om Mentalitet
En sak som bör lyftas fram i ljuset är hästars olika mentalitet. Om man säger att en del hästar inte blir säkra körhästar så är det inte många som säger emot, det finns de som hävdar att alla hästar kan köras in. Frågan är hur bra de blir, kan man köra överallt, kan man skicka ut barnen med hästen, kan man köra förbi en gräsklippare utan att riskera en dödsolycka. Jag påstår att det finns hästar som inte ska köras in även om det går. Säg gärna emot om ni tycker annorlunda. * Om vi tar samma resonemang till ridning. Jag påstår att det finns hästar som inte ska ridas för att det inte går att beräkna vad hästen kan ta sig till. Sen finns det hästar som har visat vad de kan ställa till med på ett tidigt stadium av sitt liv. Att till varje pris göra ridhäst av dem, är det egentligen bra? En mycket skicklig ryttare kan klara av oerhört svår ridna hästar, men den ryttaren vill nog inte ha dessa hästar utom under speciella omständigheter, tex att de kan vinna större tävlingar osv. Vilket krav ska ställas på den vanliga hästen som rids av oss vanliga ryttare? Om vi kommer till det läget att vi bestämmer oss för att inte ha kvar hästen för att den inte är lämplig. Vad ska ske med hästen, ska den säljas, i så fall till vem, ska den skänkas bort, i så fall till vem, vilka uppgifter ska man vidarebefodra? En häst kan fungera hos en annan ägare, men det finns exempel på hästar som bara flyttar runt från ägare till ägare, hur är det med dessa hästar, förtjänar hästarna det?
mentalitet
Jag tycker att du har en bra poäng i stycket. Förstår precis vad du menar. Sånt här är alltid svårt att ta beslut till.
av: rose-marie
e-post:kl.
12:53:25, 98-06-21
Rätt individ på rätt plats - inte så lätt...
Ja, jag håller också med. Lika lite som att alla människor har nerver som håller för att tex vara skådespelare och uppträda inför en massa andra människor, eller klarar av enformigheten vid ett löpande-band-arbete mm medan andra kan och klarar det hela med bravur... Att sätta fel man på fel plats (eller fel häst på fel plats) är inte bra.
Att det många gånger blir så ändå, när det gäller hästar, kan bero på att de felsta bara köper sig EN häst - och det är den enda man har och har råd med. Även om man märker av tendenser att just denna häst inte riktigt tycks klara av det jag vill göra med den, så är det ett stort steg att sälja och köpa en annan. Det kan ligga prestige bakom det hela "Nu kommer folk att se att jag inte klarade av denna häst" eller också att man inte SER problemet förrän olyckorna redan är där...
Lustigt
Att ingen vill diskuttera mentalitet på hästar verkar konstigt. Det är ändå det viktigaste hos hästen. Förstå mig rätt nu, på en månad så rider vi in fler hästar än många kommer att ha under ett liv. När hästen kliver ur transporten så vet man nästan vad det är för en häst och vad den kommer att göra. Det svåra är att beskriva för ägaren att de har en mindre lämpad häst för ridning. Många hästar har redan varit i träning på olika ställen och inte blivit bra, en del går att fixa men många är inte bra. Den missnöjda ägaren skyller ibland på tränaren, följer man upp hästen efter ett tag så har den bytt ägare, och föregående ägare har skaffat sig en ny, men vidhåller fortfarande att det var fel på tränarna. Ingen som köper häst ska ta det personligt att hästen inte är bra, men det gör dom. Det finns ingen anledning att lägga ner pengar och tid på en häst som ändå aldrig blir användbar. Om alla dåliga hästar tog bort så skulle många få det mycket roligare med sina hästar. Att avla på dem är det sämsta som går att göra, ändå sker det hela tiden. En häst ljuger aldrig så det är lätt att ta reda på vad den är för en individ. Den kommer alltid att reagera från sitt inre väsen och döljer inte det. Ser man signalerna så kan man lätt gallra bland hästarna. Om man tex vill rida dressyr, varför lägga ner 5 år av träning om man ädå inte kan få mer än 120 poäng i en LC klass för att hästen inte klarar att lasta, gå in på banan, skyggar för domaren, slänger sig för publiken osv. Hästen har redan tidigare vissat vad den duger till, varför envisas.
av: antti
e-post:torslund@alvesta.mail.telia.comkl.
