Detta gör att det är svårt för mig att vara på en kurs, men om du håller någon i närheten av Stockholm så kanske jag kan få hjälp efteråt av någon som har varit där...

Vet du om någon "NH-tränare" gör hembesök? Jag red sju år på "vanligt sätt" på ridskola och privata hästar innan jag blev allergisk, och nu är det väldigt svårt att lära sig något nytt eftersom jag är så bunden till det stall Basjkirhästarna bor på.

Du börjar alltid att träna i skritt och på en säker plats, typ paddock eller ridhus.

Skritta rakt fram, när du vill stanna, börjar du med att förbereda hästen genom att dra handen utmed ena tygeln ett par gånger (det här fattar givetvis inte hästen vad det betyder i början, men det kommer sen) därefter tar du tag i den tygeln och drar så att hästen böjer hela halsen. I början kommer den säker att börja snurra runt i en cirkel, men du håller kvar taget tills hästen stannar. Så snart den stannar, så släpper du helt taget om tygeln.

Upprepa detta MÅNGA gånger. Efter ett tag slutar hästen att snurra när du tar tag i ena tygeln och stannar (för det är ju för stoppet den får eftergift, belöning, och inte för snurrandet). Efter ytterligare ett tag så stannar hästen redan vid "förvarningen", d v s när du drar handen utmed ena tygeln.

Nu ökar du pressen en smula: Du upprepar samma övning, fast i trav. Ge total eftergift när hästen saktat av från trav till skritt. När det sitter bergfast i skritt och trav, kan du börja öva detsamma i galopp. I början får du nöja dig och belöna hästen för att den saktar av från galopp till trav trots att den kanske slängtravar. Ta det där med att reglera tempot senare, när hästen fattat att det är avsaktningen den får belöning för - annars kan den lätt bli förvånad om du fortsätter att hålla i trots att den saktat ner (i hans egna ögon...)

Nästa steg är att du övar detta utomhus - då brukar ju hästarna vara piggare, så det kan bli lite av en tillbakagång i lydnanden där. Öva därför detta ENSAM utomhus i början.
Samma procedur som ovan, först skritt osv...

Till sist, övar du detta utomhus tillsammans med en eller fler ridkompisar, vilket ökar pressen ytterligare.

Unghästar brukar fatta ganska omgående så då kan det gå rätt fort tills de kan detta, medan äldre hästar som sprungit och bråkat med sina ryttare tidigare kan ta längre tid på sig.

Fördelen med att använda ena tygeln istället för bägge, är att ett jämnt tryck på näsan från bägge tyglar, lätt väcker en motståndseffekt - hästen "lutar" sig mot trycket (detsamma gäller egentligen bettet också). Det är svårare att luta sig mot ett snett tryck, samt att nästa fas (- om hästen inte stannar vid "varningen" -) blir att den blir tvungen att snurra, vilket tar bort framåtdrivningen från bakdelen: hästen måste stanna.

Och ja, så småningom skall hästen stanna av bara "varningen" och då kan hästen i princip fortsätta vara rakriktad.

Anledningen till att man inte bör använda bägge tyglarna är som jag förklarat lite längre upp: bl a sätter man framåtdrivningen ur spel när hästen blir tvungen att snurra runt vilket gör att hästen inte kan luta sig mot sidepullen. En häst som redan sedan förut ligger på, kommer med all sannorlikhet lägga sig på ett sidepull också om man förhåller med bägge tyglarna.