Vad ska jag ta mig till?
Min häst, en vbl valack på 10 år har alltid varit hur cool som helst att rida ut på han har gått förbi både det ena och det andra tills för fyra dagar sen då han helt plötsligt vägrade gå förbi på ett ställe kanske 100 meter från stallet där det ligger några hus, började backa stegra och bete sig allmänt fjantigt. ( Han kan inte ha blivit rädd för något för det var precis lugnt omkring oss) Jag blev såklart arg men inget hjälpte, efter ca 20 minuters envis dragkamp mellan oss gick han förbi. Under mycket protest, han kastar sig för allting och jag flyger åt andra hållet. Igår när jag skulle rida samma väg igen kom jag ca 20 meter från stallplan sen började han krångla! Inget hjälper vad jag än gör. Han har inte ont nånstans vad jag kan se, jag kontrollerade skydden, sadeln och bettet satt rätt, han hade inget i skona och han ömmar inte. Igår fick han rätt och jag fick ge med mig och vi vände hem efter att ha backat ner i ett dike med fårstaket. Nu vet jag att han aldrig mer kommer att ge sig men jag hade inget att välja på. Jag kan inte rida en annan väg heller för det är enda vägen som man kommer nånstans. Han har kastat av mig två gånger den senaste tiden och jag som aldrig brukar vara speciellt rädd eller så, har blivit rädd för min egen häst, som han naturligtvis känner. Har någon något tips så snälla hjälp mig! Nu ska jag prova att rida ut med en annan häst som sällskap så då får vi se hur det går.
av: Erika
e-post:erika80@kurir.netkl.
13:52:26, 98-06-14
Ledarproblem
Jag tror du har fått lite problem med vem som är ledare. Dvs din häst börjar bli kaxig och tror att han kan bestämma över dig. Detta problem kan du stävja redan på marken genom att använda dig av lite NH. (Natural Horsemanship filosofier, många diskussioner ang detta finns här under hästhantering och Western). Ex han får inte klia huvudet mot dig, (i hagen kliar en överlägsen häst sig på en som är undergiven). mm, mm. Ja det finns en massa sånt att börja med. Någon nämde ochså att du inte skall se det som ett nederlag att behöva sitta av och leda förbi hästen. Hästen kommer faktiskt att uppfatta dig som ranghög då. Lycka till!
av: Eva
e-post:eva_wikander@hotmail.comkl.
09:13:49, 98-06-16
jag vet hur det är!!
mitt 10 åriga VBL sto gör likadant! aldrig brytt sig förr, till för 2 veckor sedan! Hon ger inte upp heller! Men mitt tips är att du hoppar av och leder förbi honom,stå kvar på samma ställe och låt honom undersöka eller ge honom helt långa tyglar och skritta förbi. Så fort jag kortar på min spänner hon sig och vägrar gå.. Lycka till
av: natta
e-post:anette_81@hotmail.comkl.
15:22:08, 98-06-14
tillägg...
Igår red jag ut med min ponny som sällskap åt honom och då gick han på som om inget hade hänt. Visst han försökte ett par gånger men gav med sig. Ger jag honom långa tyglar och försöker få honom att gå så kastar han sig åt vänster och jag åker av. Provar jag och leder honom så kastar han sig bakåt och jag har ingen chans att hålla i mot när han väl får fart. Är det ingen mer som har något tips på vad jag ska göra?
av: Erika
e-post:erika80@kurir.netkl.
14:31:36, 98-06-15
Sysselsätt honom?
Prova att börja sysselsätta honom så fort du kommer till stallet. Bind upp honom och flytta honom från sida till sida. När ni går ut ur stallet stanna sätt igång honom flytta honom lite åt sidan och tillbaka igen. Låt INTE honom flytta dej eller stå kvar om du bett honom flytta sig. Sedan när ni rider gör något hela tiden så han tänker på annat än att se sig omkring, volt, skänkelvikning, halt, öka, minska tempo. Du måste förekomma honom hela tiden, kräv att han lyder dej. Se också till att ha gott om tid som marginal när du rider ut så du har tid att ta en dust med honom. Tyvärr är det så att du helst ska känna vad som är på gång INNAN han gör det och förekopmma honom med ett kommando så han kommer av sig. Lycka till, jag håller tummarna.
av: tina
e-post:kl.