14:35:30, 98-07-04
Menar du...
...att man skulle börja låta slakta hästar med "fel" mentalitet mera? En häst som är väldigt speciell i psyket och allmänt missanpassad kan ju eventuellt passa för EN viss ägare och ETT visst användningsområde, men hittar kanske aldrig dit utan säljs runt runt hela sitt liv. Eller också passar hästen inte alls någonstans. Skulle det ha varit bättre att ta bort sådana hästar redan från början, är det det du menar??
av: Ami
e-post:ami@pilot.stjarntv.sekl.
09:42:39, 98-07-09
hmm..
vad är det som säger att hästen inte får det bättre om den är död, än om den ska behöva åka omkring hos flera olika människor, och ingen förstår den?? Vad är det som säger att döden är så hemsk för hästarna?? Jag tror att hästarna som ingen förstår sej på mår bättre av att vara döda än att gå omkring och leva (?) ett liv ensam och oförstådd... Missuppfatta mej inte nu, jag tycker att ALLA hästar ska få en ärlig chans att bli förstådd innan man skickar den till slakt, och om den inte lämpar sej från början till att bli riden, så kanske man ska börja fundera på vad man ska göra med den?? Sälja till nån som vill ha den som sällskap kanske, eller kanske ska man lämna den til nån expert för att kolla upp vart problemen sitter?? Jag förstår om ni inte alls håller med mej, men det är iaf vad jag tycker! Kritisera mej, jag tål det! mvh //evelina
Ojdå!
Såna saker som att hästen inte går att lasta, inte vill gå in på banan, skyggar för domaren, slänger sig för publiken osv. har jag uppfattat det som att det är en baggis för dig (eller NH) att fixa!? Ägaren kan väl i bland ha helt rätt i att det inte funkade med tränaren, en tränare kan väl misslyckas med en häst likaväl som en ägare och ska inte heller ta det personligt. Kan inte du tala om vad du tycker är en häst som inte är bra.
av: Lus
e-post:flaxina@hotmail.comkl.
20:13:45, 98-07-04
OK
Men vi tar bra egenskaper istället. Börjar med att hästen ska vilja vara med människor.
av: antti
e-post:torslund@alvesta.mail.telia.comkl.
20:54:42, 98-07-04
Nu har du...
...väl ändå rört till det lite? Citat: "Om man tex vill rida dressyr, varför lägga ner 5 år av träning om man ändå inte kan få mer än 120 poäng i en LC klass för att hästen inte klarar att lasta, gå in på banan, skyggar för domaren, slänger sig för publiken osv. Hästen har redan tidigare vissat vad den duger till, varför envisas." Detta är alltså dåliga egenskaper som man inte kan komma till rätta med eftersom du inte tycker att man ska envisas? Kan inte se hur dessa egenskaper har att göra med om hästen vill ha med människor att göra eller inte!? Tycker inte heller att det är några tecken på att hästen visat vad den duger till. Kan mycket väl förstå att man inte vill ge upp pga såna saker om hästen fö är passande för t.ex. dressyr.
av: Lus
e-post:flaxina@hotmail.comkl.
21:51:00, 98-07-04
Sen
ska den vara förlåtande, råkar man göra fel så ska den tolerera det någon gång utan att flippra ur.
av: antti
e-post:torslund@alvesta.mail.telia.comkl.
