mark. Vanligt folk straffades hårt om de blev ertappade med att rida ärg. Tanken bakom förbudet var nog att tex stråtrövare inte skulle ha en chans att komma undan. Vad jag vet så är inte förbudet upphävt utan gäller än idag. Att man slutade rida älg för att de hade svårt att gå i flock har jag aldrig hört förut, jag hörde en annan förklaring som jag inte minns nu.
av: Karin K
e-post:kl.
15:37:38, 98-07-09
Älg osv
Man slutade väl rida älg för att de var lite för vilda har jag för mig att jag läst. Katarina ditt inlägg var så klokt och bra att det var svårt att komma med någon kommentar. Utom att det var bra. Förstås. Jag får mina unghästar att följa mig som en ledare så länge ingen fyrbent ledare finns i närheten, är vi t ex i hagen och de vuxna hästarna är där så stannar de med dem. Fast allt annat funkar i vår "diverse hopmixade träningsmetoder"-träning. Men det verkar vara så enkelt att småpållarna känner sig tryggare med andra hästar än med mig, även om jag duger som surrogat. Och det är väl inte så konstigt?
av: svea
e-post:kl.
21:35:45, 98-07-09
"En häst måste ju göra nya och egna erfarenheter och våga prova och utforska även okända områden."
Huruvida det är NH eller inte jag pysslar med låter jag andra dömma men jag försöker hitta metoder som tar hänsyn till just detta.
Alla även hästar (tror jag) lär sig på sina egna erfarenheter och misstag. Jag vill inte att hästen ska följa mej slaviskt för jag är ledaren.
Jag vill han ska följa mej för att det är en bra idé. Jag vill han ska svänga vänster när jag vill det bara för att han tycker det är en bra idé. Det är manipulativ träning snarare än utbildning.
Jag vill hela tiden lämna 1000 möjligheter för hästen att göra som han vill varav en av dessa är vad jag vill. Sen får har välja själv. Bl a därav som jag inte vill ha sträckt tygel på hästen. Jag antar helt enkelt att hästen hellre vill ha slack tygel än sträckt.
När hästen hamnar i ett problem som jag medvetet orsakat, vill jag att det ska verka som om jag är oskyldig och att det faktiskt hästen som genom sitt handlande försatt sig i problemsituationen. Om han skapat problemet har han oxå makt att lösa det.
Hästen kommer med eller utan min hjälp att lösa problemet (är tanken) och när han löst det är det hans metod som fungerade. Inte min. Behöver han tips på hur lösningen ser ut får han det i lagon doser så det blir lättare för honom men jag vill inte presentera en lösning bara rätt av. Jämför eleven som studerar matte. Istället för att låta eleven tänka och få lite hjälp i små doser kan läraren direkt säja svaret och allt kommer att gå fortare. Men kommer eleven att ha lärt sig?
Varför står hästen stilla när jag ber honom? Inte därför att jag säjer det utan för att han tycker det är bra. Varför är det bra? Därför att han har genom empirisk "forskning" kommit fram till att det är bättre än att gå. Att gå orsakade problem som försvann i samma stund han slutade gå. Varför då gå?
Du får för en dag gudomlig makt och du iaktar en människa som väntar på bussen. Solen skiner. Du vill få människan gå in i busskuren. Vad göra?
1) Du kan skicka ner en demon som skrämmer honom med hot om att han inte går in i kuren så dör han. Låt honom hitta 100 kr under bänken.
2) Du kan låta det börja regna. Låt honom hitta 100 kr under bänken.
Båda dessa metoder leder troligtvis till målet. Men det är en skillnad på attityden hos människan.
I första alternativet är människan tvingad att slaviskt lyda. Han hittar pengar och blir glad, men han är en slav och vet det.
I andra alt. väljer människan på helt eget bevåg att gå in och han hittar pengar. Visst var det trist med regn men det fanns ju en busskur.
Låt oss nu se vad som händer när människan för reda på att du plötsligt inte har gudomliga krafter längre.
Enl. 1a alt. kommer han då fortfarande respektera dej?