16:10:57, 98-06-15
tack!
jag ska prova det du föreslog imorgon med gott om tid...Han kommer antagligen att vara ännu värre imorgon för idag gick det inte att rida pga av storm och ösregn!
av: Erika
e-post:erika80@kurir.netkl.
18:19:33, 98-06-15
Antagligen...
...var det något som skrämde honom riktigt ordentligt första gången. Något som inte du kunde upptäcka eller höra. Bäst i det läget hade varit att låta han stå stilla en stund under lugnt prat, hade han ändå inte velat skulle du ha klivit av och gått före för att visa att det inte är farligt och här vågar matte gå. Att du blev arg och till slut fick honom förbi under ilska har gett honom ett dåligt minne av just den platsen. När ponnyn var med vågade han för att ponnyn vågade. Ta det lugnt nu när du skall förbi platsen. Led honom gärna och gå först. Låt han nosa runt på platsen ordentligt och se till att det blir lugnt och harmoniskt. Jag hoppas att du får bukt med problemet. Men...det kan ju vara så att det var rent larv, men det låter inte så om han alltid brukar vara lydig, inte heller p.g.a. du inte gav dig första gången. Så det var nog något som skrämde honom. Nästa gång du hamnar i en sådan situation. Behåll ditt lugn och tänk på att det inte är så att du förlorar om det är du som leder och går först. Hästen uppfattar inte det så alls. Den uppfattar det snarast som att du med mod leder den, lugnt och fint och kommer att hysa mer förtroende för dig och vilja lyda dig. Hoppas du förstår vad jag menar...och tänk alltid på jag kan ha fel...du känner ju din häst bäst. Hälsning Maja
av: Maja
e-post:benman@swipnet.sekl.
19:07:41, 98-06-15
Maja!
Jag lät honom stå stilla ett bra tag och han fick titta sig omkring ( han kände att jag var nervös och började backa och backa), jag satt av och försökte leda honom men han kastade sig bara bakåt. Jag var lugn hela tiden tills efter 20 minuter (då jag hade suttit upp igen) av enbart trams då jag rappade honom ett par gånger med spöt över baken. Ingen reaktion...Det känns som om att han går dit han vill på sina villkor och sånt kan jag inte finna mig i då han hela tiden prövar värre och värre saker med mig, vart ska man dra gränsen? Han ska gå fram där han passerar dagligen utan att tramsa. Och lyssna på mig och inte gå när det passar honom för då är jag illla ute...
av: Erika
e-post:erika80@kurir.netkl.
19:28:40, 98-06-15
Gå gärna tillbaka...
...och titta på tidiga diskussioner om att leda hästar och NH, där finns en del idéer om att få hästen med på det man vill. De senare diskussionerna om NH ligger på en väldigt abstrakt nivå och inte praktisk så där finns inga rent praktiska tips att hämta. Men det är intressant läsing. Hälsning Maja PS. Vad jag egentligen ville säga att det kan ha stor betydelse hur du leder din häst om den skall känna sig trygg i att följa dig.
Naturligtvis..
..är det jättesvårt att säja exakt vilken reaktion din häst hade i den här situationen. Vet hästar som VILL bli ledda förbi ca 5-6 ställen under en normal ridtur, jag skulle aldrig acceptera det av min häst, hon litar på mej när jag sitter på hennes rygg lika väl som om jag står på marken. En klapp på halsen några uppmuntrande ord om att kliva på nu kombinerat med en ordentlig drivning med sitsen brukar räcka, men det förutsätter att hon litar på mej från början. Dock är det rätt att hästen uppfattar inte att du kliver av som att den har vunnit, men jag brukar undvika det ändå.
av: tina
e-post:kl.
08:56:46, 98-06-16
Nja...