21:56:57, 98-07-04
Jag träffade ett
sto en gång (egentligen massor av gånger men OK). Detta sto var extremt ovilligt till att bli tagen i hagen. Vidare ganska besvärlig att ha att göra med vid ridning. En grej hon tex. konstant gjorde var att plötsligt, helt utan förvarning i skritt, trav eller galopp, var att bara kasta sig handlöst åt sidan. Rätt in i skogen sådär en 5-10 meter. Ryttare brukar trilla av då. Denna häst hade aldrig kunnat bli något på någon tävlingsbana. Hon var helt enkelt inte villig. Ville inte vara med människor. Ägarna hade tagit ett stoföl efter hästen. Jobbat hårt med det, men även om det var något lättare att ta det i hagen så uppvisade det samma tendenser som sin mamma. Efter ett par år beslöt sig familjen att ta ett föl efter ungstoet. Fölet en hingst, sedemera vallack ca fem år, är om möjligt värre än mormor att ta, vill inte umgås, springer undan. Väl tagen är han snäll som ett lamm att hantera men ungefär lika "trevlig" som sin mormor att rida. Familjen har ytterligare ca 10 hästar, ingen är svår att ta, alla har olika egenheter som hästar har mest men de vill alla umgås och kelas med människan. Nu kommer famlijen aldrig att göra sig av med sina "problemhästar" förr låter de avliva dem. Jag tror att i detta fallet spelar det ingen roll hur många tränare någon av dessa hästar skulle kunna vara hos, de kommer alltid att uppvisa samma dåliga egenskaper. Att avla vidare på dem vore förkastligt.
tycker som antti
Jag vet i alla fall två hästar som bara inte gick att rida och de avlivades också båda, vilket jag hoppas var rätt. Jag tror man ska satsa ordentligt på att gallra ut hästar med tråkigt psyke - framförallt ska man inte avla på ston "för att de inte dög till ridhästar".
Nummer ett var vad jag skulle kalla galen. Han fick knäppar när han bara stängde ute hela världen, blev hysterisk och skadade både sig själv och andra. Detta från att sekunden innan varit lugn och trygg och t.ex. skrittat på lång tygel. Inget fysiskt fel - han var utredd och undersökt på korsen och tvärsen. Nummer två var ett sto som var illvillig och ovillig vad man än försökte. Inridningen gick inte bra (den som försökte har ridit in massor med hästar och ridit 30-40 år) och resulterade bl.a. i ett krossat knä. Alla andra hästar hon fött upp har varit synnerligen trevliga, hon har en väldigt personlig relation sina hästar (de går genom eld och vatten för henne), men det hjälpte inte här. Märren skulle då köras in och gick kurs på Flyinge med en hel hög supererfarna hästkarlar vilket resulterade i en bruten tumme och en nästan ihjältrampad man. Om man var snäll, om man pressade hästen, om man lirkade, om man väntade ut henne, om man blev arg - det spelade ingen roll - hon ville aldrig någonting och var bara grinig. Hon bets och sparkade - gillade aldrig människor från första början. Det är möjligt man någonstans kunde hitta någon som hade trivts med den hästen, men det hade inte varit lätt.
Nu är det ju inte....
....såna hästar som du beskriver som Antti tagit som exempel utan hästar som inte går att lasta, inte vill gå in på banan, skyggar för domaren, slänger sig för publiken osv. Alla dessa egenskaper har jag dessutom uppfattat som att Antti skulle kunna lösa i en handvändning (fast efter ett av inläggen på hans presentation så undrar man....) Jag tycker inte att dessa exempel behöver betyda att hästen inte är värd att satsa på. Däremot hästar som är farliga för sig själva, andra hästar och människor (DET kallar jag dålig mentalitet, inte de som bara har ett "svagt" psyke) kan man överväga att skicka till de evigt gröna, men dom är ju inte så många som Antti vill antyda eller?
av: Lus
e-post:flaxina@hotmail.comkl.