Översatt på hästar och tyglar. Väl drastiskt nu men bättre att överdriva än att vara diplomat :)
Anta att du svänger hästen genom att dra i tyglarna hårt. Hästen svänger. Ta bort tyglarna eller byt ut dom till sytrådar. Svänger hästen nu?
Hmm orkar inte fortsätta utveckla. Alla mina teorier är under utveckling. Kommentera.
Precis..
...vad jag velat få fram förrut. Det gäller att få hästen att vilja göra det som jag vill. Lixom lura den att tro att det var den som valde fast det egentligen var jag. Fungerar precis som små barn. Jag kan säga till min son. "Nu ska vi gå till dagis!" Då börjar han genast bråka. Om jag istället säger. "Vet du, idag ska dom ha en utflykt på dagis", så svarar han genast "Goo dadis" (vilket betyder "jag vill gå till dagis"för den oinvigde.). På så sätt har jag fått honom att vilja gå till dagis istället för att tvinga honom att gå dit.
Det gäller samma sak för hästar. På något sätt måste man få dem att vilja göra detsamma som man själv vill, eftersom den annars alltid kommer att göra det viljelöst och utan gnista. Jag vill inte ha en häst som underkastar sig mig. Jag vill ha en häst som tycker om det vi gör tillsammans.
Dock tycker jag inte att det behöver betyda att man måste ha löst hängande tygel. Det är återigen det där med vad hästen är van vid och vad hästen som individ tycker om.
Katarina...för mig är inte NH att människan skall bli en häst...utan att människan skall bli lite häst och hästen lite människa. Det är Parelli rakt upp och ner.
bra sagt Katarina
Jag tycker du har helt rätt - det blir så himla dogmatiskt ibland från vissa håll här. Det är inte så enkelt som att man antingen är eller inte är ledare för sin häst och så fort hästen gör något annat än det man tänkt sig är man inte ledaren. Jag tror hästar har en speciell relation till människor som inte är samma som de har till andra hästar och att det därför inte är sjlvklart att man ska se allting utifrån hur hästar umgås inbördes. Jag kan jämföra med mina katter: de har egentligen aldrig vuxit ur mamma-kattunge rollen mot mig utan har en massa beteenden för sig som de ALDRIG skulle visa mot en annan katt. Vad det gäller hästar så är vi nog konstiga flockledare som bara finns två timmar om dagen, som ger hästen mat istället för att äta maten själv, som borstar och ryktar o.s.v.
av: Havanna
e-post:havanna68@hotmail.comkl.
11:09:39, 98-07-09
Katarina och Havanna...
...självklart har ni rätt. Det är inte svart och vitt och inte okomplicerat förhållandet häst människa, för det är ju ett förhållande mellan två arter. Dessutom handlar det ju om individer...både människa och häst som individ. Men...man kan ändå genom att förstå hästar kroppsspråk uttnyttja det till att träna den till männikans syfte...för det är ju vad vi vill det alltid handlar om...om vår vilja och vårt nöje. Ibland morrar jag som en hund åt min häst (eller en varg) och ibland hummar jag lungt som hans bästa hästpolare och ibland pratar jag på som en människa. Allt beroende på situation och självklart sker det spontant, men ibland kan jag stoppa mig själv och tänka...varför gör pållen så? hmmm...ja, just han kan tro att...osv. och NH har inspirerat mig till nytänkande. Hälsning Maja
av: Maja
e-post:benman@swipnet.sekl.
20:40:38, 98-07-10
Jag har svårt....
....att dagens hästar uppfattar ett morrande som ett "vargläte". Däremot hör dom garanterat på röstläget vad du egentligen vill säga. Håller med dig om det övriga.
av: Lus
e-post:flaxina@hotmail.comkl.
22:49:08, 98-07-11
Ja, Maja.
Jag tror att du hittade en bra vinkling på NH´s storhet: Det inspirerar till nytänkande.
I och med att man måste förkasta och omvärdera mycket av det man förut lärt sig om hästar och hästhantering så får man en jättechans att TÄNKA OM!! Oavsett metod, filosofi eller "guru" så blir det en chans att ställa allt på ända och fundera på vad man gör. Det händer inte lika ofta om man trampar på i de gamla spåren...