...inte leder jag förbi min häst nästan någonstans. Jag gjorde det däremot väldigt ofta när jag red in honom och i varje ny situation som jag märkte att han kände sig osäker. Tanken är ju inte att man jämt skall leda...utan att man skall bygga upp ett förtroende så att hästen till slut kan gå fram överallt med dig på ryggen. Min häst kan nu ett år efter inridning klara av det mesta med mig på ryggen. Vara lugn i alla trafik situationer (även x-2000), gå genom breda bäckar, förbi presenningar osv. Men om han av någon anledning blir rädd hjälper jag alltid honom genom att gå före istället för att hålla på och bråka med honom. Hälsning Maja
av: Maja
e-post:benman@swipnet.sekl.
14:54:07, 98-06-16
Precis..
..man ska bygga upp ett förtroende sedan kan man väl säja att alla sätt är bra bara de funkar. Har lite svårt att säja att något är fel. Så länge det funkar är det väl OK. När något är fel så MÄRKS det tex. som hästen ovan. Något är uppenbart inte bra. Kan bara säja vad jag hade försökt med i första hand, funkar det inte får man väl lista ut något annat sätt att göra det på tills det går att rida obehindrat längs denna fruktansvärda grusväg (vänd hästen med nosen mot stallet och försök rygga en bit åt rätt håll!!??? ja varför inte prova?). Hoppa av och leda ja varför inte?, men kanske ska du sitta upp efteråt och rida förbi också så det inte blir en sådan där otrevlig vana. Egentligen måste man ju se hur hästen beteer sig för att känna hur man ska göra. Håller fortfarande tummarna!! Hör av dej Erika om hur det gick och vad du till slut lyckades med för metod.
av: tina
e-post:kl.
15:52:31, 98-06-16
Nää..
Allt som funkar är inte alls bra. Genom att ta bort gnistan hos ett djur kan man få dom att gå med på det mesta, men bra är det väl inte?
av: Lus
e-post:flaxina@hotmail.comkl.
19:46:33, 98-06-16
OK
Vill du stå 20 min på en grusväg med din häst och ha dragkamp så Ok för mej(och alla andra också antar jag), men jag uppfattade det som det inte var det Erika ville...och jag tycker mina hästar och jag har gnista men vi riktar den åt samma håll inte mot varann. Jag brukar bestämma åt vilket håll vi ska gå och hastigheten, för i vår lilla flock är jag ledaren.
av: tina
e-post:kl.
21:57:51, 98-06-16
Vad jag reagerade på ....
....var att du sa att allt som funkar är bra och det är det definitivt INTE.
av: Lus
e-post:flaxina@hotmail.comkl.
10:49:22, 98-06-17
tar bort gnistan = funkar ej
Till att börja med har jag svårt att se hur en hästs gnista skulle kunna försvinna för att man kräver att den ska gå förbi på en grusväg? Det skulle då vara om man konsekvent slår den till underdånighet där och i en massa andra situationer, men då tycker jag inte att man hittat ett sätt som "funkar". Ett sätt som funkar är väl ändå ett sätt som får hästen att utan besvär och rädsla promenera förbi det stället och i fortsättningen alla andra ställen också och då tycker jag med att alla sätt är bra utom de dåliga. Vilket jag tror är vad ovanstående insändare försökte säga.
av: Havanna
e-post:havanna68@hotmail.comkl.
14:05:32, 98-06-17
Glömde ett litet ord..
Jag menade att alla sätt är bra men bara om man gör det man gör av kärlek till hästen och sätter hästens bästa i första rummet.
av: tina
e-post:kl.
15:34:42, 98-06-17
...
det är ingen plats direkt utan mitt på grusvägen utan något som helst att vara rädd för så vägrar han bara att gå eller rättare sagt han kastar sig hejdlöst åt vänster.
av: Erika
e-post:erika80@kurir.netkl.
19:31:45, 98-06-15
dum (? häst
Jag tror att du och hästen hamnat i en no-win situation just nu: det betyder att du förväntar dig att det inte skall gå - och DÅ går det bara aldrig. Mitt tips är att du "lånar" en schysst, duktig tjej eller kille som rider hästen åt dig, förbi platsen fram och tillbaka. Så många gånger det tar tills du är helt övertygad om att det går som en dans, sedan "tror" du på att det fungerar och har därmed bytt din förväntning till en positiv förväntning. Tips II sjung eller vissla under tiden, du kan inte hålla andan (kroppsspråk för rädsla) medan dy visslar!
av: Gun-Britt
e-post:lazy-b@algonet.sekl.