19:44:47, 98-07-10
1-0
har varit lite oklar. Av de som ska bort finns det alldeles för många. Du har rätt i vilka de är.
av: antti
e-post:torslund@alvesta.mail.telia.comkl.
19:49:59, 98-07-10
Hmmm....
Var träffar du alla dessa tokiga hästar? Jag har bara träffat två under min livstid som jag skulle vilja kalla farliga för sin omgivning. I din bransch har jag dessutom fått intrycket av de skulle vara färre såna hästar!?
av: Lus
e-post:flaxina@hotmail.comkl.
22:07:54, 98-07-11
När
inget annat fungerar och andra tränare har gett upp då kommer de till oss som ett sista försök. Så vi får många av dessa dåliga hästar, de som är fel hanterade går att rädda sen de som är skadade i huvudet går inte att göra något åt. Man måste skilja på förvärade betenden och medfödda betenden. Varje år så får vi ett par som är så störda att de borde avslutas, såna som ligger på gränsfallet går att använda i begränsad utsträckning. Är det ston så händer det för ofta att de betäcks, vilket är galet. Hela tiden får vi häster där ägaren säger att mamman var lika dann, har en nu, men den kommer att bli användbar, han är bara lite överkänslig och väldigt ranglåg.
av: antti
e-post:torslund@alvesta.mail.telia.comkl.
08:43:01, 98-07-12
det är inte klokt.....
Om hästen är helt omöjlig att ha och göra med ,så tycker inte jag att det är någon annledning till att avliva den.Om man har råd med detta så tycker jag att man ska låta hästen stå på något avskilt ställe med en kommpis ,i en stor hage och bara ta det lugnt.
av: Lieselotte
e-post:kl.
12:44:56, 98-07-09
OK...
...om en elev är förbaskat trött på skolan och får urusla betyg ska denna elev totalt stängas ute från skolan och helst från hela samhället?
Jag vet att hästar inte är människor, men de är inte saker heller. Visst kan man låta bli att avla på hästar med "sämre" psyke, men att avliva dem?!? Låter som om ni tror att hästar bara är saker som man slänger om de inte motsvarar ens förväntningar.
Visst finns det hästar som är psykiskt sjuka (precis som det finns människor som sitter på dårhus), men de allra flesta har bara blivit dåligt behandlade eller mår allmänt dåligt. Hästar kan också bli deppiga, känna att de inte duger, ha dåligt självförtroende osv. Visst måste ni väl ändå märkt att hästar har sådana känslor? Precis som de kan vara spralliga och glada om de får rätt behandling. Jag ser ingen anledning att gallra ut hästar som inte passar för ett visst ändamål eller som blivit förstörda av människan. Vi har åtagit oss att ta ansvar för de här djuren. Vill vi inte det kunde de lika gärna fått fortsätta leva vilt. Men, alla säger ju att Antii är Gud, så kanske har han rätt att sätta sig över alla andra och bestämma vilka hästar som förtjänat att leva och vilka som inte passar in i hans mall och borde avlivas?
Rätt plats.
Håller med dig Jess om att man inte bör avliva hästar som inte passar in i de av människor uppsatta kriterierna för hur en häst skall vara. Jag tror att nästan alla hästar (möjligen undantaget de som är allvarligt psykiskt sjuka) har en plats att fylla.
Ibland blir det problem för att en häst har hamnat fel, men om man inser att hästen skulle passa bättre någon annan stans och lägger ned lite arbete på att hitta rätt plats åt den i livet så kan de flesta "problemhästar" bli "drömhästar" i stället.
av: LN
e-post:kl.
12:26:07, 98-07-09
på människor
kallas det rashygien och nyttjades flitigt av nazityskland. Allt avelsarbete är omoraliskt överfört på människor.
Att tussa på en hingst på ett sto skulle vara prostitution eller våldtäkt på människor.
Att skjuta huvudet av en människa med brutet ben behöver inte kommenteras.
Att kasterera hingtar.. tja... samma som ovan
Att plocka bort icke önskvärda individer.. tja...