20:51:27, 98-06-15
Bra tips!
Jag håller fullkomligt med dig Gun-Britt. Hästen känner väl på sig att du inte tror att ni kommer förbi. Låter som en bra ide att låta någon annan rida hästen förbi några gånger. (en person som inte ger hästen några signaler att hon inte tror att de skall komma förbi)
av: millec
e-post:millec@hotmail.comkl.
14:20:57, 98-06-17
Jämfört med människor så är hästar faktiskt rätt korkade. Dom är trevliga på många sätt men faktiskt inte så särskilt smarta. Det är vi människor som har förståndet, inte "dummer-jönsar". Med detta vill jag ha sagt att jag är övertygad om att din häst inte går och funderar ut i förväg vad han skall hitta på för att jäklas med dig. Så smarta är dom inte - tack och lov.
Vi är nog många som har liknande erfarenhet av sådana här "dummer-jönsar". Det brukar fungera med att vara vänlig men ytterst bestämd och lugn. Tänk på att det är du som har förståndet inte den där virrpannan. För övrigt tycker jag att du redan har fått många goda råd. Mitt bästa råd till dig är att vara lugn och bestämd och känn dig smart.
grisar?
Det enda stället mina hästar någonsin bara absolut vägrat att passera hade grisstall... dom har väl inte köpt en gris där han inte vill gå? Eller nåt annat märkligt djur? I så fall kan det vara läge att presentera dem ordentligt...
av: Gun-Britt
e-post:lazy-b@algonet.sekl.
11:41:35, 98-06-16
öff-öffar är
farliga djur. Hemska och luktar illa. Undra varför det nästan generellt är så för hästar just på grisar?
av: Robban
e-post:ionix@mindless.comkl.
14:45:28, 98-06-17
oink!
Vi har stallet precis bredvid en grisuppfödning. Luktar f-n, men jag är jättelycklig ändå - min häst blinkar inte ens när den ser en gris! * Always look at the bright side of life..!*
av: My
e-post:horseguru@hotmail.comkl.
19:06:15, 98-06-19
Och älgar..
Se upp med älgar också - hästarna känner dem på lukten långt innan vi ser dem och jag vet inget min häst är så rädd för som älgar. (Hon är faktiskt inte rädd för någonting FÖRUTOM älgar..)
av: Havanna
e-post:havanna68@hotmail.comkl.
13:30:36, 98-06-16
Tack för alla tips...
Nu bör även tilläggas att jag flyttat min häst till sommarbete men att jag fortfarande rider honom. Felet som jag och andra i min omgivning har trott är att min häst känner sig otrygg när han går själv. Han har under en månads tid gått själv i hagen och alltid själv när jag rider men har haft kompisar i stallet. Jag tror att han blev olycklig och uttråkad. Nu har han bott fyra dagar på det nya stället och nu rider jag bara ut tillsammans med andra hästar och han har tre kompisar i hagen. Under ridturen turas vi om att gå först och det går hur bra som helst. Jag ska fortsätta att rida med andra den närmsta tiden och försöka bli mer konsikvent och inte bli arg och rädd. Men redan på dessa dagar har han förändrats massor och nu tror jag att det kommer att gå bra igen.
av: Erika
e-post:erika80@kurir.netkl.
15:25:31, 98-06-19
Grisar-mycket farliga!
Jag håller med Robban! Min häst blir hysterisk när han får se en gris, slänger sig åt sidan, och vill helst springa så långt bort han kan. Lyckligtvis så kan han inte det, eftersom jag håller i honom. Vi har ett par grisar som granne till vårat stall varje sommar, och varje år är det lika farligt de första gångerna han ska förbi. Men efter ett tag så struntar han mer eller mindre i det, han tittar lite, och kanske rycker till en aning om grisarna rör på sig för hastigt. Vad jag vill komma fram till:) är att hästar ofta vänjer sig, så om det är något som din häst är rädd för så är den bästa metoden att leda din vän förbi det "farliga" området ett par gånger om dan, tills det blir en vana att gå där. Det är vad jag tror.
av: catta
e-post:Tobbekl@falkenberg.mail.telia.comkl.
16:20:53, 98-07-04