Vad jag vill komma till är att hur mycket mänskligt moraliska aspekter kan man nyttja och samtidigt diskutera avel och hantering på djur utan att bli dubbelmoralisk?
Vet inte om det är relevalt här men tanken slog mej.
Jomenvisst...
...du har så rätt. Varje snäll fritidsryttare (som gosar så med sin pålle och tycker så mycket om den, som jag) bidrar till detta förtryck och förslavande av en hel djurart (för vilda finns det knappast några). Vi får inte blunda för att så snart vi köper en häst (hund) gör vi våld på en individ, hur snälla vi än är. Men eftersom dessa djur efter tusentals år med männiksor inte längre skulle få ett värdigt liv i frihet (svält, köld och enlände) är det det bästa för dem. De är djur och vi är människor, vi vet inte hur det tänker och om vi är grymma när vi förslavar dem (låser in dem, berövar dem frihet, tänk dig själv att vara inlåst i en hage, hur stor den än är). En häst med tur kommer till en snäll människa och jag tror att alla hästar (utom med fysisk mentalsjukdom) kan bli harmoniska med en god människa, men en häst som väl blivit förstörd kan det vara svårare. Men som någon sa "livet är för kort för att ha en dålig hund". Hälsning Maja
av: Maja
e-post:benman@swipnet.sekl.
10:56:15, 98-07-11
Antog...
...att den reaktionen skulle komma från någon.Jag är faktiskt emot att människor som verkligen lider ska behöva leva när dom inte vill också. Nu är ju skillnaden att hästen inte kan säga "du jag vill inte leva mer när jag mår så här dåligt"eller tvårtom "jag är deppig, men vill inte dö". Många hästar avlivas faktiskt även att de inte skulle behöva det pga lidande. Jag hade tex hand om en häst som bröt benet och dom lappade ihop det. Han flyttades till ett annat stall av ägaren. Han blev aldrig frisk igen...tror dom. Hästen var blockhalt långa tider då den stod i det nya stallet och reds med sadel varje dag. (reds inte då den haltade) På sommaren hade jag hand om hästen och flyttade ut den till ett litet privatstall och red barbacka istället. Hästen var inte halt på hela sommaren. Efter sommaren flyttade ägaren tillbaka hästen till det stora stallet och den blev halt efter två dagar. Då blir ju min fråga: Hade den här hästen verkligen ont eller vantrivdes den bara eller berodde det på sadeln som tryckte på lungorna? Ägarna brydde sig inte om vilket. De avlivade den.
Det är svårt att säga vart gränsen går. När ska man avliva en häst? På ett sätt kan jag tycka att det är fel att överhuvudtaget leka Gud och döda andra varelser. På ett annat sätt kan jag känna medlidande och inte tycka att en häst som lider ska behöva leva mer.
Möjligt att jag har dubbelmoral när det gäller detta, men jag vet iallafall att det måste vara fel att döda en frisk häst, och en häst som inte passar tex till hoppning är inte sjuk. Den är bara inte lämplig för just hoppning. Att avliva en häst för att den inte passar in i någons uppfattning om hur en häst ska vara kan aldrig vara rätt!
otrevligt ansvar
Att avliva en häst för att den inte passar till den gren man vill tävla är fel - någon annan med mindre/andra ambitioner kanske den skulle passa utmärkt med. Då går det ju att sälja.
Men hästen i ditt exempel skulle skulle jag troligen låta avliva om jag ägde den. Jag tycker att man har ett stort ansvar som djurägare. Hästen kan inte säga om den lider eller inte - men om man gjort vad man kan för att få den frisk och den fortfarande är sjuk/haltar, så måste man ta sitt ansvar och se till att det inte finns en chans att den lider.
Hästar som "klarar av sommaren" men sedan är stela och halta hela den kalla årstiden borde få slippa detta. Ofta beror det bara på ägarens rena egoism - man tycker det är hemskt att låta avliva hästen och vill bespara sig själv det lidandet - som gör att dessa hästar får halta omkring år efter år.
jess
ingen ska avliva en häst för att den inte är rätt för den grenen som ägaren vill pyssla med. De hästar som ska bort eller ur avel är de som kommer att skada andra och sig själv, eller har så dålig fysik att de bara kommer att orsaka kostnader och lidande. Vi ska inte avliva hästar för fel färg osv. Men ska en del hästar säljas till "rutinerad ryttare" eller tas bort är en intressant fråga.
av: antti
e-post:torslund@alvesta.mail.telia.comkl.
18:32:48, 98-07-10
Men Antti...
Av vad du tidigare skrivit verkar det som om det är precis det här du tycker vi ska göra. Jag citerar: "Det finns ingen anledning att lägga ner pengar och tid på en häst som ändå aldrig blir användbar. Om alla dåliga hästar togs bort så skulle många få det mycket roligare med sina hästar."
Och sedan:
"Ser man signalerna så kan man lätt gallra bland hästarna. Om man tex vill rida dressyr, varför lägga ner 5 år av träning om man ändå inte kan få mer än 120 poäng i en LC klass för att hästen inte klarar att lasta, gå in på banan, skyggar för domaren, slänger sig för publiken osv."
Jag tycker detta utlåtande tydligt visar att du anser att man bör gallra bort hästar för att de inte passar just EN ryttare eller en GREN av ridningen. Vi ska heller inte glömma att alla ryttare är olika. Vad som kan tyckas "sinnessvagt" hos en häst av en ryttare kan faktiskt uppfattas som något positivt av en annan. Men, som jag sagt tidigare; visst finns det hästar som kanske bör avlivas eftersom de verkligen ÄR "sinnessjuka", men vem är det som ska avgöra om de är det?
En svår fråga,
vem ska avgöra om en häst är dålig, man får nog titta lite nogranare för att se vad som är problemet. Men håll med om att det också går att gilla en häst som är bra på det man gör. Tänk stort, om häststandarden vart bättre, skulle det var illa för oss hästfreaks?
av: antti
e-post:torslund@alvesta.mail.telia.comkl.
22:38:51, 98-07-12
Jo visst...
...håller jag med dig om det, men att hästen inte passar för det man håller på med betyder ju inte att den borde avlivas. Eller hur? Det betyder bara att den kanske passar en annan ägare bättre. Någon som vill ta tillvara de kvaliteter den har, även om de inte stämmer överens med vad du vill ha. Sant?
mentalitet..
En mycket intressant diskussion... Har ju själv varit på nära håll med i allafall två knepiga individer som ja,inte många skulle ge en spänn för.Dels min egen,totalt missanpassad,livrädd för människan och mer eller mindre hysterisk.Men efter några månaders jobb,ja då gick det att hantera honom i allafall..Idag,ja då ser man inte att det har vart en problemhäst.. Den andra,ett avelssto...Fruktansvärt ilsken,trivs bara med sig själv,accepeterar endast människan när hon är högbrunstig.. Annars så både sparkas,trängs och hugger hon,går till anfall,varnar oftast inte,utan kan se hur go ut som helst o man vill klappa,vips så har fingrarna eller armen försvunnit.När hon ska fångas får man använda en s.k båtshake,för närmre kommer man inte innan hon är fångad utan att hon försöker "ta" den som vill ta henne,när hon väl är infångad får man se till att ha henne under uppsikt,då hon kan hitta på nått närsomhelst. Hon har lämnat 3 avkommor i tävlingsbar ålder,urtrevliga att hantera,och de tävlar alla 130-140 hoppningar.. De andra två,unghästarna,mysiga att hantera,den ena har kvalat till breeders.. Den andra är bara två ännu.. Ja,var bedömmer man???
av: mi@
e-post:tittis@rocketmail.comkl.
01:30:57, 98-07-11
